Den nya betygsskalan

Min grundinställning är att ett för starkt fokus på rättvisa betyg som ska sammanfatta ett helt ämnesområde leder till en förenklad syn på kunskap och att vi i stället borde fokusera på att skriva mer detaljerade skriftliga omdömen som lyfter fram elevens olika ämnesövergripande förmågor. Det är t ex långt ifrån säkert att en elev som inte når målen i samhällskunskap och biologi i första hand har bristande faktakunskaper inom dessa områden, det kan lika gärna vara läs- och skrivförmågan som brister. Om man lyfter fram det i ett skriftligt omdöme kan det hjälpa både eleven och lärarna i arbetslaget att arbeta vidare på ett konstruktivt sätt, vilket antagligen ett ämnesbetyg inte alls gör.
(Mer om detta i inläggen Skriftliga omdömen och Att bedöma elevers kunskapsnivå.)

När det gäller den nya betygsskalan står striden om att det inte finns fastslagna kriterier för alla betygssteg. Regeringen anser att det inte behövs medan de rödgröna vill att det ska finnas tydliga kriterier för samtliga steg. För er som inte är insatta; tänk att betygen B och D motsvarar G+ och VG+ och att dessa inte har några egna kriterier.
….
Forskare är oense om vad som är bäst men framhåller att betygen aldrig kan bli helt rättvisande och att lärarna generellt behöver mer utbildning i bedömning. (LN)
….Underligt nog bordlade de rödgröna frågan häromdagen eftersom de såg ut att vinna… Problemet var att det skulle ske med stöd av SD, vilket förstås är lite besvärligt, men har man en åsikt för man väl för sjutton stå för den! Hur övertygad är man annars? Rossana Dinamarca beklagar att Socialdemokraterna nu släpper kravet på rättvisa betyg och väljer att göra upp med regeringen. (SvD) Hon skriver som vanligt i huvudsak klokt och sätter fingret på det största problemet; eleverna ska konkurrera om gymnasieplatserna med dessa betyg.

Själv tycker jag att problemet borde vara ganska lätt att lösa. Hos Skolverket kan man läsa: Betyget B respektive D ges i de fall kraven för det underliggande betyget är uppfyllda i sin helhet samt att kraven för det ovanliggande betyget till övervägande del är uppfyllda. Det finns alltså fastslagna kriterier att arbeta mot. Det enda som skapar godtycklighet i systemet är att bedömningen av vad som är en övervägande del kan skilja sig mellan lärare. Eftersom det stora problemet är rättvisan när eleverna söker högre utbildning så undrar jag varför man inte helt enkelt skippar att räkna meritpoäng för betygsstegen B och D? De kan få finnas där under terminerna som markörer på elevernas olika kunskapsnivåer (eftersom det nu tycks vara så viktigt för vissa), men när man söker vidare räknas bara de betygssteg som är mest rättssäkra; hepp, problemet löst! 🙂

I dag väntas besked om hur överenskommelsen mellan regeringen och S ser ut (SvD, GP) och vi får väl se om de har kommit på samma sak!

P.S. Innan jag han posta inlägget kom beskedet och det ser ut som att de inte har löst problemet alls; S har bara gått över till regeringens linje… (DN, SvD, Sydsvenskan)
Jag undrar vad de menar med kompromisslösning? Var finns kompromissen?

Mer: Betygsuppgörelse backas av lärarförbund, Nya betyg får blandade omdömen,
S låter sig påverkas av vad SD tycker,

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, flumpedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

48 kommentarer till Den nya betygsskalan

  1. janlenander skriver:

    Det var en väldigt bra kompromiss som socialdemokraterna gick med på. Hade de slagit sig samman med SD hade de bara ställt till oreda när skolverket fått hasta fram kriterier. Nu har de istället en regering som de lätt kan övertyga om att lägga till kriterier på de övriga nivåerna.

    Rossana Dinamarca är bra på många sätt men grundinställningen från vänsterpartiet är förstås att motsätta sig alliansförslag och försöka få dem att fungera så dåligt som möjligt. Det tror inte jag är en attityd som är bra för Sverige.

    • Christermagister skriver:

      Vad består kompromissen av? Vad jag kan se är det ju samma förslag som regeringen lagt tidigare; inga kriterier för B och D (förutom de som finns i betygssteget ovanför vilka ska vara till övervägande del uppfyllda).

      • janlenander skriver:

        Det finns en tanke om att utreda betygskriterierna på mellannivåerna och det kan låta som en tummetott till socialdemokraterna men jag tror att om de håller fast vid sin uppfattning så har vi kriterier på alla nivåer med ett års fördröjning. Då har det plötsligt blivit tvärtom och de har drivit igenom sin uppfattning.

        Dessutom skulle det vara en symbol för en ny mer konsensusinriktad syn på skolpolitiken som skulle vara bra för svenska skolan.

        • Christermagister skriver:

          Så kan det vara.

          Jag vet däremot inte om det är så bra att skriva fler kriterier om de ser ut som de nuvarande förslagen; hur ska man hitta fler steg mellan ”grundläggande kunskaper” (för betyget E), ”väsentliga kunskaper” (för betyget C) och ”omfattande och centrala kunskaper” (för betyget A)? Finns det fler synonymer att dra till med? 😉

    • Christermagister skriver:

      Enligt min enkelt naiva åsikt om politik så ska man lägga fram förslag som man tror på och stå fast vid dem, oavsett vad de andra tycker (om man inte blir övertygad om att de andra har bättre förslag förstås, då ändrar man ståndpunkt, oavsett vem man då råkar hålla med.)

  2. Dan Svanbom skriver:

    DN skriver att B och D ska ha ”en del av kraven för betyget över”. Tidigare lät det att ”övervägande del ska vara uppfyllda”. Kan det ligga en ny tanke där eller har DN tolkat själva?

    Hinner inte kolla nu…

  3. Morrica skriver:

    Men Christer, om det är i t ex läs och skrivförmågan det brister bör ju eleven fått det stöd och den hjälp eleven behöver för att inte hindras av sitt funktionshinder, är det inte så? Ljudböcker, talsyntes etc skall ju användas för att minska hindren som funktionshindren innebär, det som behövs ska sättas in och extra resurser sättas av. Betyget skall inte dras ner av detta, utan bara återspegla redovisade kunskapsnivåer.

    • Christermagister skriver:

      Precis, och ett betyg säger ingenting om hur vi ska arbeta vidare. Det gör ingen större skada, men heller ingen nytta som arbetsverktyg. Hur många elever går miste om rätt stöd pga att det ser ut som att de saknar faktakunskaper inom ett ämne? I stället för att få det stödet du skriver om blir de hemskickade med kemiboken i handen och tillsagda att studera hårdare.

      • Morrica skriver:

        Det är väl där sådana som du kommer in, när de får bannor istället för stöd, är det inte? 😉

        Ett betyg ska inte säga något om hur vi ska arbeta vidare, det ska endast och allenast tala om ifall personen uppvisat kunskaper motsvarande kriterierna vid angiven tidpunkt. Det är allt.

        • Christermagister skriver:

          Ja, det är där sådana som jag kommer in och jag håller med dig i synen på betyg. Det är inget större fel på själva betygen, det är avsaknaden av skriftliga omdömen och formativ bedömning som är problemet. Genom att fokusera för mycket på betyg tycker jag att man missar att fokusera på det som är viktigt.

          P.S. Det blir också tokigt när försöken att uppnå rättvisa betyg medför att man fokuserar på enkelt mätbara kunskapsmål; undervisningen blir ytlig.

          • janlenander skriver:

            Du vet att min åsikt är att kalibrering av betyg kan bidra till att göra omdömen bättre.

            Nu lägger jag till att betygsdiskussionen kring Blooms taxanomi och andra taxanomier etc. kan bidra till flytta fokus från fakta till förståelse etc. Diskussionen är bra för att undvika ytliga kunskaper.

          • Morrica skriver:

            I en diskussion kring betygskriterier och betygs vara eller icke vara måste man ju med nödvändighet fokusera på just dessa, och det finns stora fördelar med att fokusera på så enkla och otvetydiga mål som möjligt, just när det gäller betygen.

            Men att betygskriterierna är tydliga och enkla hindrar ju inte att undervisningen är komplex, mångfacetterad, nyansrik, omväxlande, omfattande, flexibel, djuplodande, vidsträckt, gör det?

          • Christermagister skriver:

            Jag tror att diskussionen blir enklare att föra om vi bestämmer oss för om vi diskuterar betygskriterier eller betygs vara eller icke vara. Eftersom varken jag eller någon annan i denna tråd har föreslagit att man ska avskaffa betygen så väljer jag betygskriterierna. 🙂

            När jag funderar på vad jag tycker verkar vara bäst så tänker jag på syftet; varför sätter vi betyg? För min del blir det då uppenbart att terminsbetygens primära funktion är som ”arbetsredskap” för både eleven och pedagogerna och att slutbetygens primära funktion är att sortera eleverna inför den fortsatta utbildningen. Det leder mig till slutsatsen att de tydliga och detaljerade ämneskriterierna och rättvisan mellan eleverna är mindre viktig fram till år 9 i grundskolan och sista året på gymnasiet; vid de tidigare betygen är i stället de formativa bedömningarna och den individuella progressionen viktigare. När vi sätter slutbetyg för att sortera eleverna är däremot tydliga och detaljerade ämneskriterier och rättvisa mellan eleverna viktigt; därför mitt förslag om att inte använda betygen B och D i beräkningen av meritpoäng vid slutbetygen.

            Med detta sagt så tycker jag också att vi borde se över hur vi sorterar eleverna inför den högre utbildningen. Som jag skrev i kommentarerna till inlägget ”Orättvisa betyg” häromdagen så tycker jag att det borde finnas bättre sätt än att använda sig av meritpoäng som är summan av samtliga ämnesbetyg; det borde räcka med att man har uppnått tillräckliga kunskaper inom de ämnen som är relevanta för utbildningen i fråga.

            • Morrica skriver:

              Visst vore det bra om det räckte med att man uppfyllde särskild behörighet för just den valda linjen, men skolor har väggar. Hur skulle man då lösa problemet med fler sökande än det finns utbildningsplatser, menar du? Antagningsprov? Intervjuer? Lottning? Någon form av generellt antagningsprov motsvarande högskoleprovet, men för gymnasienivå?

              Eller skulle man istället utöka lärarantalet, och öka på antalet utbildningsplatser utifrån antalet sökande? Det kan vara en lösning, men en som ger en viss osäkerhet i anställningsförhållandet för lärarna i fråga.

              Jag funderar också över om det inte skulle bli otympligt med flera olika sorters betyg att sätta? Finns det då inte en betydande risk att vi är på väg tillbaka mot det system vi har idag, där ett g från en skola inte med automatik motsvarar ett g från en annan skola?

            • Christermagister skriver:

              Alla dina förslag är värda att fundera på. Jag har ingen klar åsikt i frågan men tänker att vi borde kunna erbjuda den utbildning som eleverna efterfrågar till de elever som har förutsättningar att klara av den på gymnasienivå, och att lärarnas anställningsförhållanden faktiskt får lov att komma i andra hand.

              Jag menar inte att man ska sätta olika betyg, bara att jag inte tycker att det spelar så stor roll att betygen mellan eleverna blir lite godtyckliga när det inte handlar om slutbetyg (som enligt dagens förslag alltså). Däremot tycker jag att man ska utreda hur vi kan göra slutbetygen mer rättssäkra (inte använda B och D t ex), eller förändra hela sorteringsförfarandet alltså.

              P.S. Jag tror att det finns en risk att det nya systemet kommer att medföra ännu större skillnader i betygens faktiska ”värde” mellan skolor, inte större likvärdighet.

              • Morrica skriver:

                Intressant.

                En sån utveckling skulle kunna leda till att statusen för lärarkåren sjunker som en sten och stiger som en fyrverkeripjäs på samma gång.

                Jag har svårt att tänka mig att du får medhåll från elevkårerna i landet när du talar om att det inte gör så mycket om betygen är lite godtyckliga. Jag fäster stor betydelse vid betygens kommunikativa värde – om jag tar emot en elev med ett vackert format C i sitt betyg vill jag kunna lita på att det betyder att eleven faktiskt har visat upp de kunskaperna som står i kriterierna, oavsett om det är ett slutbetyg eller ett etappbetyg.

              • Christermagister skriver:

                Visst tycker även jag att det skulle vara bra om betygen kunde vara rättvisande och berätta något om vad eleven hade klarat av utan att vi tvingades ge avkall på något annat, men kampen för att nå detta mål gör att undervisningen ofta blir ytlig pga att den fokuseras på lätt mätbara kunskapsmål. Bedömningen blir enbart summativ och trots att man kan tycka att lärarna även borde hinna med den formativa bedömningen och att undervisa lite mer ”förståelseinriktat” så ser jag att det ofta inte är så.

                Jag fäster också stor vikt vid den kommunikativa funktionen, jag är ju beroende av den när jag ”tar mig an” en elev, men informationen jag behöver hittar jag inte i betygen utan i de skriftliga omdömena och i elevens IUP. Som jag skrivit tidigare säger ju betygen ingenting om vad problemet egentligen är.

                Eftersom man ”från högre ort” fokuserar på betygen i stället för på kvalitativa omdömen så kan skolledarna fortsätta att organisera verksamheten så att den stackars kemiläraren som jag hade med i ett tidigare exempel även i fortsättningen undervisar 180 elever och inte har möjlighet att lista ut att eleven X inte behöver studera fakta mer intensivt utan i stället behöver stöd med läsningen.

                Det ”lilla godtyckliga” jag talar om i det nya systemet gäller ju att vissa lärare kommer att tolka ”en övervägande del” som 3 mål och andra 4 när de sätter betygen B och D; det kan ju inte göra så stor skillnad för någon rent praktiskt när det inte handlar om slutbetyg?

  4. Aron Wäfors skriver:

    Man blir ytterligt förvånad när socialdemokraterna allierar sig med alliansen gång efter gång enbart för att utestänga SD i beslutsfarandet,det verkar som dom inte förstått vilka som är de verkliga rasisterna,som är den nya riksdagsordningen som ingen kunnat drömt om.

  5. kalle skriver:

    Gäller det nya systemet bara grundskola och gymnasiet eller också högskolerna och universiteten?

    • Christermagister skriver:

      Jag tror att man kommer att använda samma skala på högskolor och universitet, men jag vet inte om de har samma ”problem” med kriterierna.

      Fråga Mats på bloggen Tysta tankar, han arbetar på lärarhögskolan.

    • janlenander skriver:

      Jag är säker på att man inte behöver tillämpa samma betygssystem på alla högskolor. De bestämmer helt sina egna betygskriterier och det finns högskolekurser där man bara examineras på en enda tenta där betygsstegen sätts efter antal poäng på den och sen finns det högskolekurser där betygs sätts med hjälp av alla möjliga varianter på duggor, inlämningar, laborationer och tentor.

  6. Monika Ringborg skriver:

    Jag har bedömt efter denna skala i ett par år nu, dock på universitetet och upptäckte ganska snart att det är ett feltänk att relatera detta system till det gamla. Det går helt enkelt inte att säga att B är det gamla VG för att ta ett exempel. Man måste börja tänka nytt helt enkelt. Då är det även möjligt att få fram kriterier som fungerar, men visst, det tar lite tid… Men så länge man är kvar i det gamla, blir det problem. Men så är det ofta inom skolans värld att man inte kan släppa det gamla.

    Jag bedömer att det nya systemet är mer rättvist, då det är möjligt att ge mer individuella betyg som synliggör kunskapstillägnandet och lärandet på ett helt annat sätt än tidigare.

    • Morrica skriver:

      Monika, det du säger här är ruskigt viktigt att säga högt. Så länge man är kvar i det gamla blir det problem, vi måste lägga det åt sidan när vi tar upp det nya.

    • Christermagister skriver:

      Så skönt att höra Monika, tack för det!

      Jag hoppas att landets alla lärare erhåller ett par-tre dagars utbildning under professionell ledning i detta så att förändringen går någotsånär smidigt. När vi bara får en sen eftermiddag att själva förvalta för att implementera nyheter är det mycket riktigt många som har svårt att släppa de gamla rutinerna.

  7. Felix Ström skriver:

    Hej!
    Jag drog en lättnadens suck när socialdemokraterna gick med alliansens förslag. Det hade nämligen varit fullkomligt omöjligt att även formulera kriterier för ”mellanstegen” i betygsskalan.
    Som yrkeskår har vi ju inte varit särskilt skickliga i att kommunicera kvalitetsskillnader ens för tre betygssteg, hur skulle det ha blivit med ytterligare tre vågar jag inte ens tänka på.
    Jo, förresten! Det vågar jag tänka på. Man hade givetvis delegerat uppdraget till expertgrupper på Skolverket som sedan på ett antagligen elegant sätt hade identifierat och rangordnat kvalitetsmarkerande begrepp som ”självständigt” och ”genomarbetat” och därefter inordnat dessa i matriser. Problemet hade inte hamnat på denna nivå – det är ganska enkelt att göra. Svårigheten hade legat i att kommunicera kvalitetsskillnaderna till eleverna, det man gör med omdömen men framför allt med ”på förhand redovisade kunskapskrav” i sin undervisning.
    Jag anser att det finns ett överlägset sätt att kommunicera kring kvalitet som leder till kvalitetsutveckling på elevarbeten och (i bästa fall) till högre betyg: Autentiska exempel på arbeten som nått en viss bedömningsnivå. Kring sådana kan nämligen läraren och eleven mötas i en diskussion och förhandling.
    Att betygssystemet och de nya kursplanerna förändras har bland annat att göra med att vi lärare under lång tid underlåtit att genomföra sådana förhandlingar med tillräcklig medvetenhet. Man har istället för att själva ta ställning till vad kvalitet är klagat på otydlighet i kursplanerna och efterfrågat möjligheten att få kunna sätta betyget ”G+ etc.” (antagligen utifrån det privata kodsystemet i den egna dokumentationen baserad på intuition)
    Personligen är jag orolig för att den nya ”tydligheten” kommer att innebära att vi lärare kan lägga ansvaret utanför oss själva i den besvärliga bedömningssituationen samt att de elevprestationer som mest motsvarar den definierade normen kommer att premieras. För att bedöma komplexa arbeten (exempelvis ämnesintegrerande, och grupparbeten) krävs det en bedömarkompetens som går utöver mekaniskt matrisavprickande. Vad kommer att hända med ”den deltagande målstyrningen” och ”det lokala frirummet” i LGR 11?
    Det undrar jag.

    • Christermagister skriver:

      Många kloka tankar här! 🙂

      Du har nog rätt i att det inte är så lämpligt att skriva kriterier för alla steg. Som jag skriver ovan i en kommentar:

      Hur ska man hitta fler steg mellan ”grundläggande kunskaper” (för betyget E), ”väsentliga kunskaper” (för betyget C) och ”omfattande och centrala kunskaper” (för betyget A)? Finns det fler synonymer att dra till med? 😉

      ”Deltagande” och ”frirum” är nog två begrepp som är helt ute är jag rädd! Kanske finns de med som ord, men att tillåta oss att genomföra det i praktiken…

  8. Ping: Den ignorante betygsdebattören « Tysta tankar

  9. Plura skriver:

    Med risk att inte läst all diskussion ovan ser jag uppgörelsen lite som i mitt inlägg http://pluraword.blogspot.com/2010/11/tydliga-krav.html .

    Vad tydligheten i detta är förstår jag inte. Det är ju så att regeringen gav Skolverket bakläxa på förslaget till kunskapskrav i SKOLA 2011. Just nu sitter Skolverket och filar på att få dem tydligare. Samtidigt är kunskapskraven inte en förordning eller lag utan föreskrift som Skolverket äger. Så den som lever får se.

    • Jan Lenander skriver:

      Ja skolverket tyckte att det var lämpligt att överge Blooms taxanomi samtidigt som de skulle göra kraven tydligare. Hmmm, det känns lite som den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket …

      Efter att ha studerat det här för gymnasiet är jag ändå ganska positiv. Vi kan nog hantera detta, det är ju trots allt fortfarande en liknande målstyrning och kanske kan vi ”gilla läget” också och hitta fördelarna för de finns också.

      • Christermagister skriver:

        Men det är väl ändå ganska tragiskt om ett dokument som har tagit många år att färdigställa och som kommer att ta ytterligare flera år att implementera är något som vi ”nog kan hantera”… Särskilt med tanke på att målet var att det skulle vara tydligt, lättare att tolka och leda till rättvisare bedömningar?

      • Plura skriver:

        Tja Jan – Vet ännu inte om det blir bakläxa från departementet på gymnasiets ämnesplaner.

        Christer – som jag sagt tidigare, Skolverket håller på att skriva nya ”tydligare” kunskapskrav. Ingen vet vad det blir i slutänden.

        • Christermagister skriver:

          Nej, det är sant, men om det ska till stora förändringar och de inte blir klara väldigt snart så hoppas jag att de skjuter på det hela ett år. Hur ska vi annars ha tid att läsa in oss på det nya? Hur ska vi kunna planera undervisningen?

  10. Kristian Grönqvist skriver:

    Rossana kanske sätter fingrar på¨rätta” punkter, men jag skulle i såfall vilja veta vad eleverna istället skall konkurrera med?

    • Jan Lenander skriver:

      Ja, hon sätter ofta fingret på rätt punkt men den ideologi hon baserar sig på leder i stort sett alltid till fel slutsatser.

      När det gäller konkurrens tänker jag alltid om representanten från Sovjetiska ambassaden som berättade att i deras skolor hade de ingen konkurrens, bara en trevlig tävling där de som var duktigast fick åka till Svarta havet och de andra fick arbeta i fabriken där hemma.

    • Christermagister skriver:

      Varför ska de konkurrera om gymnasieplatserna? Är det helt omöjligt att tänka sig att vi erbjuder gymnasieplatser till de elever som klarar av att tillgodogöra sig undervisningen på en viss nivå? Att det finns olika nivåer på undervisningen och att alla inte klarar av vilket program som helst är ju en sak, men varför ska personer som t ex har tillräckliga kunskaper för att gå ett tekniskt program hindras från att göra det bara för att vi inte har skapat tillräckligt med utbildningsplatser och valt att använda summan av samtliga betyg som urvalskriterier? Om de inte behöver MVG i t ex bild, hemkunskap och musik för att tillgodogöra sig den tilltänkta undervisningen så tycker jag inte heller att man ska låta dessa betyg vara utslagsgivande.

      I den här frågan kommer Rossana fram till samma slutsats som jag gör; att det är bättre att fokusera på tydliga och detaljerade skriftliga omdömen som säger vilka förmågor eleven har och att använda dessa i sin bedömning av vilka program som eleven har en möjlighet att klara av.

      P.S. Det Rosanna påpekade i det aktuella ämnet var ju att betygen B och D naturligtvis kommer att vara ganska godtyckliga och att det är ett problem när eleverna söker till gymnasiet, därför mitt förslag om att helt enkelt inte använda dem vid urvalet.

      • Jan Lenander skriver:

        Jag upprepar min inställning i att bra omdömen hade inte varit möjliga om inte så mycket kalibrering och målförtydligande hade gjorts som del av en betygsdiskussion. Jag upprepar också mina erfarenheter av alltför många usla omdömen som varit alltför breda luddiga och skadat elevers självuppfattning svårt.

        Din och Rosanna’s idé om att alla ska komma in på det de vill på gymnasiet är tyvärr helt orealistisk i dagens slimmade skolor med stor konkurrens om elever. Det är få skolor som har möjlighet att förändra sina planer så mycket.

        Jag funderar också på alla de program vars hela undervisning baserar sig på att de bara har elever med VG eller bättre, skulle minimikraven kunna sättas vid VG istället.

        • Christermagister skriver:

          Och jag upprepar att det inte är någon skillnad på att sätta ett betyg och den delen av de skriftliga omdömena som handlar om att bedöma ”elevens kunskapsutveckling i relation till målen i varje ämne som eleven får undervisning i”. Att sätta betyg är en del av att skriva ett omdöme. Det som finns i ett skriftligt omdöme, och som saknas i betygen, är en sammanfattning av vilka ”insatser som behövs för att eleven ska nå målen och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen och kursplanerna”, ett fokus på egenskaper (t ex läsa, skriva, muntligt redovisa, sammanfatta, dra slutsatser mm) och vad det är som orsakar eventuella problem. (citat från Grundskoleförordningen)

          Med dagens skolsystem borde det väl vara än mer aktuellt att organisera undervisningen så att fler fick gå det program de var intresseradde av? Varför är det orealistiskt? Varför krävs det MVG i alla ämnen för att bli frisör (kanske lite överdrivet, men du förstår vad jag menar)?

          Det är klart att minimikraven kan sättas vid VG, eller t o m MVG, men jag tycker bara att det ska göras om det absolut krävs för att klara av utbildningen och i de ämnen som är relevanta.

          • Jan Lenander skriver:

            När rektorer på en stor gymnasieskola bleknar inför tanken att behöva dra igång en extra klass som varken var planerade eller får tillräckligt många elever för att klara ekonomin så undrar jag hur en liten skola med bara en klass av varje slag ska göra det. När det gäller frisör och flera andra utbildningar med mycket arbetsplatsförlagd tid så är det ännu svårare.

            • Christermagister skriver:

              Ja, det är sant. Flexibilitet är en av de stora akilleshälarna i skolsystemet.

              • Jan Lenander skriver:

                När det gäller frisör och liknande utbildningar så ser jag inte heller den samhällsekonomiska nyttan. Fri intagning skulle kunna innebära dubbelt så många elever på en dyr utbildning. Det blir inte så många fler att klippa så risken är att hälften blir arbetslösa. Det känns som att slänga hälften av pengarna i sjön.

                Hmmmm

              • Christermagister skriver:

                Ja, exemplet kanske var tokigt ur den synpunkten. Jag tänkte bara på att det är tydligt i det fallet att urvalet inte handlar om att avgöra vilka som har en möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen, eller ens att bli framgångsrika inom inriktningen. Samma princip gäller ju i andra fall.

                I detta fall skulle man också kunna tänka liberalt; låt dem utbilda sig till det de vill och sedan är det upp till individen att i samspel med marknadskrafterna avgöra sin egen framtid… Men det tankesättet fungerar bäst när det inte handlar om skattefinansierad utbildning.

              • Monika skriver:

                Men nu är det höga antagningspoäng på utbildningar som är eftertraktade. Och de blir just det på grund av höga poäng. Om det vore fri antagning skulle inte vissa utbildningar anses vara bättre. T.ex. anser man ju idag att lärarutbildningen är dålig därför att poängen är låg, som om detta blir ett mått på vilka lärare vi får. Höga betyg är inte något som med automatik innebär att studenterna klarar av utbildningen. Det är mer som krävs av lärare än höga betyg från gymnasiet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s