‘Teaching to the test’ [is] a practice likened to memorizing an eye chart. With enough drill and rote work, even a person with 20/150 vision can rattle off ‘E-F-P-T-O-Z’.
Of course this doesn’t mean that person can truly see.
…………………………………………………………………………………………….(Meredith Scrivner)
Relaterade inlägg finns hos Mats och Björn.
Lyssna på Johnny Nash – I Can See Clearly Now
Länkar till andra bloggar om: skola, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik,
Christermagister 
Jag är nog både blind och trög, men jag förstår faktiskt inte vem det är som är den tänkta motparten i den här debatten? Vem förespråkar den enorma mängd standardiserade test som seglar upp som trending topic?
Framför allt tänker jag på alla matematiklärare som med panik i ögonen drillar sina elever i räknemetoder och ”genvägar” för att få så många som möjligt att nå godkända resultat på de nationella proven. Rätt svar på provet är det viktiga, inte förståelsen, och vi blir stående med en stor mängd elever som skriver godkända resultat i rätt tid, men som sedan tappar ”förmågan”.
Matematikundervisningen i svensk skola idag tycks ha fallit ihop i en gråtande liten hög någonstans i ett hörn, och ersatts av matteböcker och lärare som inte alls är det minsta matematikutbildade utan bara kommenderas dit eftersom ‘alla kan räkna’. Visst finns det lysande undantag men alltför många som kommer ur skolan lider av akut mattepanik och begriper inte ett knyst av det språk matematiken faktiskt är för att det ska vara tillfälligheter.
Detta kan inte åtgärdas med annat än att den som sätts att undervisa i matematik faktiskt är kunnig i ämnet. Inte i räkning, utan i matematik.
Precis.
Som matematiklärare är jag inte speciellt rädd för mätningar, matematiken är det redskap som håller ordning på mätdata och systematiserar det åt oss. Jag oroas däremot djupt av okunnig användning av mätningar.
Vi lever i en värld där det är trendigt att mäta och jag utmanar gärna er på att mäta era kunskaper om blindkartor mm med mig på FB i applikationen Geochallenge. I ett sammanhang där vi kommer att dränkas av mätdata hävdar jag att det är viktigare att se till så att vi också får fram bra mätdata än att föra en Don Quijote kamp mot mätningar.
Ja, jag håller med om att riktiga ämneskunniga matematiklärare (inte algoritmräknare) kommer att behövas för framtiden och för alla åldrar.
Inte kommer att behövas – behövs.
Både och!
The Wire – säsong fyra är en fantastisk gestaltning av det här problemet!
Kan den som inte har tålamod att sätta sig och titta igenom en hel säsong av en tv-serie få en liten sammanfattning på sådär sju rader?
Morrica, det föreligger inget behov av brandkårsutryckning i Sverige. Men på längre sikt så finns det anledning att vara orolig.
Kortfattat: Moderniteten, och dess främsta uttrycksform kapitalismen, kräver mått för att fungera. Då måste vi indexera, jämföra och mäta för att kunna anpassa verksamheten till flödet av kapital, det grundläggande måttet i vår värld. Nu när den sammanhållna grundskolan luckras upp och utbildningen är mer spretig så kommer det istället att krävas kunskapskontroller, vilka för att kunna jämföras och indexeras måste standardiseras.
Idag är det ingen som förespråkar detta särskilt aktivt, vad jag vet, även om vi ser tendenser i en skärpning av de nationella proven etc.
USA är på många sätt ett mardrömsexempel när det gäller standardiserade test, där hela (nåja) undervisningen går ut på ”teaching to the test”.
Man vet ju aldrig hur framtiden ter sig, men min gissning är att detta kommer att komma smygande.
I en värld där mätdata kommer att skölja över oss så kan man fundera på om det inte börjar bli viktigt att fundera kring hur den ska användas och analyseras istället för hur den ska stoppas?
jo. det där blir en fråga om vilken aspekt av kunskapen som bör premieras.
Hmmm, jag ser gärna en betoning på vilken aspekt som utnyttjas till något bra.
Pingback: Konsten att olära ut « You're no different to me
Jag hade massor av kamrater under universitetstiden som bara läste det som förväntades komma i tentan. De är fortfarande lika korkade…
Däremot hade jag en lärare i skolan som sa; ”Läs allt, det kommer garanterat till nytta någongång.” Han var biologilärare och kommer aldrig att glömmas.
Nils Fritzen, må Du vila i frid…