Barnarbete?

När det gäller s.k. kompisöverföring är jag förvånad över att det framstår som politiskt gångbart med obetalt barnarbete”, skriver Henrik Vallgren i en kommentar till mitt inlägg Spetsutbildning på högstadiet.

Om jag:

1) har en grundläggande genomgång med klassen om ”omkrets” och ”area”
2) delar in klassen i grupper om tre-fem elever och ber dem att tillsammans komma på tre tillfällen när de kan behöva mäta omkrets och tre tillfällen när de kan behöva mäta area
3) låter grupperna redovisa sina svar för resten av klassen, alternativt väljer ut en elev från varje grupp som ska redovisa gruppens svar (alla i gruppen ska ju vara införstådda med gruppens gemensamma svar)
4) delar ut två A4 ark till var och en av eleverna och låter dem konstruera en uppgift som går ut på att mäta omkrets och en som går ut på att mäta area med rätt svar på baksidan
5) låter eleverna arbeta med kamraternas uppgifter och vid behov fråga den som skrev frågan hur h*n tänkt.

Har jag utnyttjat obetalt barnarbete då? Eller kan min undervisning beskrivas med begrepp som är så glödheta i skoldebatten att ugnsvantar krävs; katederundervisning (steg 1), grupparbete (steg 2 och 3) och individualisering (steg 4).

Kamratöverföringen sker förstås primärt i steg 2 och 5, men även i steg 1 om någon ställer en fråga eller delar med sig av en erfarenhet och i steg 3 när eleverna lyssnar på varandras redovisningar.

För att slänga in ytterligare ett hett begrepp så använder jag sedan coaching när jag talar enskilt med eleverna om uppgifterna de skrev i steg 4 och deras redovisningar. Jag har skrivit det tidigare; coaching är för mig inte en ersättning för undervisning, utan ett tillägg. Kanske vill de efter ett ”coachande samtal” skriva en ny uppgift på en annan nivå. Syftet med coachningen är att ge individuell feedback och att motivera eleven att ta ytterligare ett kliv framåt i den individuella utvecklingen. Individualisering igen alltså.

Debatten fastnar ibland i utsagor om att den ena eller den andra av ovanstående metoder är överlägsen de övriga, eller att någon av dem är värdelös. Det måste väl ändå handla om att hitta en balans mellan dem? Eller om att använda sig av den metod som för tillfället är lämpligast? Ingen kan väl tycka att man ska använda sig uteslutande av en metod?
Ämnet, elevernas ålder och hur den specifika gruppen fungerar är faktorer som den professionella läraren har i tankarna när h*n tar dessa beslut. Göran Tullbergs kommentar är ett exempel på samma arbetssätt, men applicerat på lite äldre elever.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Pedagogik, skolpolitik, Skolvardag och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Barnarbete?

  1. Maths skriver:

    Tyvärr, Christer, så tänker de flesta ganska enkelt. Det gör du och jag också ibland. Den stora vändpunkten är när man börjar inse att det inte handlar om gott – ont, bra – dåligt m m. Men plötsligt blir världen också mer komplicerad, fler parametrar att hålla i arbetsminnet. 😉

  2. Agnes skriver:

    Kanske har du utnyttjat obetalt barnarbete? Det beror på hur du sätter samman dina grupper. Om du alltid, varenda gång ni arbetar på det här sättet, sätter samman grupper så att din exceptionellt duktiga elev (den som du vet redan kan det där du gått igenom) får vara i samma grupp som de elever du sedan tidigare vet behöver mer förklaringar än de du hinner ge vid dina allmänna genomgångar. Om den duktiga eleven sedan gång på gång får ägna lektionerna åt att förklara och visa för de som har svårt att hänga med. Den väldigt duktiga blir förvisso en baddare på att förklara saker, vilket kan vara nog så lärorikt. Speciellt om h*n drömmer om att bli lärare. Om h*n i stället drömmer om att lära sig mer och svårare matte blir det väldigt snart rätt trist och h*n känner sig utnyttjad som just obetald barnarbetare …

  3. Återigen Christer, tack för ett bra inlägg. Så klart att varje metod har sina fördelar i sitt rätta sammanhang genomförda för elevernas och den enskilda elevens bästa. Och det kan vara precis tvärtom.

    Och att allt kan missbrukas som Agnes ovan skriver, i syfte eller oförstånd. Men skulle vilja utgå från att läsaren redan förstår det och koncentrera mig på din konstruktiva ”metod” att väva samman alla heta begrepp till en helhet där alla passar in för att nå kunskap. Det är ju det som ska vara fokus. Inte var läraren står…

    Jag tycker du har en bra poäng!

  4. Linda O skriver:

    Att sätta ihop grupper är klurigt som Agnes påpekar och det bästa tycker jag brukar vara att de i gruppen är hyfsat jämbördiga. Sedan kan man aldrig på förhand veta vem som kliver fram vid varje övning. Tycker, som du, att en blandning av alla metoder är den bästa och den här övningen verkar väl helt utmärkt. Glöm inte att coacha bara. 😉

  5. ChristerMagister skriver:

    Tack för era synpunkter! Jag tror inte att det finns någon metod som alltid är bra (inte ens en kombination av metoder 😉 ), det handlar alltid till syvende och sist om hur pedagogen förvaltar metoden. Här vill jag främst visa att man inte behöver välja en metod, att även om ett visst moment i undervisningen innebär att några elever inte kommer till sin fulla rätt så kan man tillgodose deras behov i ett annat. Grundstommen i planeringen kan man behålla och sedan välja att lägga fokus och tid på olika områden. Allt skulle t ex kunna ske under en lektion om det handlade om repetition i år 9, och vi skulle kunna hålla på med valfritt steg i flera lektioner (kanske behöver inte ens alla elever arbeta lika länge med varje steg).

    @Agnes, man brukar förklara det faktum att även de duktiga elevernas resultat gynnas av blandade grupper (i motsats till nivågrupperade) med att de befäster sina kunskaper genom att förklara för andra, men visst blir det tokigt om skillnaderna är för stora och grupperna fasta. Det är alltså inte bara blivande lärare som gynnas av att förklara saker för sina kamrater. Om vi låter den exceptionellt duktiga eleven hoppa över steg 2 och 3 och i stället direkt arbeta vidare på sin nivå finns det en risk att h*n inte har befäst sina kunskaper tillräckligt väl och halkar efter i längden. Antagligen kommer h*n ju få arbeta vidare på egen hand, eller har du någon annan klok lösning på problemet?

    P.S. I mitt exempel behöver man dessutom inte kunna räkna bra i steg 2 och 3, det handlar om att komma på tillfällen när man kan behöva räkna. Själva räkningen kommer i steg 4 och 5 när det är lättare att individualisera (men att det blir så bra ordnat är nog snarast ett undantag 😉 ).

    • Morrica skriver:

      Christer, det finns väl fler klasser på skolan? Med en smart och smidig schemalösning kan eleven/eleverna knalla in i grannklassrummet och vara med i gemenskapen där samtidigt som h*n (i det här fallet) räknar på sin egen nivå.

      • ChristerMagister skriver:

        Jag redigerade lite. 🙂

        Visst kan man göra så. Eller så kan man se till att alla tillgängliga resurser finns i klassen så att man är flera lärare till varje klass, men nu hamnar vi ju i nivågruppering. Hur ser du på det?

        • Morrica skriver:

          Tack!

          Nivågruppering och flera lärare i samma klass behöver inte vara samma sak – varje lärare måste inte ha sin fasta grupp (bra gruppen, mellangruppen och dåliga gruppen, oavsett vad skolan väljer att kalla dem) i ett eget isolerat klassrum, man kan mycket väl låta eleverna sitta lite hursomhelst, och så röra sig runt i rummet (rummen) och undervisa dem på en väldig massa olika nivåer (jag och en kollega undervisar t ex elever ur åk 1, åk 2 och åk 3 samtidigt, i två klassrum på olika våningar (dock i samma byggnad) i flera olika ämnen på samma gång), samla ett gäng och genomgånga ett eller annat med dem medan andra jobbar vidare med sitt och den andre läraren (de andra lärarna) går omkring, sen skifta roller och låta den andre läraren (en av de andra lärarna) samla ett annat gäng (eller samma, eller ungefär samma) och genomgånga något annat medan man själv rör sig i rummet (rummen) och hjälper till, uppmuntrar, stöttar, bollplankar och vad som nu behövs.

          Det som krävs är främst två saker: flexibel schemaläggning och lärare med mod att släppa prestigen samt vilja att samarbeta.

          Ungefär så tänker jag, aningen oorganiserat och spontant skrivet.

          • ChristerMagister skriver:

            Nej, nivågruppering och flera lärare i samma klass behöver inte vara samma sak. Jag menade ungefär som du, att man då har större frihet att skapa flexibla grupper. För det är väl där någonstans även jag landar, vi behöver nivågruppera ibland, men det får inte bli fasta grupper. Den sortens flexibel nivågruppering är ju snarast individualisering.

            (Alla dessa begrepp utan klar innebörd och som ibland betyder samma sak i praktiken!)

            • Morrica skriver:

              Det enda sättet att ge begreppen en klar och innebörd och upptäcka vad det är som faktiskt skiljer dem åt är ju att prata prata prata prata prata om dem tills vi vet vad vi själva och andra menar när begreppen används.

    • Agnes skriver:

      Naturligtvis är det inte bara blivande lärare som har nytta av att förklara saker för sina klasskamrater. Men de elever som ständigt, ja dessa finns, får till uppgift att förklara saker upplever det inte som ett dugg utvecklande. Det är dock praktiskt för läraren i många fall eftersom det a) är ett sätt att sysselsätta den duktiga och b) ett sätt att få hjälp med att förklara saker för de som behöver extra hjälp. Det beror kanske lite på hur väl den som ska förklara kan det som ska förklaras? Om eleven i fråga kan det hela väldigt väl och dessutom kan det sedan flera år tillbaka handlar det inte om att befästa kunskaper … Idén att det i alla lägen är bra för den duktiga att hjälpa till med förklaringar leder inte till att kunskaper befästs, utan till att många begåvade elever upplever skolan som urtrist.

  6. Ping: Varför är Finland så framgångsrikt? | Christermagister

  7. Ping: Lärarlösa lektioner utan ledning | Christermagister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s