Det pågår intressanta diskussioner om frihet/valfrihet både hos Helena von Schantz och Gertie Hammarberg Tersmeden. Kan man uppnå frihet genom förbud? Är det alltid glasklart vilken ståndpunkt som gynnar valfriheten? Vems frihet prioriterar vi?
Jag funderar på en strof ur låten Ett meddelande från Doktor Kosmos:
”Inse att valfriheten alltid inskränker jämlikheten.”
Kan det vara så att riktig valfrihet bara är möjlig om aktörererna innehar samma position?
Har alla människor i praktiken lika mycket valfrihet? Nej, det är klart att de inte har…
Ofta beror antalet valmöjligheter på plånboken eller dina kontakter; om inte annat så påverkas valfriheten av hur väl du förstår alternativen och hur du ska gå tillväga.
Mina tankar rör sig naturligt mot skolans värld. Jag har alltid ansett att ”det fria skolvalet” och friskolesystemet inte alls är lika valfritt för alla elever, och det beror väl just på att möjligheten att välja – eller möjligheten att dina föräldrar väljer åt dig – till stor del avgörs av din och din familjs position i samhället.
Vem valfriheten gäller är inte heller en glasklar fråga i skolans värld. Jag tänker specifikt på frågan om religiösa friskolor. Mats Gerdau (och många med honom) anser att religiösa friskolor ska finnas för att det gynnar valfriheten… Men vems valfrihet gynnar det?
Häromdagen skrev jag i hans blogg: ”Jag tycker att barnen har rätt att erhålla undervisning i en miljö som inte präglas av deras föräldrars val av religion; endast det kan ge förutsättningar till valfrihet i religionsfrågan. Det bör väl vara barnens valfrihet vi värnar, inte föräldrarnas valfrihet att påverka sina barn?”
Här har vi en riktig lök att skala! ….. 
P.S. Kanske är även Mats inlägg om det amerikanska exemplet relevant att fundera på i det här sammanhanget. Han citerar en avgångselev från en elitskola som talar på avslutningsdagen och jag bjuder på ett utdrag, men sedan får du klicka dig dit.
”More than anything else, today I feel guilty. I feel guilty because I don’t deserve any of this. And neither do any of you. We received an outstanding education at no charge based solely on our performance on a test we took when we were eleven year olds, or four year olds.”
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, religiösa friskolor, frihet, valfrihet, liberalism, politik, samhälle,
Christermagister 
Ja, vad är valfrihet? Ett flyktigt begrepp.
Läser en intressant bok som heter Grundaren och beskriver AO Wallenbergs väg från biskops son till sjökapten för att landa som bankdirektör och grundare av SEB.
Det som fascinerar mig i den brytningstid på 1830 – 1860-talet var att han måste jobba både med media, politiken och ha en idé för att ska infrastrukturen. När infrastrukturen finns på plats kan du skapa en valmöjlighet.
Tror det mer handlar om valmöjligheter än ordet frihet.
Ja, ”valmöjlighet” är ett mer jordnära ord som är lättare att greppa, och som du skriver krävs det en viss infrastruktur för att valmöjligheter ska skapas.
Ett praktiskt exempel kan t ex vara att för många elever krävs det att föräldrarna har möjlighet att skjutsa dem till skolan för att de ska kunna välja en annan skola än den närmsta.
Jag är så fräck att påstå följande:
Valfrihet är en illusion. Vi tror att vi kan göra val men i verkligheten gör vi i varje ögonblicket det enda val som vi i det givna ögonblicket kunde göra.
Däremot så erbjuder vissa kulturer fler sk frihetsgrader än andra. Men själva valet är i det givna ögonblicket ingen valfrihet.
Det är den yttre omständigheten som bestämmer. Vi gör enbart det vi måste göra.
Det är inte bara fräckt, det är lite läskigt också! 😉
Min första tanke var att det stämde i de stora livsavgörande besluten, men kanske inte i de mindre (t ex vad jag ska äta till middag), men många av oss har ju faktiskt valmöjligheter/valfrihet när det gäller även större beslut. Om du bor i en liten by där bruket läggs ner och du blir arbetslös så kan du ju faktiskt välja att packa ihop och flytta till en ort som erbjuder bättre framtidsutsikter, om du har förutsättningarna till det. Det krävs ju en viss ”infrastruktur”/vissa förutsättningar, men visst har man en stor del valfrihet i detta? Och visst måste samhället kunna påverka den valfriheten? Genom att t ex se till att det finns lägenheter att bo i där det finns lediga jobb.
Och det är förstås det du menar med yttre omständigheter…
(Funderar vidare!)
Vad jag menar är ungefär så här:
Om det nu fanns en utopisk maskin som kunde läsa av hjärnans samtliga register så skulle maskinen kunna tala om för oss andra vilket val som personen X i framtiden skulle göra.
Valet finns förkodat ungefär på samma sätt som att alla ägg ligger och väntar i en kö på att bli befruktade inne i kvinnan.
(ca 8000 st efter puberteten) Det är spermierna som får agera riktiga kaosagenter.
För att ta ett lite kul exempel: Skara Bert Karlsson. Han har delvis en sådan maskin inbyggd i sig själv. Han listar ut vad den stora människoflocken vill lyssna på och sedan ser han till att anställda agenter som skapar och spelar in en sådan musik.
Fast hans maskin är bevisligen missat programmet för öststaternas hjärnor.
🙂
Nej, stopp och belägg nu! Bara för att kunna avläsa vilka val jag kommer att göra i kväll måste ju maskinen vara programmerad med en massa ”om bla bla bla, så bla bla bla”-funktioner. Vilka val jag gör beror ju inte bara på vad jag har i knoppen just nu, utan även på mitt humör och om jag t ex intar en stor mängd alkoholhaltiga drycker eller inte. Den kanske skulle kunna plocka fram de mest troliga alternativen för olika scenarier och några val som var högst otroliga, men aldrig helt avgöra vad jag skulle ta mig till (tror jag… 🙂 ).
Dessutom ändras ju valmöjligheterna över tiden. När min morfar var ung kunde han inte välja att ta flyget till Mallorca på semestern, men det kunde han när han blev äldre. Hur skulle maskinen kunna förutse saker i framtiden när förutsättningarna ändras?
Om jag fortsätter med samma exempel som tidigare så ”väljer” antagligen den nyligen arbetslöse på den lilla orten att stanna kvar i sin billiga villa och ta emot försörjningsstöd i stället för att flytta till storstaden där jobb finns om den enda möjligheten att skaffa bostad i storstaden är att köpa en liten lägenhet för många miljoner, men om det fanns en hyreslägenhet till ett rimligt pris så skulle h*n kanske välja att flytta.
På samma sätt ”väljer” många föräldrar att låta sina barn gå kvar i den slitna och segregerade förortsskolan på grund av både bristande information om valmöjligheterna och på grund av att de inte har möjlighet att låta dem gå i en skola längre bort (känslan av att inte passa in är också viktig).
Jag tror att du har rätt i att mycket ligger ”förprogrammerat” i oss, och det är därför det är så viktigt att inse att individers valmöjligheter ser olika ut, men jag tror också att det är farligt att tro att vi inte kan påverka andra individers, och våra egna, valmöjligheter och valfrihet.
Christer
Förstår du inte att min abstrakta maskin har en utopisk förmåga.
Det är ju själva principen som jag vill förklara.
Det du hakar upp dig på brukar hanteras av samlingsteorem. I varje ögonblick (sampel) görs en ny beräkning.
Du måste kunna acceptera en princip även om du inser att maskinens egenskaper är utopisk.
Jo, det förstår jag, men jag försöker förtydliga tanken både för mig själv och andra. Dessutom håller jag inte med om principen så som jag läste ditt uttalande. Jag uppfattade det som att du sa att om maskinen kunde läsa av våra hjärnor nu i dag så skulle den kunna förutsäga våra handlingar i framtiden. Det lät som att du menade att våra val är genetiskt kodade i förväg, och det är oerhört viktigt att man inte tror att hela vår framtid ligger genetiskt kodad inom vår hjärna och att vi därmed inte kan göra ett smack för att ändra våra egna, eller andras, förutsättningar. Den tanken närmar sig ju den mest fanatiska religionens.
Tyvärr så måste jag göra dig besviken.
Det du inte vill acceptera ser jag som en naturlig konsekvens av evolutionsläran.
Vi är för / självkodade biologiska agenter. Miljön och våra upplevelser genererar dynamisk självkodning. Men varje ögonblick (sampel) utgår från varje tidigare ögonblick (sampel) som då är kodat av gener och alla förutvarande ögonblick (sampel).
Alternativet är något övernaturligt som kräver förnekelsen av Einsteins speciella relativitetsteori.
Vi upplever livet som en film som i grunden är ”förutbestämd” i samverkan med oändligheten av andra förkodade förlopp.
Därav upplevelsen av det oförutsedda och känslan av att vi har en vilja.
PS!
Jag tror inte ett dugg på ödet. Eftersom det inte finns någon central planering (Gud) men däremot så ser jag oss alla som biologiska agenter levande i en fysikalisk process, som vi inte fullt ut förstår och omsluter.
Beakta att vår diskussion nu ingår i denna komplexa process. I någon position så kan jag påverka dig. Detta leder vidare till nästa tillstånd.
Kom ihåg: Bara för att det sker miljarder av samtidigheter så är detta ingen indikation på att lagen om orsak och verkan inte skulle gälla.
Konsekvensen är istället ett resultat av mycket komplex orsaksinterferens. Dvs miljarder av orsaker samverkar till en efterföljande konsekvens.
Den här diskussionen hade jag i en tidigare inlaga på min egen blogg med en gräsligt lång kommentarsserie. Testa om du orkar.
http://andersbwestin.wordpress.com/2008/02/28/ar-verkligheten-deterministisk/
När du uttrycker dig på det sättet är jag med på noterna. Från början lät det som att du menade att våra handlingar och val var förutbestämda genom en genetisk kodning som inte påverkades av yttre händelser och upplevelser, ungefär som att stjärnornas placering på himlavalvet när vi föddes skulle avgöra vår personlighet och vårat liv. Det lät inte likt dig, och därför ville jag ha ett förtydligande.
Mycket intressant resonemang. Frihet är mindre problematisk när den inte inskränker någon annans frihet eller kommer med prislapp. Men hur ofta är det så? Jag är hård motståndare till religiösa friskolor och är tveksam till friskolor helt och hållet. Grunden i ett bra samhälle är en bra och likvärdig grundutbildning och det har vi inte idag i Sverige. Ska det finnas friskolor behöver det finnas en helt annan grad av kontroll. Både av resultat och hur verksamheten sköts.
Anders påpekande om den illusoriska valfriheten är också viktigt. Vi skulle bli betydligt mer toleranta mot varandra om vi förstod hur olika förutsättningar vi faktiskt har.
Tveksam till friskolor, oj då! 😉
Jag tycker förstås att ökad kontroll är bra, men ur den här synvinkeln gör det inte så stor skillnad. För att det ska kunna påverka så måste ju valet redan vara gjort, och om inte alla har samma valfrihet/valmöjlighet från början så är ju den stora uppdelningen redan gjord…
Att förstå att förutsättningarna ser olika ut är oerhört viktigt.
Som jag skrev på Mats Gerdaus blogg så är det knepigt med valfrihet, men det är också knepigt med förbud. Det finns religiösa friskolor som faktiskt arbetar för integration mm, exempelvis Alazharskolan. Jag har också tidigare kommenterat frågan om valfrihet när det gäller friskolor mm och kan bara konstatera att ju större valfriheten är desto viktigare och svårare är det att hitta metoder som kan säkra en likvärdig utbildning (helt likvärdig är förstås svårt att uppnå).
Jag håller helt med Helena om att valfriheten är illusorisk och det förvånar mig ständigt att liberaler ofta inte har med maktperspektivet i sina resonemang.
Jag är övertygad om att det finns massor av goda exempel bland de religiösa friskolorna, men är det själva religionen som gör skolan bra i de fallen? Skulle man t ex arbeta sämre med integration på Alazharskolan om det inte var en religiös friskola?
De liberaler som inte har med maktperspektivet i sina resonemang är väl de som ofta uppfattas som att de endast bryr sig om ”folk av sin sort”…
Jag känner mig lite kluven eftersom det kan hända att de här barnen skulle bli åsidosatta på en annan skola. Många gånger utgår man från att elverna firar jul exempelvis och även om de inte tvingas delta i Luciatåg, julpyssel mm mm så finns det ingen motsvarighet när det gäller de här barnens högtider. Religion och kultur hänger ju så starkt ihop och även om den svenska kommunala skolan är icke konfessionell, vilket också står i läroplanen så är den ju inte det kulturellt sett. Vi har ju ett kristet kulturarv.
Jag vill också trycka på att det finns andra typer av friskolor än religiösa som prackar på sin pedagogik likt en ideologi. Jag har själv gått på Waldorfskola och då fick man inte ifrågasätta något, allra minst gurun Rudolf Steiner själv. Ändå har jag fått med mig många bra saker därifrån.
Ja, där har du en poäng, men jag ser hellre att vi fortsätter arbeta för en mer öppen allmän skola.
Jag tycker inte att skolorna ska pracka på eleverna någon annan ideologi än den som uttrycks i läroplanen, och det är väl samma sak här; kan man inte behålla de positiva delarna i en Waldorfskola om man plockar bort ideologin?
Ja låt oss arbeta för en bättre skola helt enkelt! 🙂
🙂
Christer, med ökad kontroll skulle man åtminstone få reda på om skolor är bra eller bara påstår att de är det, men det är mer ett redskap för att få bort de mest oseriösa friskolorna och för att få bort betygsinflationen. Mindre steg mot en likvärdig skola, men inte alls obetydliga.
Gertie, det är inga lätta frågor det här, men jag tror väldigt starkt på att skolan behöver erbjuda en vidgad värld så att alla barn kan välja sin egen väg. Enligt min mening har vi ett alldeles för starkt föräldraperspektiv i Sverige.
Förvisso.
Som jag nämnde hos Mats är ju problemet i dag att ”gruppindelningen” som görs via friskolor och elitklasser är permanenta lösningar separerade från den övriga organisationen. Om man i stället kunde få till mer flexibla grupper (efter nivå, motivation och/eller intresse) inom en sammanhållen skola så skulle fler elever få en (val)möjlighet över tiden vartefter de utvecklades. Dessutom skulle vi kunna uppnå den smittande motivationen som du skrev om hos Mats: ”När elever märker att det händer stora saker i en annan grupp just pga motivation och arbetsvilja både provoceras, smittas och utmanas eleverna runt omkring.”
Det här är förstås möjligt att genomföra i kommunala skolor trots att det finns friskolor i närheten, men jag är rädd att arbetet kan sinkas på grund av att de elever, föräldrar och lärare som skulle ha varit drivande i processen i stället redan befinner sig i friskolan. Å andra sidan håller jag också med de som säger att friskolorna kan trigga den kommunala skolan att bli bättre. Det är ju det vi får satsa på nu när friskolesystemet är en verklighet. Det är viktigare att förbättra den kommunala skolan än att gnälla på friskolesystemet, men rättvisa förutsättningar måste vi ha!
Visst är det bra att de bättre skolorna – såväl friskolor som kommunala – triggar de sämre skolorna att bli bättre där håller jag med dig Christer. Många friskolor är inte bra och det finns kommunala skolor där eleverna står på kö för att komma in. När det gäller gymnasiet finns det exempel på kommunala skolor som har lyckats mycket väl som Blackebergs gymnasium och Nacka gymnasium. När det gäller grundskolan är väl Rinkebyskolan ett sådant exempel.
Helena jag tycker frågan om det starka föräldraperspektivet är intressant. Jag förvånas över att man inte talar mer om detta när det gäller religionsfriheten. Det är ju föräldrarnas frihet man fokuserar på mycket ensidigt. Det är enligt mig till exempel oförsvarligt att låta vissa elever ”slippa” idrottsundervisningen eller ”slippa” följa med på skolresor mm på grund av föräldrarnas religion. Mig veterligen finns sådana särbestämmelser även på kommunala skolor. En sådan diskussion öppnar emellertid upp för vidare och svårare frågor om religionsfrihet och olika avvägningar.
Det centrala som jag ser det är att kontrollen av skolor skärps så att svensk läroplanen i svenska skolor verkligen följs samt att man arbetar fram metoder för att göra undervisningen och betygsättningen mer likvärdig.
Valfrihetsfrågan blir satt på sin spets i och med friskolor där man kan välja värdegrund och en enorm skillnad i vad undervisningen innehåller. Exempelvis Fryshuset och deras passioner visar hur stor skillnaden kan vara i vad friskolor erbjuder. I detta sammanhang kan en essä kring praktiska vägar till kunskap bli ytterst tankeväckande.
Kan det vara så att alla kursplanemål sätter en tvångströja på de som behöver lära sig saker genom praktiskt arbete? Kan vår strävan efter lika villkor genom minskad valfrihet oftast motverka sitt syfte?
Det här kan bli en av de viktigaste frågorna för framtidens skola. Besök gärna min länk ovan för att läsa mer och hitta referenser.