I dagens SvD försöker två präster analysera debatten om skolavslutningar i kyrkan, vilket jag skrev senast om i det här inlägget och mer utförligt i de här två (1, 2,). De gör ett seriöst försök genom att hänvisa till både skollagen och regeringsformen, men tyvärr tycks de ha missförstått lagtexten de utgår från:
”Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är det förbjudet att ”mot vederbörandes vilja tvinga någon att delta i sammankomst för opinionsbildning eller annan meningsyttring”. I Sverige är religionsfrihet en grundlagsskyddad rättighet. Men Skolverket tycks jämställa alla uttryck för religion som social och kulturell verklighet med det som i Regeringsformen betecknas som en tvingande opinionsbildning.”
Det är ju egentligen inte graden av opinionsbildning som är det viktiga i fallet med skolavslutningar, det handlar ju om att verksamheten är obligatorisk. Det är deltagandet som är tvingande, och det är ju ganska tydligt i lagtexten att det är det som avses. Därmed faller en stor del av deras retorik platt till marken.
Nästa punkt de tar upp är skollagens text om att undervisningen ”ska vara konfessionslös och att alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan med samma förtroende, oavsett vilken religiös tillhörighet eller livsåskådning man har.” I det här fallet gör de precis samma sak som biskop Eva Brunne gjorde i SvD och Dagen för ett par vekor sedan; de bekräftar själva att Skolverkets bedömning är korrekt (om än lite mesig) genom att framhålla att lokalen (kyrkan) och medverkan av en präst i sig innebär att verksamheten är religiös. En avslutning under ledning av en präst borde alltså vara otänkbart.
Sedan skriver man om ”beröringsångest när det gäller tro och religion” och att skolan måste våga gå ”i dialog med de olika religiösa uttryck som faktiskt existerar”. Ja, det är viktigt, men det är en del av den vanliga undervisningen. Skolavslutningen är inte ett lämpligt tillfälle att behandla så seriösa frågor på, och om man låter en präst hålla i den obligatoriska undervisningen ska prästen omfattas av skollagens krav på opartiskhet, vilket alltså är omöjligt. (Ett alternativ skulle kunna vara att varva skolavslutningarna i olika religiösa lokaler och av präster från olika religioner, men det verkar omständigt…)
”Vems ärenden går Skolverket”, frågar sig prästerna? Ja, svaret är uppenbarligen ”den demokratiskt beslutade lagens”, och min motfråga blir; ”varför är elevernas obligatoriska medverkan så viktig för kyrkan?” Det finns ingenting som hindrar att vilken kyrka som helst anordnar en frivillig skolavslutning utanför skoltid.
….Prästerna ”befarar att detta har blivit en symbolfråga i en betydligt mer omfattande agenda […], att marginalisera religionen och förpassa den ut ur det offentliga rummet.” Som sagt, varför är den obligatoriska medverkan så viktig?
Det här är en viktig fråga principiellt, men det finns även en mer jordnära anledning till att jag tycker att man bör avstå från avslutningar i kyrkan. Jag har deltagit i många olika skolavslutningar och min upplevelse är att de som sker i skolans lokaler generellt på ett helt annat sätt tar tillvara huvudpersonernas önskemål; det är ju trots allt elevernas avslutning! När eleverna anordnar huvuddelen av avslutningen blir den ett tillfälle av elevdemokrati; av att låta eleverna visa upp vad de anser hör hemma på en avslutning, vad de vill sjunga för sånger och hur de vill avsluta sitt läsår. Det brukar bli livliga och roliga tillställningar med inslag av både tillfälliga modeflugor och tradition.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, skolavslutning, religion,
Christermagister 
Men det är väl bara att köra första delen av avslutningen i klassrummen, sedan gå till kyrkan med frivilligt deltagande?
På så sätt är det inte tvingande att delta i kykan om man inte vill.
Efter att ha deltagit i ett antal avslutningar, antingen i en svettig gymnastiksal med usel akustik, eller utomhus där det var omöjligt att höra vad som sades eller se vem som snackade, kan jag svårligen tänka mig sämre avslutningar.
Men det är klart, någon kanske tycker det är störande att ha avslutningen i kyrkan. Men då är det bara att avvika, och flera hundra som inte finner det störande, får ha en fin och högtidlig avslutning.
Som sagt, så länge det sker utanför obligatorisk skoltid har förstås vilken kyrka, moské, synagoga mm som hels full frihet att anordna en avslutning, men jag kan inte förstå varför skolan skulle vara organisatör. Kyrkan och staten är separerade, och kyrkan och skolan ännu mer genom skollagen och internationella överenskommelser.
Kristendomen har varit Sveriges officiella religion i snart 1000år, dessutom tillhör avslutning i kyrkan vår kultur. Men det är klart att för att det kanske finns någon som inte accepterar det, ska minst 99% av deltagarna tvingas ha avslutning i nämnda gymnastiksal.
Det är väl bara för rektorn att komma överens med prästen om en tid, så är saken klar. Har fungerat sedan folkskolan startades, och jag kan inte tänka mig att det skulle vara något problem idag.
”har varit”…
Varför ska rektorn komma överens om någonting? Hjälp mig att förstå varför det tycks vara så omöjligt för kyrkan att ta hand om det här på egen hand. Som du säger så kan det ju inte vara något problem, så varför skriver prästerna sådana här debattinlägg och propagerar för att skolan ska ordna avslutningar i kyrkan?
”…har varit och förhoppningsvis är…”
Alltså, jag är inte kristen. Men i detta land har vi kultur och traditioner.
Vi kan ju spola dumheter som jul, midsommar, påsk och alla andra högtider som i många fall är kyrkligt betingade, eftersom det kan finnas de som blir störda.
Ska svenska kvinnor ska tvingas gå som uppochnervända sopsäckar för att det finns muslimska män som valt att komma till detta land och kan bli störda, eller vart vill du komma?
Skolavslutningarna ska hållas i kyrkan, sedan kan man välja att deltaga eller inte.
Jag skiter numera i att gå till den svettiga gymnastiksalen för jag tycker inte det är enligt svensk kultur och tradition, och dessutom en usel lokal.
Micke
Din agenda är som ett kristallklart vatten, framförd med emfas och eftertryck i sagolik dumhet…
Tja, man kan ju vara stolt över sitt land, sina tradition och sin kultur utan att för den skull vara rasist. Det är klart att det är dumt, och främmande i multikultiflummets paradis.
Jag har bott många år i en helt annan kultur, och man anpassar sig dit man kommer, accepterar vad som gäller i den kultur man valt att flytta till. Som inflyttad ställer man inte krav dit man kommer. Passar det inte, är det bara att flytta dit det passar.
Men du kanske är som engelsmannen som hamnat på Himmelska Fridens torg, omgiven av sådär 1 miljon kineser, och utbrister; ”Oj, vad många utlänningar.”
Micke, under min egen tid i skolan, och under de ca 20 år som jag jobbat i skolan, har jag varit med om skolavslutningar i olika kyrkor, och avslutningar i gymnastiksalar, matsalar, aulor och på skolgårdar. Trots att jag är så svensk man kan bli kan man inte påstå att avslutning i kyrkan tillhör min kultur eller min tradition. En avslutning i kyrkan väcker inga som helst positiva känslor hos mig, det enda jag kan säga om saken utifrån egen erfarenhet är att jag tycker att avslutningarna i kyrkor har varit tråkigare och sämre anpassade till huvudpersonerna.
Försök inte att göra det här till en fråga där man ställer invandrare mot svenskar, eller kristna mot någon annan religion. I stort sett alla som jag någonsin träffat som hellre har avslutningen någon annan stans än i kyrkan har varit ”vanliga Svenssons”.
Och varför slingrar du dig ifrån huvudfrågan hela tiden? Varför begär prästerna att skolan ska organisera sin verksamhet i deras lokaler?
OK, Christer. Det är ju din blogg så du får väl sista ordet. Vi har tydligen både olika värdegrunder och åsikter om kyrkors lämplighet för nämnda evenemang.
Ha det så bra!
/ Micke
Tack, det samma!
Det är helt enkelt en gigantisk lögn att skolavslutningar i kyrkan är en gammal svensk tradition. Framför man en lögn tillräckligt ofta så finns det tydligen folk som går på det.
Ja, för vissa är det säkert en tradition, men att försöka generalisera sin egen upplevelse och att framställa den som ”svensk kultur” för att uppnå sina egna syften är inte snyggt.
De som hävdar att det är en fin gammal svensk tradition men skolavslutning i kyrkan kanske skulle föregå med gott exempel och gå i kyrkan själv lite oftare? Nähä, ursäkta, det var alltså bara skolavslutningen som var uttryck för fina gamla traditioner… 🙂
Nåja, förr eller senare kommer de flesta av oss till kyrkan. För inte vill ni väl ha er egen avslutning i en matsal eller gymnastikhall? Hursomhelst tycker jag att skälen att inte förlägga skolavslutningar till kyrkorummet blir lite fundamentalistiska eller paragrafrytteri om man så vill. Hur många gånger ”tvingas” barnen till kyrkan? Ett par timmar två-tre gånger om året. Kan man verkligen kalla det för missionsverksamhet eller att präster har en dold agenda? Kyrkoplikt och kyrkotukt är sedan länge avslutat kapitel och inte blir man pådyvlad någon religion om det sjungs några psalmer eller om prästen vill säga några ord på vägen. Jag ser kyrkobesöket som en kulturgärning och en fin tradition att vara på. Vore trist om kyrkan enbart blev en byggnad som människor besökte för att ta farväl till sina vänner och ovänner. Sedan upplever jag att ni lite väl hårda mot det som är kristna traditioner och svensk kultur. De finns ju och de sitter djupare rotade än många kanske tänker på. Vi kan ju ta våra namn att börja med Kristian, Christer, Mikael och Jan har ju tydliga kristna och bibliska anknytningar. Många av våra helgdagar är ju tydligt kopplade till den kristna tron och så vidare. Jag skulle vilja hävda att sättet att tänka, värderingar, symbolik, talesätt är präglat av kristendomen.
Jo, jag vill absolut ha mina avslutningar någon annanstans än i kyrkan, helst på skolgården och i matsalen/aulan. Det är tradition för mig, och de avslutningarna brukar bli mycket trivsammare tillställningar än de få jag har varit med om i kyrkor!
Visst kan debatten kännas lite överdriven och tillspetsad (den blir ju ofta det 😉 ), men jag känner starkt att det är en viktig principfråga. I grunden handlar det om att jag, och alla andra lärare och elever i Sverige, har rätt att inte tvingas delta i religiösa ceremonier. Den rätten är skyddad i grundlagen, i Skollagen och i diverse internationella överenskommelser, och vill man frånta mig den friheten får man försöka göra det på demokratisk väg genom att ändra lagen, och inte bara genom att komma med diffusa uttalanden om en ”svensk kultur och tradition” som varken jag eller hundratusentals andra svenskar omfattas av.
För mig är det oerhört ”osvenskt” att ha obligatoriska avslutningar i kyrkan. Sverige utmärks av att staten och kyrkan är separerade och av att alla medborgare har rätt att välja sin egen religion, eller att inte omfattas av någon religion alls. Det tillhör ”svensk kultur och tradition” att hålla religion och offentlig verksamhet åtskilda och att inte tvinga någon att delta i religiösa samlingar.
Just det. Du vill inte, men har du frågat dina elever och deras föräldrar? Du kan väl inte på allvar påstå att elever, föräldrar eller lärare är tvingade till religiösa ceremonier. Du behöver inte knäppa händerna och be, sjunga psalmer eller ställa dig upp om du inte vill. Inte ens ta av dig kepsen och det bästa av allt du behöver inte befinna dig i kyrkan om du inte vill. Ja, man behöver inte delta i skolavslutningar överhuvudtaget om man inte vill.
Ceremonierna i kyrkan harmonierar mycket väl med både skollag och internationella överenskommelser så länge Svenska Kyrkan inte bedriver regelrätt missionsverksamhet eller tvingar människor att medverka. Något sådant har inte skett på väldigt länge.
Är det inte en överdrift när du påstår att det är enbart elevernas avslutning? Har inte vi lärare och föräldrar varit med och bidragit till barnens prestationer? Hur många föräldrar tror du inte tjatar, träter och sliter sitt hår för sina barns bästa? Att lyssna på AC/DC-cover på skolavslutning är lite som att ha träskor på ett bröllop eller ha ett bröllop i Las Vegas. Det är liksom inte på riktigt. Amen.
De enda gångerna jag har hört några synpunkter på var skolavslutningen anordnas är de få gånger som det har varit i kyrkan, jag har alltså aldrig hört någon önska att avslutningen ska vara i kyrkan. Skolavslutningen har för det mesta helt naturligt anordnats på skolgården eller i aulan, något annat har liksom inte varit aktuellt.
Alla skolavslutningar jag har varit med om har dessutom varit lika obligatoriska som alla andra skoldagar.
Det här handlar ju faktiskt inte bara om vilken lokal man är i, utan om att prästerna ska leda avslutningen och att lokalen påverkar innehållet.
Jag har aldrig hört något högljutt knorr om att vara i kyrkan. Däremot har många öppet klagat om sunkig idrottshall eller på skolgården där ingen hör.
Skolan är oblígatorisk i teorin men alla vet hur mycket det tummas på det. Det är ju bara att ta ledigt. Nåja det är en annan diskussion.
Jag har aldrig varit med om att prästen har lett skolavslutningen utan det har rektorn gjort. Tyvärr får jag lov att säga. Men det har med att den skolledaren är ökänd för sina usla framträdanden.
Jag är van vid att vara i matsalen, med en helt OK ljudanläggning, och det är niorna som leder tillställningen. ”Den blomstertid…”, ”Idas sommarvisa” och ”Flaggan vajar” är alltid med, blandat med några mer moderna sång och dansnummer, några tal (elever, lärare och rektor), föräldraföreningen delar ut ett stipendium till ”årets kamrat” (i samarbete med friends) och för det mesta något spex där eleverna driver med oss lärare med glimten i ögat.
Det känns som att prästernas debattinlägg handlar om att de ska få prata till eleverna på avslutningar, inte om vilken lokal som är lämpligast. Det finns förstås på många ställen en tradition som innebär att skola och kyrka har starka kopplingar och jag minns fortfarande med stort obehag den obehöriga lärarinnan vars stora mål var att vi skulle sjunga och be medan det här med pedagogik och att lära ut lös med sin frånvaro. Att vi bryter upp kopplingen kyrka-skola känns som ett bra brott med vissa traditioner.
Bra Christer att du lyfter fram elevernas rättighet att utforma sin skolavslutning som de själva önskar. De finns absolut många elever som tycker kyrkan som lokal är vacker men just inför sommarlovet, så är det sista de önskar förmaningstal från prästen. De tycker också om att lärarna bjuder på sig själva vid detta tillfälle men tyvärr har lärarna mycket svårare att bjuda på en imitation av AC/DC i kyrkorummet.
Precis, både elever och lärare fråntas initiativet och hämmas av lokalen.
Vad är AC/DC, säger väl ungarna då. Nä, det ska vara Bullet for my Valentine eller Lady Ga Ga. Snälla nån blanda inte ihop tillfällena. Jag lyssnar gärna på de tre ovan nämnda men inte på en avslutning. Det finns tillfällen och tillfällen. Jag dansar inte till ”en blomstertid” heller. Det passar liksom inte.
Tycker du ja, ”men har du frågat dina elever och deras föräldrar?” 🙂
Ha, ha! Det sitter i ryggmärgen att man sjunger ”Den blomstertid nu kommer” på avslutningen. Thunderstruck eller Dirty deeds done dirt cheap tar man på kvällen. Med en öl eller två.
och ungefär exakt där ligger problemet – du upplever att det sitter i ryggmärgen, eftersom det är en tradition som är värdefull för dig och sannolikt för en stor andel av föräldrarna. Men det är inte er barndom i repris vi pratar om, utan om dagens ungdomars avslutning på läsåret.
…så politiskt korrekt. Ett lätt sätt att göra sig populär bland elever. Men vilka barn skall välja? Är det bara de äldre eleverna som skall få välja? Eller är de yngre som väljer? Inse vilket kacklande det blir i hönsgården. Nä, du det dags att tuppens kuckeliku ljuder över skolgården. Marsch till kyrkan och så har vi en avslutning som sig bör. Basta!
Förtjusande bildspråk, tuppen är nog en passande bild. Sprätter omkring och det mesta som sägs är galet.
Låt mig ta om det igen, på ett lite annat sätt, så kanske du förstår vad jag säger: skolavslutningen är varken för föräldrar, farföräldrar, morföräldrar eller andra släktingar. Inte heller för prästerskap eller kyrkan.
Skolavslutningen är för lärarna och eleverna, och bör utformas så att den passar dem, inte deras föräldrar eller eventuella tuppar i samhället. Rektor och lärare ansvarar för denna utformning, och varken präst eller klockare har med den saken att göra.
Bra inlägg Christer.
Tack Kristian, det är skönt att vi kan vara överens i vissa frågor i alla fall! 🙂
Pingback: Skolavslutning i kyrkan | Christermagister