En av nyheterna som presenterats i samband med den nya samlade läroplanen är att eleverna som slutar grundskolan fr o m 2014 kommer att få räkna ett eventuellt språkval i moderna språk som ett sjuttonde ämne vid ansökningen till gymnasiet. Det innebär att de eleverna kommer att kunna få maximalt 340 poäng i stället för 320 poäng vid antagningen; ett godkänt betyg (E) i tyska, franska eller spanska ger 10 extra poäng.
Det kan vara läge att informera eleverna i år 5 om det nu eftersom de antagligen snart ska göra det valet inför språkvalsstarten i år 6.
Jag har skrivit om mina åsikter och farhågor gällande detta tidigare, klicka här.
P.S. Att man valt ett ”modernt språk” redan i grundskolan är sedan tidigare även en förutsättning för att man ska kunna få extra meritpoäng när man söker högskola eller universitet; det är alltså inte bara gymnasieintagningen som kan stå på spel.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, språkundervisning, språkval, moderna språk,
Christermagister 
Det är onödigt att öka progressionskraven över gränsen mellan högstadium och gymnasium så det här förslaget är ytterst olyckligt. Precis som förra gången du tog upp det här så är vi överens.
Jag tar upp min gamla käpphäst om ökad valfrihet med reella slagkraftiga alternativ redan i grundskolan men mognadsförändringarna under de här åren gör att elever måste ha mycket stora möjligheter att helt byta vad de tror är deras grej.
Gäller samma princip för extra kurs i ämnet teknik?
Nej, verkligen inte! Av någon outgrundlig anledning är det inte ens krav på godkänt i ämnet för att antas till teknikprogrammet på gymnasiet.
Tänk när jag fick använda elevens val (där många elever spelade spel och andra rena dumheter) för att erbjuda extra tekniklektioner i en riktig gammaldags tekniksal, fullt utrustad med maskiner och verktyg. Det behövdes varken betyg eller meritpoäng för att locka fram motivationen utan de arbetade hårdare än på någon annan lektion.
Inser ni vad orden ”postmodernism” och ”lättning från verkligheten” är för något.
Det har pågått ända sedan mitten av 70 talet.
Vem fan (på ren svenska) är det som har makten över läroplanen.
Det har jag länge velat veta.
Det enkla svaret är: Regeringen har makten över läroplanen.
Fast det är inte riktigt så enkelt att göra något åt den. Olika regeringar av skiftande kulör har varit med om dess framväxt så det finns inte någon uppenbar part att vända sig till. Internt bland lärare och även bland övriga i skolans värld så finns det starkt försvar för att behålla allt som finns i den och när då eleverna har svårt att klara kraven så blir det inte mycket plats kvar …… tex teknik.
Visst är det så. Det finns ingen klart part att ”beskylla” för hela läroplanen, och det tycker jag inte att vi har någon anledning att göra heller, men det stod regeringen fritt att i denna översyn t ex förstärka ämnet teknik både i timplanen och läroplanen.
När jag undervisade i teknik på högstadiet försökte jag hålla flaggan högt men upplevde verkligen att de flesta kollegor såg ämnet som mindre viktigt. Lärarkåren har verkligen inte varit teknikämnets bundsförvant!
Varför inte meritpoäng för vilket språk som helst? Kunde ge invandrade åtminstone en fördel.
Ja, varför inte? Det kan man verkligen undra.
Värst så intresserade alla här var av teknik! Det minns jag som ett av det tråkigaste ämnena 😉 Jag tycker det är helt rätt att ge extrapoäng till språk, men det borde då inte räcka att ha en E, utan C borde vara gränsen, och alla språk borde räknas.