De senaste dagarna har jag på ett par olika ställen skrivit att jag är tveksam i frågan om skolans återförstatligande, men ärligt talat vet jag inte riktigt varför jag är tveksam…
I mängder av inlägg har jag ondgjort mig över den ojämlikhet som den kommunala skolan medför. Jag tror att det helt enkelt är bilden av en mastodontorganisation fylld av byråkrater och politiker som lever i sin egen lilla värld i en byggnad i huvudstaden som skrämmer mig, men om vi lägger ihop alla byråkrater och politiker ute i kommunerna så är ju den organisationen så mycket större, antar jag…
I SvD framför Jan Björklund och med Metta Fjelkner flera goda anledningar att återförstatliga skolan, huvudargumenten är för mig likvärdigheten och dubbelstyrningen:
”Det kommunala huvudmannaskapet har dessutom undergrävt likvärdigheten. Det är stora skillnader mellan de kommuner som satsar mest respektive minst på skolundervisningen. Skillnader i resursfördelningen beror alltså inte på elevers olika behov – utan på kommunernas prioriteringar.”
”Dagens styrning av skolan är dessutom otydlig. Genom att staten delvis styr skolan genom lagar, läroplaner och lärarutbildningar, medan kommunerna är huvudmän och finansierar verksamheten skapas ett slags dubbelkommando över skolpolitiken som gör ledarskapet otydligt. Det är lätt för staten och kommunerna att skylla tillkortakommanden på varandra.”
Det enda argumentet jag egentligen kan komma på för att behålla en kommunal skola är att de som tar besluten finns närmare verksamheten, men det har ju visat sig medföra en ojämlik skola och även en statlig myndighet måste väl organisera sig i mer lokala sektorer?
Jag tar tacksamt emot dina tankar i frågan och argument för och emot, för nu verkar det vara dags att bestämma sig.
Uppdaterat; argument emot: Släpp tanken på förstatligande (SvD), Björklunds synsätt är omodernt (SvD),
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Björklund, Jan Björklund, Metta Fjelkner,
Christermagister 
Ja, du Christer…
Det här funderar jag också över och på ungefär samma sätt som du tror jag. Det finns ju uppenbarligen stora problem med den kommunala styrningen. T.ex. det som ibland känns som godtycklighet i resurstilldelningen, att vissa kommuner satsar på forskning och intern fortbildning knutet till universitetet och andra inte. I många kommuner verkar också (Tolvåkersskolan) skolan ledas av kulturarbetare eller socionomer. I min egen kommun (Stockholm) har det byggts upp en gigantisk administration. Det finns många fördelar med att ”centralisera” resurser, som det brukar heta, men också många nackdelar. Nästan alla skolor i dag är helt utarmade på administrativ personal. Det är rektor, biträdande och någon stackars ensam skolkanslists som ska rodda i frånvaro, ansökningar, ekonomi. Detta påverkar i sin tur lärarnas möjligheter till att få stöd och hjälp med rena skituppgifter som borde kunna utföras av andra personer än lärare (frånvaro, kopiering, skolsysters enkäter, simskolor m.m.).
Samtidigt kan man ju undra om ett förstatligande bara ytterligare skulle centralisera detta. Men, det som känns fördelaktigt med detta ändå är att vi då kanske skulle slippa småpovarna däremellan? Kanske folk som faktiskt visste något om skola kunde hålla koll på den? Kanske rektorerna skulle kunna återta makten som pedagogiska ledare på skolorna? Kanske kunde fokus flyttas från ekonomi och budget till undervisning och lärande?
och med småpovar menar jag såklart småpåvar och inget annat 🙂
Tack för dina tankar Anna-Karin. Vi fortsätter fundera helt enkelt… Det skulle ju vara lättare om Björklund och Fjelkner kunde lägga fram i alla fall en idéskiss på hur de tänker sig organisationen…
Ja, en ideskiss borde vara ett lämpligt nästa steg. Hoppas att de vågar sig på det snart.
PS. Ditt inlägg var väldigt välskrivet och jag höll med om allt.
Hej ChristerMagister! Det är en svår fråga. Personligen tror jag på ett återförande av skolan till statligt huvudmannaskap. ”Dubbelkommandot” och vissa kommuners klåfingrighet när det gäller anslagen till skolan gör att jag tror att en mer likvärdig skola/utbildning, både för lärare och elever, är lättare att uppnå på det sättet. Förhoppningsvis resulterar det med tiden i att lärare och elever uppnår högre kvalitet i undervisningen och bättre utbildningsresultat.
Tror du att det finns någon chans att moderaterna går med på en sådan utpräglad vänstertanke då, eller står ideologin i vägen?
Vädja till känslorna, berätta att det kommer att kosta mindre.
Det finns tillfällen när en stark politisk ideologi (eller religion, grupptillhörighet mm) hindrar att man agerar efter det sunda förnuftet. Jag är rädd att det här kan vara ett sådant tillfälle. Kanske liknar lösningen den man ibland måste ta till med ungdomar; låt dem backa ur med hedern i behåll och ett sken av ståndfasthet…
Det är en god strategi. Det tycks vara många som är rädda att tappa både ansikte och annat i den här situationen, och den riskerar att bli både infekterad och låst.
Min magkänsla för moderaternas inställning är att de nog kan vara pragmatiska nog att se att detta kan vara bättre. Sedan så trodde jag att FP hade ensamrätt på solidaritet och socialliberalism 😉 Skämt åsido – Det man inte bör glömma är att friskolor fortsatt kommer att finnas, startas, verka och lägga ner, ungefär som idag. Skillnaden är att det kommer att ske under ett statligt huvudmannaskap. Jag tror faktiskt inte att de konservativa moderaterna kommer att ha något emot en återgång till ungefärligen ”gamla tider”. Inte heller de förmodade effektiviseringar som kan göras i administrationen.
Ska jag tolka dig som att en lösning skulle kunna vara att låta de konservativa moderaterna engagera sig i friskolorna och låtsas som ingenting när det gäller de andra skolorna? 😉
🙂 Du får natuligtvis tolka mig som du vill, men det var inte så jag menade. Jag menar att Moderater i allmänhet är för effektiviseringar inom administration och återgång till ”gamla tider”. De enda som kanske inte ser frågan med sunt förnuft är faktiskt de ”vänsterinspirerade” socialdemokraterna som införde kommunaliseringen -94. Men det är nog bara gamla gråsossar inom (S) som minns att Göran Persson drev och genomförde det. Dvs. alla. 😉
Att dubbelkommandot och olika jävsituationer som uppstår kring detta är direkt problematiskt för en skolmarknad borde vara något som skulle få moderaterna att reagera.
Det stora problemet är att övertyga moderaterna om minskad utbyggnadstakt för friskolorna men det är en separat frågeställning.
Ja, om inte deras lösning är att privatisera alla skolor…
Det kan nog vara många moderaters lösning, jag läser med viss häpnad hur svenska friskolemodeller exporteras till amerikanska chartered schools men jag tror att de inte får 50% av väljarna bakom sig för att välja en sådan lösning och därför kan välja en ”temporär” lösning som går åt rätt håll.
Är vi inte redan förstatliga då Herr Björklund t o m ska bestämma hur jag ska bedriva min undervisning i klassrummet. Staten får gärna ta över huvudmannaskapet för skolan, men det löser inte skolan stora problem. Enligt skolverkets stora rapport som kom för ett par år sedan är problemet den ökande segregeringen inom skolans värld och huvudanledningen är det fria skolvalet. Innan vi avskaffa detta kommer vi inte lösa problemet att de barn med välutbildade föräldrar klarar sig bra i skolan medan barn vars föräldrar inte har det lika förspänt klarar sig allt sämre. Denna utveckling startade ungefär så Sverige införde det fria skolvalet.
Nej, det håller jag med om, ett förstatligande löser inte alla problem. Vi har fortfarande boendesegregation, det fria skolvalet och en massa andra faktorer som bidrar till ojämlikhet. Men jag tänker att om vi har en statlig huvudman så har de en anledning att överhuvudtaget adressera dessa problem. I dagens läge har ju inte politikerna, eller skolfolket, i ”den rika kommunen” någon som helst anledning att försöka minska segregationen och lyfta resultaten i ”den fattiga kommunen” på andra sidan gatan. Snarare tvärt om eftersom det finns en chans att de engagerade föräldrarna i ”den fattiga kommunen” söker en skola i ”den rika kommunen”.
Kanske, kanske kan de nya läroplanerna verka för en mer enhetlig skola?
Jag måste säga att jag inte riktigt vet om ett förstatligande vore den bästa lösningen, på många sätt är det nog det samtidigt som det kanske blir för likriktad och styrt med hela handen.
Mats Å, Herr Björklund har inte bestämt hur du ska bedriva undervisningen. Däremot VAD du ska undervisa. En himla skillnad.
Lyssnar man till Ken Robinson inser man lätt att det finns pedagogiska drömmar kring att låta elever välja fritt vad de vill lära sig i mycket större utsträckning än nu. Det bestämda VAD påverkar definitivt hur fritt lärandet kan bli!
Det är Björklund som förtydligar VAD men det är egentligen tidigare regeringar som varit ansvariga för vad som ska ingå i VAD.
Pingback: Din kunskapssyn hindrar jämlikhet | Björn – om skola och utbildning
Du har mina synpunkter här
http://pluraword.blogspot.com/2011/03/vata-drommar.html#comments
Samtidigt är det så, att så läng de två största politiska partierna S och M inte har någon önska att återförstatliga är det bara en våt dröm bland vissa politiker på riksnivån, facket och delar av professionen.
Det är betydligt bättre att ägna energin åt att se till att ändra systemfelet i skolan än att fundera på vem som sköter vad. För tar du inte chansen nu med nya styrdokument att rätta till felen i skolsystemet och tror att återförstatligandet löser problemen är det som att spänna om lianernar i djungeln men du har samma apor som hänger i dem.
Pingback: Christian.Ottosson.nu » Björklund borde fokusera på kvalitet, inte form
Pingback: Fortsatt diskussion om kommunaliseringen och lärarna « Tankar om skolan i media