…lyssnar jag på Royal Republics album We Are The Royal.
En riktig käftsmäll med ett grymt ös, melodier, stil och finess. Ja, plattan har i stort sett allt förutom ett unikt sound; men herregud, det är ju bara Rock N´Roll! 🙂
Smakprov och konsertbilder finns i min musikblogg.
Länkar till andra bloggar om: Royal Republic, musik, rock, hårdrock,
Du sätter fingret exakt på det som gör plattan platt ointressant för mig – soundet är ungefär lika unikt som hissmusik. Synd, de verkar vilja en hel del, tråkigt att de nöjde sig med att ta sig halvvägs.
Tämligen unikt, ja.
T.o.m. med jag som mest lyssnar på annat hör att dom kan bra.
Möjligen en aning för mycket robot-marsch. för min smak.
Måste toppas med ett annat bra band! 🙂
Christer
Du är ett mänskligt bevis för människans gåta. En mjuk och altruistisk man som alltid tar parti för ”de svaga” som ändå likt getingen till sockerbiten dras till en musiksfär som är hårdare och manligare än diamant.
Kanske är det just därför? Ett sätt att upprätthålla någon slags balans?
Rammstein !
Det kan inte hjälpas.
Jag tänker spontant på ADOLF och den där horden med SS-svartingar som följde honom i hälarna.
Till de här landskapen söker jag mig numera:
Skönhet, vidder och kärlek.
Som själens bomull.
Jag hoppas att det inte beror på att du försöker väga upp en annan brist i din vardag.
Jag lyssnar på annan musik också; Prince, The Ark, Queen, Bob Dylan, Thåström mm mm. Jag tror att den gemensamma nämnaren är starka känslor…
Det är en definitionsfråga. Ingen brist egentligen. Snarare en överaktiv hjärna som ständigt håller på och bråkar.
Musik av rätt sort är det enda verktyget för att få hjärnan att ta paus.
Anders, inte för att vara provokativ, men din musik är så politiskt korrekt att jag blir rent orolig – den påminner mig om scenen när ghettot töms i Schindler’s List