Varför är Finland så framgångsrikt?

I en artikel i The Wall Street Journal försöker man förklara varför de alltid aktuella finnarna är så framgångsrika i skolsammanhang. Förutom de samhälleliga faktorer som jag brukar skriva om, en hyggligt homogen elevgrupp med få elever med ett annat modersmål och låg segregering, tar man upp några intressanta faktorer som är aktuella i debatten:

What they find is simple but not easy: well-trained teachers and responsible children. Early on, kids do a lot without adults hovering. And teachers create lessons to fit their students. […] Finnish teachers pick books and customize lessons as they shape students to national standards. ”In most countries, education feels like a car factory. In Finland, the teachers are the entrepreneurs,”

Lärare med en hög grad av självständighet och möjlighet till flexibilitet…
Att undervisningen i Sverige allt mer styrs av nationella prov och andra mätmetoder och graden av styrning av det centrala innehållet i Lgr11 oroar mig. (Mer om det här.)

Finnish educators believe they get better overall results by concentrating on weaker students rather than by pushing gifted students ahead of everyone else. The idea is that bright students can help average ones without harming their own progress.”

Kamratöverföring skrev jag nyligen om här, se kommentarerna.

One explanation for the Finns’ success is their love of reading”.

Att läsförmågan och språket är viktigt är ständigt aktuellt. De senaste inläggen finns här och här; i diskussionen kommer jag och Linda O överens om att det viktigaste vi kan göra för våra elever är att arbeta språkutvecklande inom alla ämnen. Det tror jag på!
(Läs även Ny i svenska skolan om detta.)

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Varför är Finland så framgångsrikt?

  1. Ping: Ett viktigt påpekande angående kunskap | Björn – om skola och utbildning

  2. Jag har varit på Qualis seminarium och lyssnat på en massa forskare. En av de saker jag minns är att man sa att 40 % av de finska eleverna får någon typ av läs eller skrivstöd under de första skolåren. Det betyder att man sätter in stöd när eleverna inte kan läsa på en viss nivå – inte som här när eleven har ”svårigheter”. Är inte det fint?

    Men framför allt ser jag studentexamen som en av orsakerna till de goda resultaten. Det behövs en systematisk och oberoende kontroll av hur man når kunskapsmålen – både så man ska se när en reform var ett misstag och när en skola eller en lärare inte sköter sig.

  3. Emma skriver:

    Jag vet faktiskt inte om de finska lärarna är så självständiga och med möjlighet till att vara flexibla. Det finns ju till exempel endast ett fåtal (godkända) läromedel att välja mellan och så är läroplanen eller vad den nu kan kallas på svenska mycket mer styrd än vad vår svenska är. Vissa saker ska göras i en viss årskurs.

    Däremot är de ju precis som Helena skriver snabba på att sätta in resurser tidigt. Det är inte alls något konstigt att få stödundervisning, det får nästan alla i tidiga år någon gång. De har även något slags mellanting mellan särskola och ”vanlig” skola med små klasser och mer tid per elever för lärarna. Och med viss anpassning av uppgifterna.

    Jag ska inte säga att jag är expert på det finska systemet men baserat på vad jag ser av det så vill jag inte ha det rakt av. Däremot skulle vi kunna plocka russinen ur kakan. En av nackdelarna med det finska systemet tycker jag är att man börjar med främmande språk så sent, i sjuan. Om jag förstått det rätt så kan skolan välja att erbjuda svenska tidigare. Engelska börjar i fyran (tror jag).

  4. Jan Lenander skriver:

    Jag har fått information om att de finska lärarna har mycket större frihet i hur de gör saker men uppföljningen av deras viktigaste uppdrag undervisningen är mycket mer långtgående. Deras rektorer vet mycket mer om hur de lyckas och varför.

    Finland har mycket färre nationella prov etc. men det examensprov de har, är oerhört gediget genomfört och fungerar som en mycket viktig kalibrering.

  5. Emma skriver:

    De har ju även betyg mycket tidigare än vad vi har. Jag är lite delad till det för jag tror att det kan vara bra eftersom det avdramatiserar hela saken och eleverna blir inte så stressade. Samtidigt tror jag att det är dåligt på det viset att eleverna kan hamna i fack tidigt som är svåra att ta sig ur, jag tror inte heller att lägre betyg är vidare bra för senare studiemotivation.

    Jag tror absolut att den enskilde läraren kan lägga upp sin undervisning hur denne vill men läroplanen med sina specifika saker att göra i vissa årskurser fungerar ju ändå som en begränsning. Samtidigt är de ju lite mer av isolerade öar, gemensam planering (på schemat) existerar ju inte. Det tycker jag verkar tråkigt.

  6. ChristerMagister skriver:

    Intressant!

    Om läroplanens detaljstyrning är begränsande eller inte beror väl på om det finns utrymme till flexibilitet utöver detta eller inte, som vi diskuterade i anslutning till mitt tidigare inlägg.

    Jag tror inte att eleverna behöver betyg tidigare för att avdramatisera saken, men däremot tror jag att det kan ge en positiv effekt genom att det blir tydligare för skolledningen och pedagogerna vilka arbetsformer, lärare, material mm som fungerar bra och vilka som inte gör det och vilka elever/klasser som behöver extra insatser. Betygen fungerar som utvärderingsmaterial helt enkelt. Kan man inte plocka russinen ur denna kaka genom att betygssätta eleverna informellt? Alltså undvika de negativa effekterna genom att inte delge eleverna betygen (men däremot omdömen förstås) och ändå kunna använda betygen som utvärderingsmaterial?

    • Emma skriver:

      Jag tycker att det verkar som att den finska läroplanen är begränsande OM man tycker att andra saker hade varit viktigt att ta upp här och nu med den här klassen 🙂 Jag kan tycka att det känns tråkigt att göra samma sak varje år, arbetssättet kan ju variera förstås men ämnesområdet är det samma.

      Om man använder betygen så som du beskriver så tror jag att de kan ha önskad effekt, att skolledningen får upp ögonen för vad som inte fungerar och vad som gör det. Ibland känns det dock som att skolledningen vet precis vad som är fel men gör inget åt det men det är ju en annan diskussion.

  7. Trofinios skriver:

    Ju mer begåvad en människa är desto större är sannolikheten att vederbörande dels kan tillgodogöra sig en utbildning tillfredsställande dels att hantera ett komplext yrke framgångsrikt. Läraryrket är ett mycket komplext arbete. Finska lärare kommer från den främsta tiondelen av studenterna vilket innebär en hög kompetens- och begåvningsnivå hos den finska lärarkåren.

    Under varje dag i 12 års tid möter finska elever lärare som håller en hög nivå. Vi kan dividera om vi ska ha nationella prov eller inte, studentexamen eller inte, betyg från och med år 6 eller inte, etc., men dessa saker har en marginell betydelse. Det är just kvalitén på den dagliga undervisningen och relationen mellan lärare och elever som är avgörande. Och den kvalitén avgörs i mångt och mycket av lärarens grad av duglighet. Finnarna har förstått detta och sett till att läraryrket har hög status för att därmed kunna attrahera begåvade unga människor till yrket. I Sverige har läraryrkets status urholkats så långt att elever som går ut gymnasiet med höga betyg knappt ens överväger att bli lärare. Och värre lär det bli för något trendbrott är inte i sikte.

    Många lärare och lärarstudenter tar säkert anstött av detta fokus på att vi måste attrahera begåvade människor till läraryrket. Men det följer inte att man inte kan bli en bra lärare utan att ha haft höga avgångsbetyg, presterat bra på högskoleprovet, eller inte på annat sätt demonstrerat en hyfsat hög begåvning. Klart man kan det, och det finns många av dem. Allt handlar givetvis inte om begåvning. Men allt annat lika så är ändå begåvning en viktig faktor. Läraryrkets vikt och komplexitet gör det därför angeläget att försöka locka begåvade unga människor till yrket

  8. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag tror att det beror på mycket enklare aspekter än vad ”Pannan-i-djupa-veck-människorna kan föreställa sig. Väldigt många fler människor i Finland, ser skolan som en tillgång än som förfång. Väldigt många människors åsikter färgar institutioner på ett sätt, som sedan återspeglas av institutionens resultat.
    Här är det vanligare att föräldrar tar ställning för sina barn mot lärarna än tvärtom.
    I Finland var det tvärtom. Med all rätt. Det är i skolan kunskapen finns, inte i barnets huvud. Ju mer man curlar med barn, desto fler ignoranta skitstövlar får det här landet.

  9. Kristian Grönqvist skriver:

    …som i värsta fall sitter i kommunalfullmäktige och ser till att den” värdelösa Skolan” mister sina sista pengar. Framgång föder framgång, skitstövlar kan bara frambringa fler skitstövlar.

  10. tråkmagistern skriver:

    Vore intressant att veta exakt hur mycket bättre skolan är. Och har det stor betydelse sedan? Är de finska läkarna, juristerna oc fysikerna duktigare än de svenska? Kan man veta det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s