Lgr 11 – organisationen

I mitt förra inlägg om den nya läroplanen – Lgr 11 – det centrala innehållet och samarbetet – skrev jag att omfattningen av det centrala innehållet antagligen innebär att lärare i fortsättningen måste samarbeta mer än de flesta gör i dagsläget. Jag påpekade också att det därför är viktigt att organisationen/ledningen ser till att lärarna får mer tid till samarbete så att de har reella förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag. (I gårdagens debattartikel skriver Lotta Edholm flera gånger att lärarens administrativa uppgifter måste minskas till förmån för undervisning och arbete som direkt gynnar eleverna. Jag håller med om att det främst är inom detta område vi kan ”spara tid” och effektivisera.)

Utformningen av det centrala innehållet (år 1-3, 4-6 och 7-9) gör också att fler organisatoriska förändringar kan vara lämpliga för många. På min arbetsplats är t ex arbetslagen organiserade i år F-1, 2-3, 4-5, 6-7 och 8-9. Fortsätter vi enligt den modellen innebär det att många lärare får problem med att både planera med lärare i andra arbetslag och med att hålla sig uppdaterad på hur utvecklingen ser ut. (Arbetslagen har olika mötes- och planeringstider och dessutom separata arbetsrum för lärarna.)

Jag tror att det smidigaste är att organisera arbetslagen enligt år 1-3, 4-6 och 7-9.

För vår del innebär det vissa schematekniska och lokalmässiga svårigheter. För de skolor/kommuner som har organiserat sig starkare efter den förra läroplanen och har separata skolor för år F-5 och 6-9 blir det förstås större svårigheter. Bör man behålla sexorna i F-5 skolan? Om man inte gör det krävs det ett nära samarbete mellan lärarna i år 4-5 på den ena skolan och år 6 på den andra.

De första betygen ska också delas ut i år 6, spelar det någon roll ur den här aspekten? Jag tror inte det. Omdömen ska skrivas från år 1 och som jag skrivit många gånger tidigare är arbetet bakom detsamma som när man sätter betyg. En summativ del krävs även i ett omdöme.

Mina tidigare inlägg om Lgr 11 finns här.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Advertisements

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Lgr 11, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Lgr 11 – organisationen

  1. Trofinios skriver:

    I gårdagens debattartikel skriver Lotta Edholm flera gånger att lärarens administrativa uppgifter måste minskas till förmån för undervisning och arbete som direkt gynnar eleverna. Jag håller med om att det främst är inom detta område vi kan ”spara tid” och effektivisera.

    Jag är luttrad när det gäller löften om att minska lärarnas administrativa uppgifter. Hur många gånger har vi inte hört det förut? Har det hänt något? Nej.

    Det krävs inte ingen Einstein för att inse problemet. Om lärarnas administrativa uppgifter skall minska, så att det frigörs mer tid för att fokusera på undervisningen, då måste det troligen anställas annan personal som fixar dessa uppgifter. Det innebär ökade kostnader. Det är inte rimligt att tro att en satsning på högre lärarlöner kan ske samtidigt som mer administrativ personal anställs i skolan. Då blir det till att prioritera vilket som är viktigast: högre lön eller mer administrativ personal. Någon kanske skulle vilja föreslå en mellanväg: att lägga på mer underivsningstimmar på lärarna vilket gör att lärarstaben kan reduceras samtidigt som ny administrativ personal tillkommer. Då kanske det fortfarande skulle finnas ekonomiskt utrymme för ökade lärarlöner. Men om det blir mer undervisningtimmar så kanske stor del av tiden, som minskade administrativa uppgifter skulle frigöra, försvinner, med följd att inte det inte finns mer utrymme än tidigare för reflektion, pedagogiska samtal, förkovring, noggrannare för- och efterarbete, etc.

    Jag vet, det var ett något tråkigt inlägg att behöva läsa. 🙂

    • Trofinios skriver:

      Det ska vara: ”Det krävs ingen Einstein för att inse problemet.”

    • ChristerMagister skriver:

      Ja, det var lite tråkigt… Tyvärr är det väl så tankarna går ute i kommunerna och det bygger på en tanke om ett ”nollsummespel”; man tänker sig att kostnaden ska vara densamma trots att resultaten ökar dramatiskt. Jag tror att vi måste försöka hamra in en tanke om att vi ska investera i en resultatökning; att samhället helt enkelt måste ”köpa” bättre resultat.

      Det borde inte krävas någon Einstein för att inse rimligheten i det! 🙂

  2. Emma skriver:

    Just det här har jag funderat på eftersom jag jobbat på en 6-9 skola. Vi får dock nya elever i år 6 från andra sidan skolgården och sedan får vi nya i år 7 från en byaskola. Eftersom sexorna inte kommer så långt bort ifrån och vi egentligen är en f-9:skola så borde detta egentligen fungera. Jag kan se en fördel och en nackdel med det hela. Fördelen är att vi tvingas ha en röd tråd genom hela skolan även när eleverna byter hus, detta är också något som vi har fått kritik av från skolverket.

    Nackdelen är ju uppenbar, motsträviga kollegor sätter käppar i hjulet. Rektor(er) som inte avsätter tid till att skapa den röda tråden. Lgr11:s utformning med 4-6 och 7-9. Vi får se hur det går. Tror inte att sexorna kommer att flytta, de får helt enkelt inte plats på andra sidan skolgården 🙂

    Ständigt denna fråga om tid. Hur var det egentligen att jobba på den tiden då det fanns en undervisningsskyldighet? Var det bättre?

  3. Ping: Dagens citat | Christermagister

  4. Ulla Wiklund skriver:

    Hej, läs gärna min blogg om estetiska läroprocesser där jag också tar upp mycket om Lgr 11 ur ett estetiskt perspektiv.
    //Ulla

  5. Göran Tullberg skriver:

    LÅT PEDAGOGER SKÖTA PEDAGOGIKEN!

    Christer skriver: ”omfattningen av det centrala innehållet antagligen innebär att lärare i fortsättningen måste samarbeta mer än de flesta gör i dagsläget”.

    Självklart skall lärare sammarbeta! Men hur?

    Samarbete ÖVER ämnesgränser FÖRSTÖR sambanden och helheten inom ett läroämne. Jag har som konsulent rest runt i skolor och upplevt två nationella försök att åstadkomma ämnesövergripande arbete. Det misslyckades grundligt i ALLA SKOLOR i hela Sverige. Alla lärare var helt eniga. Men misslyckanden har glömts bort och nu försöker man omigen med övergripande undervisning och misslyckas igen.

    HUR SAMARBETAR EN GYMNASTIKLÄRARE, EN GEOGRAFILÄRARE OCH EN KEMILÄRARE. HUR SER DE GEMENSAMMA MÅLEN UT? Skall gymnaster hoppa upp och ned som i Afrika och bara läsa om guld och diamanter i kemin?

    Sammarbete inom ett ämne eller eventuellt inom två närliggande är positivt. Det ger möjlighet (1) för lärare i ett litet lärarlag att specialisera sig (2) för en erfaren lärare möjlighet att hjälpa en ny lärare och (3) för att vikariera för varandra.

    För att samarbetet skall bli 100% effektivt, så bör ämnet koncentrationsläsas och institutionen bli självstyrande oberoende av rektor. Lärarlaget och ämnet skall bilda en helt egen skola. Vi slipper då de ständiga avbrotten och nystarterna, springandet runt-runt och att lärare tvingas undervisa i ämnen de inte behärskar.

    I en-ämnesskolan får pedagoger sköta lärandet och slipper skolscheman och rektorer. Jag har prövat och det ger ökad trivsel för lärare och elever, bättre resultat och väsentligt bättre ekonomi! Där kan lärare undervisa PÅ RIKTIGT!

    • ChristerMagister skriver:

      Hejsan Göran!

      Jag vet inte riktigt vilken ålder på eleverna du tänker dig, men jag utgår från grundskolan eftersom det är där jag arbetar. Visst finns det vissa ämnen som är lättare att integrera med varandra än andra, men jag har själv arbetat tematiskt på mellanstadienivå utan att ha några som helst problem med att få in skolans alla ämnen inom temat. Man väljer helt enkelt att arbeta tematiskt när det passar och att inte göra det om det inte skulle passa… Alla moment i alla ämnen kan man kanske inte integrera, men det är ju en fröjd att veta att när vi i klassen arbetar med Afrika under SO-lektionerna och läser afrikanska sagor på svenskan så målar eleverna också bilder av savannen på bilden, sjunger afrikanska sånger på musiken och lagar afrikansk mat på hemkunskapen.

      Men det är viktigt att lärarna själva vill arbeta på det här sättet och att de får tid till att planera.

  6. Göran Tullberg skriver:

    Hej Christer.

    Du skriver:”jag har själv arbetat tematiskt på mellanstadienivå utan att ha några som helst problem med att få in skolans alla ämnen inom temat.”

    Att du får in teckning och Afrika i ett tema, det förstår jag, Men hur får du in matematik och NO i afrika-temat? Jag har bara arbetat tematiskt en gång. Jag skulle följa upp matteundevisningen i kemin. Det gick inte. Varken tidpunkter eller sätt att arbeta stämde.

    Men jag har följt tematiska arbeten på högstadiet vid flera skolor (som konsulent) och samtidigt haft samtal med andra konsulenter runt om i Sverige. I högstadiet leder tematiskt arbete som innehåller mer än ett ämne till misslyckanden. Jag är inte helt säker på att det är bra för mellanstadiet heller. Matte och NO i geografi?

    • ChristerMagister skriver:

      Jag uttryckte mig kanske lite slarvigt. Alla ämnen går inte att få in i alla teman (i alla fall inte naturligt), men om vi fortsätter med att utgå från exemplet ovan så får nästa tema vara t ex ”kroppen”, ”vatten”, ”uppfinningar” eller något liknande där det är naturligare med NO, teknik och matematik. Alla veckotimmar av ett ämne behöver inte heller ingå i temat.

      För övrigt är det ganska lätt att komma på matteuppgifter med anknytning till Afrika (det är bara att använda exotiska frukter i stället för äpplen 😉 ) och geografi och matematik kan lätt smältas samman med både varandra och NO; geografi och NO kan t ex handla om processer i och på jorden som bygger på fysikaliska lagar (vulkaner, väder mm) och om du vill integrera geografi och matematik kan vi studera former eller beräkna avstånd och olika skalor mm (för att inte tala om alla diagram som finns tillgängliga inom geografin!).

  7. Göran Tullberg skriver:

    Christer,

    du har övertygat mig att det går att byta ut kor mot apelsiner i räkneuppgifter, men vad tjänar det till? Den enhet i undervisningen som man uppnår är konstlad och betydelselös. Däremot finns det en risk att sambanden inom NO eller matten skadas av att ”knycklas ihop” för att passa in i Afrika-teman. Det var så lärarna på högstadiet uppfattade ”arbetsområden” på 60- och 70-talen.

    • ChristerMagister skriver:

      Vad tjänar det till?

      Huvudsyftet är förstås att eleven ska få hjälp att hitta en röd tråd mellan olika ämnen, men i det här sammanhanget (återgår till Lgr 11 och det centrala innehållet) handlar det ju också om att utnyttja tiden vi har tillgodo. Om vi kan ”beta av” punkter från ett ämne samtidigt som vi undervisar i ett annat så får vi ju mer tid över (ex: matteläraren behöver inte lägga så mycket tid på att gå igenom olika längdmått eftersom träslöjdsläraren gjorde det i förmiddags när de ändå skulle såga till bitar i olika längder.)

      Att pressa in områden i ett tema är förstås inte bra. Som jag skriver ovan så väljer man hellre att vänta med det området till ett lämpligare tema eller att lägga det utanför tema-arbetet helt och hållet.

  8. Göran Tullberg skriver:

    NÄRHET OCH OBEROENDE!

    Du har rätt i att det kan ge små fördelar om man inte tvingas pressa in ämnen i formar som förstör det inre sammanhanget. Men det finns en synpunkt som är viktig för mig, men som du kanske inte förstår hela vikten av.

    Det är behovet för en grupp lärare att stjälva styra undervisningen. Om vi alla har samma ämnen, och har koncentrationsundervisning, så kan vi arbeta samman och specialisera oss, vikariera för varandra och bilda ett team med eleverna. Jag har arbetat så och det är att rå sig själv – det känns skönt för oss och eleverna. Vi är helt oberoende av rektor och myllret av kollegor i andra ämnen. En liten nära skola!

    Om vi skall lappa ihop vårt jobb med andra som arbetar olika, så blir vi bundna och har en rektor som leker dirigent. Vi kan inte koncentrera oss på vårt!

    • ChristerMagister skriver:

      Jag förstår den känslan. Exakt så kände jag när jag arbetade ämnesövergripande på mellanstadienivå. Vi var tre lärare och en fritidspedagog i grunden och sedan tog vi hjälp av olika lärare inom de estetiska ämnena lite då och då. Precis som du skriver så styrde vi allting själva och hade därmed full koll på elevernas hela skoldag och utveckling. Jag tror inte att arbetsformerna (”ämnesuppdelning” eller ”ämnesintegrering”) är det viktiga ur den här synpunkten, utan tiden till planering och möjligheter till självbestämmande och flexibilitet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s