Usel matteundervisning

Sveriges gymnasieelever får en begränsad och bristfällig undervisning till och med på grundnivån i matematik. Det visar en ny larmrapport från Skolinspektionen som presenteras på tisdagen. (DN) Undervisningen består enligt Skolinspektionen av för mycket mekaniskt räknande i böcker och för lite problemlösning, och det är ett problem som jag känner igen även från grundskolan.

För nästan två år sedan kallade jag matematikundervisningen för skolans sorgebarn i ett inlägg och efter att ha läst 30 hp matematik har jag inte ändrat åsikt…

Lärare utgår […] från en tradition av hur man lär ut matematik. Man har ofta en kort genomgång och sedan räknar eleven på i läroboken, säger Monica Gillenius, under-visningsråd på Skolinspektionen. Skolinspektionen påpekar också att flertalet lärare har otillräckliga kunskaper om kursplanen; man följer läroboken och litar på att denna tolkar kursplanen på ett rimligt sätt.

Jag kan inte förstå hur läroböckerna har kunnat få denna position inom ämnet…
Jag skulle önska att landets alla matematiklärare kunde se på matteböckerna som en samling av träningsuppgifter, inte som grunden för undervisningen. Grunden för undervisningen fick ni i er utbildning; använd och lita på den! Koncentrera er på kursplanens mål och de moment ni försöker lära ut. Fokuserar ni på de matematiska momenten i stället för på alla tal som fyller matteboken så kommer det att bli lättare att komma på utmanande problem för eleverna att lösa; gärna problem tagna ur vardagen.

Men matematik är ett dynamiskt ämne att undervisa i och det är inte lätt. För att inte lärarna ska fortsätta att klamra sig fast vid böckerna så krävs det att alla tar sitt ansvar. Som Skolinspektionen säger så måste lärarna ta ansvar för att utveckla innehållet och metoderna i undervisningen och för att det ska vara möjligt så måste rektorerna styra verksamheten på ett bättre sätt och skapa möjligheter för att utveckla undervisningen. Eva-Lis Sirén tror att lärarna inte ges tillräckligt med tid för att diskutera och utveckla undervisningen tillsammans med sina kollegor:
Då blir det lätt så att man bara fortsätter som man har gjort tidigare.

– Ropen skalla, didaktik och tid till diskussion för alla! 😉

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Usel matteundervisning

  1. Junitjej skriver:

    Jag gillar din slutkläm på ditt inlägg!!

    Kanske lärarlegitimation kan leda till bättre undervisning. Vad tror du?
    http://junitjejen.se/lararlegitimation/

    • Jan Lenander skriver:

      Lärarlegitimationen är bra men man får inte tro att den löser alla problem. Det här problemet kommer den inte påverka nämnvärt.

    • Christermagister skriver:

      Nja, som Janne skriver längre ner är det ett problem som sitter ganska djupt rotat i organisationen, det är tyvärr inte i första hand outbildade lärare i matematik som bedriver undervisningen på det här sättet.

      • Jan Lenander skriver:

        Outbildade lärare ställer förstås också till det på detta område men när själv grundupplägget har fel så hjälper inte utbildning. Börjar vi tänka mer rätt så tror jag att skolor med huvudsakligen behöriga lärare kommer att nå förbättringar snabbare.

        • Christermagister skriver:

          Jag som gått utbildningen nyligen vet att man inom lärarutbildningen (i alla fall i Malmö) lär ut precis motsatsen till det som kritiseras av Skolinspektionen; att följa matematikboken är ett kardinalfel. De berättade att de hade undervisat på detta sätt i många år men att de tyvärr sett hur de nya matematiklärarna som kommer ut i skolorna med höga ambitioner ganska snabbt slussas in i den traditionella undervisningen. Jag tror inte att det i första hand handlar om utbildning… Men självklart underlättar en gedigen utbildning.

          • Jan Lenander skriver:

            Börjar man en kraftsamling för bättre matte finns det många som är förberedda. Det behövs dock också ett nytt angreppssätt så att man inte stöter bort de duktiga gamla lärare bara för att deras metoder på ytan ser gammaldags ut.

  2. Morrica skriver:

    Junitjej: Inte legitimationen per se men väl själva legitimeringen, om än i begränsad grad, om den innebär någon form av kvalitetskrav och inte bara blir en guldklocka som tack för lång och trogen tjänst.

    Christermagister – ja, matematikundervisningen är ett sorgebarn. Elever kommer ibland till oss utan att ha klart för sig hur de fyra räknesätten fungerar, utan att veta vad likhetstecknet betyder, utan att kunna ens treans tabell. Då är det kämpigt att ta sig igenom en mattebok på egen hand.

  3. Jan Lenander skriver:

    Det här är ett problem som byggts upp under lång tid och nu sitter mycket av problemen djupt inne i alla skallar och eleverna protesterar kraftigt mot eventuella förändringar.

    Regeringen har påbörjat lärarlyft i matematik i tidiga årskurser och vi som sen länge kämpat för att ämnet ska påverkas mer av de förändringar som kommit andra ämnen till godo kan nog få mer genomslag. Min gissning på hur lång tid det tar att lösa är att det tar en generation, typ 20 år så mitt budskap till politikerna mfl är att de inte får vara otåliga.

    • Morrica skriver:

      Protesterar di? Tänk, det har jag inte märkt i någon högre grad, tvärtom tycks det mig.

      • Christermagister skriver:

        Jag har bedrivit matematikundervisning utan bok på mellanstadienivå. Några elever protesterade från början eftersom de (naturligtvis) upplevde att det var ”lättare” att räkna i boken. Dessutom var en del föräldrar oroade; när eleverna räknar i boken ger det ju trots allt åtminstone en illusion av framsteg… Man måste vara tydlig mot både elever och föräldrar med hur målen ser ut och hur man planerar att nå dem, och dessutom vara tydlig när man visar elevernas framsteg.

        Janne, med ordentliga insatser och tydliga direktiv satsar jag på 5 år. 🙂

      • Jan Lenander skriver:

        Jag funderar lite kring elevernas förändringsmotstånd och tror att det kan vara lite olika orsaker beroende på stadium. På högstadiet tror jag många svaga elever skaffat sig olika metoder för att dölja sina brister i matematik och dessa maskeringsmetoder hotas av förändringar.

  4. Anders B Westin skriver:

    Var det inte i Korea som barnen fick gå fram och räkna på tavlan och att det sågs som en viktig orsak till varför de lyckas så bra med matten.

    Eller var det ett annat land.

    På Chalmers bestod våra dubbelföreläsningar i Matte att vår lektor fyllde åtta stortavlor med matematisk konst i 10 färger.
    Alla var nästan jämnt godkända på tentorna. Han var ett pedagogiskt geni. Vi själva räknade aldrig på timmarna. Det gjorde vi hemma eller på speciella övningstimmar.

    Kan man hämta något av detta ned i grundskola gymnasium.

    • Christermagister skriver:

      Du kan säkert ha läst om Korea, liknande arbetssätt används även i Japan och Kina.

      Det läraren gör är att presentera ett problem för klassen som eleverna sedan löser i grupp, varpå någon elev går fram till tavlan för att redovisa gruppens lösning. Metodiken har utarbetats för att fungera i stora klasser (upp mot 100 elever) och det centrala är att eleverna löser ett problem tillsammans och att hela klassen får ta del av olika lösningar (ofta får fler grupper redovisa sina lösningar) och lärarens feedback på dessa. Alla elever i en grupp ska vara beredda att redovisa en lösning som hela gruppen står för, och på så sätt kan ingen bara ”flyta med” och eleverna tvingas att diskutera.

      Vi kan mycket väl lära oss en hel del av detta arbetssätt!

      • Anders B Westin skriver:

        Nu när du jobbar som mattelärare så kan du väl testa båda dessa metoder i kombination dvs:

        1) Först ha världens bästa genomgång på stora tavlan i olika färger och pedagogiska hjälpmedel.

        2) Nästa lektion köra Kina/Japanmetoden

        Förklara gärna för barnen att siffror och tecken endast är språkliga hjälpmedel för matematik och att man kan räkna med får, kulor och apelsiner innan man börjar med siffror.
        Ibland får jag för mig att många barn tror att matematik är just tecknen som används på papperet. Det är därför många har så svårt.

        Köp en låda med apelsiner och en stor matta med rutor. Då kan man räkna alla räknesätten länge och väl utan att använda siffror.

        • Christermagister skriver:

          Jag jobbar inte som mattelärare nu, men det behövs nog både genomgångar, Kinametod och en del räknande i boken (för att befästa kunskaper). Saken är den att vi måste ändra förhållandet; i dag används 80% av tiden till räknande i boken och 20% till det andra, och det borde snarare vara tvärt om. Böcker kan man dessutom vänta helt och hållet med till år 3-4.

          Siffror plockar vi mycket riktigt in alldeles för tidigt, antagligen för att eleverna ska kunna arbeta i böckerna…

  5. Mats Å skriver:

    Många bra och intressanta tankar kring undervisning i matte. En sak som måste sägas att vi i Sverige har alltid varit relativt dåliga i matte. I den första jämförelsen mellan länder i Europa under 1960-talet kom Sverige sist. Nu ligger vi inte sist utan vi har klättrat lite på stegen.

    Men för att vi ska bli riktigt bra måste, som många har nämnt här i kommentarsfältet, vi börja prata matte på lektionerna. Räkna kan eleverna göra hemma eller under korta perioder under lektionen. Eleverna måste lära sig att förstå matte och inte bra lära sig matte mekaniskt. Vi måste utbilda bra mattepedagoger/didaktiker för att våra elever ska bli bättre på matematik. Dessa ska sättas in redan från de lägsta åldrarna.

  6. tråkmagistern skriver:

    Det handlar inte om bok eller inte bok. Det handlar om en kombination av teori och problemlösning och ett tragglande. Tyvärr måste eleverna lära sig multiplikationstabellen. Hur ska de annars kunna multiplicera, dividera, förkorta ett bråk osv.? Ställ hårdare krav på eleverna så kommer nog resultaten.

    • Jan Lenander skriver:

      Nu gör du det alldeles för lättvindigt. Elever är inte likadana och det är klart att ibland kan rätt krav göra nytta men oftast handlar det om olika lärstilar och att möta eleven på rätt nivå.

      Ställ hårda krav så ordnar det sig är så tillspetsat att jag funderar på om du är ironisk.

      • Christermagister skriver:

        Jag hoppas på ironi, eller kanske parodi?

        • tråkmagistern skriver:

          Inte det minsta ironi. Men jag har haft förmånen att jobba på ställen där man ställer högre krav. Så jag vet vad det innebär. Vet ni?

          • Christermagister skriver:

            Ja, men jag har också varit på ställen där det finns brister i undervisningen, och Skolinspektionen kan ju inte ha helt fel, eller? Förespråkar du att man fortsätter som vanligt i skolan, med den enda skillnaden att man ställer högre krav på eleverna?

            Det påminner mig om den där leken man ibland leker på sommarfesterna, ”strutfotboll”…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s