En mörk, kall och allmänt tung måndagsmorgon i januari kliver jag in i ett klassrum fyllt av nioåringar som redan arbetar i koncentrerad tystnad. En av eleverna närmast dörren vänder sig om, skiner upp och sträcker upp armarna för att få en kram. Plötsligt känns dagen inte alls lika tung längre!
Prenumerera på bloggen:
Sök i bloggen
Mina andra bloggar
-
Mina senaste inlägg:
Kommentarer
friv om Hel klass får gå om femma… larsgoranstahlhotmai… om Björnen sover Tove om Björnen sover tanderfok om Klass 9A, uppföljning Karin om Duvungar? Mot profilklasser |… om Profilklasser Mot profilklasser |… om Profilklasser NP om Kepsförbudet ChristerMagister om Kepsförbudet irriterad elev i 7 om Kepsförbudet Inlägg som länkar hit:
- Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
Läs inlägg om:
- Debatt och politik (648)
- fildelning (18)
- FRA-lagen (19)
- genus (51)
- religion (40)
- skolpolitik (466)
- Lgr 11 (17)
- Humor (82)
- Läraryrket (313)
- Inte bara lärare (4)
- Malmö (59)
- Musik (76)
- Okategoriserade (17)
- Pedagogik (181)
- flumpedagogik (121)
- specialpedagogik (5)
- Privat och foto (391)
- foto (163)
- reflektioner (121)
- Skolvardag (50)
- Student (41)
- Visdomsord och dikter (23)
- Debatt och politik (648)
Det kanske är för att våren är på väg i Skåne. Ja, förutom att det snöar lite ute nu då…
Ja, jag måste säga att våren fortfarande känns avlägsen.
Jag har ett brutet revben och kan inte skratta och kramas just nu. Håhåjaja. Fast det vore roligt att börja jobba igen ändå.
Aj då, det låter inte roligt! Hur länge måste du vara hemma?