När jag startade serien Inte bara lärare förra veckan skrev jag att jag inte hade en aning om hur jag skulle fortsätta. Efter lite funderande kom jag på att jag nog borde fortsätta med mig själv, trots att jag inte har någon direkt spännande, exotisk eller oväntad bisyssla att visa upp… Att jag fotograferar och regelbundet springer på konserter har jag redan visat upp i bloggen, men att jag också är gymnastikledare är nog nytt.
De sju senaste åren innan jag flyttade till Malmö tillbringade jag 6-9 timmar per vecka i en idrottshall i Södertälje där jag tränade ett lag i truppgymnastik. Förutom de reglebundna träningspassen blev det ganska många helger med träningsläger och tävlingar och därför kommer man varandra väldigt nära med tiden. När jag tog beslutet att flytta till Malmö var det mest ångestladdade momentet att lämna denna verksamhet och det är både saknad och glädje som väcks i mig när jag tittar på dessa bilder.
Den här videon från ett träningsläger kan även symbolisera pedagogiken i skolan. Efter grundläggande övningar, instruktioner om vad målet är och ett samtal om vad som förväntas av dem låter jag eleverna testa själva. De arbetar med övningar på olika nivåer och använder de hjälpmedel som passar dem bäst, och i början är det viktigt att jag försäkrar mig om att de landar mjukt om de skulle misslyckas! När de utvecklat sina färdigheter på en viss nivå höjer jag svårighetsgraden stegvis. Jag finns hela tiden med som stöd, men det är också viktigt att visa dem förtroende och inte passa dem för mycket.
Till slut är de färdiga att flyga själva! Lärarens och tränarens höjdpunkt! 🙂
Det jag tycker är speciellt med truppgymnastik är att gymnasterna tränar sin individuella skicklighet, men också att samarbeta. När man har uppvisningar och tävlingar så sker det i lag och både gymnasternas individuella prestationer och lagets samarbete spelar roll för den slutliga lagbedömningen. (Man tävlar i trampett, matta och fristående.)
Länkar till andra bloggar om:
skola, skolan, utbildning, lärare, inte bara lärare, gymnastik, truppgymnastik, SGSF,
Christermagister 
En gammal truppgymnast ler och minns!
Kan nog utan tvekan säga att det är med mina gamla gympakompisar jag delar mina allra bästa minnen, lyckade och misslyckade tävlingar och mängder av galna upptåg vid läger och resor. Man behöver bara ses så bubblar 25-30 år gamla händelser fram 🙂
Vackert – jag hade gärna sett mer av dina instruktioner och gärna lite egna volter.
Men att få barn att flyga… Är det inte vad undervisning handlar om?
Ja, precis, och att landa säkert igen vilket var min huvudsakliga uppgift! Egna volter har jag blivit för gammal och feg för att försöka mig på…