Ur artikeln ”Dags att skrota integrationspolitiken” i SvD:
”Ett grundläggande antagande i integrationspolitiken är att det finns skillnader i samhället som inte är önskvärda. […] En strävan efter integration resulterar ofta i att det skapas en intolerans mot olika identiteter, kulturer och tänkande i samhället.”
En viss form av ”likriktning” behöver vi sannolikt i samhället för att vi ska kunna fungera tillsammans (man kan också kalla det en gemensam värdegrund), men har inte författarna rätt? Fokuserar vi inte för mycket på att få människor att passa in, när vi i stället borde fokusera på att lära oss att acceptera och uppskatta olikheter? Försöker vi inte trycka in en massa människor genom en alltför smal port i stället för att vidga porten?
Länkar till andra bloggar om: integration, integrationspolitik, politik, samhälle, mångkultur, Sverigedemokraterna, SD, främlingsfientlighet, vi gillar olika,
Christermagister 
Christer
Titta på färgdottsen på kartbilderna i denna länk.
http://www.dailymail.co.uk/news/article-1315078/Race-maps-America.html
Det är skillnad mellan drömmar och verklighet.
Evolutionsläran talar om släktselektion och släktselektionssubstitut.
Kartbilderna är en bra grafisk illustration på dessa begrepp.
Nu är du så där deprimerande fatalistisk igen…
Ja så kan det vara.
Det är antagligen så att religiösa dagdrömmare har ett lyckligare liv än sanningssökande naturvetartyper.
Dom säger ju att det är därför den religiösa förmågan evolverat fram under årtusendena..
Men jag är extremt moralisk. Ingen skall få leva på en lögn så länge jag skall behöva lida med sanningen.
Trots att vi antagligen har ett evolutionärt arv att kämpa emot så är jag övertygad om att vi kan påverka människors acceptans av olikheter (inte sudda bort problemen helt, men påverka mot det bättre) och det tror jag varken är religiöst, dagdrömmeri eller att leva med en lögn… Det tror jag att vi kan bevisa med vetenskapliga metoder.
Javisst.
Vi som har det på det torra och känner oss behövda vi har denna förmåga. Jag har aldrig lidit av någon invandrare utan enbart njutit frukterna av fördelarna.
Men efter fem år i Botkyrka kommun så fuskade jag.
Jag flyttade.
Väldigt många ursvenskar fuskar. Dom flyttar och bosätter sig i områden som känns bra.
Hur många riksdagspersoner bor i Hallunda, Alby och Fittja.
Det finns en inkonsekvens i retoriken som stör mig. Ett slags bekvämt hyckleri.
Ja, att ha sitt på det torra och känna sig trygg är nog ledorden här, för jag menar inte bara att det är något slags ”VI” som måste lära oss att acceptera olikheter hos ”DOM”, utan att alla måste lära sig att acceptera olikheter. Punkt.
Varken ”svenskar” eller ”invandrare” är ju direkt en homogen grupp.
Christer.
Vi har precis börjat lyckas med att marginalisera kristendomen i Sverige, skall vi då bygga moskeer istället?
Vill bara påpeka att det överhuvudtaget inte har något med rasism att göra, mer med otrevliga sagor.
Man blandar alltid ihop människors utseende och religion. Det är två helt olika saker.
Vi kan väl åtminstone vara överens om att sekularism ur ett kunskapsperspektiv är att föredra. Man skall inte lära ut i skolorna att världen skapades på 7 dagar av Gud.
I skolan skall man hålla sig till det man med säkerhet vet.
Jag är fortfarande för religionsfrihet. Alltså att folk får tro vad de vill.
Men att med statens benägna hjälp bygga eller underhålla en hjärntvättsfunktion är förkastligt. Hur kan man ens fantisera om att motivera det?
Jag är främlingsfientlig i så måtto, att när folk börjar försöka övertyga mig om att deras saga är bäst, då kör jag dem på porten och beklagar att den typen av människor överhuvudtaget får finnas.
Så visst är jag åsiktsrasist, men människors utseende/samhällsklass kommer aldrig att trigga något hos mig.
Ingen är perfekt…
Kristian hoppar direkt in på religion här, vilket inte var min omedelbara tanke. Det är ju inte religionen i sig som är orsaken till att vi har ett segregerat samhälle; snarare klasskillnader, skillnader i möjligheter och framtidstro och rädslan för det som är annorlunda (varav religionen är en bit, men inte det hela).
Vi har diskuterat det här tidigare med utgångspunkt i begreppet ”ett icke-kulturellt samhälle” i stället för ”ett månkulturellt samhälle” och jag håller fast vid att det är OK med olika kulturer och religioner så länge det inte går ut över någon annan eller kunskapen; jag håller alltså med om att sekularism ur ett kunskapsperspektiv är det enda rätta.
Det vi måste jobba med är väl dels att bekämpa fanatismen och dels att bekämpa fördomarna; det finns ju faktiskt de som tror att det skulle vara katastrof att arbeta med någon bara för att den personen klär sig i ”nattlinne och virkad mössa” när det är någon högtid i stället för folkdräkt med knätofsar. Och det finns de som låter efternamnet avgöra hur de delar in mänskligheten i dessa två grupper.
För att nu vara lite besvärlig, skall jag berätta om hur besvärlig jag kan vara. Jag har ju tidigare antällt folk inom sjukvården och alltid frågat folk om de verkligen står för sina religiösa symboler.
Om en sjuksköterska verkligen tror på obefläckad avlelse, är hon inte lämplig på det sjukhus där jag basar (Fråga efter anblick av kors runt halsen). Professionalism först.
Man måste alltså kunna elementär medicin. Man vet ju i sådana fall inte heller om de tror att böner är bättre än medicin.
Om en kvinna har en burka på sig så gäller liknande frågor. Kommer Gud före sjukhuset då kan de gå till Gud för att söka arbete…
Överhuvudtaget anser jag personligen, att religiös skyltning inte har något alls med övertygelse att göra, det är marknadsföring, vilseledning och sökande efter bekräftelse på att man inte är ensam om att vara korkad.
Vilket betyder, att jag inte anser att burka/nicab/slöja har med övertygelse att göra heller. Eller turban
Utan med marknadsföring. Sen kan man kalla det frivilligt eller förtryck. Kvittar lika.
Samma sak skulle hända om en sjukskötare skulle söka jobb med T-skirten: Öl byggde denna fantastiska kropp.
Följdfrågan skulle väl vara uppenbar: Tro Du verkligen på det?
Vid svar ja, skulle han knappast heller bli anställd pga sina väldigt grunda medicinska insikter.
Jag tycker inte att du är ett dugg besvärlig. Du säger ingenting som går emot det jag säger, vad jag förstår, det är bara det att du drar saken till sin extrem. Jag tänker mig saken i lite mindre skala, men det är ändå där vi har de största problemen. De största problemen är ju t ex inte att kvinnor med burka har svårt att få jobb, utan att personer med ett utländskt efternamn har svårt att få jobb och bostad. Det finns vissa förutsättningar som invandrare måste acceptera när de flyttar till ett nytt land, men det finns också en hel del att arbeta med när det gäller hur vi tar emot dem (både infödda svenskar och andra invandrare som redan bor här).
Vi har ett ställe som ägnar sig åt väldigt mycket integration och gemensam socialisering. Vi hävdar att ekvationslösning, Nils Holgersson och stormaktstiden är en gemensam kunskapsbas för ”svenskar”. Vi diskuterar klädkoder (kepsar), har miljödagar och jämlikhetsteman och känner ansvar för att förmedla skolans värdegrund. SKOLAN ägnar sig åt mängder av integration av människor med olika bakgrund.
Absolut att vi kan ha nytta av att fundera kring likformighet och om verkligen allt vi tycker alla ska kunna, göra och vilja är riktigt nödvändigt men artikeln i SvD känns ändå ganska underlig. Ingen integration alls, hmmm! Varför införde vi enhetsskolan? Är det här ett frågasättande av den som tanke?
Visst ägnar sig skolan väldigt mycket åt integration, och jag menar inte att allt det är fel, men jag funderar just på om vi inte ägnar oss för mycket åt likriktning och för lite åt öppenhet…
Jag uppfattade inte artikeln riktigt så, utan mer som ett sätt att byta fokus. Om samhället blir mer öppet så sker ju ”integration” på samma sätt som om folk blir mer lika varandra… Målet är ju att vi ska kunna leva tillsammans, inte att alla ska vara lika.
Jag tror att det framgår av många av mina inlägg att jag väldigt gärna skulle vilja ha en skola med mer valfrihet och mindre likformighet. Kanske märks det också att jag är lite skeptisk till allt för mycket föreläsande och moraliskt patos när det gäller skolans värdegrund. När det gäller öppenhet är vi nog på samma linje igen.
I artikeln känns det dock som att artikelförfattarna nonchalerar att vi har ett konkret problem i att vi har invandrarområden där få har arbete och där mycket frustration byggs upp. Det är förstås intressant med ett perspektivbyte men nästa steg är ändå att sätta namn på de konkreta problem vi borde ta oss an. Det handlar ganska mycket om den kunskap i svenska språket och i svenska samhällsstrukturen som enhetsskolan lyfter fram som ett av sina huvudmål för alla.
Ja, det finns väl inget direkt rätt och fel i det här, men det kan vara nyttigt att vända på steken ibland.
Jo, det finns tydliga fel, extremister som ska hata och vara emot och sen slåss mot varandra ”vänster” mot brunt.
Jo, det finns tydlig strutsmentalitet när man inte kan förklara skälen till varför man är för invandrare och de konkreta problemen sveps in i en dimridå.
Jag säger inte att artikeln är fel men de som säger att problemet är ”rasisterna inte invandrarna” har plötsligt utpekat ett annat gäng syndabockar. De som säger att vi inte har några problem med att ta emot invandrare har grävt ner huvudet djupt.
Jag anser att Sverige har stor nytta och glädje av de invandrare som kommit hit men är inte direkt stolt över den långa tid i sysslolöshet vi tvingar driftiga människor till.
Ja, i detta finns det förstås rätt och fel, men jag menade mellan perspektiven ”att anpassa sig till ett nytt samhälle” och ”att anpassa samhället efter de nya medborgarna”. I detta handlar det snarare om en balans.
Att jag uttrycker det så radikalt, beror på att det är ofta där diskussionerna strandar.
Keps i klassrummet, slöja eller burka på jobbet, turban som tunnelbaneförare etc etc. Demokratin antyder att vem som helst får göra vad som helst och hindrar man dem, är man inte demokratisk.
Man kan förstå dilemmat bättre om man sätter skyltandet mot det praktiska.
”Vill du hellre ha burka eller arbete?”
”— ?”
” Du vill hellre ha burka… Ja, nu är det så att vi i Sverige respekterar demokrati så mycket att Du skall få ha burka och få jobbet ändå. Så fantastiska är vi…”
Att skylta med religiös tillhörighet är inte alls detsamma som att ha en religiös tillhörighet.
Det är här våra beslutsfattare alltid får problem.
Åker man till ett muslimskt land, är det aldrig några problem. Man får inte gå med skorna på i en moske.
Man får inte klä sig som man vill… Då blir man arresterad och utsatt för en massa trakasserier. Och vi lyder.
Förstå mig rätt:
Jag har inget emot heltäckande kläder, men jag har mycket emot om de samtidigt representerar en politisk eller religiös fanatism.
Kanske är det just därför diskussionerna strandar? För att vi diskuterar extremfallen för mycket och glömmer bort den mer vardagsnära dimensionen?
Vilken!!!
Till exempel att många inte ens får komma på anställningsintervju på grund av sitt efternamn; de som ska anställa personal har alltså ingen aning om de bär burka eller inte.
Det bär därför vi behöver betyg. Jag skulle alla gånger hellre anställa en invadrare med fyror i snitt än en betygslös svensk.
Det är bra att det finns sådana som ser till kompetensen i första hand, men tyvärr är det ju bevisligen inte så överallt, trots att vi har betyg. Fördomar styr i många fall.