Krafttag mot skolk i skolan

Trots att jag tycker att flera av Björklunds förslag inom skolpolitiken är riktigt bra, och trots att jag på sista tiden har börjat tänka att han antagligen inte menar så illa som det låter när han uttalar sig i de frågor där jag inte håller med, så är det någonting med hans sätt att uttala sig som får mig att tända till. Hans retorik är så fylld av nedlåtande och insinuanta kommentarer och spelar i så hög grad på att man inte vet ett smack om skolans verklighet att den i mina öron enbart klingar falskt. Han kanske inte är ”den store satan”, vilket jag tyckte förut, men han är urtypen av politiker som hos mig skapar politikerförakt med sina genomskinligt populistiska uttalanden.

I min mailbox hittade jag ett mail från Björklund med titeln ”Krafttag mot skolk i skolan”.
Spännande, tänkte jag eftersom det är lite av ett specialområde för mig, men det visade sig handla om att man vill skriva in skolktimmarna i elevernas terminsbetyg!

Hur i hela världen kan man ha mage att kalla det ett ”krafttag”!? Det är ju som att jag skulle skriva en lapp till min sambo om att vi borde städa, och kalla det ett krafttag.

Mer från mailet:

Ingenstans i arbetslivet är det OK att anställda kommer och går som de själva vill. Det ska det inte vara i skolan heller.
Nej, det är klart att det inte ska, och det är det inte heller.

Jag har i dag redovisat regeringens förslag att skolk ska skrivas in i elevernas terminsbetyg. Detta skickar en tydlig signal till eleverna att undervisningen är viktig.
Jaha, det gör det? Ska all kommunikation mellan lärare och elev ske genom betygen i framtiden? Ska vi börja skriva in nästa termins utflyktsdagar också? Jag trodde att det var meningen att vi skulle ha en regelbunden kontakt med hemmet om dylika frågor och reservera utrymmet i betygen för en bedömning av elevernas kunskapsnivå.

Gymnasieskolan är en frivillig skolform, men när en elev har accepterat en plats på ett program är det rimligt att han eller hon också är  närvarande på lektionerna.
Ja, det är inte bara rimligt, så är det redan, det är det inget snack om.

Björklund och jag tycks leva i olika världar. I hans värld skolkar de flesta eleverna för att de är lata, och kan man bara markera att undervisningen är viktig så slutar de. I min värld skolkar de flesta eleverna för att de flyr obehagliga situationer som uppstår i skolan, och en åtgärd som denna kan bara försämra situationen. Jag skrev min examensuppsats på den specialpedagogiska utbildningen om detta; mer om det och länk till uppsatsen finns här.

P.S. De lata elever som befolkar Björklunds värld finns förstås, men även för dem finns det bättre åtgärder än detta att ta till; vem sjutton bryr sig om ett terminsbetyg?

Uppdatering: Den springande punkten för mig är att terminsbetygen faktiskt inte är annat än lappar till hemmet om vilken kunskapsnivå eleven har uppnått i olika ämnen, och vad har skolktimmarna där att göra? Jag tycker också att lärarna ska reagera på skolk och att de ska meddela hemmet omedelbart, men sedan är det viktiga att någon som eleven har förtroende för sätter sig ner med eleven och för ett seriöst samtal om orsakerna till skolket och sedan tar tag i saken. Man kan inte nöja sig med svaret ”orkade inte” och tolka det som att eleven är lat och ta till straffåtgärder. Ofta handlar det om mobbning och inlärningssvårigheter, eller ännu allvarligare sociala bekymmer, och då är det relationerna mellan eleven, skolan och hemmet som är det viktigaste, inte att redovisa antalet timmar. Den redovisningen bör skolan sköta till huvudmannen så att de kan hjälpa till att lösa situationen om det behövs. Skolktimmarna bör vara kända sedan länge när det är dags för betyg och familjen bör redan vara delaktiga i åtgärderna för att komma tillrätta med saken.

Om någon lärare tycker att Björklunds förslag är en kraftfull åtgärd som kan hjälpa så är det väl bara att testa? Vad jag vet finns det ingenting som hindrar att du bifogar ett separat dokument där du redovisar elevens skolktimmar i betygskuvertet redan i höst. Det enda du riskerar är att bli anmäld för tjänstefel om du inte har meddelat föräldrarna redan tidigare och inte gjort dem delaktiga i att lösa problemet.

Uppdatering 2: En fortsättning på inlägget finns här.

Dagens uttalande har förstås fått stor uppmärksamhet i media: DN, SvD, AB, Expressen
Mer: S säger ja, Lärare ratar förslaget,

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

84 kommentarer till Krafttag mot skolk i skolan

  1. katedervarg skriver:

    Tummen upp på det! Inte BARA för att du snodde det namn jag hade tänkt ha på min blogg! 🙂

  2. enligt O skriver:

    Håller med om att förslaget är både förenklat och populistiskt så här i valtider. Det visar återigen att han har dålig koll på skolan. Närvaro är grymt viktigt, men inte primärt för att få de högsta betygen, utan för att få rutiner och ingå i ett sammanhang. Jag märker på mina skolovana elever att just det faktum att de syns och att någon märker att de är borta smäller högt för motivationen och därmed leder till att betygen kommer på köpet. Som vanligt vill jag att det fokuseras på antalet elever varje lärare träffar under sin arbetsvecka. Jag vill hinna se mina elever, inte bara skriva in deras frånvarotimmar på betygen.

    Ökar detta läraryrkets status? Antagligen lika mycket som statusen höjdes när vi fick lov att börja beslagta mobiltelefoner.

    • Christermagister skriver:

      Ja, bättre relationer mellan lärare och elever (och föräldrar) är det viktigaste även i den här frågan, och det gäller att skapa rätt förutsättningar för att de ska kunna utvecklas. Att vi lärare ALLTID konstaterar att ett begränsat antal elever är en förutsättning för att lyckas borde ju säga någon något tycker man…

  3. enligt O skriver:

    Och med detta menar jag såklart Björklunds kraftfulla förslag och inte mitt eget mycket mer genomtänkta. 😉

  4. svens skriver:

    Den vanligaste anledningen till skolk är “jag orkade inte”.
    Alltså samma mönster som sedan förmodligen förföljer eleven hela livet, med långa perioder av “hittar inget jobb” som sedan går över i “VABA på måndagar”. och “jag är lite sjuk”.
    Ansvar är läskigt för en del.
    Sedan kan “orkar inte” bero på många saker.
    En vanlig är att man lever ett alternativt liv online med tex spel.

    • Christermagister skriver:

      Den vanligaste anledningen enligt vem? Jag har läst ganska många undersökningar i ämnet, från 1945 och framåt, och jag tror faktiskt inte att en enda av dem drar slutsatsen att det är den vanligaste anledningen. Och om en elev säger ”jag orkade inte”, vad betyder det egentligen? Det är väl den viktiga frågan, och först när vi har svar på den kan vi börja arbeta med åtgärder.

  5. svens skriver:

    Som lärare i sverige 2010 borde du veta?

    Tex onlinespel och tvspel håller iallafall i vår kommun att bli ett verkligt problem.

    Att se hur samhället såg ut 1945 och sedan försöka applicera detta på dagens samhälle säger nog mer om DIG än du vill tro.

    Ungar satt inte 13-27 timmar framför datorn och spelade spel då som ett exempel.

    • Christermagister skriver:

      Jag har förstås läst de senaste också, och gjorde själv 20 st elevintervjuer om skolk i höstas till min uppsats. Allt bakgrundsarbete finns i den, se länken i inlägget.

      Spelande kan vara en anledning, och då är det det man måste ta tag i, inte skriva upp antal timmar på ett papper.

  6. svens skriver:

    Lätt att kritisera utan EGNA alternativ.

    Eller är du på Lärarförbundets linje
    att skolket är POLISENS och socialens problem?

    Dvs vanliga röda politiken, göm det i byråkrati eller få det till ”nån annans” problem

    • Christermagister skriver:

      Jag har egna alternativ, vilket jag skriver om i inlägget jag länkar till i detta inlägg:

      ”Kortfattat kan man väl säga att jag tycker att skolorna måste bli bättre på att skapa relationer till eleverna, att lyssna på dem och ta deras bekymmer, oro och skräck på allvar. För att lyckas med detta krävs mogna pedagoger och en organisation som ger möjligheter att skapa relationer.”

      Att skriva en lapp varje termin till någon som är mobbad eller inte får tillräckligt med stöd i sin inlärningssituation med antal skolktimmar på hjälper inte ett smack och är kontraproduktivt. Är det någon som bör få skolktimmarna skrivna på en lapp varje termin så är det lärarna och skolledningen. Eleverna och föräldrarna behöver en mer regelbunden kontakt med skolan än så.

      • enligt O skriver:

        De elever jag har på IV upplever att de inte blivit sedda. Några skolkar definitivt för att de sitter uppe halva nätterna och spelar, men de flesta? Ett sms med en fråga om var de är och att jag saknar dem brukar göra underverk. För ja, det är skolans ansvar att eleverna tar sig till skolan, men definitivt inte bara vårt. Tror inte heller att skolktimmar på ett papper gör någon skillnad. Däremot är det viktigt att hinna fånga upp de elever som inte kommer till skolan innan det är för sent. Är du borta länge blir det svårt att ta sig tillbaka.

    • katedervarg skriver:

      Vad Lärarförbundet tar upp ÄR viktigt och ett stort problem.

      Storskolkarna (som Björklund kallar dem), dvs. de som står för i stort sett all olovlig frånvaro, är ungdomar som ofta har ett MYCKET trassligt hemförhållande och MYCKET svåra problem att behandla. Det är så lätt för ministern att kalla dem lata, men här finns barn med narkotikaberoende föräldrar, mentalsjuka föräldrar, barn som våldtagits, barn som misshandlats. De här hjälper man inte med att skriva in ”90% skolk” i betyget utan det krävs en omfattande stödorganisation kring honom eller henne.

      Men skolan får aldrig reda på elevens problem… Polisen kan känna till dem, socialtjänsten kan känna till dem, men skolan hålls konsekvent utanför. Ändå är det i skolan som barnen och ungdomarna förväntas tillbringa största delen av sin dag, och dessutom PRESTERA nånting. De ska utveckla sin kunskap samtidigt som de mest av allt behöver lagas som människor.

      Vi kommer aldrig kunna hjälpa dem om vi inte börjar samarbeta. Och kan vi inte hjälpa dem så kommer skolket fortfarande vara högt i skolan, hur mycket Björklund än önskar att det inte vore så.

      • Christermagister skriver:

        I de svåraste fallen är det kommunens ansvar att hålla reda på hur många, och vilka, elever som skolkar för att kunna stötta skolan i arbetet (t ex genom att samordna insatserna från olika myndigheter), men skolverkets rapport från 2008 visar att var tredje kommun inte kunde redovisa hur många elever som varit sporadiskt ogiltigt frånvarande under sammanlagt två månader eller mer. (Finns ref i min uppsats, s 15)

        I mindre svåra fall handlar det oftast i grunden om att någon som eleven har förtroende för sätter sig ner med eleven och för ett seriöst samtal om orsakerna till skolket och sedan tar tag i saken, som ”O” säger. Man kan inte nöja sig med svaret ”orkade inte” och tolka det som att eleven är lat och ta till straffåtgärder.

  7. svens skriver:

    Ord ord ord.. samma ord som upprepats i 30tals år.

    Men handling??

    Ja den står idag Björklund för och kritiseras för att han handlar och kommer med genomförbara saker.

    Idag är tom lärareleverna ”kränkta ” av passa tider provresultat och läxor.

    Dessa skall imorgon lära barnen …vad?

    • katedervarg skriver:

      Det här ÄR ingen handling, det är en PAPPERSTIGER. Det är lätt att ryta, men det kommer inte bita alls.

      JOBBAR du i skolan..? Eller tillhör du bara Björklunds ja-sägande entourage..? Du verkar ju iaf inte vilja lyssna på dem som verkligen vet vad det innebär att arbeta med elever i verkligheten…?

    • Christermagister skriver:

      Skolket ökar när lärartätheten sjunker, och det har den gjort de senaste två åren, tror du (svens) att denna lilla handling kan motverka den större?

  8. svens skriver:

    Har hört på mitt jobb allt för länge (grundskola)

    vi måste göra det..
    vi måste fixa det..
    om bara..
    om vi fick..
    och facket vill..

    Men inget händer och årskull efter årskull går ut med allt sämre betyg allt mindre kunskaper.
    Jag anser att ”Björklunds linje” behövs och att staten skall ta över skolväsendet igen.

    Så Gissa var jag jobbar?

    • Christermagister skriver:

      Har vi lämnat ämnet ”att motverka skolk genom att skriva ut antalet timmar i terminsbetygen” nu?

      • svens skriver:

        Allt är en förlängning och allt hänger ihop?

        Att gå till jobbet idag och behöva vara rädd för att bli misshandlad bespottad eller hotad är VERKLIGHETEN idag för många lärare.

        • Jan Lenander skriver:

          Sven, jag kan känna med dig i din förtvivlan över en skola utsatt för så många budskap hit och dit. Att vi behöver göra det lättare att verka i skolan och att Björklund mest går i rätt riktning är jag också övertygad om.

          Jag håller dock inte alls med dig i ditt språkbruk och jag är efter att ha läst mycket av Christermagister helt övertygad om att han är starkt engagerad i att göra det bättre för lärarna som ett led i att skapa en allt bättre skola.

      • Christermagister skriver:

        Nej, allt är inte en förlängning av samma sak och hänger inte ihop på ett kausalt vis, och att försöka diskutera ett ämne i skrift när den ena parten plötsligt byter ämne har i alla fall jag svårt med.

        • svens skriver:

          Aha och dra upp ”rapporter” ifrån 1945 är ej detta? =)

          News, ”rapporter och statistik” speglar ej verkligheten så effektivt.

          • Christermagister skriver:

            Suck, jag har ju läst även de senaste rapporterna och de behandlar ju exakt det ämne som vi diskuterar. Rapporterna grundas bland annat i intervjuer av de som befinner sig i verkligheten, vilket även jag själv har gjort de senaste 20 åren.

  9. Josef skriver:

    Svens:
    Läs igenom det Christers inte alls spydiga kommentar innan du ger dig på att själv försöka spydig. Han ställde en fråga helt vänligt och den frågan är relevant och intressant. 1945 OCH FRAMÅT!
    Christer:
    Jag blev nyfiken på din uppsats, ska ta mig en titt!

  10. Ping: Har du själv skolkat? « Under den lugna korkeken

  11. Christermagister skriver:

    Om någon lärare tycker att Björklunds förslag är en kraftfull åtgärd som kan hjälpa så är det väl bara att testa? Vad jag vet finns det ingenting som hindrar att du bifogar ett separat dokument där du redovisar elevens skolktimmar i betygskuvertet redan i höst. Det enda du riskerar är att bli anmäld för tjänstefel om du inte har meddelat föräldrarna redan tidigare och inte gjort dem delaktiga i att lösa problemet.

  12. Ping: Vari ligger dramatiken att man ska vara i skolan? « Kent Persson (m) blogg

  13. Kristian Grönqvist skriver:

    Nu blir jag lite förvirrad igen. Först säger Christer att det inte skolkas sen påstår någon annan att det skolkas hej vilt. Vi får alltså anta att det är lite som med omdömen. Christer trodde hans åsikt var regel men det visade sig bara vara en vision.
    Det är i vanlig ordning rätt magert med fakta.
    Därför bör skolkningen komma till ytan med en notering av hur mycket det skolkas, för av lärarna lär vi tydligen aldrig få veta hur det är.
    Om det inte skolkas, så är det ju inget problem, eller hur? Med skolkningsfrekvens på betyget?

    Men om det skolkas, är det på tiden att det kommer fram, så det kan åtgärdas. Annars fortsätter ju bara luddigheterna och ord står mot ord.

    • Christermagister skriver:

      Jag har aldrig sagt att det inte skolkas, problemet är tvärtom ganska stort. All tänkbar fakta finns i min uppsats. Skolkningsfrekvensen är en viktig statistik att hålla reda på för läraren, skolan och kommunen och kan då sammanställas varje termin, men elevens föräldrar måste informeras mycket tidigare än när det är dags för betyg. (Läs min uppdatering av inlägget om du missat det.)

      Det jag skrivit om omdömen ÄR en regel, ingen vision. Det är dina ord.

  14. Kristian Grönqvist skriver:

    Inte för att jag vill vara snusförnuftig Christer. Jag skrev ”är/var regel=vanligen förekommande”, inte en regel. För det vet jag att det är.
    Ett stort problem? Känt länge? Vad har gjorts tidigare?

    • Christermagister skriver:

      Jag får inte skriva mer för min sambo nu, 😉 men saken är ju den att det här inte är att ”göra” något i de allra flesta fall. Några stramar säkert upp sig, det tror jag, men det är inte de som bryr sig om en sådan här åtgärd som utgör de stora problemen.

  15. Intressant debatt!

    Jag är för att frånvaron ska synas i betygen, men tycker samtidigt att krafttag nog är ett starkt ord. Jag hoppas och tror även att synliggörandet av frånvaron oavsett anledning inte utesluter de andra viktiga åtgärderna som ett led att förebygga skolk och arbeta med elever som har hög frånvaro.

    Jag kunde inte låta bli att länka till dig igen i min blogg och jag måste säga att det du tar upp är mycket tänkvärt. Jag ska läsa din uppsats så fort min sega dator låter mig öppna pdf-filen.:-)

    • Christermagister skriver:

      Tack!

      Men för vem behöver vi synliggöra problemet? Eleven och förälrdrarna bör ju redan vara väl införstådda vid betygstillfället. Egentligen är det ju för skolledningen och kommunen vi behöver synliggöra problemet (för att kunna få hjälp att lösa det) och då finns det bättre sätt att redovisa det på än att skriva det i elevernas betyg.

      • Jan Lenander skriver:

        Det handlar väl snarare om att synliggöra resultatet på samma sätt som att betygen visar kunskap så visar en god närvaro eleven fullgör det den är ålagd. Att ett resultat syns påverkar den allmänna inställningen till om det är viktigt att uppnå.

        • Christermagister skriver:

          Jo, visserligen, men dels är det ju bara i gymnasiets slutbetyg detta skulle vara relevant och dessutom är rättssäkerheten oerhört svag. Du vet ju antagligen själv att det inte är lätt att reda ut vad som är skolk och inte. Det skulle ju behövas veritabla rättegångar som tog en enorm tid för att reda ut detta på ett rättssäkert sätt!

          Inställningen kanske förändras något till vissa ämnen, men som sagt så tycker jag inte att det är huvudproblemet.

        • Johan skriver:

          Det enda eleven är ålagd(tänker nu på gymnasiet) är väll att fixa betygen och bevisa att han/hon uppsnappat den kunskap som är inbakad i läroplanen.

          Närvaro är inte en nödvändig del i det. Så länge man presterar bra på alla prov är närvaron helt utan betydelse.

          • janlenander skriver:

            Vid betygssättning ska man bara väga in vad eleven presterat och om eleven haft låg närvaro men ändå kunnat visa en bra förmåga så ska inte mängden närvaro påverka betyget.

            Det betyder inte att det är frivilligt att delta i undervisningen och dessutom finns det många kriterier som kräver att läraren baserar sin bedömning på mer än några få skriftliga prov. Den som skolkar på gymnasiet bryter ett avtal och ofta gör han eller hon felbedömningar kring vad de kan lära sig ändå och lyckas inte visa upp tillräckligt bra prestationer för de betyg de hade önskat.

          • Christermagister skriver:

            Ja, även gymnasieelever har närvaroplikt. Om den ogiltiga frånvaron närmar sig 20% under en månad ska det anmälas till CSN som då kan dra in studiestödet.

            För rättssäkerhetens skull är det alltså oerhört viktigt att vi inte blandar ihop att ange närvaro/frånvaro och skolk i betygen. Det är helt olika saker.

  16. Ping: ”Krafttag mot skolk”? « Tysta tankar

  17. Jan Lenander skriver:

    Jag får ibland också utslag av Björklunds sätt att uttrycka sig och ”krafttag” för ett så lamt förslag låter lustigt. Läste dock flera inlägg om hans förslag där rösterna hävdade att detta skulle ha stor inverkan på entreprenörsskap och kreativitet vilket är fullständigt absurt. Rösterna hävdade elevernas rätt att stanna hemma för att odla andra intressen om de inte tyckte att undervisningen gav dem vad de ville och det är ett lagbrott i grundskolan och ett avtalsbrott på gymnasiet. En väldigt betydande del av skolket handlar inte om stora problem i skolan utan om en syn på närvaro som inte så viktigt.

    Förslaget är trots allt bra. Jag tycker att man ska kunna stå för sina val även gentemot en arbetsgivare och att närvaro är relevant information. För elever med stora problem spelar det här ingen som helst roll eftersom detta syns i de andra betygen.

    • Christermagister skriver:

      Som vanligt utgår jag i första hand från grundskolan, eftersom det är där jag känner mig hemma, och där finns inte det ”problemet”; skolkar man i grundskolan så är det både ett brott mot skolplikten och ett tecken på att någonting inte står rätt till. När något inte står rätt till behöver man någon att anförtro sig till som kan göra någonting för att underlätta situationen, inte få en ”knäpp på näsan”.

      Jag hade dock med ett par gymnasieelever i min undersökning som sa att de skulle skolka mindre av den här åtgärden (jag hade faktiskt med det här förslaget i frågeställningen). Dessa elever skolkade för att de ”valde bort” ett ämne för att satsa på ett annat ämne de tyckte var viktigare. De hade höga betyg och en klar plan för vad de ville i framtiden (högskola) och jag tycker faktiskt inte att deras skolkande är ett så stort problem. Ska man göra någonting åt det så bör det vara att se till att all undervisning är relevant, inte att tvinga dem att sitta av lektioner som känns meningslösa. De är ju faktiskt nästan vuxna personer och kan avgöra sådant ganska väl själva.

      • Jan Lenander skriver:

        Mina högstadieerfarenheter som i och för sig är några år gamla är att man även där kämpar med en trend att närvaro inte är så viktig och att föräldrar och elever inte räknar med att skolan ska lagföra skolk som brott mot skolplikten.

        Som gymnasielärare kan jag ha mycket åsikter om vad som ska vara kärnämnen men om det är bestämt att alla ska läsa svenska för att få gymnasiebetyg så tycker jag inte att skolk är ett korrekt sätt att undvika ämnet för att man vill prioritera något annat. Samma resonemang gäller förstås alla kärnämnen.

  18. Ping: Dialog och lust att lära ett måste. « Annarkia

  19. enligt O skriver:

    Vill minnas att frånvarotimmar stod med på mina gymnasiebetyg. Jag skolkade inte hysteriskt mycket, men visst var jag borta en del och timmarna i betyget påverkade inte varken min närvaro eller frånvaro. Istället handlade om vilket ämne, vilken lärare och hur många håltimmar vi haft innan. Undrar fortfarande hur detta nygamla förslag ska lösa någonting.

    • Christermagister skriver:

      Var försiktig med att blanda in frånvarotimmar i det här, förslaget gäller att ange skolk. Det är en helt annan sak. Som jag skrivit ovan skulle det behövas veritabla rättegångar och en enorm tid för att reda ut detta på ett rättssäkert sätt!

  20. Du skriver precis det jag tänker, märkligt att läsa sina ”egna” tankar, men tack för det. Nu tänker jag tipsa om din text på min blogg. Hoppas det är ok.
    Malene

  21. Christer, det borde vara jag som har individualistperspektivet, dvs att de som tycker det är bra kan väl pröva, men här handlar det om att se till att vuxenvärlden gör sitt jobb och där finns det ingen valfrihet. Det är vår förbaskade skyldighet att registrera och åtgärda skolk. Visst finns det skrivelser om det tidigare, men som Skolverket konstaterar varierar det högst avsevärt hur skolor hanterar ogiltig frånvaro.

    Det här lägger en mycket större börda på skolan att hålla reda på ogiltig frånvaro, något som gör det bra mycket svårare att inte göra något åt den, dessutom är den typen av skriftlig, officiell information svårare att vifta bort för föräldrar och elever. När problemet så verkligen är tydligt och synligt på bordet kan man ägna sig åt problemlösning.

    • Christermagister skriver:

      Ja, så kan man också se på saken, och det är antagligen det Björklund och Co gör. Återigen riktar man åtgärderna mot eleverna i stället för mot dem det gäller alltså. Det är liksom deras taktik, och jag kan aldrig gå med på att det är etiskt försvarbart. Hur svårt ska det vara att ställa högre krav på skolorna direkt i stället?! Varför ska man blanda in eleverna, och de skolor som redan sköter det här på ett bra sätt (2 av 3)?

      • janlenander skriver:

        Det är bra att blanda in eleverna tycker jag. Det stora problemet för eleverna är att de inte känner sig sedda, de får inga reaktioner från vuxenvärlden och det låter som att deras beslut inte spelar någon roll. Jag hade för mig att jag läste något här om hur osedda elever känner sig.

        Vi behöver skicka mer signaler till eleverna om att deras beslut spelar roll.

        • Christermagister skriver:

          Ja, herregud, det är ju jag som säger att familjen ska kontaktas omedelbart och att någon som eleven har förtroende för ska sätta sig ner med eleven och diskutera anledningarna till skolket, självklart ska eleverna ”blandas in” på det sättet.

          Jag menar att man har identifierat ett problem (”många skolor är dåliga på att redovisa skolktimmarna”), men att man bör rikta åtgärderna mot de som orsakat problemet i stället, t ex genom att säga att om inte lärare/skolledare/kommunpolitiker följer de direktiv som finns så…

          Jag förstår inte varför man ska gå omvägen runt eleverna, och abolut inte varför man ska blanda in betygen. Det komplicerar saken. Att sammanställa skolktimmarna kan ju skolan göra på så många andra sätt.

        • janlenander skriver:

          Det kanske är så eleverna känner sig osedda på grund av att vi inte ger dem ansvar? Att då säga att problemet inte är elevens utan någon annans är att ta i från eleven ansvar. Då hamnar vi farligt nära att fastna i elevens svårigheter istället för att lyfta fram de möjligheter eleven borde ta tag i.

        • Christermagister skriver:

          Problemet kan mycket väl vara elevens, men jag förstår inte hur en sammanställning av antalet skolkade timmar i betyget skulle hjälpa någon att lösa ett problem. För du menar väl inte att vi ska öka elevens ansvarstagande genom att vänta med att säga någonting om skolket tills det är dags för betyg?

          • janlenander skriver:

            Efter att ha varit borta från tre prov så frågade eleven om inte det avsnittet nu kunde vara preskriberat. Ett viktigt budskap till elever är att om man låter bli kunskap så blir det aldrig preskriberat men man kan lära sig det senare och på andra sätt.

            Det finns alldeles för många elever som upplever att bara man låter påpekanden och samtal rinna av en så glöms vad man gjort bort. Det är smärtsamt att se att de inte glömts i samband med betygen men ännu värre när de hinner upp en senare i livet. Det ska vara tydligt att dåliga val inte bara försvinner utan eleven ska få många chanser att reparera det som gått fel.

          • Christermagister skriver:

            Jo, det har du rätt i, men du talar fortfarande om elever som väljer att inte gå på lektion av bekvämlighet, strategi eller liknande (i de fallen håller jag med dig), men jag talar om elever som är mobbade, trakasserade och har ångest.

  22. på vilket sätt är det här riktat mot eleverna? Menar du att de blir på dåligt humör när de ser hur mycket de har skolkat? Eller att de föräldrar som har fått ett SMS vid varje olovlig frånvaro plötsligt går i taket när de ser den totala summan? Ibland är skolk orsakat av skolmissar, ibland beror det på slappa föräldrar, ibland beror det bara på att det är skönt att stanna kvar i sängen. En tydlig och konsekvent dokumentation är bara ett steg på vägen, men det är ett steg i rätt riktning.

    Det är fint för elever att möta vuxna som bryr sig, som gillar dem och som de gillar. Det gör både skolan och tillvaron trevligare och ökar chanserna att en elev lyckas. Men man måste hålla ögat på bollen – att få varje elev att nå så nära sin fulla potential som möjligt. Då kan man inte alltid vara kompis, ibland måste man vara obekväm, ställa krav, syna bluffar och utmana.

    Eleven som trettioåring är minst lika viktig som den femtonåring man har framför sig.

    • Christermagister skriver:

      Nu tror jag att du har missförstått mig totalt…

      Jag menar mest att man går en feg omväg genom en generell åtgärd (alla elevers betyg), man borde i stället direkt kritisera de lärare/skolor/kommuner som inte sköter rapporteringen/redovisningen som de ska. Läraren ska omedelbart rapportera skolk och skolan ska direkt involvera föräldrarna i att försöka lösa situationen; att vänta tills det är dags för betygen är inte ett alternativ när man försöker lösa dessa problem. Betygen är dessutom inte rätt dokument att använda tycker jag. Skolan kan ju sammanställa skolket för eleverna/föräldrarna hur ofta de vill om man känner ett behov av det av någon anledning, men i första hand tror jag att sammanställningarna behövs i skolans/kommunens kvalitetsarbete.

      Visst måste man vara obekväm, ställa krav, syna bluffar och utmana, men det är ju inte på något sätt det den här debatten/reformen handlar om. Det handlar inte om ifall det är rätt eller fel att skolka eller att berätta att eleven har gjort det för föräldrarna, det handlar bara om om var en eventuell sammanställning av antalet timmar ska ske.

      Om skolket beror på det som du tar upp så finns det inga som helst problem med förslaget, och jag har ju också skrivit att jag inte tycker att förslaget i sig är någon stor katastrof, bara att jag tycker att det är löjligt att hävda att det är en ”kraftfull åtgärd”; jag tycker att det är att skrapa på ytan.

      Beror skolket däremot på att en elev är mobbad i skolan, blir trakasserad på lektionerna eller har ångest för att behovet av stöd i inlärningssituationen inte är uppfyllt av skolan så blir ju sammanställningen i betyget bara ytterligare en påminnelse om hur orättvist livet är; eleven blir under hela terminen felbehandlad och resultatet är att de som inte lyckats lösa situationen sammanställer timmarna i betyget. Jag ser så många situationer framför mig där det här skulle ha kunnat vara den berömda droppen att det flimrar för ögonen.

      Att eleverna möter vuxna som bryr sig, som gillar dem och som de har förtroende för är jätteviktigt, och att införa åtgärder som ökade den chansen hade varit kraftfulla åtgärder.

      • janlenander skriver:

        Att skriva dit närvaron på betyget ökar insynen på många sätt och sätter mer fokus på de andra åtgärderna vid skolk. Det är inte en feg generell åtgärd utan en som kan kompletteras med flera.

        En elev som är borta från skolan på grund av att skolan brister tjänar på att få det fram i ljuset. En bra arbetsgivare med bra arbetsklimat avskräcks inte av att eleven exempelvis varit utsatt för mobbning men låga betyg pga detta kan innebära att eleven väljs bort.

      • Christermagister skriver:

        Nej, nu blommar det! 😉

        Ökar det insynen? Från vem? Och hur blir det i så fall med rättssäkerheten? Om vi skickar iväg eleven ut i livet med ett dokument i handen där vi med kalla siffror har angett hur opålitlig eleven är (för det är så siffrorna tolkas) bör vi nog vara rätt säkra på att vi inte själva har gjort något fel. Är vi så säkra på det? Förutsätter du alltså att eleven själv ska stå inför arbetsgivaren och förklara varför det står ett antal skolktimmar på betyget? De flesta arbetsgivarna skulle antagligen aldrig ens ge eleven en chans att förklara sig.

        Jag menar ju också att vi måste synliggöra antalet skolktimmar regelbundet, men för rätt personer och i rätt sammanhang = i skolans kvalitetsarbete. (För föräldrarna ska det som sagt vara synliggjort sedan länge.)

        • janlenander skriver:

          Det är så vanligt att man tror att skolk glöms bort men det hål som blir kvar kommer att synas förr eller senare och att göra elev och föräldrar medvetna om detta kan i alla fall hindra en och annan Thailandsresa. Insyn innebär också att konsekvenser tydliggörs.

          Man kan förstås vända på situationen och hävda att den som är pålitlig får en chans att visa upp det och egentligen är det så att ju ärligare och öppnar dialogen är mellan arbetsgivare och arbetstagare desto större är chansen att man får till bra kombinationer.

        • Christermagister skriver:

          Som ovan: ”Jo, det har du rätt i, men du talar fortfarande om elever som väljer att inte gå på lektion av bekvämlighet, strategi eller liknande (i de fallen håller jag med dig), men jag talar om elever som är mobbade, trakasserade och har ångest.”

          Dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare tycker jag ska vara fri från skolans bedömning om vad som är skolk och vad som inte är det… Den känns alldeles för rättsosäker för att kunna stå för på det sättet.

          • janlenander skriver:

            De mobbade och trakasserade eleverna får tyvärr mycket sämre kunskapsresultat, betyg etc. så att deras chanser till arbete minskar men är de raka och ärliga kan de verkligen upptäcka att en arbetsgivare värderar dem på att mycket bättre sätt än de varit vana vid.

            Bedömningen av vad som är skolk har mycket mindre subjektivitet än betygen i övrigt så det här är ingen ökad rättsosäkerhet. Jag upplever att elever efter många års studier har gjort sig förtjänta av betyg eller något annat som de kan visa upp och öka sina chanser att få jobb. Alternativet är att man får jobb genom att känna rätt personer.

          • Christermagister skriver:

            Den här diskussionen om arbetsgivare känns lite verklighetsfrämmande för mig som i första hand tänker på eleverna i åldern 11-16 i den här frågan…

            En väldigt subjektiv bedömning som kommer att bli aktuell kan t ex gälla att föräldrarna har ansökt om 2 veckors ledighet för en resa och fått avslag men ändå åker tillsammans med barnet. Eleven får då rimligen i några skolor 2 veckors skolk angivet omedelbart, medan man i andra skolor kommer att strunta i det; kanske ge tillstånd i efterhand för att slippa dra upp skolkstatistiken på skolan. Skolkstatistiken kommer antagligen granskas på samma sätt som betygen och därmed finns det en risk att man vill dölja problemen i dagens konkurrensutsatta skola.

            • janlenander skriver:

              Jag känner en djup oro för om betygssystemet är tillräckligt robust för att klara friskolereformen. Konkurrens om eleverna och myndighetsutövning i form av betyg är svårkombinerat. Här är problemen med skolkinformation små jämfört med de andra problemen.

              Att skolor godkänner totalt olämpliga resor som skadar eleven är redan enormt vanligt. En arg förälder som baktalar skolan har man inte råd med.

            • Christermagister skriver:

              Jag håller med dig, men gör inte den här saken dessa problem större?

              • janlenander skriver:

                Björklunds små åtgärder tror jag inte ökar problemen utan istället gör de att saker hanteras aningen tydligare och bättre.

                Jag oroas mer av en lång historik av att göra saker till icke-problem och skolverksföreträdare som försöker blanda bort korten om betygsinflationen istället för att hitta åtgärder.

              • Christermagister skriver:

                Om detta må de vise träta, men nu tar jag en liten paus. Ha en bra dag! 🙂

              • janlenander skriver:

                Det kan vara rätt att starta nya trådar med friska tankar och nu så blir kaffe i solskenet en inspiration för mig och förhoppningsvis många andra som tycker att lärare är bra att ha.

  23. Ping: Kritiskt tänkande – Kuniri

  24. Ping: Brockmans blogg » Björklund svingar piskan igen

  25. camilla skriver:

    vad kallas det när man strunt i gå till skolan är det skålka?

    men när man strunt i gå till sitt JOBB
    säger man samma sak då?
    eller säger man någått annatt vis?

  26. Jan Lenander skriver:

    Man säger skolk även när någon som struntar i att gå till jobbet. Dock pratar man mycket mindre om detta då ogilitig frånvaro från arbetet kan leda till att personen får sparken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s