Monika på Metabolism skriver om hur viktigt det är att ha någon att utvecklas tillsammans med inom läraryrket. Om vi lärare inte vågar blotta vår osäkerhet och inte kan erkänna våra brister inför varandra, hur ska vi då kunna ta emot stöd och hjälp?
Hur ska vi då kunna utvecklas?
Morrica skriver tankvärt om mobbning och Filippa Mannerheim roligt om osynliga burkor.
Mats Gerdau har startat en serie av inlägg med (vad som tycks bli) relevanta frågor till de rödgröna. Han tycker nämligen att det är hög tid att de presenterar sina gemensamma planer för skolan, och det kan man ju verkligen hålla med om.
Christermagister 
Filippas resonemang lider av allvarliga logiska brister.
Tänk dig följande resonemang från en lärare i den svenska skolan.
Jag har minsann jobbat som lärare i utsatta områden i minst 20 år. Jag har aldrig sett en våldtäkt eller någon som slagit någon annan.
Så varför pratar politiker så mycket om våld och våldtäkter. Det vore mycket mer uppfriskande om de istället fokuserade på den dåliga skolmaten eller den dåliga ventilationen i min skolas klassrum.
Vissa frågor gäller grundläggande principer.
Pedofili är fel helt oavsett antalet pedofiler.
Nu vill jag ju helst inte börja om den här diskussionen från början igen, men det är ju faktiskt fortfarande inte en enda person som uttryckt att man ska ha burka på sig i klassrummet, inklusive Filippa.
Vad handlar då diskussionen om?????
Att någon vågar säga något som sedan en stor mängd människor sedan skall skall värdera och istället påtala att personen egentligen borde ha sagt något annat eftersom några andra med andra med helt andra bevekelsegrunder kan vinna fördelar.
Det brukar benämnas med ordet : Metadebatt
En jäkla meningslös sysselsättning.
Ett problem är ett problem helt oavsett alla andra problem.
Märker du inte att det är just detta som kraschar allt tänkande.
Min åsikt är: Värdera varje problem utan att vikta detta relativt andra problem.
Motsatsen är den stora kökkenmöddingen.
Politikens eviga dilemma.
Jag tycker att jag var väldigt tydlig från början, jag håller med Björklund i sakfrågan, men tycker att det är obehagligt att han blåser upp ett sådant här marginellt problem. Det gör att ett litet problem plötsligt uppfattas som stort, vilket i sin tur skapar motsättningar i samhället. Helt i onödan.
Jag har igår kväll lagt in en kommentar på Filippas blogg (Dagens skola) om att jag vill att burka eller Niqab ska vara tillåten i skolan. Jag citerar min kommentar nedan.
”Själv tillhör jag de tio procenten som inte vill ha det här med förbud mot burka och Niqab. Mitt främsta argument för att jag inte vill ha något förbud mot burka och Niqab är att jag tycker att religionsfriheten är extremt viktig. Den väger mycket tyngre för mig än de eventuella problem skolan kan ha med lärare och elever som bär burka eller Niqab.
Skolan ska enligt Läroplanerna vila på demokratins grund och förmedla och förankra en demokratisk värdegrund hos eleverna. Men frågan är om vi verkligen efter ett förbud mot burka eller Niqab på en skola kommer att kunna förankra den demokratiska värdegrunden hos de elever som blir drabbade av detta förbud. Vi sänder som jag ser det signalen till eleverna att det är okej att inskränka religionsfriheten om vi förbjuder burka eller Niqab. Är den signalen verkligen förenlig med den demokratiska värdegrunden?
Jag tycker inte det. Därför vill jag inte sända den signalen till mina elever i framtiden. Sen är det ju också så att de elever som har burka eller Niqab kan känna sig oerhört kränkta av ett förbud. Om en elev känner sig kränkt av skolan och lärare eller annan personal som denne litar på och ser upp till så riskerar vi att hamna i en situation som är långt mycket värre än de problem som eventuellt burka och Niqab kan ge upphov till på skolan. /Frekar06”
MVH Frekar06
Jag vill inte heller ha ett generellt förbud mot burka och niqab, men jag tycker att rektor ska ha rätt att införa ett förbud under lektionstid om det skulle visa sig nödvändigt. Som jag skrev i mitt inlägg: bara för att rektorer har möjligheten att förbjuda något så betyder det inte att de måste klampa fram som älgar i en porslinsbutik. Valet att i första hand diskutera saken och lösa situationen smidigt finns ju faktiskt kvar.
Jag tror att i de allra flesta sådana diskussioner så kan man komma fram till att burka och niqab inte är ett krav inom religionen och att det därmed inte inskränker religionsfriheten att ta av den under lektionstid. Framförallt kan man antagligen komma överens om att det är i elevens intresse att läraren ser dennes ansikte. Genom att se elevernas reaktioner på min undervisning kan jag ju nämligen anpassa den efter dem bättre; jag kan förtydliga mig när det behövs och gå vidare när de har förstått utan att de varje gång behöver ge något annat tecken på att det är en lämplig åtgärd.
På det sättet tror jag att det är ytterst få elever som behöver känna sig kränkta, och det kan t o m vara en bra övning i demokrati; vi lyssnar på varandras synpunkter och kommer överens om en lösning.
Det kan ju låta falskt att föra diskussioner när man redan har bestämt sig för slutresultatet och t o m kan ta till tvångsåtgärder, men det handlar om respekten i att förklara sina anledningar och i att lyssna på elevens åsikter. Man kan ju dessutom komma överens om smidiga metoder att samarbeta på, t ex att börja med att ta av slöjan under vissa lektioner där det känns tryggt och sedan arbeta vidare utefter det.