På SvD har man lagt upp Spotifylänkar till några partiledares favoritlåtar och när jag ser att When I Kissed the Teacher toppar Jan Björklunds lista snurrar min värld!
Har jag funnit en ledtråd till mannens val av politiskt fokusområde?!
Är låten en symbol för någonting speciellt, och vad i hela världen kan det vara?
…………….Någonstans där tvingar jag mig själv att sluta tänka på saken! 😉
P.S. Med tanke på att Jan Björklunds andra låt på listan är I Love Europe och de övriga låtarna finns det en möjlighet att det hela är ett skämt. För övrigt är Lars Ohlys lista bäst.
…………….
…………………………….
…
………..Titta på Jan Björklunds lista……………………..Titta på Lars Ohlys lista
Länkar till andra bloggar om: skolpolitik, Jan Björklund, Lars Ohly, Spotify,
Christermagister 
Björklunds musiksmak går inte ens att benämna smak. Listan måste vara ett ironiskt skämt från någon illvillig.
Lika är det visst med hans filmsmak.
Jag tror möjligen att det finns någon slags motsatsförhållande mellan musiksmak och att vara väldigt aktiv politiker.
Lars ligger alltså mest på soffan! 🙂
Undantagen bekräftar regeln.
Men å andra sidan kanske Lars Ohly:s musiksmak är en aning för PK inom den grupp han anses representera.
Går det att skriva om detta utan att bli elitistisk och nedlåtande? Jag tror inte det.
Begreppet kulturellt kapital är intressant och jag är nyfiken på om den här formen av populism är kalkylerad eller – ve och fasa – helt äkta?
Under den gemensamma förståelsen att kulturell smak är en högst subjektiv ”vetenskap” tycker jag att man kan vara ganska nedlåtande och säga att man tycker att någon har dålig smak, eller t o m att musiken h*n lyssnar på suger (för att använda ett modernt uttryck med förvirrande associationer). Men att vara elitistisk är en annan sak, då utger man sig för att sitta inne med ett facit för vad som är ”god smak” och det tycker jag är värre.
Trots att alla Björklunds låtar enligt mig drar åt det patetiska hållet så tror jag faktiskt att de två första låtarna är prov på en subtil humor; skolan och europasammarbetet kommer ju rätt högt på hans politiska agenda. Några låtar som framställer kärnkraften i positiv dager kom han väl inte på…
Pingback: Gåtan Jan Björklund « Tysta tankar
Den här då?
🙂 Jag tror inte att den kommer med på hans eventuellt uppdaterade lista heller…
Liksom den här gamla klassikern: