Lärares lön och ”förmåner”

För ett par veckor sedan planerade jag att skriva ett inlägg om lärarlöner. Jag hade gjort ett utkast och döpt inlägget till det slagkraftiga (?) ”Kvinnor är vi allihopa” efter ett uttalande av Eva-Lis Sirén i Lärarnas Nyheter. Jag hade tänkt att det skulle handla om att lärarlönerna numera är 10-12 000 kr lägre/månad än andra yrken med motsvarande utbildningslängd och att löneökningen för 2011 på många håll kommer att bli lägre än den förväntade inflationen. (LN) Antagligen hade jag skrivit någonting om att det är svårt att motivera folk att satsa på en lärarutbildning med de förutsättningarna och att många lärare funderar på att byta yrke. (LN)

Det blev dock aldrig något inlägg och nu behöver jag inte längre fundera på formuleringar. Linda i bloggen Ordklyverier säger det så bra. Hon har tröttnat på det eviga pratet om att lärare inte kan förvänta sig högre löner eftersom vi har så bra ”förmåner”:

Okej, ge mig 10 000 mer i lön så att jag kommer i närheten av andra yrkesgrupper med samma utbildningslängd. Låt mig jobba 40 timmar/vecka och ersätt min övertid, ge mig OB på kvällar och låt mig ta semester när jag vill istället för att ta ut min övertid på sommaren. Sen kan vi snacka om förmåner för lärare.” (Länk)

P.S. På tal om lön har jag fortfarande ett par obesvarade frågor i det här inlägget som jag skulle vara glad för dina tankar kring.

Uppdatering: Lärarlöner hålls på lägsta nivån (DN), Kommunerna uppfyller inte löneavtalet med lärarna (DN)

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

Advertisements

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Lärares lön och ”förmåner”

  1. Morrica skriver:

    Vilket evigt prat? Vem säger det?

    • ChristerMagister skriver:

      Det har jag hört av i stort sett alla jag känner som inte är lärare så länge jag kan minnas, och jag tror inte att jag är ensam om det. Linda reagerade visst på kommentarerna till en artikel.

      • michaeleriksson skriver:

        Som icke-lärare är det jag har hört så långt jag kan minnas (i just det här fallet sedan slutet på 1980-talet): Det är en myt att lärare har så bra villkor och det är hög tid att vi sätter stop för myten.

        Myten själv har jag dock aldrig hört…

        (Det är inte alls otroligt att ”icke-lärare” gör en viktig skillnad här, men jag betvivlar att en överskattning av lärarnas situation är så spridd som lärarna gärna hävdar. Om inte annat finns det få vuxna som skulle se fram emot att förbringa dagen framför 30–40 skrikande ungar…)

        • ChristerMagister skriver:

          Kanske övertolkar vi (jag) de signalerna som en slags skyddsåtgärd, för vad är alternativet om alla är överens om att vi har låga löner och inga vidare förmåner?

          • Morrica skriver:

            Att lärarna börjar sätta gränser för sin tjänstvillighet, bara jobbar sina timmar och fokuserar på sitt faktiska uppdrag, inte på en massa kringjobb?

            • Linda O skriver:

              Sätta gränser börjar jag bli grymt bra på, det är nödvändigt för både arbetssituation och status tror jag att tydliggöra vad vi gör och när arbetstiden faktiskt är slut.

              • Emma skriver:

                Jag vägrar att jobba mer än mina 45 timmar i veckan. Är veckans tid slut så är den. Jag har roliga fritidsintressen att ägna mig åt på min lediga tid.

                Jag tycker att flera av mina kollegor är dåliga på att utnyttja sin tid, sitta i fikarummet och gnälla är inte konstruktivt. Om de skulle gnälla mindre och jobba mer på jobbet så skulle arbetsbördan hemma minska.

                Jag vill ha kvar min ferietjänst eftersom jag tycker att lov är trevliga saker och jag har inte lust att vara vaktmästare när eleverna har ledigt.

            • ChristerMagister skriver:

              Nu var jag otydlig Morrica, jag menade: vilken är den alternativa tolkningen till att lönesituationen ser ut som den gör om alla är överens om att vi har låga löner och inga vidare förmåner?

              Kanske är det så att arbetsgivaren inte är överens med oss om det? Som du (ni) säger är det viktigt att vi är tydliga i frågan.

            • Trofinios skriver:

              Många lärare har svårt att sätta gränser av ett enkelt skäl: de vill inte att eleverna ska bli lidande. Jag kan bara gå till mig själv. Jag känner ett stort att ansvar för att mina elever ska få bra undervisning. Om 45 timmar inte räcker till för att jag skall känna att jag ger dem bra undervisning – ja då arbetar jag mer än 45 timmar. Jag gör det inte med glädje. Jag gör det för att jag vet att min undervisning kan påverka mina elevers framtidsmöjligheter. Det är just vetskapen om detta tunga ansvar som gör att många lärare arbetar långt mer än 45 timmar i veckan. I längden kan det givetvis vara kontraproduktivt eftersom en utarbetad lärare sällan är en bra lärare.

              • ChristerMagister skriver:

                Ja, det är svårt att vara tuff i sådana frågor. Jag tycker att vi ska koncentrera oss på att se till att de timmar vi lägger ner verkligen handlar om undervisning och aktiviteter som gynnar eleverna, inte administrativa uppgifter.

  2. Linda O skriver:

    Reagerade just som Christer säger på de läsarkommentarer som fanns till en artikel om lärares löner. De gick nästan alla ut på hur lite lärare egentligen har att göra och hur mycket de (vi) gnäller med tanke på att vi har lov och knappt jobbar alls.

  3. janlenander skriver:

    Det är en svårbemästrad myt att lärare arbetar lite och säkert en viktig förklaring till den absurda situation som gäller gentemot arbetsgivaren. Det är fascinerande att en arbetsgivare vill ändra på vad som är ett kanonavtal för dem. Tänk lärare arbetar stora mängder övertid gratis för att vara lediga när de inte behövs, guldavtal för arbetsgivaren. Jag påminner också om att med förskjuten arbetstid och stressig arbetsmiljö är det väl 38,25 timmar som skulle gälla inte 40 timmar.

    Jag kan tyvärr inte rekommendera att vi byter arbetstiden ändå. En yrkesgrupp som arbetar ineffektivare förlorar långsiktigt stort på att göra detta, så tyvärr att byta arbetstid går bara ut över eleverna och slår tillbaka på oss själva.

  4. Göran Tullberg skriver:

    FÖR SKOLANS BÄSTA ..

    behövs en större rationalitet. Skolan måste bli både trivsamare och effektivare för att locka elever. – Så vad har det med lärarlöner att göra?

    Det finns en ”kaka” (pengar) som skall delas mellan en växande byråkrati och lärare. Duktiga lärare är de som förbättrar undervisningen – ingen säger emot det! Men ökad byråkrati i form av och kommunpolitiker, rektorer, vice rektorer, skolchefer, områdesschefer med vidhängande sekreterar förstör skolorna!

    Det är de som styr. De fördelar pengar, och tar för sig. De sänker lärarnas löner för att utvidga sin egen kader. Lärarna skall LEDAS(??) och ÖVERVAKAS (??) av okunniga byråkrater som inte vet någonting om undervisning och inte ens är där!! VEM VILL VARA LÄRARE DÅ? Att tvingas undervisa i fel ämnen! Att tvingas springa från klass till klass. Ständigt starta genast sluta. Ständigt sämre lön. Vem vill det?

    Om lärare skall ha 15 000 högre lön i månaden, eget tjänsterum och full kontroll över hela skolan, så måste de grunda egna skolor. Rektor är bara en titel, den kan en tjänsgörande lärare få. Effektivare undervisning med minst 40 timmar i skolan där alla förberedelser sker, inga byråkrater, samarbete med elever och föräldrar – det ger bättre skolor och framgång för lärarna.

    Redan nu är fria skolor mer populära än kommunala. Fria skolor växer, medan kommunala minskar. Det trots att det finns ogräs i friskolemattan.

    Duktiga lärare bör grunda skolor tillsamman med föräldrar och elever och skolan skall vara deras enda arbetsplats – inget arbete hemma. Om de koncentrationsläser så att en lärargrupp (två – fyra lärare) har hand om en liten elevgrupp (14 á 16 elever per lärare) hela dagen, så kan undervisningen och varieras. Alla känner varandra och samarbetar. Vi får små trivsamma effektiva skolor, med stora inkomster och små utgifter. Det ger mer lön åt bättre lärare i bättre skolor.

    Ni har hört om fria skolor som ger vinster åt företagare. Men fria framgångsrika skolor kan ge hela vinsten till lärare och elever. De kan konkurrera ut kommunskolor.

    Så länge kommunpolitiker eller riskkapitalister leder skolor, så förser de sig på lärarnas bekostnad. LÄRARE MÅSTE STARTA EGNA SKOLOR OM DE VILL HA HÖGA LÖNER, ANNARS TAR POLITIKER OCH BYRÅKRATER ALLT!

    Om sedan kommunpolitikerna ser sig utkonkurrerade, då kanske även de kan sluta att roffa åt sig och ge lärare i kommunskolor bättre löner. Läranas fackförbund har förstått att en ökande byråkrati stjäl era löner. HAR NI FÖRSTÅTT?

  5. xTeacher skriver:

    Gymnasie- och högstadielärare har sig själva att skylla för sina låga löner eftersom de har avstått löneutrymme till förmån för lågstadierlärare och förskollärare. Man skall inte ge bort något för att sedan kräva att andra skall betala för det hela.
    Sedan är det fel att jämföra lärarlöner med lönerna hos grupper som har fem veckors semester. Tänk på att lärarlönerna en gång i tiden enbart betalades för den tid som lärarna arbetade. Då hade gymnasielärare enbart lön under nio månader, denna lön fördelades därefter på tolv månader. Därför är det naturligt att lönerna blivit lägre.
    Sedan klagar lärare på att de arbetar mer än fyrtio timmar per vecka. Ingen av de lärare jag känner arbetar så mycket, inte ens om man anser att en timme motsvarar fyrtio minuter! Om det sedan skulle var så att någon lärare arbetar så mycket så vill jag påpeka ett de akademikergrupper de jämför sig med måste arbeta på sin fritid för att hålla sig anställningsbara. När krävdes det att lärare skall följa med utvecklingen inom sin disciplin?

    • ChristerMagister skriver:

      Jag har då inte avstått någon lön till förmån för någon annan… Jag antar att du menar att facket har förhandlat bort löneutrymme? Jag är inte speciellt insatt i fackliga frågor, men är inte det ett ganska ointressant historiskt faktum nu när vi har individuella löner (i teorin i alla fall…)?

      Hur arbetsvillkoren såg ut för gymnasielärare för x antal år sedan har jag ingenting att säga om, och även det känns ganska oväsentligt i dagens läge.

      Jag orkar inte ge mig in i debatten om hur mycket lärare arbetar per vecka eller år just nu, men är inte att räkna timmar ett ganska omodernt sätt att resonera överhuvudtaget? Det är ju inte fabriksarbete vi pratar om… Jag tänker mig att vi i ett modernt tjänste/kunskapssamhälle betalar individer för uppdraget de utför…

      Jag är ledsen om det framstår som att jag bara viftar bort dina argument, jag vet att det är sådana argument som florerar i debatten, men jag ser lite annorlunda på saken. Jag ser att vi i Sverige betalar lärarna så dåliga löner att vi har svårt att rekrytera, att många erfarna och kunniga lärare överger yrket och att de låga lönerna har gjort att lärarnas status har sjunkit så mycket att de har svårt att genomföra sitt uppdrag effektivt.

      Räcker det egentligen inte med argumentet att vi som samhälle får det vi betalar för? Oavsett hur historian och jämförelserna med andra yrkesgrupper ser ut så måste vi fråga oss hur lärarlönerna påverkar både rekryteringen till yrket och hur väl uppdraget utförs.

  6. Göran Tullberg skriver:

    LÖN OCH ARBETE ÄR KOPPLADE TILL VARANDRA.

    Christer, du hörde vad x-läraren sa om lärarens arbete. Så länge den är under diskussion, så motverkar den lärarnas krav på högre lön. Vidare är en lärare underställd en hord av andra tjänstemän och politiker i skolan som hävdar att de måste ha högre lön än sina underordnade.

    För mig finns bara EN lösning på problemet. De mest kunniga måste ta över på alla fronter. (1) Lärarna måste bli pedagogiska ledare – de kan och är där! (2) Vi måste få en central administration för alla skolor ledd av administrativt utbildat, kunnigt folk. (3) Ingripanden mot störande elever eller lärare som inte sköter sig måste handhas av specialister som psykologer, läkare, polis. Störande elever har ofta besvär av typen ADHD och de botas inte genom en ”avhyvling”.

    Central administration har prövats i många kommuner och den är effektivare, har större överblick och är ändå väsentligt billigare än att ha administrationen spridd.

    För skolans bästa måste lärare ta över. Att lärare som är väl kompetenta i ett ämne tvingas arbeta upp till halva tiden i ämnen där de inte är kompetenta är en så stor skandal, så att enbart det dömmer ut skolans ”pedagogiska ledning”, men det finns massor av skandaler av samma dignitet.

    Att elever bråkar, mobbar och förstör är så allvarligt, och blir ett allt större problem. Rektor vet ingenting om alla dessa problem som elever har. Vi måste ha specialister.

    Christer, vad anser du i dessa frågor? Allvarligt!

    • ChristerMagister skriver:

      Det låter bra, men vad menar du med ”en central administration ” – finns de i kommunen eller på riksplanet? De lärare som blir pedagogiska ledare – leder de ett arbetslag, en skola eller en kommun?

    • michaeleriksson skriver:

      Här är jag dock väldigt skeptisk. Det är iofs riktigt att de kompetentaste borde ha mer att säga till om, men om vi tittar på detaljerna (ursprungliga nummer bibehållna):

      1. Just en för låg kompetens hos lärarna är ett av huvudproblemen. Att säga ”de kan och är där” missar detta problem helt och hållet.

      2. Stora centrala administrationer är bra på pappret, men verkar inte fungera i praktiken. (Liksom Christer är jag dock osäker exakt vad du menar, vilket kan påverka resultatet.) Ofta kan de tom. bli kvävande och hindrande för de som måste utföra det egentliga arbetet. Härutöver är ett för stort avstånd i hierarki och/eller personliga arbetserfarenheter ett vanligt problem (som nästan oundvikligt uppstår i stora hierarkier).

      3. I dagsläget är övermedicinering av elever ett växande problem (I USA redan ett mycket stort sådant) och här bör vi tvärtom vara försiktigare. Härutöver är det inte alltid givet att medicinering alltid är en hjälp för ens legitima fall—till del kan det vara etiskt och praktiskt bättre att anpassa skolan. Kompetenta psykologer/psykiatriker kan nog vara ett gott komplement till (men inte en ersättning för) goda pedagoger, men redan vid läkare tvekar jag. Poliser har i det flesta fall fel kompetens och inställning för att göra mer nytta än skada.

      Slutligen: Om mobbande osv. elever är ett allt större problem, då måste vi fråga oss vad källan till problemet är—och lösa det vid denna källa. (Behandla sjukdomen—inte symptomen.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s