Representerad?

Jag slinker in på Hedmanska gården och hamnar mitt i ett feministiskt samtal mellan Nour El-Refai, Heidi Avellan och Görrel Espelund. Det är ett problem att kvinnor alltid definieras som kvinnor i första hand, säger man. Det vore bra med en kvinnlig statsminister och fler kvinnor i våra bolagsstyrelser så att tjejer fick fler förebilder och kvinnor blev bättre representerade, fortsätter man.

Jag förstår precis vad de menar och de har antagligen rätt, men i deras samtal så gör de precis samma sak emot mig som de som de kritiserar. De definierar mig och alla andra män som i första hand män. De drar oss alla över en kam och behandlar oss som en grå massa med fördefinierade egenskaper, tankar och känslor.

Jag har en väldigt luddig bild av vilka som egentligen sitter i dessa omdebatterade bolagsstyrelser, men jag har en känsla av att de inte liknar mig speciellt mycket, och bara för att alla statsministrar haft snopp betyder inte det att jag nödvändigtvis känner mig representerad. (Ursäkta det runda ordet, men samtalet jag lyssnade på gick i den stilen.)

Jag tror att det jag vill ha sagt är att det finns mer än två sorters människor, och att det vore trevligt om även det fanns med i jämställdhetsdiskussioner ibland.

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , ,

Advertisements

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, genus och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

49 kommentarer till Representerad?

  1. Jag håller verkligen med dig om att man i många fler sammanhang ska försöka utgå från individer och inte grupper. Jag kan också tycka att det finns ett problem när man försöker angripa främlingsfientlighet genom att själv utgå från ett ”vi-och-dom”-tänkande. Vilka är ”de andra” oavsett om vi vill tolerera ”dem” eller utesluta ”dem”? Jag tycker också tolerans är ett problematiskt begrepp. Om man tänker efter så är man ju tolerant mot något som man inte riktigt accepterar. Jag vill hellre tala om att kämpa mot intoleransen.

    Samtidigt är det farligt att bara utgå från individer. Det är viktigt att erkänna att det faktiskt finns olika maktstrukturer i samhället, inte minst för att kunna arbeta med jämställdhetsfrågor. Hur kan man komma åt problemet med att det de facto finns en positiv särbehandling av män generellt sett jämfört med kvinnor. Svåra frågor med många bottnar som vanligt.

    • Plura skriver:

      En sak är att maktstrukturer har byggts upp beroende på vilken familj man är född in i. Vilka skolor man valt att gå i. Har du gått Handels i Stockholm har du säkert de nätverk som behövs för att hamna i näringslivseliten och styrelserummen.

      Förr var vissa offentliga befattningar vigda till dem som hade partibok.

      Så det är viktigt vilken uppväxt man har för att hamna i ”rätt” nätverk. Det här som med ett finare ord kallas segregation. För känner sig maktstrukturer hotade är det ”de långa knivarnas natt” som inträffar.

  2. MarySaintMary skriver:

    Som kommentatorn ovan säger, så handlar det ju om att se maktstrukturer. Och då måste man ibland polarisera och tala om män som grupp och kvinnor som grupp. I ett annat sammanhang hade man ju kunnat tala om heterosexuella gentemot icke-heterosexuella eller invandrare gentemot infödda svenskar, därmed inte sagt att man definierar någon i första hand som invandrare eller heterosexuell, utan för att man vill påvisa strukturell diskriminering exempelvis.

    Annars anser jag själv, som feminist, att hela den feministiska idén går ut på att alla ska få vara individer och inte begränsas av sitt kön. Men för att komma dit måste man ju bekämpa de strukturer som gör att Sverige aldrig haft en kvinna som statsminister, eller som gör att män anses vara mindre pålitliga som föräldrar än kvinnor, för att ta exempel på hur båda könen blir drabbade av ojämställdheten.

  3. Anders B Westin skriver:

    Att göra kön är en biologisk egenskap skapad av sexuell selektion.

    Här är en nyskapad variant på detta:

    http://www.yourlife.nu/

    Feminister är så upptagna av att se och kritisera manliga göra kön arenor men samtidigt väldigt blinda inför vad kvinnor sysslar med för att göra kön.

  4. enligt O skriver:

    Väldigt sällan är det väl i snoppen, eller snippan för den delen, som personligheten sitter. Där håller jag med. Vill inte i första hand ha en kvinnlig statsminister utan en bra, men jag tycker att det borde gå att få fram fler kvinnor på ledande positioner än de som syns idag. Kompetensen lär väl inte sitta i snoppen heller?!

  5. Christermagister skriver:

    Jag håller med om att det är viktigt att erkänna att det finns olika maktstrukturer i samhället och jag säger inte att den feministiska analysen är fel, bara att den är otillräcklig. Att utgå från enskilda individer i så stora frågor är inte hållbart, men det finns ju fler grupper än bara man-kvinna; varför inte tala om socioekonomisk bakrund, sexualitet, etnicitet, konservativ-progressiv-liberal, funktionshindrad mm mm.

    Att kompetensen inte sitter i snoppen tar jag för givet… En sak som ofta framkommer i dessa diskussioner (även i samtalet jag lyssnade på) är att kvinnor visst kan lyckas, men då måste de göra det på ”männens” villkor, de måste anpassa sig till en viss struktur och till ett visst sätt att vara; visst, tänker jag, som om inte jag skulle vara tvungen att göra det om jag ville lyckas i politiken eller i någon bolagsstyrelse?! Är det verkligen i första hand ”männens” maktstruktur vi talar om?

    • Jan Lenander skriver:

      Den svenska maktstrukturen som avspeglas i bolagstyrelser etc. är en mansstruktur, där män lär sig dess spelregler och där vissa sätt att vara bara flyttas över naturligt mellan generationerna. I denna struktur finns inslag som exkluderar kvinnor från viktiga delar, gammalmodiga umgängesformer där en kvinna inte har någon naturlig del och uppförandekoder som inte passar kvinnor. Jag är feminist för de har rätt om patriarkatet.

      Sen är Schyman och många andra feminister inte rätt ute med förslagen om förändringar. Hon och de andra missar poängen att i den här strukturen finns det en enorm mängd män som är mycket positiva till kvinnor. Dessa män kanske skyddar sina egna möjligheter ibland men det gör de när det gäller andra män också. I den här strukturen är det också så att det är mycket större skillnader mellan män och män samt kvinnor och kvinnor när det gäller makt.

      Sveriges maktstruktur kräver mycket mer av anpassning till en allmän värld av makt än en manlig värld. Vissa delar av den med krav på orimligt långa arbetstider, lite sömn och att kunna klara ytterst tuffa tag är en vanlig del av en maktstruktur oavsett patriarkat eller matriarkat.

      • Anders B Westin skriver:

        Jan
        Det du beskriver gäller exakt alla människor. Vi ingår i allehanda grupper som kan förstärka och bekräfta våra jag.

        Att det råkar finnas en grupp som vi benämner bolagsstyrelser är inte ett dugg konstigare än att vissa män spelar poker eller korpfotboll tillsammans eller att några kvinnor bildar ett tjejgäng som startar en konstförening.

        Brukar benämnas: Gruppselektion.

        Fundera en stund varför små pojkar helst leker med små pojkar och små flickor helst leker med små flickor.

        Jag är i grunden jätteglad att det finns män som tycker att det är så jättehäftigt att jobba 16 h om dagen och flaxa och flyga över klotet.
        Skönt tänker jag:

        Då slipper jag detta skitgörat.

        • Jan Lenander skriver:

          Vi människor har en valmöjlighet och kan påverka selektionsmekanismer och hur starka de ska vara.

          Jag är också nöjd med att inte höra till 16 h gänget, ”I have been there done that”, men hoppas förstås på en utveckling där det blir mindre nödvändigt att orka det för att få makt.

          Mina erfarenheter är också att helheten blir bättre genom att minska könssegregationen.

          • Anders B Westin skriver:

            Vissa människor trivs i könsblandade grupper medan andra har ett extremt påfåglingsbehov för att med ”makt och status” attrahera spegelpolen hos det motsatta könet. (biologiskt kodat)

            Vi kan experimentera med att reglera statusarenorna men det enda som händer är att personer med högt värde på personlighetsfaktorn extraversion migrerar till nyskapade statusarenor.

            Själv stortrivs jag med att jobba med kvinnor. men så ligger jag extremt lågt på extraversionsskalan som den monogama pliktmänniska jag är född till. (jag ligger istället extremt högt på Neuroticism och Conscientiousness (samvetsgrannhet)

            http://sv.wikipedia.org/wiki/Big_five_%28psykologi%29

            • Jan Lenander skriver:

              Samhället är inte utan medel att påverka vilka arenor som blir viktiga och stora. En del feminister är däremot mycket blåögda i att tro att bara för att man förbjuder en arena har man ändrat inställningen. Helheten behöver allt vara rätt väl genomtänkt.

              Jag är lite orolig över att så många killar väljer bort skolan som arena för att prestera eftersom de tycker att denna värld är för kvinnodominerad. Detta får en mängd sidoeffekter som är ytterst besvärande.

              • Anders B Westin skriver:

                Jan
                Det finns bara en lösning.
                50 % manliga lärare och om det då krävs en återgång till delvis uppdelning i pojk och flickskolor.

                Jag har på fullt allvar föreslagit tre varianter av skolor.

                Pojkskolor, flickskolor och queerskolor. (mixskolor)

                Att kriga mot naturen är i stort sett meningslöst. Rekylen kommer i vart fall i någon form.

              • janlenander skriver:

                Jag har en helt annan lösningstrategi. Den innebär: att öka valfiheten för att den friheten kommer att vara en stark lockelse i sig. Andelen killar som verkligen behöver slippa ifrån tjejer är försumbart liten. Vid den förändringen kan man passa på att rekrytera manlga lärare som kan vara förebilder och visa positiva attityder till blandade grupper.

              • Christermagister skriver:

                Anders, menar du att manliga lärare bara skulle kunna/vilja undervisa pojkar? Och vad händer när eleverna som är vana vid att ”tävla” i enkönade miljöer släpps ut i verkligheten?

                Nej, det tycker jag inte är en lockande lösning.

            • Anders B Westin skriver:

              javisst
              Men då måste du erbjuda arenor som ger verklig valfrihet.

              Vilken är det som tex har bestämt den aktuella ämnesinriktningen i skolan.

              Är det någon som har förståelse för vad som driver teknikintresserade män och pojkar.
              Jag upplever snarare att man tagit bort detta val eftersom man inte vill erbjuda denna valmöjlighet.

              • Anders B Westin skriver:

                Christer
                Man kan erbjuda denna valmöjlighet.
                Just nu är det fullständigt tabu.
                Man vill i verkligheten tvångsstyra mot den andra inriktningen.

                Det är först i gymnasiet och i högskolan som pojkar och unga män har en verklig valmöjlighet att få ”göra kön”.

                Ser du inte det så är du faktiskt blind!

              • Jan Lenander skriver:

                Jag är inte riktigt säker på att jag vill att pojkar ska ”göra kön” som du definierar det. Det är självklart att samhället även ska stötta killar att hitta en könsidentitet som passar dem men också omgivningen.

                Jag är också kritisk till skolans valda ämnesinriktning även om jag tror att den är vald i någon slags lovvärd ambition att passa många i heterogena grupper. Min lösning handlar inte om att vända upp och ner på allt som gjorts utan bara öppna upp för lite mer valfrihet.

              • Christermagister skriver:

                Anders, jag tror inte att jag är blind, men jag kanske inte ser samma sak som du gör, eller förstår vad du menar… Om vi ökar valfriheten lite efter Jans förslag så står det väl pojkar lika fritt att ”göra kön” i en blandad miljö som flickor?

                Menar du att pojkarna är chanslösa när de tävlar mot flickorna? Det kan jag i så fall förstå och har tidigare funderat över om verkligen alla ska börja skolan i samma ålder…

              • Anders B Westin skriver:

                Christer
                Grundproblemet är att pojkar inte gillar att tävla mot flickor.
                De gillar att tävla om flickor.
                Och tidvis med flickor.
                Det finns självklart konkurrerande kraftfält men det kraftfält jag försöker plocka upp och tjata om är så tabu att det behöver behandlas.

                Dessutom kompliceras frågan av att alla inte är lika. Pojkar med högutbildade och närvarande fäder klarar sig ofta bra. De har en stark förebild i sin ”farsa”. Värre är det för pojkar med lågutbildade / frånvarande fäder. Vad har kvinnoskolan att erbjuda dessa som förebilder.

              • Jan Lenander skriver:

                För tjejernas skull, när killarna ska tävla om dem så hoppas jag att vissa tävlingsgrenar blir mer och mer omoderna. Moderna tjejer behöver inte John Wayne och absolut inte något ännu mer gammalmodigt som bara kan säga ”öh hurru”.

              • Christermagister skriver:

                Pojkar gillar inte att tävla mot flickor… Dels så är de ju så illa tvungna att tävla om både gymnasie- och högskoleplatser och arbete, och dessutom kan man ju fråga sig om kvinnor ”gillar” att tävla mot män… Vi kan ju inte dela upp hela samhället; kvinnorna tar hand om en viss del av politiken (inrikes?) och männen en annan (utrikes?).

                Det finns ju också så stora variationer inom könen att en uppdelning skulle kunna vara katastrofal för en hel del både pojkar och flickor; hur många föräldrar skulle inse/acceptera det och välja ”queerskolan”?

                Men att vi måste göra något åt ”kvinnoskolan” är vi överens om!

            • Anders B Westin skriver:

              Jan
              Vi har en situation där snart 80-90 % av lärare i grundskolan är kvinnor.
              Inom 10 år kanske samma siffror gäller detsamma i Gymnasiet.

              Att göra kön är mycket närbesläktat med nyskapande och kreativitet om man får växa upp i en kärleksfull familj och i en välfungerande kunskapsinriktad skola där personliga preferenser samtidigt får bekräftelse och acceptans.

              Välfärd bygger på kreativitet och därmed indirekt på möjligheten att få göra kön.

              • Jan Lenander skriver:

                Med den beskrivningen är jag med på det och det kände lite oro för är de här dansarna som står långt från varandra och visar upp sig. Jag tror att man ska interagera med det andra könet under det att man bygger sin identitet och att man förbereder för ett flexibelt samarbete man och kvinna. Den värld vi möter är inte så lämplig för rigida roller.

            • Martin skriver:

              Det nå så vara, men ett litet förtydligande kan vara på sin plats: att du trivs med att arbeta med kvinnor kan du varken förklara med att du är introvert, samvetsgrann eller har en hög neuroticism. Introverta och extroverta tenderar att bete sig olika i grupper, framför allt i grupper där de inte känner de övriga så väl, eftersom det liksom ligger i hur extraversion definierades (extraversion infördes ju inte i Big Five, utan finns med i äldre personlighetsdragsbaserade personlighetsteorier också).

      • Christermagister skriver:

        Det är en bra beskrivning Jan. Det finns ju strukturer i det här maktsystemet som exkluderar även en viss sorts män, och vissa kvinnor mer än andra. Som Anders skriver kanske det inte är så konstigt, men jag tänker att om målet är att bryta denna maktstruktur så måste vi kanske analysera även de andra faktorerna, inte bara koncentrera oss på man-kvinna?

  6. Plura skriver:

    Hur man än ser på det här med kön, man eller kvinna, är det ur mina ögon totalt ointressant om de är den med snopp eller utan. Här är jag finkänslig och använder inte ett begrepp som Stig Malm är känd för.

    Oavsett kön är det din kompetens som avgör om du är duglig till att var med i en styrelse. Fast, eftersom jag har egen erfarenhet, det är inte alltid kompetens som avgör utan nätverket. Och det är väl det kvinnor saknar.

    På alla samhällsområden är det kompetens som borde avgöra. Fast om vi ser till det politiska livet jobbar de i förtroendebranschen. Och den kvinnliga kandidaten har ju uppenbarligen inte det förstroende det innebär att leda landet om man ska tro dessa evinnerliga opinionsundersökningar som just nu haglar över oss.

    • Jan Lenander skriver:

      Nej tyvärr ser jag inte nästan någon av de ledarkvaliteter jag skulle vilja ha hos hos en statsminister i Mona Sahlin. Sen kan man förstås beklaga att det var några gubbar som tvingade henne att börja samarbeta med (v), det gjorde det ju inte lättare för henne 😉

  7. Mats skriver:

    Oj – det här missade jag!
    Intressant (som vanligt!)

  8. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag är faktiskt, precis som Anders, exeptionellt övertygad om att pojk- och flickskolor är något som i grunden är mycket bättre än dagens queerröra. Man får ofta höra åsikter om att pojkar och flickor inte skall behöva ha olika åsikter i frågor, de skall lära sig umgås med varandra, som om skillnaderna inte fanns.

    Men Herregud…?

    Skillnaderna finns, även om en del ideologiskt önskar bort dem. Hur kan man bli så blind?

    En kompromiss vore i såfall ålderssegregerad samskola. I genomsnitt två tre år yngre flickor i samma klass som de två tre år äldre pojkarna. Då kan pojkarna tävla om flickorna, inte mot flickorna. Denna differens skall naturligtvis i såfall vara genomgående, utom i sk spetsklasser, där man erbjuder möjligheten att hoppa över klasser och ha en allmänt högre studietakt.

    Hela den pedagogiska utvecklingen hotas ju av det naturvidriga påståendet, att alla människor är lika.

    Vi kan gärna önska att de vore det, men det är de inte.

    Bygga en verklighet kring den tron är vansinne.

    • Christermagister skriver:

      Inom skolans värld har jag då aldrig hört åsikten att pojkar och flickor ska lära sig att umgås med varandra som om skillnaderna inte fanns, snarare att de ska lära sig att umgås med varandra trots att skillnaderna finns…

      Inom kursplanernas mål försöker vi dessutom få eleverna att endast ”tävla” mot sig själva, och att i övrigt hjälpa varandra.

      • Anders B Westin skriver:

        Christer
        Verkligheten är tyvärr så komplicerad att även om man har goda och humanistiska avsikter inom skolan och i kursplanerna så blir det ändå fel i den stund att det goda och humanistiska baseras suboptimerade föreställningar om evolutionens kraftfält.

        Det är ju därför som det finns allehanda problem i skolan.
        Bland annat att en viss delmängd av pojkar hellre vill göra något annat.

        Marx och Lenin hade också goda avsikter. Men något gick bevisligen väldigt fel.

    • Jan Lenander skriver:

      Jag har då verkligen inte uppfattat någon längtan hos nästan några elever att få gå i könsuppdelade klasser. Ska vi inte börja i den ändan innan vi filosoferar ut alltför långt från verkligheten.

      Skillnaden i intellektuell förmåga är verkligen inte så stor så att man ens behöver ett års skillnad för att hamna på lika villkor. Någon vits med att ge killar försprång för att förstärka den manliga maktstrukturen ser jag inte alls eller vad är du ute efter?

      • Anders B Westin skriver:

        Men Jan
        Vem har talat om försprång.

        Vi pratar ju om gåtan: Vad är det som skapar lust för ansträngning och påfågling och därmed nyskapande.

        Hur är gymnastiken organiserad. Vad är det för speciellt med detta ämne när det gäller vissa grabbars lust till ansträngning.
        Om man nu råkar vara en grabb som heller påfåglar med funktionella strukturer än idrott varför skall man då särbehandlas som ett neutrum.

        Varför skall rockgrabbar få starta grabbiga rockband i skolan men inte teknikgrabbarna bygga manliga dragsters.

        Varför tror du att idrott och musikbransch är de enda blommande arenorna för unga män. (förutom dataspel och ngt mer)

        Vem är det som sagt att inte kvinnor och flickor har samma rätt till påfågling.

        Vad är manliga maktstrukturer?

        Jag påstår att det i vårt land i första hand är en konsekvens av tidigare mäns ansträngningar. Ansträngningar som byggt det välstånd som vi nu kan gotta oss i.

        Vem har sagt att inte kvinnor själva kan bygga motsvarande ansträngningsarenor i ett framtida samhälle.

        För du kan väl inte mena att vi skall begränsa den manliga kreativa påfåglingen med syftet att släppa in kvinnor på begagnade statusarenor.

        Maximalt välstånd får vi när både pojkar och flickor utan dogmatiska begränsningar får göra kön på det sätt som drifterna önskar. Inte genom att begränsa.

        Vilket vi bevisligen sysslat med under flera decennier i detta land för en viss typ av pojkar och flickor.

        Inte för idrottarna och rockarna. Men för de andra som inte råkar ha IQ 165 och som då fungerar som självgående agenter.

        • Anders B Westin skriver:

          Glömde

          Jan. Har du räknat hur många manliga hårdrocksband som finns i detta land.
          Jag kan garantera: Långt fler än nystartade produkt tillverkande industrier.

          Svenska ungdomar älskar rockmusikpartyn. Men inte så många tycker att det rockar fett när man startar en cool industri.

        • Jan Lenander skriver:

          Anders, vi är väldigt överens om att vi måste öka valfriheten så att killar och tjejer får större möjligheter att utveckla det som de önskar. Det är motiverande för elevens hela skolsituation, det innebär att de hittar snabbare och bättre vägar till kunskap.

          Jag tycker att det var fel att minska valfriheten och var det för att minska könssegrationen så tycker jag ändå att det var fel. Valfrihet är så viktigt att vi får ta lite obalans könsmässigt etc.

          Det jag reagerar på är när könsuppdelade klasser nästan verkar bli ett ideal. Det finns mängder av olika saker som fungerar bättre i klasser med blandning av tjejer och killar och det är verkligen eftersträvansvärt att få så jämn fördelning som möjligt. Det är också ett val som eleverna önskar.

          • Anders B Westin skriver:

            Jan
            Jag är inte säker på att könsuppdelade klasser är det rätta. Jag skriver om det av två anledningar:

            1) För att provokativt få folk att tänka i en annars extremt motsatt diskurs.

            2) Jag önskar seriös forskning inom detta område vilket då tvingar fram ett godkänt testunderlag.
            Jag misstänker nämligen starkt att djupare forskning inom personlighetens variation enkelt definierad via femfaktorteorin Big Five skulle komma fram till att vissa personligheter trivs bäst och blir mest kreativa inom könsuppdelade arenor (påfågling i fjärrfältet) medan andra trivs bäst när de får påfågla i närfältet till det motsatta könet.

            Vid fördjupad kunskap inom personlighets och socialpsykologi så blir kanske mina tankar elementär standardfakta.
            Dvs exakt som med homosexualitet och transsexualitet när man får klart för sig att skillnaderna är biologiskt kodade i det limbiska systemet.

          • Christermagister skriver:

            Anders, jag undrar om inte skillnaderna i våra ansatser beror på att du är ute efter att maximera kunskap och välfärd, medan jag och Jan är mer inriktade på kombinationen av detta och ”att fostra demokratiska samhällsmedborgare som respekterar sina medmänniskor” (Lpo94). I alla fall jag är medveten om att detta kan innebära kompromisser inom vissa områden, men de är jag beredd att acceptera. (Det finns många sätt att maximera kunskaps- och färdighetsinlärning på som jag tror att ingen av oss är beredda att acceptera.)

            • Anders B Westin skriver:

              Jag kan inte se ett motsatsförhållande.
              Jag ser kunskap som en förutsättning för långsiktig medmänsklighet.

              Att förstå personlighetens biologiska variation är ett fundament för humanism och funktionell solidaritet.

              Att även förövaren i grunden är ett offer (för omständigheter) är tex en sådan insikt.

            • Christermagister skriver:

              Men ser du inget motsatsförhållande i att dela upp eleverna efter kön i grundskolan och att lära pojkar och flickor att samexistera på jämlika grunder?

              • Anders B Westin skriver:

                Problemet är följande:

                Tillvaron är mångdimensionell.

                Det finns inget som säger att könsblandade relegerade arenor leder till jämställdhet.

                Vi vill att det skall vara så men inget säger att det fungerar på detta sätt.

                Istället kan vi som läget är nu få tvångströjor kring roller.

                Man måste med djupaste allvar fundera över varför varenda kultur som människan skapat innehåller ett stort mått av könsuppdelning.

                Vad är orsakerna? Och vad finns det för evolutionära funktioner i denna automatiska anordning som vi nu med alla tillgängliga medel försöker tvångsstyra.

                Jag har dessutom inte sagt att vi skall dela upp totalt.

                Man kan faktiskt tänka sig en blandad situation.

                Som det är nu så blir grabbarna mobbade av kvinnoskolan och få män finner status och lust att bli lärare.

                Vi måste göra något.

                Just nu så snackar man bara men ingen föreslår något som har någon effekt på den pågående processen.

              • Jan Lenander skriver:

                Jag har förstås en omedelbar förklaring till varför vår kultur har så mycket av könsuppdelning. Det är att en maktstruktur som bygger på den starkes rätt och har stora ingredienser av våld naturligt leder till både patriarkat och könssegration. Mina tankar är att framtida maktstrukturer kan ha andra grundegenskaper och därmed inte heller kräva könssegregation. I perioder av fred har påfågelsbeteende varit i mycket närmare kontakt med det andra könet.

                Sjunkande andel manliga lärare hänger intimt ihop med lönerna för lärare och löses enkelt genom lönehöjningar och att man väljer manliga lärare för att det är de som behövs. Att göra problemet större än så är onödigt.

                Att valfrihet är en oerhört central del i den förbättrade skolan har vi redan diskuterat.

              • Anders B Westin skriver:

                Jan
                Ordet maktstruktur är ett av de ord som jag starkt ogillar.

                Helt enkelt för att det syftar till att lägga ett stigma och kamouflera de egentliga orsakerna.

                Ungefär som ordet rasist som blir så fel eftersom det inte finns några mänskliga raser.
                Rasist kamouflerar det som det egentligen handlar om:

                ”Släktselektionssubstitut”

                Jag ser frågan så här:

                För att bygga maximal jämlikhet och välstånd så måste människans kreativa drifter bejakas och bekräftas.

                Om det nu är så att det manliga släktet rent biologiskt är mer fascinerade av funktionella strukturer (maskiner, apparater, datorprogram mm) så är det väldigt kontraproduktivt att hålla tillbaka denna biologiska drift bara för att mannen inte skall få avvika från kvinnan.

                Vise versa så visar forskning att kvinnor har andra starka sidor.

                Skall vi begränsa dem också?

              • Anders B Westin skriver:

                Jan

                Läs gärna följande alster och sätt in den i kreativitetens och välfärdens bakomliggande orsaker.

                http://www.bokus.com/b/9789189388161.html

            • Jan Lenander skriver:

              Jag vill fostra demokratiska samhällsmedborgare för att öka deras livskvalitet men prioriterar ofta kunskap och välfärd eftersom jag tror att det är en grund för ett bra samhälle.

              Dessa två saker kan komma i motsatsförhållande till varandra men mina erfarenheter pekar inte på att det måste vara så. Jag har sett så många exempel på förbättrade resultat i könsblandade grupper att jag inte tvekar om att dessa är en bra väg till kunskap och välfärd.

              Ofta efterlyser jag mer seriös forskning innan beslut men i och med att jag upplever att nuvarande genusforskning är så långt från att addressera några riktiga problem så känner jag att mina erfarenheter stämmer överens med så många andras att jag kan ställning för könsblandning redan nu.

        • Jan Lenander skriver:

          Jag har nog hunnit med några högskolepoäng evolutionsbiologi och hävdar att evolutionen väljer ut många bra saker min aldrig optimerar och producerar de mest underliga sidosprång.

          Drar vi en parallell med oss människor tror jag att vi kan välja att inte evolvera mot alltför mycket påfågel. Det verkar dumt för arten att göra livet extra svårt!

    • Martin skriver:

      För att ta så tydligt avstånd från tanken att alla är lika (vilket jag för övrigt har hört en massa biologister hävda att likhetsfeminister skulle påstå, men aldrig hört en likhetsfeminist faktiskt påstå), så måste jag säga att du har väldigt klara och kategoriska uppfattningar om hur ”pojkar” är, vad ”pojkar” vill göra, hur ”pojkar” känner i skolan och så vidare. Problemet, eller ett problem, med att låta yngre tjejer och äldre killar gå i samma klass med motiveringen att tjejer mognar tidigare, är ju att du inte skulle lösa det problem du vill komma åt. Det hade funkat om alla killar var exakt lika mogna vid varje given ålder, och alla tjejer var exakt lika mogna vid en given ålder, men skillnaderna i mognad är faktiskt betydligt mycket större inom än mellan könen.

  9. Kristian Grönqvist skriver:

    När det gäller den feministiska diskussionen, så är det som det alltid har varit. Det skulle vara bra med en bög som statsminister, med en lesbisk statsminister, med en turkisk statsminister, med en same som statsminister eller färgad, rullstolsbunden statsminister, blind statsminister, döv statsminister etc etc. Lobbygruppernas dröm.
    Varför tror folk det?
    Tror turkar verkligen på allvar att en stendum turk tex skulle vara bättre än en intelligent same?
    Tror sossar verkligen på allvar att den dubbelkorkade LO-Wedin skulle vara dubbelt så bra som Barack Obama?

    Det enda vi kan säga med säkerhet är att en mångsidig statsminister alla gånger är bättre än en ensidigt profilerad statsminister…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s