En av fem unga flickor i årskurs nio mår så dåligt att de någon gång har skurit sig själva. Bland pojkarna är siffran en av tio. Det visar Göteborgs-Postens omfattande ungdomsenkät med svar från 3 001 niondeklassare.
(DN, SvD, AB, Sydsvenskan)
En snabb titt på den senaste statistiken över självmord visar att:
– Mellan 1980 och 2007 har självmorden i stort sett halverats i åldersgrupperna över 24 …år, medan man snarast ser en ökande trend i åldersgruppen 15-24 år.
– Det är mer än dubbelt så många män som tar livet av sig.
..(2007 var det 1019 män och 424 kvinnor.)
De tunga tankarna rör sig förstås kring frågorna om varför våra unga mår så dåligt och om varför vården lyckas så mycket sämre med de unga och med männen.
Pedagoger, tänk efter hur rutinerna på er skola ser ut när någon uppvisar tecken på att må dåligt. Har ni god tillgång till kurator eller liknande? Hur ser era relationer med barn- och ungdomspsykiatrin ut? Samhället förlitar sig på att skolan eller föräldrarna slår larm, gör ni det? Och informerar ni föräldrarna om vilken hjälp som finns att få?
Fundera också på om ni behandlar alla olika sorters rop på hjälp med samma allvar. Att starta slagsmål, vandalisera skolan eller att pumpa upp sina muskler överdrivet mycket kan vara ett rop på hjälp lika mycket som att man skär sig, drar sig undan eller hetsbantar. Straffar vi den ena gruppen och stöttar den andra?
Fråga skolans kurator och sjuksyster hur besöksstatistiken ser ut när det gäller pojkar och flickor; den statistiken är jag nyfiken på! Samma sak med BUP´s statistik…
Det får bli ett framtida projekt.
När eleverna har lämnat skolan ska det mycket till för att någon ska slå larm om att en person mår dåligt och möjligheten att stötta minskar drastiskt; vi har en unik möjlighet, och ett unikt ansvar, i skolan.
Länkar till andra bloggar om:
skola, skolan, skoldebatt, utbildning, självskadebeteende, självmord,
Christermagister 
Jag är övertygad om att smygislamiseringen av vårt land är leder till ett allt hårdare samhällsklimat som orsakar psykisk ohälsa hos unga kvinnor. När en allt större del av befolkningen bär slöja/burka urholkas respekten för de som inte gör det med ökad utsatthet som följd.
En av fem unga kvinnor har idag utsatts för sexuella övergrepp.
http://www.metro.se/2009/12/08/54532/1-av-5-har-utsatts-for-sexovergrepp/
Jag är övertygad om att debattörer av din typ orsakar större utsatthet och skapar ett hårdare samhällsklimat än de du debatterar emot.
Jag noterar också samma sak – hur kan vi stötta i verksamheterna, och hur kan vi förvalta vår närhet till eleverna. Vi har en mängd kunskaper. Hur kan vi se?
Anne-Marie
Det räcker inte att se, vi måste kunna lyssna
Och det är en del av läroplanen – elevhälsa. Det tangerar också diskrimineringslagar, 14a kapitlet i gamla skollagen och kapitel 6 i nya skollagen.
Men framför allt tror jag det är viktigt att se, höra men framför allt handla. Var inte rädda för att koppla in skolsköterskan eller elevhälsan. Och framförallt skaffa rutiner på skolan hur ni hanterar detta. Det är inte bara enskilda lärare med civilkurage som ska stå ensamma i snålblåsten.
Tack för ett jätteviktigt inlägg! Jag tycker det är så bra att du tar upp de olika sätt som rop på hjälp kan komma till uttryck på.
Pingback: Ta ungdomarnas bekymmer på allvar « Kent Persson (m) blogg
Tungt.
T-U-N-G-T.
Snygg snyting ”en passant” av Karl!