Smidigheten själv

Två gånger under den här veckan har jag suttit med elever som har ljudat sig fram till meningen ”Jag har en hond som heter…” och båda gångerna har jag lyckats uttrycka mig på ett smidigt sätt: ”Bra, du har ljudat helt rätt, men du har gjort det på skånska. När vi skriver skriver vi ”h-u-n-d”.
Tidigare har jag oroat mig för att jag skulle råka säga:
”…på svenska säger vi…”, eller något liknande. 🙂

P.S. Jag kunde ju också ha struntat i att rätta felet och varit nöjd med att de ljudade rätt, men de skrev på en dator med rättstavningsprogrammet på.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Läraryrket, Privat och foto, reflektioner, Skolvardag och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Smidigheten själv

  1. Anders B Westin skriver:

    Ursäkta om jag frågar.
    Är du inte en aning främlingsfientlig i dina ambitioner om att lära folk svenska språket.

    Mångfald: U=O

    Du bär på kulturella föreställningar skapade vid Mälarens sydöstra biflöde.

    Där jag bor så byter vi ofta o mot e osso säger vi ”hejdå” när vi kommer och ”hej” när vi går.

    • Christermagister skriver:

      Men det finns väl ändå en vits med ett gemensamt skriftspråk?

      • Anders B Westin skriver:

        Jag retas.
        Livet är komplicerat.
        Den ultimata mixen av likhet och olikhet är dock en besvärlig parameter kopplad till den totala födotillgången.

        Hur vi än samtalar och vad vi än säger.

        Det är därför det är så jäkla viktigt att fixa föda. (både mental och biologisk)

  2. Mats skriver:

    Har du lyssnat på Sydnytts Bernard Michulic? Han rapporterade om polisens ”honnpatroll”. Jag tror dialekten är mer Landskrona …

  3. metabolism skriver:

    Tänkte på dig och ditt inlägg när jag läste det här:
    ”Hur många lärare prövar att låta barnen någon gång skriva på sin dialekt – det vill säga sitt talspråk, oavsett om det är pitebondska, gotländska, göteborgska eller förortssvenska? Fåtalet som vågat experimentet rapporterar snabbt vunna insikter om språklig variation och makthierarkier. Genomtänkt dialektpolitik skulle ge ökad förståelse för mångfald.”

    http://www.svd.se/kulturnoje/mer/sprakspalt/sorgligt-resultat-for-sprakpolitiken_5405263.svd
    /Janis

  4. Ping: Dialektalt | Christermagister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s