Spetsutbildning på högstadiet

Regeringen vill införa spetsutbildningar även på högstadiet och det tycker jag inte är mycket att hetsa upp sig över.
Jag funderar mest på varför det är så bråttom? Eleverna ska kunna tenta av gymnasiekurser redan i grundskolan så att de kommer in snabbare på högskolan… Är det verkligen hastigheten ut i arbetslivet vi har problem med?

Dessutom tycker jag förstås att det hade varit bättre om man satsade på åtgärder med syftet att se till att alla skolor fick möjligheter att ta hänsyn även till de högpresterande eleverna. ”Barnen i elitklasserna ska få läsa sina favoritämnen i sin egen takt, utan att hindras av bromsande läroplaner”, citeras Björklund i Aftonbladet. Vilka bromsande läroplaner? Det står ju mycket tydligt i den nya skollagens tredje kapitel att även de elever som lätt når kunskapskraven ”ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling”.

Men det är klart, det ena utesluter inte det andra.

Jag är glad över att man markerar att de som går spetsutbildningar i t ex matematik ska läsa sina andra ämnen med skolans övriga elever. Att separera dem helt tycker jag inte är bra; det finns en klar pedagogisk vinst i att kunna visa att elever har olika styrkor. Däremot tycker jag inte att det är så bra att valet måste göras i år sex och att det sedan inte tycks finnas utrymme för ytterligare intagningar… Det har väl med den formella inläsningen av gymnasiekurser att göra antar jag. Jag tror att det hade varit bättre utan detta inslag, då hade man kunnat ta in elever även i senare årskurser.

Mer i DN, LN, Expressen och AB

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Advertisements

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

52 kommentarer till Spetsutbildning på högstadiet

  1. Anders B Westin skriver:

    Jag funderar mest över varför han inte vill högvärdiga högstadier med fokus TEKNIK.

    Tror han att det är renodlade mattenördar som byggt Sveriges välstånd.

    Jag säger följande: Inte en spänn till elitskolor förens läroplanen drastiskt gjorts om för hela landets mellan och högstadier.

    Fem timmar i veckan i teknik och företagande från mellan år 4-9 är ett absolut lägsta krav.

    Sen kan vi börja snacka om spets.

    • Jan Lenander skriver:

      Jag tycker inte man ska ställa saker mot varandra och skapa moment 22 situationer. Däremot anser jag att man behöver ha en bredare valfrihet för alla på högstadiet och det borde självklart inkludera möjligheten att välja teknik.

      Det jag undrar över är om fokusen på matematik bygger på att exempelvis en satsning på teknik skulle påminna om det vi redan har haft och att en typisk ryggmärgsreaktion från vänster skulle bli att prata om att sortera ut arbetarkillar.

      • Anders B Westin skriver:

        Jan
        Det största jävla felslutet detta land någonsin fått för sig är att sammankoppla Teknik med underordning och arbetarklass.
        Det började redan i slutet av 60 talet när korkade humanister och tidiga posmodernister fick för sig att olja på händerna var detsamma som teknik.

        Teknik är praktisk/teoretisk konst.

        Allt från att byta olja på moppen, konstruera och beräkna kärnkraftverk / vindkraftverk och bygga komplexa dataprogram.

        Dvs att skapa funktionella strukturer som utväxlar energi och som därmed skapar ett mervärde för människan.

        I min lilla stad är det mest snabbväxande företaget startat av en tekniskt begåvad bonnpojk som inte ens har gått gymnasiet. Han gillade istället att köra och meka med lastmaskiner. Nu exporterar hans företag järnvägsunderhållsmaskiner över hela Europa.
        Många har fått jobb.

        Själv har jag läst jäkligt mycket matte och blev civilingenjör. Men har inte speciellt många anställda i min firma.
        Jag är en mycket duktig tekniker men en värdelös entreprenör.

        • Anders B Westin skriver:

          Dessutom lär man sig matematik av bara farten när man läser teknik. Många vill ha en morot. teknik är en morot för både matte och fysik.
          Ganska få går den andra vägen. Dvs från matte/fysik till teknik. Det är väl den gruppen som benämns högbegåvade.

    • Christermagister skriver:

      Jag tänker mig att man kan utnyttja det man lär sig av de första försöken för att både utöka antalet klasser och lägga till nya inriktningar.

      Jan, nu tror jag att du är fel ute. På vilket sätt skulle det vara annorlunda?

      • Jan Lenander skriver:

        Inte säker på att jag vet att var jag var fel ute men jag ska nämna att jag försökte en liten tafatt ironi. Jag tycker att borttagandet av möjligheten att läsa riktig djuplodande teknik med tekniskt kunniga lärare var ett stort missgrepp och håller verkligen med Anders om att det borde vara möjligt att studera på högstadiet.

  2. Jag håller med om vissa av dina invändningar, men på det hela taget tycker jag att det är ett helt utmärkt förslag – trots att det kommer från Björklund!

    Dock vill jag invända mot din kritik av att det skulle vara så bråttom. Jag tror inte alls det handlar om att det är bråttom att klara av dessa kurser, att det är bråttom att komma ut i arbetslivet, utan snarare helt enkelt om att tillhandahålla en möjlighet för de elever som har en snabb studietakt att läsa i sitt tempo. Om detta innebär att de läser flera gymnasiekurser innan de börjar gymnasiet är väl det helt utmärkt, men det torde som sagt inte vara huvudsyftet, utan en trevlig konsekvens av förslaget.

    Sedan, förstås, måste tillstås att jag argumenterar utifrån mina egna åsikter, och att jag inte är folkpartist.

    • Jan Lenander skriver:

      Jag hoppas att vi alla argumenterar utifrån våra egna åsikter och att ingen skäms över att de sammanfaller med folkpartiets. Ifall det skulle vara fallet så tror jag att många förståndiga människor skulle känna sig mycket hämmade.

      • Christermagister skriver:

        Som om inte du ibland försvarade folkpartiet bara för att… 😉

        Men jag håller med, vi måste försöka se förslagen för vad de är och inte för varifrån de kommer.

        • Jan Lenander skriver:

          Jag försvarar ofta folkpartiet men skulle aldrig göra det genom att ha en åsikt som jag inte kan stå för.

          • Jan Lenander skriver:

            Du vet redan också att jag beskyller Göran Persson för mycket som är fel i den svenska skolan. Det värsta han gjort är att hitta på maktmetoden att påstå att lärare inte bryr sig om eleverna när de motsätter sig förslag. Det orsakar något som nästan är hat från min sida. Det känns som ett slag i ansiktet på mig som valt mitt yrke pga engagemang i eleverna.

      • Jag ville helt enkelt bara förtydliga att jag inte försvarar Folkpartiets linje, då jag inte känner till den, utan motiverar samma ställningstagande med en eventuellt annorlunda motivering. Självklart ser jag förslaget för vad det är, och behandlar det inte annorlunda för att det är just från Björklund (även om jag blir lite förvånad att jag håller med honom i en skolpolitisk fråga).

        • Jan Lenander skriver:

          Bra Caspian, det var vad jag trodde men ville inte att du skulle missförstås. Det har börjat dyka upp en hel del som är rädda i spåren av att Björklunds haka lockar alla de andra partiernas företrädare.

          Hoppas du ursäktar!

    • Christermagister skriver:

      Caspian, jag tänker att det vore bättre att fördjupa kunskaperna och förståelsen i högstadiet än att stressa fram… Det finns en risk att fokus hamnar på hastighet i den traditionella undervisningen (räkning av tal) i stället för på fördjupad förståelse och nytänkande. Det finns många delar av matematiken som är eftersatta i dagens läge (geometri och mönster mm) och jag tror att det är utvecklandet av dessa bitar som kan få studenterna att lyckas bättre senare i studierna. Det är ju förståelsen och kunskapsnivån i slutändan vi behöver höja.

      Om konsekvensen av ”trappstegstänkandet” i att beta av kurser blir att man bara kan välja i år 6 så kan många elever som förtjänar en chans missa den. Fördjupad och mer förståelseinriktad matematik behöver inte ske i trappsteg, och därför kan man annars ta in elever i gruppen vartefter.

      • Jan Lenander skriver:

        Matteläraren tycker om ditt svar Christer! Matematik har många olika perspektiv och jag anser redan att matematik har för mycket av att plöja igenom tal och för lite av att göra det i grupp och prova tillämpningar.

        • Plura skriver:

          Håller med.

          På den tiden det begav sig på sent sextiotal och tidigt sjuttiotal var gymnasiet rena formelinstitutet i matamtik. Man var urbra på att vrida och vända formler och peta in tal och få ut ett resultat. Men det var ju inget som egentligen beskriv matemtikens underbara logik. Hur saker hängde ihop för att kunna lösa ett problem.

          Den logiken skulle behövas läras ut betydligt tidigare än på Tekniska Högskolor eller Univeristet. Det är väl det nördutbildningen är till för.

          • Christermagister skriver:

            Ja, men jag tycker att det är viktigare att föra in det arbetssättet brett i skolan, men som sagt, det ena utesluter inte det andra.

            • Plura skriver:

              Nej det är inte fel att införa på bredde.

              Men någonstans måste man inses att det finns ett begränsat antal individer där inte detta räcker. Det är ju precis det Majorn nu uppmuntrar till även utanför de ”elit”-skolor som finns i musik och idrott.

      • Jag tror på olika lösningar. I många fall är din metod säkerligen bra, men för många elever blir det lätt ytterligare tragglande med samma typ av mattetal – om man nu ska ta matematik som exempel. Om man har en genuin förståelse för enklare geometri kan man väl gå vidare till svårare? Gör man det kommer man per automatik gå vidare till en högre nivå. Inte nödvändigtvis enligt gymnasiekurser A, B, C et cetera, men liknande. Just att dela upp elever kan jag också ställa mig kritisk till, och att införa speciellt stöd först i årskurs sex likaså. Det, misstänker jag, är praktiska beslut tagna för att fungera med rådande skolsystem.

        Jag har under mina hittills två år på gymnasiet märkt att jag kan lära mig enormt mycket snabbare, mer och bättre än på högstadiet, och detta utan att lägga ned mer tid på skolan! Med en likvärdig undervisning, bättre anpassad till mitt studietempo, hade jag förmodligen både haft roligare och utvecklats mer i såväl matematik som språk och samhällskunskap – bara för att nämna ett fåtal exempel.

        • Christermagister skriver:

          Ja, visst ska man gå vidare till en högre nivå. Jag menar bara att det finns en risk att man kör på med samma gamla vanliga matte men i ett snabbare tempo när man hänger upp sig på ett färdigt trappstegssystem (år 7-9, A-kurs, B-kurs osv). Problemet är att denna undervisning har visat sig otillräcklig. Det är i första hand undervisningen som behöver förändras för att resultaten ska förbättras – mindre tragglande med tal och mer samtal, visualiseringar och problemlösande uppgifter.

        • Jan Lenander skriver:

          Jag känner igen mig i att på gymnasiet bland andra som hade mer likartade förkunskaper så gick allt så mycket lättare.

  3. Ping: Konkurrens stimulerar utveckling | Langkilde 2.0

  4. Christermagister skriver:

    Frågan är om inte nivågrupperingar i grundskolan i första hand underlättar lärarens arbete, det finns en hel del som talar för att det inte ger bättre resultat för någon.

    http://lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2010/08/18/forskare-elitklasser-helt-fel-vag

  5. Plura skriver:

    Det är väl bra att nördarna får någon plats i landet lagom.

    Skolan eller ska jag säga den förhärskande syn att det inte finns några skillnader i begåvningar kan vädras ut ur de unkna garderoberna. Det är väl inte bara nördarna i idrott och musik som ska ha en gräddfil.

    • Christermagister skriver:

      Jag påstår absolut inte att eleverna hela tiden befinner sig på samma nivå. Att det finns skillnader är inte mycket att debattera, det handlar mer om att hitta det bästa sättet att bedriva undervisning på. Kan man kalla det en gräddfil om de inte vinner någonting på det…

      • Plura skriver:

        Hur då inte vinner något på det. Musik och Idrott har väl haft anlagstester för att få gå på typ Adolf Fredrik.

      • Christermagister skriver:

        Från den länkade artikeln ovan:

        ”Det finns över huvud taget ingen forskning som visar att kunskapsresultaten gynnas av nivågruppering. Länder med tidig uppdelning av eleverna, som Tyskland och England, visar heller inte upp bättre resultat i internationella jämförelser”.

        Jag har läst flera rapporter som säger samma sak, några som säger att de starka eleverna gynnas medan de svaga missgynnas och några som säger att alla vinner på nivågruppering.

        Ingen enkel fråga med andra ord.

        • Plura skriver:

          Tyvärr har jag en skepisk syn på denna typ av forskning, som du säkert vet.

          Om vi vänder på det hela en stund och funderar ur ett annat perspektiv.

          Ofta är dessa specialbegåvningar nördar och passar sällan in i det normal lagom samhället. Du som speciallärare borde veta att det här med mobbning och kränkande bedandling inte bara har att göra med social utsatthet utan lika mycket grupptryck beroende på avundsjuka i korridorerna över den som varit ”duktiga” i klassrummet.

          Varför skulle man inte kunna ska en plattform för dessa nördar så de får umgås med sina gelikar utan att vara hackkycklingar av lågomsamhället?

          • Jan Lenander skriver:

            Hmmm .. jag är inte säker på din tes att specialbegåvningar är nördar.

            Jag funderar också på det här med små nörd-getton och hur det blir när de ska möta det vanliga samhället. Hmmmm…

            • Plura skriver:

              Jo, men kufar har det alltid funnits i samhället. Och vad säger att dessa ska anpassas till samhället. Kolla bara på rollfiguren Lisbeth Salander, där har du en nörd i dess prydnad.

            • Christermagister skriver:

              Ja, snackar vi om en liten klick av ”underbarn” så kan jag hålla med dig, men dem är jag ärligt talad inte så intresserad av, jag funderade snarare vidare på skolsystemet i stort. Nivågrupperingar är en ständigt aktuell fråga i alla stadier.

              • Plura skriver:

                Ja, det är ju det förslaget från regeringen handlar om. Denna lilla grupp av ytterst begåvade individer inom sitt område.

              • Christermagister skriver:

                Ja, men som jag skriver i inlägget är inte det mycket att hetsa upp sig över, varken bu eller bä, jag funderade vidare i stället, vilket kanske inte var så tydligt. Det första steget är ju dessutom bara ett försök för att kunna göra en utvärdering, planen måste ju vara att ha minst en sådan här klass i varje kommun framöver om det upplevs framgångsrikt.

              • Plura skriver:

                Det är väl önskvärt att det finns i varje kommun. Frågan är bara finns det lärare som klarar ett sådant uppdrag?

              • Christermagister skriver:

                På högstadiet? Ja, det finns det säkerligen. Det kommer ju inte längre att handla om samma lilla klick av underbarn, bara de bästa inom kommunen.

        • Jan Lenander skriver:

          Undersökningarna man bygger på handlar om någon typ av ”normalgrupp” och de studerar inte heller vad som händer om gruppen består av elever med behov som ligger utanför lärarens kompetens. Det finns väldigt tydliga upplevelser bland lärare att mycket heterogena grupper är svårare att undervisa och det finns högpresterande elever som upplever hur de får luft under vingarna när de hamnar bland elever med liknande förutsättningar. Detta indikerar att det kan finnas fördelar med nivågruppering men att forskningen inte ger belägg för när.

          Mina upplevelser från idrottens värld är att det är otroligt sällan den duktigaste trettonåringen blir den duktigaste senioren. Detta ser jag som en indikation på att det kan vara dumt med nivågruppering långt ner i åldrarna.

          • Plura skriver:

            Så du hävdar att det var helt förkastligt med det linjeval som fanns i grundskolan för drygt 40 år sedan?

            Där språktjejerna kunde välja sin spårklinje och vi killar teknik t eller tp?

            Bara din beskrivning av hur forskningen jobbar säger mig att resultatet saknar evidens och förklaringsvärde. Tyder på att man har massor av felkällor som gör att det saknar signifikans för det vi diskuterar. Det är ytterligare en av dessa sagor.

            • Christermagister skriver:

              Och vad säger forskningen med riktig evidens då? Vad är inte en ”saga” i detta?

              • Plura skriver:

                Bekymret i mina ögon är att du jobbar utifrån någon form av ”normalgrupp” vad nu det är. Vem har bestämt denna grupp? Vad kännetecknar den? Hur mäter du ”normalitet” och avvikelser?

                Tja, jag skulle kunna sätta upp fler frågor, sådana som gör mig tveksam till att dra långtgående slutsatser. För problemet med empirisk forskning är hur jag ställer frågorna och vilken relevans de har i förhållande till det teorem jag ska bevisa.

              • Christermagister skriver:

                Nu hänger jag inte med… När har jag utgått från en normalgrupp? Alla som satt sin fot i ett klassrum vet att eleverna är ytterst olika varandra.

                Jag har inte dragit några som helst slutsatser eller försökt bevisa någonting. Jag funderar fram och tillbaka.

              • Plura skriver:

                Nej, det var inte utan den forskning Jan relaterade till tidigare i tråden.

              • Jan Lenander skriver:

                Min poäng tidigare var att Robert E Slavin mfl som studerat hetereogena grupper gjorde så många avgränsningar av den situation de studerade att deras resultat inte har någon signifikans annat än för en ganska liten grupp elever. Begreppet ”normalgrupp” använde jag lite lösligt för att dessa grupper inte stack ut som väsentligt annorlunda på något tydligt sätt. Den här egenskapen hos grupperna har använts av de som vill generalisera resultaten till många olika gruppbildningar medan jag är ytterst tveksam till vissa breda slutsatser som dragits.

              • Jan Lenander skriver:

                Vid en konferens i våras uttryckte sig föreläsaren som att det är bevisat att det är bättre att undervisa elever med stor skillnad i förkunskaper.

                Det var denna barocka slutsats som fick mig att undersöka den vetenskapliga grunden kring hetereogena grupper.

          • Christermagister skriver:

            Ja, det är en komplicerad fråga. Det är ju t o m så att en hel del duktiga elever plötsligt kommer att bli ”dåliga” elever (i sina ögon) vid nivågrupperingar; några är ju alltid lite efter de bästa.

            • Plura skriver:

              Så kan det vara. Hade en lärare på gymnasiet som sa det så bra: Kom ihåg att det finns alltid någon som är smartare än dig. Lär av h*n.

              Kanske det är en sådan visdom som ska förmedlas när elever tycker de är efter de bästa.

              • Jan Lenander skriver:

                Någon gång blir man en liten fisk i stort vatten. Jag tror att det bästa är om elever får prova på den känslan lite gradvis så att det exempelvis inte kommer som en jättechock i början på gymnasiet eller högskoletiden.

  6. Christer, menar du att eftersom mycket högbegåvade elever är få är det varken viktigt eller brådskande att se till deras behov? Hur skulle det låta om man ersatte ordet högbegåvade med lågbegåvade?

    Jag är inte för nivågruppering i vanliga fall. Det blir mer dynamik, rörelse och utveckling i en lagom spretig klass. Dessutom är skolan ett ställe där man skall komma i kontakt med både vuxna och jämnåriga av så många olika slag som möjligt. Men att vara mycket begåvad eller att ha ett förståndshandikapp kan göra skoltiden ineffektiv, frustrerande och olycklig.

    • Christermagister skriver:

      Nej, det menar jag inte, det är viktigt för deras skull. Jag menade bara att för min del är det ganska ointressant eftersom det rör så få elever. Det var därför jag övergick till att diskutera nivågrupperingar mer generellt.

    • janlenander skriver:

      Jag är emot nivågruppering men tycker att man ibland minskar annan valfrihet för mycket i någon överdriven rädsla för att det ska uppstå nivåskillnad. Tycker det känns lite konstigt att ge matteintresserade möjlighet att få fokusera men nästan inga andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s