.
Jag har nu varit på både föreläsningar med Skolverket och påbörjat en utbildning på Malmö högskola om de nya läroplanerna. Det finns mycket att säga och jag har påbörjat detta här, här och här. (Alla inlägg om Lgr 11 här.)
En sak som har tagits upp av både Skolverket och MAH är att det kommer att krävas noggrann planering för att behandla allt som finns i kursplanernas ”centrala innehåll”.
(Länk till de nya kursplanerna)
Till att börja med:
– Det som står angivet som ämnets centrala innehåll är obligatoriskt att behandla.
– Det centrala innehållet ska behandlas inom de år som anges. Det är alltså inte tillåtet att
t ex ”flytta upp” innehåll från år 1-3 till år 4-6, även om det förstås är tillåtet att repetera innehåll i ett högre stadium eller ”nosa på” ett område i ett lägre.
– Punkterna i innehållet ska inte ses som likvärdiga vare sig i vikt eller när det gäller tidsåtgången; det är alltså inte meningen att du ska räkna ut hur många veckor, dagar eller timmar ett visst moment får ta genom att dividera antalet punkter med antalet undervisningstillfällen.
Det centrala innehållet är minst sagt gediget, något som bl a Johan Kant har lyft fram:
”I de nya kursplanerna för årskurs 1-3 består centralt innehåll av 146 punkter, områden som skolan ska ta upp (Svenska som andraspråk består av 149 punkter). Varje enskild punkt består av underpunkter, i vissa fall av 5-6 punkter. Kunskapskraven i årskurs 3 består av 41 punkter (Svenska som andraspråk består av 42 punkter). Varje enskild punkt består av underpunkter, i vissa fall av 5-6 punkter.”
Hur lärarna kommer att klara av att behandla detta innehåll i praktiken vet förstås ingen ännu, men både Skolverket och MAH har gång på gång poängterar att det kommer att krävas samarbete mellan lärare och ämnesintegration för att hinna med. Man talar inte bara om att vissa områden tas upp i flera kursplaner, utan om att lärare måste samarbeta och se till att vissa punkter behandlas inom ett gemensamt tema eller inom ett annat ämne än det som står angivet. Som exempel kan man välja att läsa en text inom ämnet svenska som handlar om något som ska tas upp inom samhällskunskapen; på så sätt behandlar man både själva ämnesområdet och ”att läsa faktatexter” samtidigt.
Om samarbete mellan lärare, ämnesintegration och tematiskt arbete blir vanligare som en följd av detta tycker jag personligen att det är bra, men jag antar att inte alla är av samma åsikt. Oavsett det är det aldrig bra att tvinga på någon en förändring. Min viktigaste reflektion när det gäller det här är att om det stämmer att samarbete och ämnesintegration av det avancerade slaget krävs så är det oerhört viktigt att lärarna får arbetstid avsatt till detta. Det är inte bara planeringen man måste samarbeta kring enligt ovanstående modell, utan även återkopplingen till eleverna och bedömningen.
Ytterligare en reflektion handlar om skolornas och lärarnas ”friutrymme” i förhållande till det centrala innehållet. På en direkt fråga om hur de hade tänkt sig tidsfördelningen mellan det centrala innehållet och ett ”visst svängrum” för lokala mål och aktuella händelser svarade Skolverket att de räknade med att ca 20% av tiden skulle finnas tillgodo för sådant. Det tycker jag känns rimligt. Jag menar, det vore ju tragiskt om det inte fanns någon tid till att arbeta med ett så aktuellt ämne som radioaktiv strålning just nu till exempel.
Läs mer här: Sju av tio lärare tror att undervisningen blir mer omfattande (LN)
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Lgr 11, Den nya samlade läroplanen, Skolverket,
Christermagister 
Det blir till att hålla mer koll på andras ämnen för att kunna skapa samarbetsområden som täcker fler ”punkter”. Något annat ser jag inte framför mig. Bra tycker jag, men kräver möjlighet till gemensamma och ämnesövergripande träffar. Speciellt i början och det blir en tuff nöt att knäcka för skolor där det ”stängda klassrummet” varit dominerande.
Nu får vi inte sätt blockbetyg i SO längre men ett arbetsområde kan lätt täcka upp ett par punkter i flera SO-ämnen. Ser liknande möjligheter då jag tittat lite på NO-sidan. Flera övergripande områdesbeskrivningar (rubrikerna) återkommer i flera NO ämnen på 4-6 och 7-9. Dessa är i sig en förgrening av de block som beskrivits i 1-3.
Vår fundering just nu ligger i hur vi skapar en röd tråd mellan de skolor vi tar emot elever från till sexan för att inte göra om saker de har gjort och hur vi lämnar över vilka kunskapskrav som är avklarade på vilken nivå för den enskilde eleven. Mycket arbete återstår. Jag som ska vara lite pappaledig under hösten…=)
Ja, det krävs lite eftertanke i organisationen. Jag tänkte att mitt nästa inlägg om Lgr 11 skulle handla om det.
Det är just tanken på ett utökat samarbete som lockar mig med de nya kursplanerna, även om jag gillar de i svenskämnena och engelska bättre än i so-ämnena.
Att det förtydligas hur mycket som ingår i utbildningen känns bra. Det är egentligen inte någon höjning av kraven för många lärare och skolor har redan satsat på att lära ut allt i det centrala innehållet. Jag är en stor förespråkare av ämnesintegrering men oroas över av att det ses som en sådan oerhörd möjlighet till effektivisering. En ökad bredd i kompetensen hos lärarna är nödvändig vid ämnesintegrering för olika teman etc. strulas ofta till av att man känner till för lite om varandras arbetsområden. Ett stort innehåll kräver mer av lärares kompetens oavsett undervisningsform.
Ser man det som en möjlighet till effektivisering av lärarnas arbetstid så tror jag att man är illa ute, det krävs ju som sagt snarare mer tid. Som en effektivisering av elevernas undervisning tycker jag dock att man kan se det om det fungerar bra.
Lite Ferenc Marton inspirerat skulle man kunna säga att eleverna kommer att behöva lite olika vägar till ett visst innehåll. Ifall lärarna som ska ämnesintegrera känner till gränslandet mellan ämnena kan de få till ett bättre helhetsgrepp på att presentera innehåll genom en konstruktiv diskussion om hur eleverna ska möta tillräckligt många alternativa vägar till kunskap. Då uppnår man det bästa lärande med någon väg som passar alla och samtidigt insikten om de andras vägar till kunskap. Då får man en effektivisering av elevernas undervisning.
Jag har inte speciellt hög tilltro till ämnesintegering som innebär att vi gör något i samhällskunskap och så skriver vi en rapport. Tjolahopp sv/sh integrering. Det blir ingen effektivisering för eleverna, för detta fodras kompetensen att gå längre.
Fast jag funderar fortfarande över hur det går ihop att man måste ämnesintegrera för att hinna med allt samtidigt som 20% av tiden ska kunna vara disponibel för det läraren tycker är viktigt (ex. radioaktiv strålning). Även min skola kommer bli tvungen till ett bättre samarbete med f-5 skolan intill för att få ihop den centrala innehållet för år 4-6. Det ser jag dock som något bra då röd tråd har varit ett okänt begrepp tidigare.
Ja, jag är lite oroad över det där med tiden. De 20% pratade Skolverket om ganska tidigt i processen, innan man hade börjat tala om ämnesintegrering för att hinna med. Min välvilliga tolkning är att de inte anser att innehållet är så omfattande som det kan tyckas, och den mindre välvilliga tolkningen är att de nu har insett att de har tänkt fel när de skrev det centrala innehållet…
I inlägget skriver jag ”Hur lärarna kommer att klara av att behandla detta innehåll i praktiken vet förstås ingen ännu” och medan jag skrev det tänkte jag: ”Nej, för att ta sig tid att låta ett antal projektskolor testa innan man genomför reformen i hela landet var väl inte att tänka på i det politiska klimatet som rådde…”. Det känns faktiskt lite framhastat….
Jag är mycket oroad över det där med tiden även om jag förstås var lika orolig med lpo94.
Det här är nog min största fundering om lgr11, eller farhåga kanske. Jag vill inte bli av med all frihet.
Pingback: Lgr 11 – organisationen | Christermagister
Pingback: Lgr 11 – Elevnära undervisning | Christermagister
Pingback: Varför är Finland så framgångsrikt? | Christermagister