Införandet av lärarlegitimation innebär skärpta behörighetsregler för lärare och förskollärare. Linköpings kommun tycks vara förutseende och är redan klara med en kartläggning av personalen (Skolverket).
Från och med hösten 2011 drar man igång fortbildningsprojektet Lärarlyftet II över hela landet och med tanke på i vilken grad det har varit strul med Lärarlyftet så är det nog bäst att själv aktivt hålla koll på turerna i detta. Skolverket väntar fortfarande på den behörighetsförordning som ska tydliggöra hur många poäng som behövs för att få behörighet i ett specifikt ämne för olika åldrar och kan i dagsläget inte bedöma den enskilda lärarens rätt till legitimation, men besked väntas inom kort (Skolverket).
Är jag för cynisk om jag säger att jag är tveksam till att kommunerna och skolorna har lagt undan tillräckligt med pengar för att klara av den här omställningen under övergångsperioden fram till 2015?
Läs mer: Lärarnas Nyheter,
Uppdatering
Starten för fortbildningsprojektet Lärarlyftet II har skjutits fram till VT 2012 och vi tycks få vänta ytterligare ett par månader på behörighetsförordningarna. Skolverket fyller fortlöpande på med aktuell information på denna sida.
(Ett litet tillägg finns i detta senare inlägg.)
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Lärarlegitimation, Lärarlyftet II, Lärarlyftet,
Christermagister 
Har du hört om det blir olika klasser på legitimationerna – a la körkortsklasser? S eller F, som i superpedagog och flumpedagog?
Hahaha! Härlig kommentar Janis!
Undrar om det då blir samma skrytfaktor på att ha alla bokstäverna som det i vissa kretsar är att ha alla bokstäverna på körkortet?
🙂 Nej, det har jag inte hört, men antagligen blir det det… Jag är inte säker på om förslaget med att återinföra lektorer har gått igenom eller inte:
”Kraven är att vederbörande är legitimerad lärare eller förskollärare, har avlagt doktors- eller licentiatexamen samt visat minst fyra års yrkesskicklighet. Inom ramen för legitimationssystemet utnämns lektorer av Skolverket.”
http://www.sweden.gov.se/sb/d/12497/a/143565
Jag tror inte du är för cynisk, jag har svårt att se hur detta ska gå till… Det är tillräckligt svårt att få det att gå ihop om man ser till hur undervisningen och ämnena ser ut idag med en ganska stor mängd lärare som undervisar i ämnen de inte är behöriga i. Om man sedan lägger till min lilla hjärtefråga, dvs frågan om alla de svensklärare som undervisar i och bedömer elever utifrån ”fel” kursplan i svenska bara för att de inte har kompetens i SVA verkligen har rätt att sätta betyg? Du har ju redan läst mitt lite halv-gamla inlägg som handlar om detta, men jag länkar ändå: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2010/11/far-svensklarare-verkligen-satta-betyg.html
Jag ser verkligen fram emot att få ta del av behörighetsförordningen. Och jag har en känsla av att vi kommer att få se en massa ”undantag” när det gäller SVA-behörigheten på samma sätt som vi har undantag för modersmålslärarna. Hoppas verkligen att jag har fel!
Ingen regel utan undantag, det borde ju en lärare i svenska veta allt om! 😉
Även jag har funderat över samma sak. Dessutom är jag en av dem som undervisar i sva utan att var behörig, dock tittar jag på rätt kursplan och bedömningskriterier. Skulle dock inte vilja göra det om jag hade helt nyanlända elever i ämnet, de jag har är i allra flesta fall födda här.
Överlag är det nog en långsam och stor apparat att få det här att fungera. Jag funderar själv på att läsa religion på sidan om men jag får som inget svar på hur mycket jag behöver läsa för att bli behörig (har examen och är behörig i andra ämnen).
Nej, innan behörighetsförordningen är klar är det ingen som kan svara på hur många poäng man behöver läsa, vilket får mig att fundera på hur man på högskolorna planerar den första terminen av Lärarlyftet II… Om det blir förseningar i starten och man sedan räknar med att kunna läsa på deltid och bara en del av skolans berörda lärare i taget (vilket antagligen är en förutsättning för att kommunerna överhuvudtaget ska kunna klara av organisationen) så känns det som att det kan bli tight om tid…
Det blir ju väldigt kort om tid. Som tur är i min kommun är de allra flesta åtminstone behöriga lärare, sen är inte alla det i det ämne de undervisar i. Fast jag vet att det här med behörigheterna har varit på tapeten under lång tid i min kommun och som jag förstått det har de strävat efter att ha rätt person på rätt plats.
Behörighetskrav bör ju vara klara i god tid, hur ska man annars veta vad man eventuellt ska söka för kurser?
Inte är du ett dugg för cynisk, det skulle vara konstigt om inte kommunerna har tänkt sig att fortsätta att spara på skolan. De är verkligen förtjusta i billiga obehöriga lärare och att det är en katastrof för eleverna märker inte eleverna förrän långt senare och då bor de oftast någon annanstans. Kommunerna räcker lång näsa åt eleverna!
Jag har funderar också en del kring min behörighet, jag undervisar i dagsläget i ett oerhört brett spektrum av ämnen men känner mig ändå trygg med att jag inte kvackar. Det känns förstås lite obehagligt att vänta på besked men jag tycker det är viktigt att vi får fart på diskussionen kring vad som behövs för att vara behörig. Det behövs för elevernas skull.
Jag funderar en hel del kring att lärare som grupp behöver stå upp mer för elevers rättigheter och sitt uppdrag och hur vi vågar gå i klinch med politiker och andra yrkesgrupper med ett tydligt elevfokus. Det har jag skrivit om i Elevfokus och mer kaxiga lärare. Att verkligen kämpa för sin rätt till att ha full kompetens för varje uppdrag ser jag som något som hänger ihop med lärarlegitimation men bara om vi själva gör något av legitimationen. Det kommer ingen status serverad på silverfat.
Pingback: Lärarlegitimation – ett försiktigt hurra ! « En Socialkonservativs tankar