Läxor i grundskolan är ett laddat ämne; det är nog bara kepsar som väcker hetare känslor. Läxor är antagligen den vanligaste källan till ångest hos barn och ungdomar och ligger troligen också högt på listan över anledningar till konflikter i hemmet, och mellan hemmet och skolan.
I kepsfrågan har jag klart tagit ställning, kepsförbudet måste bort, men läxfrågan är inte lika enkel. Läxor skapar ångest, stress och ojämlikhet, men samtidigt måste ju de elever som kan och vill nå längre än vi hinner i skolan få göra det. Vi har också en grupp elever som av olika anledningar behöver längre tid till vissa moment än majoriteten av eleverna och en grupp som helt enkelt arbetar bättre hemma.
Jag tror att vi pedagoger i första hand måste tänka så här; obligatoriska läxor får inte bestå av okända moment och genomförandet av dem får inte vara ett krav för att eleven ska kunna fortsätta med arbetet i skolan. De eventuella läxorna ska alltså bestå av repetition av redan kända moment eller (om eleverna ber om det) fördjupningsuppgifter som breddar det vi går igenom i skolan; lite bonuskunskap helt enkelt.
I en modern svensk skola tycker jag också att det är självklart att man erbjuder läxhjälp.
Men jag vill poängtera att jag tycker att vi ska vara restriktiva med läxor. Alla vet vi hur hemskt det är att ”ta med sig jobbet hem” mot sin vilja, och hur förödande för arbetsglädjen det kan vara. I grundskolan är det barn vi har att göra med, de ska inte ha 40-timmars arbetsvecka; särskilt inte med en stor del arbete på hemmaplan med allt vad det innebär. Bedömer vi att eleven behöver, och klarar av, extra arbetstid utanför det ordinarie schemat för att nå skolans mål är det bättre att öka den schemalagda tiden så att vi kan garantera den pedagogiska kvaliteten och inte lämnar de som mest behöver stöd i sticket. Ingenting hindrar att vi i samråd med eleven och hemmet schemalägger ett par timmar mer än den minsta garanterade undervisningstiden som de flesta skolor lägger sitt schema efter, eller att vi skriver in närvaro på skolans läxhjälp i ett åtgärdsprogram.
——————-
Under strecket vill jag passa på att gratulera Arvidsjaur till utnämningen som bästa skolkommun (DN). Jag tycker att kommunalrådet i Lund tar en lite väl enkel utväg när hon förklarar kommunens sjunkande ranking med samma ord som Björklund använde för hela riket; ”vi har blivit bättre på att sätta betyg”. När det gäller de sjunkande resultaten i hela riket publicerade Lärarnas Nyheter i dag en rapport från SCB som stärker mig i min tro på att det i stället handlar om resursfördelning och kunskap om att undervisa elever med ett annat modersmål. Mer om det här.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, läxor, Arvidsjaur, svenska som andra språk,
Det är viktigt att Sveriges lärare tar en problematiserande debatt om det som (här och var) uppfattas som helt oproblematiskt: att göra undervisningen beroende av läxor. Precis som du är jag väl kluven: jag är inte odelat mot läxor, men jag tycker att de används fel. Eftersom de görs hemma borde man passa på att använda sig av den miljön, t.ex. be dem mäta sitt rum när man läser geometri, laga en måltid hemma och fotodokumentera (till hemkunskapen), intervjua sina föräldrar (på svenska eller engelska) etc. Mer av engagerande uppdrag och mindre av slentrianläxor alltså.
(Själv sitter jag här och kastar sten i glashus, men jag ska försöka bättra mig…)
Precis! ”Engagerande uppdrag” är bra!
(Om man inte förutsätter material hemma som inte finns tillgängligt för alla elever.)
Jag är ganska förtjust i gruppläxor, där eleverna behöver använda håltimmar etc. för att samarbeta.
Att utnyttja håltimmarna verkar klokt, för de är förödande på gymnasiet!
Jag håller med Björn! Läxorna kan väl ses som en koppling mellan hemmet och det som pågår i skolan. Mer undersökande och kopplande till ”verkligheten” istället för till böckerna. Andres Erenius skriver om en skola utan läromedel, en skola i förändring (http://andersereniustyckertill.blogspot.com/)…hur blir läxorna då? Jag tror DET kan bli väldigt spännande!
Vi genomgår just nu projekt ”Varsin” (dator) och jag håller på att prova vad jag får för effekt av att ge olika ganska små uppgifter som får dem att börja använda sin dator och vår lärplattform (Fronter).
Spännande, det läser jag gärna mer om framöver. Det ser ut som att eleverna på min arbetsplats också kommer att få varsin dator under hösten, i alla fall eleverna i år 3-5 (fråga mig inte om den prioriteringen, tack).
Vad har skribenten för bakgrund och politisk åsikt är det deklarerat?
Pär
Nej, är det relevant?
Lite bakgrundsinformation finns i avsnittet ”Om mig och mitt bloggande”.
Jag tror att grundskolans elever generellt repeterar för lite matematik hemma. A-kursen på gymnasiet är ett riktigt nålsöga att ta sig igenom för en ökande andel elever. MaC krävs för att få behörighet till många högskoleutbildningar.
”Mer av engagerande uppdrag och mindre av slentrianläxor alltså.” skriver Björn. Jag instämmer. Alla ”vi brukar ju…” är värda att fundera ett extra varv om… Vi behöver ta in verkligheten i skolan, då blir ju läxan att ta med/hämta erfarenheter från omvärlden till skolan istället.
Menar inte att du skall behöva förklara dig Christer.
Du tolkar fel när du tror att frågan gäller dig eller din ev ståndpunkt.
Tänker på artikeln och den nya debattören som fick en chans att skriva en debatt artikeln i AB om läxor.
Vilket partis frågor är det som lyfts och vem eller vad står bakom det som skrivs, hur agerar man och resonerar man själv och vad är egentligen viktigt. Då det handlar om barn eller skola.
Står man bakom detta lokalt?
Är personen idag företrädare lokalt?
Vad är agendan?
Pelle
Jaha, du menade så!
Jag har i alla fall funderat på saken sedan du frågade och ser ingen anledning att deklarera en politisk tillhörighet av flera olika anledningar. För det första har jag ingen klar tillhörighet, jag velar lite och vet inte ens vad jag skulle deklarera om jag blev tvungen… För det andra är det inte enbart skolpolitiken som avgör vad jag röstar på, så för bloggens del blir det ointressant. När det gäller skolan bedömer jag förslagen och debatterar helt med grund i hur jag tror att effekten blir för verksamheten, inte med grund i från vilket politiskt håll förslagen kommer. Jag tenderar att gilla Fp´s och Alliansens förslag som rör de stora organisatoriska bitarna (återförstatligande, lärarlegitimation och gymnasiereformen t ex) och de rödgrönas mer relationella förhållningssätt när det gäller verksamheten i skolvardagen.
Även när jag läser andras bloggar eller artiklar försöker jag bortse från en eventuell politisk tillhörighet när jag bedömer innehållet; är det ett bra förslag eller en vettig synpunkt så har det ju samma värde oavsett om det är en moderat eller kommunist som yttrat sig, men visst blir det viktigare att försöka skönja en eventuell bakomliggande agenda när det handlar om politiska skribenter!
Hej
Detta blogginlägg skulle jag mer än gärna sätta upp i vårat arbetsrum. Jag tycker nämligen att vi ska ge våra elever den läxhjälp de behöver. Många av barnen som har det tufft i skolan är dessutom de barnen som vistas längst på fritids. Hur ska dessa barn orka sätta sig ner, i bästa fall halv sju (om de hämtas halv sex) och göra sina läxor hemma?
Tyvärr är jag är jag rätt ensam om denna åsikt på min. Du har uttryckt det så väl!
Annica
Tack! Du får gärna skriva ut inlägget och sätta upp det i arbetsrummet och du kan göra tillägget att läxhjälp måste kunna ses som en utmärkt verksamhet på fritids för de som är där sent på eftermiddagen. 😉
Pingback: Mer lördagsläsning med påföljande tankar « Rektorns blogg
jättebra inlägg! jag gör mina läxor på http://laxor.nu – en sajt där man kan träna glosor, språk osv. blir mycket lättare och samtidigt roligt! kanske borde rekommenderas för några?
mvh
erik
Pingback: Läxhjälp | Christermagister
Pingback: Obligatoriska läxor | Christermagister
Pingback: Läxor | Christermagister