Närmare 8 000 femteklassare, eller drygt 8 procent av årskullen, kan inte simma och åtta av tio skolor erbjuder extra simundervisning för de elever som inte klarat kursplanens krav på simkunnighet. (DN, Skolverket)
Jag undrar hur de skolor som inte ger eleverna stöd tolkar grundskoleförordningen:
”En elev ska ges stödundervisning om det kan befaras att eleven inte kommer att nå de mål som minst ska ha uppnåtts i slutet av det tredje, det femte och det nionde skolåret”.
En elev ska ges stödundervisning… Jag tycker att det är ganska tydligt formulerat!
P.S. Kravet på stödundervisning är lika tydligt formulerat i den nya skollagen, men målet om simkunnighet ser ut att hamna i år 6 i stället för i år 3 vilket hade varit lämpligare. Mer om det här: Alltför många barn drunknar
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, simundervisning,
Christermagister 
Som utbildad simlärare har jag faktiskt läst det här förut. Det är på sätt och vis en gammal nyhet. Försämringen inträffade under besparingarna på 90-talet. Många skolor såg att de kunde spara pengar på att dra in simundervisningen. Men det är bra att det lyfts nu.
Sedan tycker jag att år 3 är försent. De flesta skolor har ju även 6-åringar och det är där man ska sätta in stöten. Sedan kan man ha ”stödundervisning” upp till år 3. Hur gör man på din skola?
Jag tror att simundervisningen ligger i år 4, och det är ju som sagt sent…
På en skola där jag jobbade tidigare hade man simundevisningen i år 3 och lät de som inte lärde sig simma det året gå med årskursen under året därpå.
Var på intressant föreläsning i fredags där just simundervisning eller avsaknaden av den samma togs upp. Skolor hanterar det faktum att vissa föräldrar inte vill att deras barn ska delta i simundervisningen och tyvärr verkar många acceptera det rakt av då de anser att föräldrarna har rätt alternativt att de tycker att det är ett steg tillbaka att tillgodose krav på könsseparata grupper. Hur vi gör? Ordnar simskola för eleverna på fritiden då de går på gymnasiet. Det finns även simskola på tider då endast tjejer får vara i simhallen, men några separata tider för killar finns inte.
I Bålsta Kommun, där jag jobbade en kort sväng, var det så fantastiskt att alla sexåringar fick simundervisning i 2 veckor varje dag under höstterminen i halvklass. Då bussades barnen ner till simhallen (våra kunde iofs gå, skolan låg nära). Då intensivkörde de alltså simundervisning under två veckor och fick ”simma upp”. De allra flesta lärde sig simma på dessa två veckor. Detta följdes sedan upp i årskurs 1 där man återigen kollade av barnens simkunnighet och de som inte kunde erbjöds ny simundervisning.
Det systemet tyckte jag var riktigt, riktigt bra.
På skolan jag är nu har vi inte riktigt någon bra struktur….
Urdåligt att man drar ner på detta. Mina barn – som alla är vuxna nu- har ”åkt och simmat” hela hösten i 3:an och först då blivit riktigt säkra simmare även om vi haft möjlighet att träna tidigare. Simmandet har ju också en annan, social funktion. Dessutom kan ju alla aktiviteter utanför själva skolbyggnaden komma resten av undervisningen tillgodo. Under all kritik att inte politikerna begriper sådant.
Jag förstår inte hur du kan dra en självklar koppling mellan de två bitarna fakta som du bygger ditt inlägg på. (1, att 8% av varje årskull inte kan simma och 2, att skolan är skyldig att ordna simundervisning).
På min skola får eleverna i år 2 och 4 simundervisning i form av ett enkelt simtest. De som bedöms behöva fler undervisningstillfällen får detta. Det är ett upplägg som funkar både juridiskt (eftersom vi gör det vi är ålagda) och i praktiken (eftersom alla våra elever kan simma). Men det funkar bara för att vi i samma stund som vi beslutar att en elev ska få extra simundervisning också uppmanar föräldrarna att träna extra hemma.
Räkna in alla ungar som, av en eller annan orsak, inte får det stödet hemifrån. Då tycker jag att 8% låter som en siffra som är tillräckligt hög för att skolan ska slippa skämmas.
Sen borde samhället i stort skämmas för att vi riskerar tusentals barnliv i onödan. Men lösningen på problemet ligger nog, i alla fall delvis, utanför skolans område.
Ja, så tycker jag att man skulle kunna tänka om simkunnigheten inte låg som ett mål som ovillkorligen ska uppfyllas för att eleven ska anses som godkänd inom ämnet idrott och hälsa. (Hade simundervisningen ”bara” funnits med i timplanen vore det en annan sak.) Det finns inget annat mål i skolan där det anses OK att lämna över ansvaret för måluppfyllelsen till hemmet, och jag tycker att grundskoleförordningen och den nya skollagen är tydliga på den punkten; ”eleven ska ges stödundervisning…”. Har man inte råd, tid, lust eller möjlighet att ge den stödundervisningen så skulle jag tro att man måste söka dispans från Skolverket för detta och se vad de säger….
Jag vet inte om det är rimligt att kräva att skolan lär alla barn att simma, men om det inte anses vara det så borde målet plockas bort.
En oerhört viktig diskussion, och du lyfter fram kärnan i den, Christermagister – simkunnighet är ett betygskriterium, och skolans ansvar. Det är jättebra om föräldrar har möjlighet att hjälpa till, men det är inget man kan bygga undervisningen på.
Och detta måste vi prata om, för det är jätteviktigt – skolan har ansvar för att eleverna ges möjlighet att nå ALLA mål, det går inte att, från skolans sida, välja bort av någon orsak.
Vi hade bad varannan vecka och så trodde jag naivt nog att alla skolor gjorde. Även den som kan simma, kan behöva lära sig mer. Jag håller med Christer om att ska det vara ett kursplanemål så måste man undervisa i det.
Kommer visst in lite sent här men är det inte så att det bara finns mål för svenska och matematik i årskurs 3? Simning passar väl inte riktigt in där… självklart finns det massor av saker även i andra ämnen som eleverna måste lära sig före årskurs sex, men man har ju valt att inte ha någon nationell ”kontrollstation” tidigare än så. Jag tycker att alla skolor borde göra som den där min ”lillpojk” gick. Utdelning av simborgarmärke till alla elever från förskoleklass till femman vid varje sommaravslutning (förutsatt att du visat upp dina kunkaper under läsåret förstås). När skolan visar sin ambition blir det verkligen något för eleverna att sträva emot!
Såhär står det:
– Att alla elever senast i slutet av det femte skolåret skall ha god vattenvana, vara trygg i vatten, kunna simma 200 meter, varav 50 meter på rygg och hantera nödsituationer vid vatten, ha grundläggande kunskaper om bad-, båt- och isvett.
– Att alla elever senast i slutet av det nionde skolåret skall kunna hantera nödsituationer i och vid vatten, ha kunskaper i livräddande första hjälp.
Jag tror att Anna menar i de nya kursplanerna och där finns målet mycket riktigt i år 6: ”Eleven simmar 200 meter varav 50 meter i ryggläge och hanterar nödsituationer med hjälpredskap vid vatten.” Däremot finns simning med som ”centralt innehåll” även i år 1-3: ”Lekar och rörelser i vatten. Att balansera, flyta och simma i mag- och ryggläge.”
Det jag menar är att bara för att målet är satt till femman eller sexan finns ju alla möjligheter för skolan att försöka få eleverna att nå målet tidigare. I simning precis som en massa andra saker som ingår i ämnen som inte har mål för år tre. Det går ju inte att spara allt till sista terminen…