Jag tittar på en sammanställning av elevernas modersmål på min arbetsplats och finner att 27 olika språk finns representerade. Vilken skatt att gräva ur!
I kursplanerna för Svenska används ordet ”elevnära” flera gånger och det är ett ord som jag tycker borde användas mer utbrett eftersom vi alla vet att intresset, motivationen och förståelsen ökar om undervisningen anknyter till barnens egna erfarenheter. Bland läroplanens övergripande mål hittar vi också på s.11 meningen:
Läraren ska
– ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande
Tyvärr står vi inför ett problem här. I kursplanernas centrala innehåll finns det väldigt få tillfällen att gå utanför det ”svenska, nordiska och övriga europeiska” innan år 7 och bland våra elever är det ”svenska, nordiska och övriga europeiska” snarast underrepresenterat. (Vi har ingen som talar finska vilket för mig som är från Södertälje känns helt galet!)
Det här inlägget hänger samman med mitt tidigare inlägg Lgr 11 – det centrala innehållet och samarbetet. Du finner alla mina tidigare inlägg om Lgr 11 här.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Lgr 11, Den nya samlade läroplanen,
Christermagister 
Intressant konflikt du pekar på mellan läroplanen och kursplanerna. Hur kommer man som lärare runt det? Hur hanteras det i klassrummet? Vad tror du?
//Per
Det handlar nog dels om de där 20% jag skrev om i mitt förra inlägg; blir det någon tid över eller inte när man behandlar det centrala innehållet?
Det finns förstås delar i det centrala innehållet som behandlar detta (se Annas kommentar här under) och hur mycket det blir av i praktiken skulle jag tro beror på lärarens individuella inställning. De som tycker att det är viktigt att ta tillvara på elevernas erfarenheter och bygga på detta kommer att hitta vägar att göra det på, men det finns en risk att de som inte tycker att det är viktigt (eller för svårt) kommer att använda kursplanens fokus på det ”svenska, nordiska och övriga europeiska” som anledning till att bara fokusera på detta oavsett hur elevernas bakgrund ser ut.
Fast det finns väl en del att hämta i centrala innehållet i svenska för 1-3:
• Berättande i olika kulturer, under olika tider och för skilda syften.
• Berättande texter och poetiska texter för barn från olika tider och skilda delar av
världen. Texter i form av rim, ramsor, sånger, bilderböcker, kapitelböcker, lyrik,
dramatik, sagor och myter. Berättande och poetiska texter som belyser människors
upplevelser och erfarenheter.
Ur centralt innehåll 4-6:
• Berättande texter och poetiska texter för barn och unga från olika tider, från Sverige,
Norden och övriga världen. Texter i form av skönlitteratur, lyrik, dramatik, sagor
och myter som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor.
Om man sedan lägger till aspekten att ni har 27 olika språk på er skola så borde det rimligtvis vara en stor del elever som läser svenska som andraspråk och i den kursplanen är det där med språkbruket i Sverige och Norden struket ur det centrala innehållet.
Jag ser oändliga möjligheter i Lgr11 att utgå ifrån elevernas förutsättningar och behov, när det gäller elevnära så är det just elevnära. Det som är nära en elev behöver inte vara nära en annan. Oändliga möjligheter, som sagt. 🙂
Ja, inom ämnet Svenska har vi ju dessutom ordet ”elevnära” att luta oss på. Jag tänkte mest på andra ämnen. Titta på det centrala innehållet för år 4-6 i historia och geografi så förstår du vad jag menar, men visst finns det vägar för den som inser värdet av att ta tillvara på elevernas erfarenheter (se kommentar ovan).
Jag missförstod dig! 🙂 Du skrev om kursplanen i svenska i ditt inlägg så jag trodde det var i ämnet svenska du var skeptisk. Nu förstår jag bättre.
Jag tror, precis som du svarar Per, att det kommer att handla om hur individuella lärare tolkar styrdokumenten. För vill man, och har kompetensen får jag väl tillägga eftersom jag är lite uppretad över att : svensklärare automatiskt får behörighet i svenska som andraspråk i år 1-3 , så går det att göra det rätt styrda centrala innehållet till elevnära även om man har elever från hela världen.
Ibland känns det ju som att allt inte är riktigt genomtänkt med Lgr11. Jag kan förstå varför fokus ska vara på Sverige, Norden och Europa eftersom det trots allt är oss geografiskt närmast men det blir ju väldigt krångligt när det som du skriver ska vara elevnära också och det kanske betyder Iran.
Jag som har tänkt mig att det inte ska vara så våldsamt mycket tolkningsutrymme i den nya läroplanen. Det här blir ju dessutom till en skillnad mellan landsdelar, där jag jobbar har vi två språk representerade (just nu) och det är svenska och finska. Problemet finns alltså inte för oss men det kan ju uppstå och då vore det ju fint om man slapp tolka själv och lista ut vad som egentligen är viktigast.