Skolraset

Det här låter spännande:

Nu börjar Skolraset – Sveriges största livegranskning. Tillsammans med våra reportrar kan du vara med och ta reda på vad som gick fel med den svenska skolan.
Det här är vår gemensamma fråga och vår gemensamma möjlighet att syna skolan i sömmarna så att vi kan bli bäst i världen igen.”

Klicka på bilden för att komma till Skolrasets sida och följ diskussionen på Twitter här.

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Skolraset

  1. Trofinios skriver:

    Vilket sammanträffande! En vecka efter att Maciej Zarembas drog igång sin reportageserie…

    Gillar inte ordet ”Skolraset”, det ger bilden av kraftiga försämringar på väldigt kort tid – som om skolan är stadd i fritt fall. Försämringar har skett men något ras handlar det inte om. Men syftet är väl att framskapa panikkänslor för att på så sätt få läsarnas uppmärksamhet.

    Vidare vänder jag mig mot att Aftonbladet nu ”…ska ta reda på vad som gick fel med den svenska skola.”. Som om forskarvärlden inte har en aning. Som om det inte redan fanns teorier härom (Några teorier som är och har varit i svang: kommunaliseringen, bostadssegregationen, segregation till följd av fria skolvalet, marknadsanpassningen av skolan, urholkningen av läraryrkets status med följd att begåvade ungdomar inte söker sig till läraryrket, sämre lärarutbildning, målstyrningen, större samhällsförändringar såsom IT-samhällets framväxt, minskningen av män inom skolan, eftereffekter av krisen på 90-talet, minskningen av ”katederundervisning”, osv).

    Jag fruktar att det kan bli lite som Zarembas reportage: vi får en initierad inblick i några katastrofala fall och utifrån detta generaliseras till hela skolan. Ett manikeistiskt drag löper genom reportagen där mörkrets krafter utgörs av kommunalpolitiker, skolverk, pedagogiska forskare och fackförbund. I Zarembas reportage upplevde jag redan i anslaget en ohederlighet, en avsaknad av att förutsättningslöst avtäcka skolans problem och orsakerna härtill. Jag hoppas att Aftonbladet avstår från förenklingar och försöker ha en genuin sannningssökande inställning.

    • ChristerMagister skriver:

      Jag håller med, men det är ju trots allt en kvällstidning vi har att göra med… Jag hoppas att vi alla kan ha en del i det ”genuin sannningssökande”. Ju fler initierade personer som deltar i debatten ju bättre borde den bli. Det var därför jag tog upp saken här i bloggen.

  2. Göran Tullberg skriver:

    GÖR SKOLAN FUNKTIONELL!

    Trofinius har rätt. Skolans försämringar har varit kända och följts och påtalats.

    Rent generellt är anledningen att skolan inte fungerar längre. Den anpassas inte till eleven och den leds inte av kunniga lärare. Lokalerna är undermåliga och utrustningen out of date. Målen är inte skrivna för att kunna uppnås och utvärderas och det är förbjudet att undersöka elevernas svårigheter som ADHD, speciella läs-, skriv- eller räknefärdigheter i tid för att åtgärdas. – En elevfientlig skola!

    Hur har det kunnat gå så snett? Det beror självklart på att okunnigt folk har tagit över skolan och utnyttjan den för egna ändamål. Det växer en kostsam och mördande byråkrati över skolan, som mögel på en ost! Alla lärare och dess fack vet om det.

    Skolan har slutat lära. Nu skall den göra eleverna jämlika. Eleverna är olika. Skolan skall hindra begåvade, intresserade elever att avancera för att de skall bli lika de obegåvade och ointresserade och som i sin tur drivs över sin förmåga och får ständiga underbetyg. De upplever nio vedervärdiga år innan de skrivs ut utan att kunna läsa eller skriva och utan någon framtid. Det är resultatet av jämlikhetssträvanden.

    TA BORT ÅRSKURSER! TA BORT TIMPLANER! TA BORT SAMMANHÅLLNA KLASSER. SLUTA PRATA JÄMLIKHET I SKOLAN! LÅT SKOLAN ANPASSAS TILL ELEVEN! GÖR ALLT FÖR ELEVER OCH LÄRARE!

    Nu säger någon: ”Med jämlikhet menar vi att alla skall vara likvärda.” Alla kan inte bli likvärda! Det är en chimär. En skicklig fotbollsspelare är värd 10 eller 20 miljoner per år för en fotbollsklubb, men en sjuk 99 åring är inte värd lika mycket.

    Skolan skall lära! Skickliga lärare skall undervisa i de ämnen och på de stadier som de behärskar och är tända på. De använder den pedagogik de inser är den rätta och de får den tid, de lokaler och den utrustning de behöver.

    Elever läser ämnen på en nivå anpassad för dem. De får vara med och styra sitt lärande. De samarbetar med kamrater och lärare.

    DET ÄR OTROLIGT ENKELT! Men politiker vet ingenting, förstår ingenting och kan ingenting! Rektorer vill inte ha en problemfri effektiv skola – vad skulle de då ha för uppgift. I en lärarledd skola som sysslar med utbildning och bara utbildning finns inga problem.

  3. Jan Lenander skriver:

    Det var en otrolig bred och stor blandning av kritik. De som oroar sig över flammande artiklar över skolraset gör de nog utifrån att det är lite för mycket som är fel på skolan utifrån vissa perspektiv och att det blir omöjligt att veta var man ska börja. Göran, Kanske ska du lyfta fram de aspekter du tror är viktigast att börja med.

    Jag är nöjd med både DN:s och Aftonbladets hittillsvarande artiklar som fokuserade på ett enstaka problemområde och dessutom de områden som jag tycker är viktiga. Jag vill inte att de ska börja gapa efter mycket ….

  4. Göran Tullberg skriver:

    Tack Jan!

    Det absolut viktigaste är att varje elev får utbildning på sitt sätt och efter sina förutsättningar och att varje lärare får undervisa endast i ämnen han/hon verkligen behärskar och känner för. Det ät de två STORA prioriteringarna.

    En skola som sätter underbetyg eller streck och som hindrar elever att utvecklas fullt ut är riktigt riktigt dålig. En skola som tvingar 75% av sina lärare att göra bort sig i ämnen de tvingas undervisa i av schemaskäl trots att det inte är deras ämnen. Den skolan är HEMSK HEMSK HEMSK!

    • ChristerMagister skriver:

      Jag tror att vi i huvudsak är inne på samma linje Göran (även om du uttrycker dig lite mer… slagkraftigt… 😉 ).

      Du skriver ”det är förbjudet att undersöka elevernas svårigheter som ADHD, speciella läs-, skriv- eller räknefärdigheter i tid för att åtgärdas”

      Vad menar du med det? Det som är förbjudet är att inte göra någonting för att åtgärda elevens svårigheter med att nå målen, oavsett om h*n har en diagnos eller inte.

    • Anders skriver:

      Göran,
      Jag tror att du dels har fel i de åtgärder du föreslår och dels undrar jag hur insatt du är i skolans egentliga problematik? Som jag tolkar det föreslår du följande åtgärder:
      1) Undermålig utrustning och undermåliga lokaer.
      2) Otydliga mål.
      3) Förbjudet att undersöka elevers svårigheter
      4) Jämlikhet före kunskap
      5) Ta bort årskurser
      6) Ta bort timplaner
      7) Ta bort sammanhållna klasser
      8) Nivåanpassad undervisning
      9) Elevstyrd undervisning
      10) Samarbete mellan elever och lärare

      Punkt 1 och 4 kan jag hålla med om till viss del. Punkt två är åtgärdad iom Lgr 11. Punkt 3 är helt enkelt inte sann. Punkt 5,6 och 7 är bevisat kunskapsfientliga och skulle sannolikt leda till ännu sämre kunskaper. Detsamma gäller punkt 9. Nivåanpassad undervisning är givetvis viktigt, men också orealistisk i en klass med 25+ elever (eller menar du att eleverna nivågrupperas?). Punkt 10 förstår jag inte riktigt – hur menar du rent praktiskt att detta samarbete ska se ut?

      Trofinios sammanfattade skolans problematik på ett bra sätt: ”kommunaliseringen, bostadssegregationen, segregation till följd av fria skolvalet, marknadsanpassningen av skolan, urholkningen av läraryrkets status med följd att begåvade ungdomar inte söker sig till läraryrket, sämre lärarutbildning, målstyrningen, större samhällsförändringar såsom IT-samhällets framväxt, minskningen av män inom skolan, eftereffekter av krisen på 90-talet, minskningen av ‘katederundervisning'”. Jag skulle även vilja lägga till den individualiserade undervisningen och PBL.

  5. Göran Tullberg skriver:

    Christer!

    Jag kan ha missförstått något, men har det inte klart sagts att inga prov får göras på små barn. Det innebär att man inte kan undersöka deras behov – allmänna eller speciella.

    • ChristerMagister skriver:

      Du kanske tänker på dilemmat i förskolan som jag skrev om i går:

      https://christermagister.wordpress.com/2011/04/07/dagens-dilemma-2/

      Att undersöka/utvärdera barnens behov, både allmänna och specifika, är pedagogernas uppgift i alla åldrar. När det gäller mer specifika tester/diagnostiseringar finns det inga generella regler, men ADHD-diagnoser, språkutredningar och olika diagnoser inom autismspektrumet förekommer innan skolåldern och läs- och skrivutredningar brukar vi göra från ungefär skolår 3.

      Redan i år 1 har all personal i skolan skyldighet att anmäla till rektor om man misstänker att en elev inte kommer att nå målen, rektor är då i sin tur skyldig att tillsätta en utredning och att vidta åtgärder om utredningen visar att eleven behöver extra stöd. (Rektor är också skyldig att tillsätta en utredning om föräldrarna misstänker att eleven behöver extra stöd.) Om utredningen säger att eleven inte behöver något extra stöd har föräldrarna rätt att överklaga det beslutet.

  6. Göran Tullberg skriver:

    Jag tycker det är vår skyldighet att hålla väl reda på alla elevens behov och framsteg. Jag vet att små barn inte har något emot att få visa vad de kan. Tvärtom är de stolta när de kunnat bubbla under vattnet och får grodan (ett simmärke).

    Lärare och barn jobbar tillsamman, men läraren måste se till att barnen verkligen har den grund de måste ha för att inte komma bort högre upp i klasserna! De måste pröva barnens kunskaper – eller förstöra deras framtid!

  7. Göran Tullberg skriver:

    OK Christer,

    Jag har inte följt med allt och ser nu att det är vad Maths kallar moment 22. Det är tydligen ochså så att flertalet skolor inte helt följer anvisningarna till 100%.

    Jag läste:”Det är omvända blicken. Om du har en konstruktion där du riktar blicken på vad det individuella barnet kan eller inte kan, blir det inte förenligt med målen i lagen, säger Ann-Christine Vallberg Roth”. (slut citat). Man skall veta hur barnet tar till sig undervisningen utan att få undersöka vad barnet kan. Märkligt!

    Min erfarenhet från lågstadiet är att de där inte var så noga med att undersöka om eleven faktiskt kunde läsa, skriva och räkna. De sade där att barnen skulle leka, men man skulle inte pressa små barn med prov. Jag förstår ”lära genom lek” eftersom min mor var lärare i småskolan där barnen lärde räkna genom lek med små leksaker.

    Men resultatet var förödande. När jag sedan kom till mellanstadiet, så berättade lärarna där om elever de tog emot från lågstadiet som varken kunde läsa, skriva eller räkna och som de slussade vidare till en ”framtid av mörker”.

    Min mening är att om vi har skickliga lärare på lågstadiet, så skall vi låta dem arbeta som de anser bäst, men de skall INTE FÅ SLÄPPA BARN IFRÅN SIG UTAN ATT DE SÄKERT VET ATT BARNEN KAN VAD DE MÅSTE KUNNA!

    För övrigt tycker jag årskursindelningar är skit! Utbildningen skall styras av målen – inte av elevens ålder. Skolan säger ett och gör tvärtom!

  8. Göran Tullberg skriver:

    Anders,

    Jag har jobbat som lärare, länskolkonsulent, forskare och läroplansutvecklare. Jag har rest runt i skolor (olika stadier, olika länder) och diskuterat utbildning med de bästa lärarna, fått pris som bäste lärare. Båda mina föräldrar var lärare, min dotter är lärare och jag följer skolans utveckling och diskuterar med kollegor som fortfarande jobbar. Så någon liten erfarenhet har jag.

    Att ta bort timplaner är något som alla pedagoger av klass har förordat i 60 (sextio) år.
    Du kallar det kunskapsfientligt! År 2000 slopade man timplanerna för 900 av de 6000 grundskolor vi har.

    Försöket utvärderades 2005 och alla var överens om att det var positivt – mest för svaga elever. Detta trots att skolorna inte visste hur de bäst skulle tillvarata det.

    Det finns i sossarnas nya förslag en liten passus om att alla elever inte skall behöva läsa ämnen lika lång tid! De har snapsat upp litet nytt där!

    Ser du Anders! Alla elever har inte samma underbyggnad och inte heller samma energi och förmåga. Därför kan en del elever läsa in grundskolans engelska eller gymnasiets matematik (någon variant) två till tio gånger snabbare än andra. Själv läste jag in realgymnasiets hela matematik på ett par veckor i motsvarande klass 8.

    Min önskan är att varje elev får den tid de behöver för att lyckas. Ingen skall misslyckas för att han/hon inte hinner med. Å andra sidan skall en elev kunna gå fram i sin takt och läsa grundskolan och gymnasiet på nio år i stället för tolv.

    Det finns ingenting fientligt i att skolans arbete anpassas till varje elev. Vi skall inte ha underbetyg eller streck och inte hindra elever att utvecklas. Du påstår att det inte går, utan att vi måste låta alla gå fram på led. Det går Anders! Det går om skolan organiseras på ett sätt så att lärare och elever kan arbeta maximalt.

    Vi behöver inte läsa 20 olika ämnen samma vecka i små 40-minuters bitar. Vi behöver inte låta lärare ständigt växla elever. Vi behöver inte ha den RÖRA vi har i dag! Elever och lärare kan få koncentrera sitt lärande och slippa stress och stök!

  9. Anders skriver:

    Göran,
    Förlåt, men jag blir genast skeptisk så fort någon uttalar sig om att Alla som är Bra vill det… och vart finns den där undersökningen som du talar om? Hur stor var den eventuella skillnaden i kunskapsinhämtning mellan de som haft timplan och de som slopat den? Att ha en sk. individualiserad eller nivågrupperad undervisning är skadligt. Jag möter dock ofta personer som säger att: ”Men om vi bara radikalt ändrar och organiserar om för att alla elever ska lyckas”, och det låter ju bra, men alla ordentliga utvärderingar av elevcentrerad undervisning visar ju att den är direkt skadlig. Jag upplever snarare att dagens lärare är så ryggradslösa och att de skäms så mycket över skolan att de med alla medel försöker göra om den till något annat än en skola. Skolans fokus borde ligga på konsten att undervisa, inte på konsten att efterlikna dagisverksamheten.

  10. Göran Tullberg skriver:

    Anders skriver;

    ”Skolans fokus borde ligga på konsten att undervisa, inte på konsten att efterlikna dagisverksamheten.”(slut citat). DET ÄR BRA SAGT!

    Jag vet att slappa lärare (och de är alltför många) inte förmår att utnytja elevernas förmågor. Jag upptäckte det ofta som t ex när jag ville att elever skulle redovisa viktiga punkter i den kemi vi studerade för sina kamrater . Min tanke var att de skulle lära sig redovisa och samtidigt göra lektionerna intressantare.

    De första som försökte redovisa blev försiktigt och snällt slaktade. Jag lade upp deras arbete på overheadapparaten och frågade de bakre bänkarna vad det stod på bladet. Ingen kunde läsa det. Jag frågade de som satt närmare vad bilden föreställde. Ingen visste det. Jag frågade om någon visste vilka huvudpunkterna i föredraget var. Ingen visste. Jag frågade vad de lärt. Ingen visste säkert.

    Då blev det liv i föredragshållarna. ”Ingen annan lärare kritiserar våra föredrag. De säger bara tack nästa. – Nu kommer vi att få dåliga betyg, medan de som nu vet hur de skall göra klarar sig bättre.” Det var början. Jag insåg att mina kollegor inte lärde elever att redovisa – de bara nickade till!

    Men vi fortsatte i tre år. Första året måste jag gripa in ibland, men det gick bättre och framför allt tävlade de och lärde av varandra. De följde med och la märke till nya finesser som de själva kunde använda. Intresset för redovisningarna var stort.

    Andra året var eleverna verkligen kunniga. Jag trodde att bättre än så kunde inga elever redovisa. Deras kamrater applåderade med all rätt. Jag slapp inleda lektionerna. Når jag kom, så satt alla på helspänn och redovisarna var klara.

    Men de blev bättre. Tredje året var de proffesionella. De redovisningar jag mötte ute på industrin eller såg på TV var hopplöst sämre än vad mina elever presterade. Det dök upp modeller som de tillverkat för att visa hur grejor fungerade eller hur reaktioner fungerade. Kamraterna stod upp och applåderade. Min uppgift blev bara att följa upp en introduktion som var långt, långt bättre än jag kunnat ge.

    På så sätt blev eleverna min bästa tillgång i undervisningen och att komma till lektionerna var en ren och sann njutning. Klassen fick toppbetyg på centrala prov.

    Jag menar att det ger oändligt mycket att låta eleverna arbeta på egen hand med redovisningar eller egna undersökande laborationer eller med studiebesök som de redovisar, eller att elever leder och undervisar varandra. Att läraren berättar för eleverna ger mindre. Elever måste få delta i undervisningen och samarbeta.

    En lärare måste veta vart han vill komma och han måste samarbeta mot uppsatta mål med eleverna. Slappa lärare kan inte det. Det bästa sättet att få bättre lärare är att öka kraven på dem och att ge dem fria händer.

    Låt lärare gå igenom en eklut där de får kritik från kollegor och elever under ett helt år (provår) efter en utbildning som är hårdare och mer verklighetsanknuten än nu. Sedan blir de godkända BARA om de gjort bra ifrån sig och då får de 15 000;- mer i månaden än nu. De som inte går igenom det nya provåret kommer att avskedas efter hand vi får nya bättre lärare.

    Men de nya lärarna måste få bättre arbetsförhållanden än nu. Egna kontor med dator och telefon. Egna laboratorier, lärosalar och fikarum. Ingen rektor som styr dem. De och bara de är pedagogiska ledare och ingen skolminister talar om för dem hur de skall genomföra sitt arbete. Respekt för kunnigt yrkesfolk!

  11. Göran Tullberg skriver:

    Anders!

    Du får slå på ”Timplanen avskaffas” eller liknande, så får du allt du vill veta!

    • Anders skriver:

      Göran,
      Det var ett bra sätt att hantera och träna eleverna på att redovisa. Att arbeta med hur man kan redovisa och att gå på studiebesök är givetvis nyttigt. Undersökande laborationer kan vara bra, däremot är ju PBL erkänt uselt – och för elevernas lärande rent av skadligt. Det är dessutom inte sant det är sämre att läraren berättar för eleverna hur de ska göra – tvärtom – vilket även bevisas i rapport efter rapport, i den meningen att läraren t.ex. visar vilka metoder de kan använda för att lösa en viss typ av tal.

      Att låta alla lärare – eller ge alla lärare – möjligheten att genomgå ett provår där de får kritik från kollegor och elever känns väldigt verklighetsfrämmande. För det första: hur mycket skulle det kosta och hur skulle det praktiskt genomföras? För det andra: vilka kollegor ska ge denna kritik? För det tredje: varför ska något så komplicerat som bedömning (av någons totala yrkeskarriär dessutom) sättas i händerna på barn? Tror du verkligen att det skulle locka talanger till yrket? Inför antagningstest, gör lärarutbildningen hårdare och ha ett provår (som nu initierats) istället.

      Jag googlade ”timplanen avskaffas”. Inga statistiskt signifikanta kunskapshöjningarna kunde påvisas, men det finns indikationer på att ett slopande av timplanen _kan_ leda till bättre studieresultat. Det framkommer också att elevinflytandet och individualiseringen ökat med slopad timplan, vilket tidigare fått katastrofala följder för den svenska skolan. Tills några bevis på att detta gagnar elevernas kunskapsutveckling kommer, så ställer jag mig fortsatt negativ till en timplanefri skola, då det dessutom verkar innebära mer administrativt arbete och det har jag mer än nog av.

      Slutligen: jag håller absolut med om att vi borde få bättre arbetsförhållanden!

      • Morrica skriver:

        Anders, jag vill inte regna på din parad men sannolikheten för att vi ska ‘få’ bättre arbetsförhållanden om vi inte själva sätter igång och på allvar jobbar för detta är mycket liten.

  12. Ping: Barnarbete? | Christermagister

  13. Göran Tullberg skriver:

    Anders skriver:

    ”Undersökande laborationer kan vara bra, däremot är ju PBL erkänt uselt – och för elevernas lärande rent av skadligt.” (slut citat)

    Problembaserat arbete är toppen av utbildning. Jag har sett dess i fulländning hos de absolut främsta kemilärarna i USA. De elever som lärt att lösa (verkliga) problem i samarbete eller ensamma är verkligen eftersökta. Tänk dig ett företag som söker arbetskraft och får tips på elever som löser problem själv och startar samarbete.

    Till oss ringde de och sa. ”Vi annonserar inte efter ingenjörer, vi vänder oss till er – ni har de bästa!”

    Jag har arbetat problembaserat (slå på Göran Tullberg: Studentledda forskningsin-riktade ..). Jag besökte USA under tre veckor enbart för att se hur de absolut främsta lärarna arbetade. Det var lördagskväll när jag kom till University of Central Florida.

    Där träffade jag Prof Gupton känd som USAs bästa kemilärare. Vi kom förbi universitetet och tittade in. Där jobbade ett tjugotal studenter med laborationer. Jag sa ”Varför jobbar ni här i stället för att roa er, Orlando är fullt av nöjen?” Svar: ”Det finns inget roligare och mer spännande än att forska.”

    Hans utbildning var problembaserad (liksom alla andra av de absolut främstas). På måndagen var hans studenter i aktion. Han hade ritat formeln för föreningen de skulle utgå ifrån och föreningen (ett troligt läkemedel) som de skulle syntetisera.

    Studenterna stod eller satt på bord eller bänkar runt honom i en halvcirkel. Han pekade på någon; ”Question?” Eleven började genast klargöra vilka frågeställningar som måste lösas. Han pekade på en ny: ”Comments” som besvarade frågorna. Pekade på en ny: ”Comments?” Undan för undan växte olika syntesmöjligheter fram.

    Studenterna hade själva ställt de rätta frågorna och funnit olika svar. En del var inne på en syntesväg andra hade hittat en annan. Professorn pekade på labbet: ”Let´s do it!” och studentern rann in i labbet för att visa att just deras lösning var den bästa.

    På American Chemical Society visade de hur problembaserat arbete i årskurs 4 till 8 gick till. De hade utarbetat laborationer med forskningskaraktär för de små.

  14. Göran Tullberg skriver:

    Anders Det uppslag jag sökte var:

    Council for the Renewal of Higher Education
    Dr Göran Tullberg, Växjö University Research Oriented Chemical Investigations Conducted by Students; Engineering

    Men nu kan jag inte öppna det, Det står först på tredje sidan. Ledsen, men det går ut på att ett elevlag på 4 elever får problem att lösa laborativt. I tur och ordning är en ledare och får söka lösningar planera, dela uppgifter mellan de tre, göra riskanalys, skriva ut säkerhetsinstruktioner, instruera sina medarbetare, kontrollera att de förstått, se till att all utrustning och material finns, följa och styra de tres arbete, samla deras rapporter och redovis muntligt och skriftligt.

    Tyvärr är det svårt att få fram det ur webben – det har tydligen försvunnit.

  15. Göran Tullberg skriver:

    Anders skriver: Jag googlade ”timplanen avskaffas”. Inga statistiskt signifikanta kunskapshöjningarna kunde påvisas, men det finns indikationer på att ett slopande av timplanen _kan_ leda till bättre studieresultat. Det framkommer också att elevinflytandet och individualiseringen ökat med slopad timplan, vilket tidigare fått katastrofala följder för den svenska skolan.” (slut citat)

    Meningen med slopandet av timplanen är just att de som behöver tid och mer hjälp skall få det och att de som jobbar hårt skall slippa traggla om det de redan kan. Det är individualisering, som räddar elever från underbetyg och hård press, men ger dem som är intresserade chans att utvecklas snabbare och delta mer aktivt.

    Vad rektor borde gjort var att låta institutionerna koncentrationsläsa för lärarlag, så att de elever som behövde tid – för att de hade dålig underbyggnad eller varit sjuka och frånvarande – fick mer hjälp och mer tid. Medan de elever som var intresserade och kunniga fick mer eget arbete och grupparbete. De kunde då utveckla en egen förmåga och gå fram snabbare, skolarbetet blev intressantare.

    Jag har alltid arbetat med elevinflytande. Det betyder att eleverna hjälper mig och jag dem. Att jag få hjälp med mina lektioner, samtidigt som eleverna blir intresserade och lär sig mer. Så som jag berättade om elevernas redovisningar som verkligen tände.

    Som du ser har vi helt olika uppfattningar om hur undervisning skall bedrivas. Jag arbetar MED eleverna och är glad och stolt när de tar egna initiativ och blir driftiga. Mina ingenjörer har alltid kunnat kliva in på en arbetsplats och arbeta själv utan hjälp, men tvärom hjälpt andra ingenjörer tillrätta. De kan skapa samarbete där inget finns och hjälpa sig själv och andra att finna bra arbetsrutiner. De är eftersökta!

  16. Anders skriver:

    Göran,
    Ursäkta sent svar, jag har varit belamrad med arbetsuppgifter.

    Jag har väldigt svårt för anekdotisk evidence, särskilt gällande PBL. Enligt den enorma studie som John Hattie har gjort – och det finns väldigt många fler exempel – så framgår det väldigt tydligt, ur ett inlärningsperspektiv, att det hade varit bättre än låta eleverna leka fritt än att nyttja PBL (1). Med tanke på hur omfattande och välgrundad Hatties studie är, så utvärderar den sannolikt även American Chemical Societys metodiska grepp, om än inte explicit.

    Gällande slopandet av timplanen så kan jag se flera problem med dina argument. För det första leder detta ju sannolikt inte till någon kunskapshöjning – bara mer administration. För det andra är det stor skillnad mellan hur världen borde vara beskaffat och hur den är det. För det tredje är det stor skillnad på att utbilda frivilliga vuxna och på att utbilda barn som tvingas till skolan.

    Du har dock rätt i att vi ser olika på hur undervisning borde bedrivas. Jag utgår först och främst från den samlade forskning som finns i ämnet, och ägnar mindre tid åt att utforma den på basis av upplevelser jag haft i USA.

    1. Visible Learning A Synthesis of over 800 Meta-analyses Relating to Achievement

  17. Göran Tullberg skriver:

    ELEVERS UTBILDNING BEROR PÅ LÄRARENS FÖRMÅGA!

    Anders, jag läste din hänvisning. Där står: ”A major message is that what works best for students is similar to what works best for teachers – an attention to setting challenging learning intentions, being clear about what success means, and an attention to learning strategies for developing conceptual understanding about what teachers and students know and understand.

    Du skriver:”så framgår det väldigt tydligt, ur ett inlärningsperspektiv, att det hade varit bättre än låta eleverna leka fritt än att nyttja PBL (1).” Du måste tala om var det står! Om någon uttryckt sig så, så vet vederbörande ingenting om problem baserat lärande. Det är just PBL som är vad elever behöver. Det framhålls allt mer. Det skall finnas forskningsbaserat lärande. De som kommer ut skall vara konstruktiva och företagsamma. Kronan på utbildningen är att ungdomar förmå lösa verkliga problem.

    Vi skall inte utbilda folk som kan rabbla upp vad de lärt utantill. De skall lära sig tänka själva och lösa problem. Jag tror inte du fattat det!

    Jag fick ett stort forskninganslag just för att utveckla problembaserat lärande.
    ”Research Oriented Chemical Investigations Conducted by Students”. Mina elever fick utbildning i att lösa problem genom forskning (PBL). Det innebar att självständigt söka exakt de uppgifter de behövde. Välja och anpassa de fakta de fick så att de blev användbara. Göra riskanalyser, och utfärda säkerhetsanvisningar, att dela upp uppgifterna i den grupp de ledde, att instruera och kontrollera att allt ”gått in”. De fick leda en forskningsgrupp, sammanställa resultat och redovisa skriftligt och muntligt.

    De tränades att organisera samarbete, lära själva och att redovisa – bland annat. De stora industrierna ringde till oss och sa att vi hade de bästa ingenjörerna.

    DET ANDERS ÄR PBL. Den gör elever till de bästa ingenjörerna! Det går inte med bara katederundervisning.

    Du måste ha klart för dig att det är vad elever lär som är ett mått på hur effektiv utbildningen är. Sådan är verkligheten. Den finns inte i böcker. Den lär lärare genom att arbeta nytt och utvärdera. Det som står i böcker behöver inte stämma – allt för ofta gör det inte det. Men verkligheten stämmer – den är verklig aldrig påhittad.

    Jag fick ett anslag för att kunna studera hur de absolut främsta lärarna i USA arbetade. Resultatet av deras arbete innebar bland annat att unga elever kunde skriva forskningsrapporter som togs in i de stora vetenskapliga tidskrifterna som refuserade många professorer. Att lärarnas elever kunde gå rakt in till doktorsutbildngar i ”Nobel-universiteten” som annars var väldigt restriktiva vad gällde studenter från andra lärare.

    Jag tror inte du vet vad problembaserat lärande innebär. Jag har sysslat med det, jag har sett de bästa lärare tillämpa det. VAD VET DU? Har du sett det i verkligheten?

    Du skriver: ”För det första leder detta ju sannolikt inte till någon kunskapshöjning – bara mer administration. För det andra är det stor skillnad mellan hur världen borde vara beskaffat och hur den är det. För det tredje är det stor skillnad på att utbilda frivilliga vuxna och på att utbilda barn som tvingas till skolan.”

    (1) Det leder till en enorm kunskapshöjning. Unga framgångsrika forskare, de bästa ingenjörer industrin kan få och ett enormt intresse som för ytterligare framåt.

    (2) De bästa eleverna och lärana ser framåt de lär för en framtid som de själva skall vara med och forma. De är forskare och bättre än den gamla verkligheten.

    (3) Jag har utbildat vuxna, men jag vet att utbildning är en kontinuerlig process. De vuxna jag utbildar måste få en bra grund i grundskolan – det hörs på namnet. Jag vet också att grundskolan inte alltid ger en bra grund. Redan där måste man tänka framåt och utbilda för livet. Lära elever tänka själva och lösa problem.

    Vi är mycket olika Anders. Var jobbar du? Vilken utbildning har du? Har du själv försökt arbeta problembaserat?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s