Jan Björklund passade förstås på att ge en replik till de rödgrönas utspel i dagens tal. Jag förstår att det är tufft att få sin paradfråga neutraliserad, men inte kan han väl mena allvar med att driva tesen att det gör någon större skillnad om eleverna får betyg i sexan eller sjuan i valrörelsen?! Det är ju i så fall skrattretande, och jag hoppas att han inser det efter en god natts sömn.
Jag hade tänkt slippa se hela talet (som tydligen var ganska tråkigt) och bara läsa medias sammanfattning, men nog måste han ha sagt mer än detta och genomföra ytterligare en attack på en inbillad flumskola? Det måste ju vara tydligt även för honom att ingen i dagens läge är motståndare till kunskap och att det viktigaste just nu är att lämna pseudofrågan om betyg och gå vidare.
Mer i media: SvD, DN, Aftonbladet,
Uppdatering: Nej, en god natts sömn hjälpte inte. I sitt nyhetsbrev skriver Björklund att han tänker fortsätta att driva betygsfrågan som en valfråga, och precis som jag skrev i kommentarerna här nedan utgår hans retorik ifrån att skolan inte sköter sitt befintliga uppdrag:
”Med de nya läroplanerna införs tydliga kunskapskrav och nationella prov i årskurs sex. Vad är det för vits med de kunskapskraven om man inte tydligt får berätta om eleverna har nått målen eller inte? […] Betyg är viktiga för att utvärdera resultaten och fokusera på kunskap i skolan. De ger information till föräldrarna.”
Följer skolan dagens förordningar finns det inte en möjlighet att eleven eller föräldrarna inte vet om eleven når målen eller inte, och inte heller är det någon risk att skolan inte fokuserar på kunskap eller ger information till föräldrarna. Allt han säger är viktigt, men det finns bättre sätt att nå målen. (Om du inte följt bloggen tidigare och vill läsa mer om betyg och skriftliga omdömen är detta inlägg en bra start.)
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, betyg, skriftliga omdömen, Almedalen, Jan Björklund, Björklund,
Christermagister 
Skillnaden mellan 6an och 7an är ganska stor, jo. Det är för det första på olika stadium. Det är bra att få en verklighetskoll och prova på betygen innan man byter stadium, hamnar i en ny klass, ska börja läsa nya ämnen och hamnar i en allmänt hårdare miljö.
Egentligen borde vi ha betyg från årskurs ett. Växer man upp med betygen så avdramatiseras dem.
Jag tycker att det verkar bättre att de första betygen delas ut i det nya stadiet och därför föreslog jag i mitt förra inlägg att skolorna själva skulle få bestämma om de började med betyg i sexan eller sjuan.
Grattis Anna. Du blir inte populär här, men Du har förbluffande rätt i Din åsikt. Vi börjar se facit och det börjar bli bråttom dessutom. Ju fler utredningar, som görs om skolan, desto fler visar på allvarliga samband mellan betygslöshet, kunskapssbrist och odemokrati. Och ffa på att vi tidigare inte hade en aning pga obefintlig forskning.
Betygs skadlighet eller inte. Vet inte vad jag ska säga om det.
Kan hålla med Anna i slutklämmen. Tillhör de där stofilerna som haft betyg från första klass. Bokstavsbetyg något år innan de relativ sifferbetygen kom. Vet inte om jag blev skadad av det. Det enda jag kan konstatera är att betyg mäter bara hur duktig du är att ta in befintlig kunskap ”in the box”. Det säger däremot inte hur du har förmåga att ta befintliga kunskaper och dra dem till en högre nivå, det som kallas kompetens.
Om det tror jag aldrig skolan kan skapa betygssystem för utan bara låta bli att förstöra elevers nyfikenhet och vetgirighet att söka kunskap utanför givna ramar.
Och jag tycker inte att det är en så viktig fråga att den borde få dominera skolpolitiken.
På den nivån man nu diskuterar betyg vs skriftliga omdömen handlar skadan/nyttan i huvudsak om pedagogernas och föräldrarnas personliga inställning och pedagogernas förmåga att följa befintliga förordningar, och det finns ingenting skolpolitiker kan göra åt den saken; det är en ledningsfråga.
Alla som talar för betyg utgår från att de skriftliga omdömena är värdelösa (eller obefintliga eftersom de aldrig själva har sett några ”på sin tid”) medan jag vet att betygen inte har ett smack att tillföra om man sköter skolans uppdrag när det gäller skriftliga omdömen, IUP och åtgärdsprogram. Men jag delar betygsförespråkarnas åsikter om hur viktigt det är att skolan utvärderar elevernas kunskaper ordentligt och är tydliga i hur man förmedlar vad som behöver förbättras. Det finns ingen motsättning i målet, bara i metoden.
Det är inte betygslösheten i sig som leder fel, det är otydligheten och låga förväntningar. De som talar sig varma för betyg får det att låta som att bokstaven som delas ut i slutet av terminen vore en magisk amulett som löste alla problem.
Christer jag håller med dig till punkt och pricka.
Det sorgliga är väl att inte alla som du och några till har begripit hur man skriver skriftliga omdömen och hur man aggregerar upp dem på både skolnivå som kommunnivå.
Ser det som två delar dels det du säger en ledningsfråga men lika mycket en kompetensfråga hos de som ska sätt omdömena.
Ja, men även kompetensen hos, och utförandet av, pedagogerna är en ledningsfråga. Att pedagoger skriver bristfälliga omdömen är beklagligt, men att ledningen låter det passera år efter år är ännu värre. Pedagogerna måste ju få både utbildning i hur man skriver omdömen och tid till att göra det.
Att fokusera på betyg är att ta den enkla och billiga utvägen (vilket jag är övertygad om leder till både sämre resultat och otydligare information) eftersom det är så mycket lättare och snabbare att sätta betyg. Men, det är klart, när en pedagog ansvarar för 200 elever finns det inte mycket annat att göra och jag tycker att vi borde börja i den ändan i stället om vi vill se till att eleverna får både rättvisa och tydliga omdömen/betyg som hjälper dem vidare i utvecklingen.
Jag tänker mig att man från utbildningsdepartementets håll känner en viss uppgivenhet inför detta med omdömen också – skolsverige har haft så fruktansvärt lång tid på sig att få snurr på det, och ändå fungerar det inte. Att argumentera för ett illa fungerande system med ‘om man följde riktlinjerna skulle det fungera’ säger väldigt tydligt var problemet ligger, så att man säger ‘nu får vi göra något annat än det här med omdömen, det är ett bra system i teorin men fungerar inte i praktiken’ är inte alls förvånande.
Jo, Morrica det fungerar i praktiken.
Jag har sett, men åter, det är ett gigantiskt fortbildningsområde. De omdömen som skrivs är mer av karaktären ordnings- och uppförande omdömen och inte relaterade till hur elever faktiskt når kunskapsmålen. För sådan är i vanlig ordning inte satta i IUP.
Nej, Plura, det fungerar inte. Så länge det finns skolor där det inte fungerar, där t ex ‘pigg och glad’, ‘väldigt pratsam’, ‘en go’ kompis’ och liknande värderande kommentarer används i omdömen så fungerar inte systemet.
Det är ett gigantiskt fortbildningsområde, och det går alltför långsamt. Det är inte rätt mot eleverna, och det är inte rätt mot lärarna att behålla systemet om det ska fortsätta halta fram på det här viset.
Antingen måste samtliga inblandade lärare fortbildas, och fortbildas tills det står klart för varenda en vad som förväntas, och tid avsätta för att varje inblandad lärare ska ha tid att skriva omdöme om varenda elev; eller så får vi byta system till ett som kostar mindre.
Är kommunerna villiga att betala?
I get your point, men det är ju inte alla som sätter korrekta betyg heller direkt… och det är svårare att ”avslöja”.
Nej, och inte blir det ett dugg bättre om betygen som sätts kopplas till lön och anställningsförmåner.
Transparens, samarbete och fortbildning inom även denna sektor vore inte heller så dumt.
För de lärare som inte har satt betyg förut är det ju samma utbildning som behövs oavsett om de ska skriva omdömen eller betyg.
Vi skulle nog behöva både fortbildning och konferenser inom ämnet allesammans, lite då och då. Det vore skönt att få prata med andra om hur de förhåller sig till kursmål och betygskriterier.
Morrica vi säger nog samma sak fast från lite olika utgångspunkter. Vet inte var jag skrev det du skriver. Det är uppförande omdömen som lärare ägnar sig åt, som inte ska finnas i betyg i dagens skola, samt skriver att elever ”nåt målen”. So what? I förhållande till vad. Man blir mörkrädd. Dessutom har jag förstått att den muntliga traditionen i skolan sitter hårt i väggarna och verkar som lärare i stort har skrivproblem att festa tankar på papper.
Det är ett stort uland detta men nu verkar den politiska viljan finnas över blockgränserna. Har inte studerat skollagen i denna del än. Skulle förvåna mig om inte det är lagstiftat om det. Vet att det finns i grundskoleförordningen.
Om kommuner har råd eller inte ska jag lämna därhän. Men vore intressant att se hur länge kommunerna kan trotsa detta om det finns lagstiftat och Skolinspektionen kan anse att detta är en brist och börja kräva rättning i ledet med den nya sanktionstrappan på krav om rättning av brister hos kommunal skolhuvudmän.
Ja, skriver man bara ”nått målen” har man ju faktiskt satt ett betyg; i stort sett värdelös information.
Precis, totalt värdelöst.
Allt måste relateras till någonting. I detta fall ett kunskapsmål. Det är hela vitsen med mål- och resultatstyrning.
Jag tycker du missar den viktiga poängen att omdömen blir bättre om de är målrelaterade och byggda på samma principer oavsett lärare och plats i landet. Jag har verkligen mött stora problem med omdömen som har varit otäckt luddiga samtidigt som de varit alltför summativa om hela personen. Att ta bort betygen för att införa omdömen har massor av gånger handlat om att komma ur askan i elden. Ett konkret IG är lättare att hantera än en sorgsen suck om ens framtidsmöjligheter.
Inlägget är uppdaterat med ny information.
Håller med om att frågan är för liten för att få dominera debatten, årets mobiltelefon skulle man kunna säga. Att välja när betyg ska sättas beroende på hur skolan ser ut känns lite rörigt. Helst vill jag slippa betyg helt då jag tycker att det är viktigare att verkligen lära sig än att trycka in en massa inför ett prov, men år 7 är bättre om det nu nödvändigtvis ska ändras. Helt onödigt är det nämligen att lägga pengar på att en massa lärare som inte satt betyg innan behöver fortbildning (lite som att elda upp dem skulle man kunna hävda). Det finns helt klart viktigare fortbildning att lägga pengar på.
Jag tror faktiskt att lärarna i de yngre åldrarna behöver den fortbildningen i att utvärdera elevernas kunskaper i förhållande till läroplanen och att tydliggöra hur långt de kommit och hur man ska gå vidare. Den behövs för att kunna skriva vettiga skriftliga omdömen. Den behövs också för det inre arbetet (när man ska motivera extra stöd till elever t ex) och i klassrumsarbetet (för att kunna individualisera).
Men, som sagt, det är inte bara fortbildning som behövs, utan också tid att utföra detta arbete. Det är helt omöjligt när man ansvarar för flera hundra elever, men i de lägre åldrarna har man ju ofta färre elever (men fler ämnen).
Christer du menar väl kursplanen.
Läroplanen är ju lärarnas instrument för hur bra pedagogik man har för att just eleverna ska nå de kunskaper som fastlagts i kursplanen.
Och här har du ett gigantiskt fortbildningsområde. Skolledare och lärare är ohjälpligt efter i dessa frågor. Kolla Skolinspektionens kvalitetsgranskning 2010:25 (tror jag numret är).
Ja, det har du rätt i, det gick lite fort där… 🙂
Att behöva skriva omdömen om varje elev två gånger om året är ett jäkla gissel. Inte nog med att det är ett självdödande tråkigt arbete, det är svårt att skriva ett omdöme som ger tydlig information men samtidigt är uppmuntrande, som samtidigt ska riktas till föräldrar, elev och mentor. Medan omdömena skrivs blir undervisningen katastrofalt dålig (åtminstone min) för då har man verkligen ingen tid att förbereda sina lektioner.
Sedan sitter man där på utvecklingssamtalet och försöker tolka sina kollegors omdömen – verkligen inte alltid så lätt. Enda orsaken till att vi plågas av detta ok är det neurotiska förhållandet till betyg som många svenskar har.
Jag kan ändå köpa omdömen istället för betyg, men nu har vi dem plus betyg. Det skapar en helt absurd bedömningshysteri.
Ja, det behövs verkligen avsättas tid till arbetet om det ska bli bra, och visst vore det bäst med antingen eller (i alla fall att de skrevs samtidigt så att man slapp dubbelarbetet).
Intressant reflexion. Jag har studera de som är duktiga på detta. Och de har lyckats. Det är väl ett förhållningssätt. Vill ni studera ett exempel som jag tycker har arbetat med IUP och Elevhandbok som den del av Portfolion är Bergtorpsskolan i Täby. Ska väl lägga till att det är en fristående skola. Vet oxå att Lidingö kommun håller på med en stor satsning på detta med skriftliga omdömen. Finns framåt kommuner men de verkar var borgliga.
Bakgrundsarbetet till betyg och omdömen är ju (bör vara…) detsamma, men när man gör båda så blir det ju två gånger/termin till alla elever eftersom omdömena vanligtvis skrivs i mitten av terminen.