Räknenissar

Jag tycker att samhällsekonomiska uttalanden ofta låter obehagliga. Det blir så tydligt att det sitter ett gäng räknenissar någonstans och värderar oss alla i kronor och ören.
(Är jag debet eller kredit nu när jag sitter och skriver?)

di.se läser jag att svenska studenter tar examen för sent och att det kostar samhället ungefär 160 000:- om året: Anledningen till detta är att de som tar examen senare i genomsnitt tar emot mer transfereringar och att ett progressivt skattesystem gör att en del av inkomstsvinsten från en tidig examen tillfaller samhället i form av skatteintäkter. ….Anledningen till att vi svenskar tar en sen examen från högre utbildning är inte att vi är långsamma, utan att vi börjar för sent; ungefär i 22-årsåldern.

När man räknar kronor och ören och fokuserar på ett område finns det en risk att man glömmer bort helheten. Jag skulle tro att det finns (minst) två fördelar med att börja studera när man är 22 i stället för direkt efter gymnasiet (jag gjorde det själv…). Dels är man antagligen mer säker på sitt val och fullföljer därför studierna i högre grad och dessutom tror jag att lite arbetslivserfarenhet är en god grund till de flesta studieinriktningar. Dessa faktorer måste väl också gå att omvandla till kronor och ören?

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Advertisements

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Räknenissar

  1. Morrica skriver:

    Jag tror att de vägts in. Faktiskt.

  2. Maths skriver:

    Den typen av resonemang minns jag så väl från början av 90-talet. Då fanns det nationalmekonomer (jag tänker inte namnge personen här) som talade om närande och tärande. Gissa var offentlig sektor hamnade?

    • Morrica skriver:

      Nationalekonomers uppgift är att tämligen enögt fokusera på den renodlat ekonomiska aspekten, det är inte så mycket att säga om den saken, och det är egentligen inget stort problem. Problemet består i att de sköter sin uppgift, och glatt sprider sin syn på saken, medan de som har till uppgift att fokusera på andra aspekter av samhällsnyttan antingen klafsar runt i ideologiska träskmarker som gör dem än mer enögda (manual för den som får problem att hänga med i bildspråket här: tänk dig att det enda ögat kisar) och ibland komplett irrelevanta eller ägnar för mycket tid åt att putsa sin fåfänga och klaga över att de får för lite uppmärksamhet istället för att göra det de ska, nämligen betrakta, analysera, dra slutsatser och rapportera vad de ser.

      Vi har för få samhällsfilosofer här i landet, och de vi har är alldeles för introverta och tystlåtna, blir helt enkelt min slutsats. Låter det rimligt, tycker ni?

      • Christermagister skriver:

        Ja, det låter rimligt. Du menar att vi behöver experter som fokuserar på olika delar och att det sedan är någon annans uppgift (politiker, media, bloggare osv) att sammanställa och dra slutsatser av de olika synvinklarna? Och att den uppgiften är svår när vi bara får (trovärdiga) rapporter från ett håll?

        P.S. Samhällsfilosof är en lockande titel…

        • Morrica skriver:

          Japps, precis så menar jag.

          Det är, om jag inte är helt felinformerad, dessutom en alldeles äkta arbetstitel. Det finns statligt anställda samhällsfilosofer. Jag tror de är två, och har sin arbetsplats på något av huvudstadsuniversiteten.

          Visst är det ett lockande jobb? Jag skulle inte tacka nej.

  3. Maths skriver:

    Efter att ha ögnat igenom artikeln, får jag en känsla av att någon inte gillar skatter. Om man börjar plugga tidigare äts inkomsten upp av skatten. När vi talar skatter, talar vi även om lärarlöner.

    Dessutom känns statistiken i artikeln lite oärlig. Man får lätt en känsla av att det gäller alla människor i Sverige. Men så är det inte eftersom det handlar om högre examina. Så hur många människor handlar det om? Så hur stort är egentligen problemet att ”vi” är fyra år ”efter” Nederländerna?

    • Christermagister skriver:

      Det är en del av Långtidsutredningen 2011:

      Långtidsutredningen 2011 kommer att presentera en bred översikt över den svenska arbetsmarknaden samt föreslå åtgärder som kan leda till att arbetsmarknaden fungerar bättre på lång sikt.

      Utredningen görs av en arbetsgrupp knuten till strukturenheten vid Finansdepartementet. Arbetsgruppen har rekryterats bland akademiskt verksamma ekonomer och leds av docenten i nationalekonomi Oskar Nordström Skans,

      http://www.regeringen.se/sb/d/12401

  4. Kristian Grönqvist skriver:

    Samma diskussion pågår f.n. på Ekonomistas blogg för NEK:are

  5. Maths skriver:

    Själv hoppade jag på utbildningen till förskollärare 1996. Då skulle jag fylla 39. Tänk vad jag har missat i livet och vad många skattepengar jag inte betalat eftersom jag haft en lägre lön. 😉

    Och för mig är mina år på universitetet med enstaka kurser inte alls bortkastade, tvärtom. De lade en grund för den utbildning jag alltså gick 96-99.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s