I dag passerade jag en gråtande pojke och en kvinnlig pedagog. Efter att förgäves ha uppmanat pojken att rycka upp sig och sluta gråta säger den välmenande pedagogen:
– Följ med mig in på mitt rum, dina kamrater ska inte få se att du sitter här och gråter.
Avdelning: ”Det är inte bara män som odlar och upprätthåller machokulturen” (tidigare)
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, genus, jämställdhet, machokultur,
Christermagister 
Grabbarna tar ut svängen och det är nästan lite väl kraftfullt på slutet!
Men jag kommer inte att gråta förrän MFF tar guld och då av glädje…
Att du har blivit en sådan fotbolls…. så intresserad av fotboll! 😉
Det har du väl inte varit tidigare?
Jag menar enbart när det går bra!
🙂
Bra när det går bra!
Oops! Det var intressant att quinna tycker detta. Nästa lika osannolikt som dom som idag häktas för barnporrbrott.
Läskigt!
Läskigt, men inte så osannolikt väl? Jag tycker att det är ett uttryck för en ganska utbredd inställning, även om det är sällan man hör den så rakt på sak. I feministisk litteratur och forskning påpekar man ju ofta att vi behandlar flickorna mer ömsint och beskyddande än pojkarna. I det sammanhanget är man orolig för att vi gör flickorna ”för känsliga”, men om man ser det från det andra hållet så innebär det ju också att vi behandlar pojkarna mindre känsligt och inte riktigt accepterar deras känslouttryck.
Nej, inte det minsta osannolikt, tyvärr, men smått vansinnigt. Om man inte får använda en stressventil använder man en annan, och rätt som det är börjar folk blöda och få ont. Det är bara dumt på alla vis.
I vårt hus så gråter vi jämställt.
Riktiga snyftare kan vi vara.