Förnuft och känsla

I kommentarerna till två stycken inlägg hos Mats kom vi i går att diskutera de nya kursplanerna med stark innehållsstyrning och balansen mellan mätbara och icke-mätbara kunskaper och färdigheter. (Länk 1, länk 2)

Både Mats och jag uttryckte att vi är oroliga för att ”det omätbara ska marginaliseras” i skolan när innehållsstyrningen ökar och allt mer fokus läggs på mätbara kunskaper och färdigheter. Plura påpekade att i stort sett allt är mätbart, och det har han nog rätt i, men för att exemplifiera vad jag menar så använder jag dagens artikel i Aftonbladet om att antalet anmälningar om kränkningar i skolan ökar. I slutet av artikeln säger Karin Johansson, psykolog och utredare på Bris, att det är viktigt att vi i skolan tränar ”eleverna i empatisk förmåga, så att de förstår vad andra känner.”

Det är precis en sådan sak som jag är rädd att lärarna inte tar sig tid med när instruktionerna om vad undervisningen ska innehåll växer och mätbara kunskapsresultat hamnar för mycket i fokus. Jag tror att de flesta lärare är medvetna om att det gäller att hitta en balans i det här för bästa resultat och trivsel, men samtidigt verkar man i en organisation med en strikt timplan. Katedervargen uttrycker sig tydligt:

Lärarna befinner sig helt enkelt i en omöjlig situation. Hur man än gör får man skit. Om man koncentrerar sig på att bygga en trygg social miljö får kunskapen stå tillbaka, om man å andra sidan satsar på att förmedla kunskaper som omsätts i höga betyg får man höra att man blundar för kränkningar i skolan och att flickor känner sig stressade.”

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, flumpedagogik, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Förnuft och känsla

  1. Plura skriver:

    Tack Christer, för din positiva syn kring att allt är mätbart. Det jag retat mig på under snart tjugo år är att det är omöjligt att mäta tjäsnter.

    Det är lika sant i privata som offentliga tjänster att det går, bara fantasin som sätter gränser.

    Sedan om det här med antalet ökningar av anmälningar om kränkningar. Ja, inte så underligt att dom öknar när föräldrar och elever får kännedom om lagen. Kan det vara Bjärsta som bidragit?

    • Christermagister skriver:

      Jo, jag är ganska med på att det mesta går att mäta. Om det sedan går att mäta objektivt och likvärdigt är en helt annan sak… I det här fallet går det ju t ex att mäta elevernas empati på olika sätt, men går det objektivt? Jag tror inte det, men det spelar egentligen inte heller så stor roll ur den här synvinkeln. Här är problemet snarare att så länge det inte är ett mätbart kunskapsresultat som ska betygssättas finns det en risk att det nedprioriteras.

      • Jag skulle också vilja lägga till att ju mer komplex kunskapen är som eleven visar desto svårare är det att beskriva var kvalitén består i. Jag har noterat att en del lärare inte känner sig trygga med att använda muntligt betygsunderlag likvärdigt med skriftligt. Anledningen är att dokumentationen brister. Hur många begåvade elever blir inte orättvist bedömda då? All kunskap går att mäta, men viss kunskap är svårare att dokumentera.

        • Christermagister skriver:

          Precis! Utvecklingen går ju dessutom mot att det bara är den dokumenterade kunskapen som visar sig i nationella prov (som kan bedömas på samma sätt av en utomstående person) som räknas. Läraren får allt mindre frihet att göra dessa bedömningar av det eleven har uppvisat muntligen eller praktiskt. Det tycker jag urholkar professionen om något!

          • Jan Lenander skriver:

            I matematik har de nationella proven haft en muntlig del som varit en hjälp i att hålla uppe ämnets bredd när trycket om (felaktig) individualisering vant eleverna vid att beta av tal skriftligen. Jag tror att det är annat än mätningen som urholkar professionen.

        • Jan Lenander skriver:

          Ja, mätbarhet och uppföljning kommer att ställa nya krav på vårt yrke och det är ett stort problem när lärare känner sig tvungna att välja enkla lösningar för att de inte uppnått rätt förståelse.

          Det är däremot så att vår yrkesroll kan stärkas av ökad mätbarhet och att det för elevernas skull kan vara värt att anta utmaningen.

  2. Jan Lenander skriver:

    Tidigare skolväsende har haft svårigheter att bedriva ett förändringsarbete eftersom bristande mätbarhet gör att man aldrig vet om något blivit bättre. Skolpolitiken har upplevts som minsta sagt svängig. Rollfördelning, pliktkänsla och kunskapen om yrkesmålet har dock varit en stark kraft som kunnat hålla systemet igång med hyfsat resultat. En marknadsmässig upphandling och målstyrning kräver däremot uppföljning och reell mätbarhet för att fungera.

    Marknadslösningar och kvalitetsarbete med mätningar har fungerat inom minst lika kreativa områden som skolans så det borde finnas möjligheter att lyckas även i vår värld.

    Lösningarna är inte tillräckligt bra än och utbyggnaden av fler friskolor borde bromsas rejält i avvaktan på att uppföljningen når acceptabel nivå.

    • Christermagister skriver:

      Som Plura säger finns det många olika sätt att mäta allt möjligt på, men problemet i det här fallet är ju att de huvudsakliga mätinstrumenten för skolan och lärarnas prestation är vilka betyg de ger eleverna och hur väl eleverna lyckas på de nationella proven.

      Jag förstår tanken bakom starkare fokus på cantralrättade prov som riktmått för betygen eftersom det har blivit som det blivit med den konkurrensutsatta skolan, men jag undrar om det inte är att göra ont värre… Genom att drilla eleverna i exakt vad som kommer på proven kan du uppnå skenbart lysande resultat, men hur bestående är det? Vad händer med förståelsen? Hur prioriterar man det sociala i skolan? Och vad händer med yrkesrollen och undervisningen när det endast är provresultaten som räknas? Hur slår det mot elever som kommer bäst till sin rätt under andra former än skriftliga prov?

      • Jan Lenander skriver:

        I de ämnen jag känner till men även i diskussion med engelskaläraren så dyker det inte upp någon möjlighet till specialdrillning till nationella prov och de är verkligen klart breda i vilka kunskaper de undersöker. Dessutom finns alltid möjligheten att som lärare ta hänsyn till enskilda elevers andra prestationer bara man inte ska flytta upp många jämfört provresultatet.

        Andra delar av skolverksamheten som socialt klimat etc. behöver också bedömas. Det är i och för sig oftast så att skolor med bra mätbara resultat också skapat bra socialt klimat. En självklarhet för oss som exempelvis läst Vygotski men i nuvarande skoldebatt kan man behöva påminna sig om vissa grundfakta.

      • Christermagister skriver:

        Du har rätt i att den muntliga delen av matteprovet kan ha ett viktigt symbolvärde (publiken: se ovan).

        I övrigt kan våra olika upplevelser bero på att vi undervisar i olika åldrar, och att jag dessutom har störst erfarenhet av de elever som har svårt att nå målen. Tyvärr är det så att drillning av de mekaniska delarna av matematiken ibland tar överhanden. Det är helt enkelt det mest effektiva på kort sikt. De nationella proven är breda i vad de undersöker, men det finns alltid en viss gemensam kärna som vi lärare är mycket medvetna om. Det innebär att vi kan koncentrera oss på dessa och drilla eleverna till att nå godkänt om vi låter det kortsiktiga tänkandet ta överhanden.

        Ibland är det snarast moraliska överväganden som avgör. Jag tänker alltid på elevernas bästa på lång sikt, och ibland har det varit att drilla dem, trots att jag vet att det inte ökar förståelsen. Anledning är då att eleven klarar övriga ämnen och är en sådan som skulle ”bli uppäten” på IV och antagligen hoppa av. Eftersom jag vet att det är möjligt så är jag misstänksam mot detta när det kommer till affärsverksamheten skolan; det är ett enkelt sätt att nå goda resultat på papperet.

  3. Kristian Grönqvist skriver:

    I vissa ämnen är det viktigt att förstå att rutin ger säkrare kunskap. Det har existerat i tex den militära världen där man faktiskt haft möjlighet att ägna sig åt utvärdering ända seda krigskonsten började spela roll. ”att lära sig via upprepning” är inte alltid så tokigt och utifrån den principen också väldigt mätbart.
    Att andra ämnen kräver insikt från början är däremot ett problem som inte hjälps av repetition i alla lägen. Då hjälper inte påbyggnad om man har missat det basala, utan de ämnena tex matematik, fysik och kemi även i viss mån naturkunskap och ekologi kräver en mer insiktfull inlärning från början.
    I fråga om språk måste incitamentet vara det allra viktigaste. Engelskan som är ett basspråk i datavärlden, har ju fått ett uppsving tack vare barnens intresse av vad som försiggår på nätet, medan andra språk behöver andra incitament.
    Det är ingen som säger att läraryrket är lätt och jag är den första att hävda att lärarnas status måste höjas, kanske främst genom en riktigare lönesättning, med samtidig kontroll av lärarnas legitimitet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s