Inga betyg i grundskolan

I går var jag på besök i en grundskola där man inte delade ut betyg. I stället arbetade man med den individuella studieplanen som ett levande arbetsredskap och var tydliga när man skrev omdömen. Pedagogerna var under hela grundskoletiden tydliga med att eleven lär för sin egen skull och byggde undervisningen på elevernas nyfikenhet. Man sa sig inte uppleva några som helst bekymmer med att veta vilka elever som når målen och vilka som behöver extra stöd och resultaten på de nationella proven var goda (långt över riksgenomsnittet).

Feedbacken man fått från gymnasieskolorna var att eleverna kunskapsmässigt inte hade några bekymmer, men framförallt att de var mer nyfikna och mindre skoltrötta än andra elever, de var mer studiemotiverade. De tidigare eleverna berättade att de tyckte att det var tråkigt att börja ”plugga till prov” på gymnasiet och att det var lite svårt i början, men något man lärde sig på ett par veckor.

Jag påstår inte att det finns någon som helst vetenskaplighet i det här, det är bara en berättelse, men uppenbarligen finns det erfarenheter från ett annorlunda arbetssätt att studera; något som ofta efterfrågas inom skolpolitiken och här i bloggen.
———————-
Mina två senaste inlägg om betyg (länk 1, länk 2).
———————-
Länkar till andra bloggar om
: , , , , , , ,

Advertisements

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, flumpedagogik, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

33 kommentarer till Inga betyg i grundskolan

  1. Kristian Grönqvist skriver:

    Naturligtvis är det så. Intresserade lärare som arbetar i team är alltid bra även med annan pedagogik. Mina barn gick i Karlstads första Montessoriskola och hade inte heller några problem med övergången till högre studier.
    Adolf Fredrik i Stockholm har pga sin profil ett mycket mindre antal ämnestimmar än andra skolor, men placerar sig långt över genomsnittet i alla fall.
    Lärare som har en gemensam agenda täcker alltid upp för varandra och kompletterar där det behövs.
    Min kritik i största allmänhet rör skolor där lärare inte har gemensamma agendor, där lärare knappt talar med varandra, där lärare mobbar varandra och där skolverksamheten skulle definitivt behöva en uppstamning.
    Det kan en ensam rektor aldrig göra.
    Det kan däremot en stark statlig styrning göra. Loikala politiker, de har fullt upp med att sko sig själva.

    • Christermagister skriver:

      Jag tror visserligen att en kompetent rektor (eller i alla fall ledningsgrupp) kan göra underverk på en skola, men håller med dig när det gäller den statliga styrningen med hänvisning till rättvisa mellan eleverna i olika kommuner.

      Vore det inte bättre att arbeta med grundproblemet på de skolor som har de problem du beskriver? Eller hur får du in behovet av betyg (som du brukar propagera för) i den frågan?

  2. Kristian Grönqvist skriver:

    Det var mycket skrivfel den här gången, men jag är inte maskinskriverska…

  3. Kristian Grönqvist skriver:

    Fler bilkontroller ger färre olyckor…

  4. Kristian Grönqvist skriver:

    För de uselt motiverade elevernas skull: ”Gå om den här klassen nu, annars kommer det att hända en olycka senare.” För de mer motiverade:” Här har du problem. Kan du och dina föräldrar lösa detta eller behöver Du mer hjälp?” För de riktigt motiverade
    ”Det här och det här och det här är riktigt bra, dessa är inte samma klass på men ändå utmärkt. Är Du nöjd så?
    För lärarna: ”Halva klassen har usla vitsord i tyska! Vad är problemet? En elev stinker i matte! Vad är hans problem?”
    ”Ungarna skriver som krattor och kan knappast läsa högt. Har de läs- och skrivsvårigheter? Är flervalsprov rena skiten? Lotteri?

    • Christermagister skriver:

      Jag förstår vad du menar, men när det gäller eleverna tycker jag att det är viktigare att de behåller sin nyfikenhet och studiemotivation och när det gäller lärarna tvingar skriftliga omdömen dem att vara ännu tydligare med vad det är som brister.

      Dessutom; på skolor som fungerar som du beskriver i din första kommentar brukar betygen i första hand användas för att ”lämpa över” problemen på eleverna. Alla brister anses finnas hos dem och det egna arbetet och organisationen granskas sällan. Återigen, skriftliga omdömen tvingar lärarna att vara tydligare med vad det är som brister.

  5. Kristian Grönqvist skriver:

    Omdömen tolkas i agendans ljus. Siffror går inte att tolka. De är svart på vitt. Jag har ännu inte sätt ett omdöme som går att tolka ensidigt.. Jag har själv haft kurser för företagsledare, som inte kan skriva omdömen på ett begripligt sätt och knappast sett en personalansvarig som inte försöker övertolka ett tidigare omdöme av en person som nyanställs. Jag antar att förhållandet är detsamma för Lärare/föräldrar/elever.

  6. Kristian Grönqvist skriver:

    Det skall dock sägas att skolan har jag ingen större aning om för de omdömen mina barn fick var obegripliga, de var livliga och söta och kreativa och det kunde man med fantasi tolkat som ”pain in the ass”.

    • Christermagister skriver:

      Självklart måste omdömena vara tydliga, framförallt ska det stå klart och tydligt ”xxx har ännu inte nått målen….” om det är så. Där ska det inte finnas något tolkningsutrymme.

  7. Anne-Marie skriver:

    Hej Christer – tack så ofantligt mycket för ditt svar på min blogg. Jag tror det är många aspekter bakom det jag lyssnat in – dels vilka bostadsområden eleverna kommer ifrån. Men jag tror betygsfrågan måste och bör ses som en kritik mot oss lärare – att vi inte har varit tydliga nog med att gensvara på kunskaper eleverna har fått och erövrat. Jag måste säga att perspektivet att inte ha betyg tilltalar mig mer – men då krävs det att omdömen skrivs väl och formuleras ordentligt. Jag vill det bästa med skolan och skolans innehåll och det vet jag att vi lärare vill. Därför måste vi utveckla våra kompetenser att gensvara. Återigen – tusen tack! Låt oss fortsätta diskussion och innhållsdiskussionerna. Anne-Marie

  8. Ping: Betygsfrågan – väldigt svår fråga « Anne-Marie Körling

  9. Anne-Marie skriver:

    Länkat till ditt inlägg. Det är bra att problematisera. Tack igen. A-M

  10. Kristian Grönqvist skriver:

    Äntligen börjar Ni förstå mina invändningar mot omdömen. Omdömen är relativa och elastiska. Det som tolkas av en lärare som ett negativt omdöme kanske tolkas av en förälder som ” det här var ju egentligen inte så dåligt” ”nå målen??? vad är det? är det vid avslutad skolgång? han har ju tid på sig”.
    Siffror är inte flummiga. En etta är en etta, en femma en femma.
    Ett är skitdåligt presterat och måste förbättras med en gång annars blir resten av skolgången illa underbyggd.
    En femma är inte mycket att göra åt. Det blir inte bättre.
    Tydligheten i meddelandet med siffror kan inte bli bättre
    Tydligheten i meddelandet med omdömen kan inte bli sämre.

    Kan man anta att motståndet mot betyg innebär att man inte vill vara tydlig?
    Man vill inte skapa olyckliga människor, inte skapa treauman, inte avundsjuka eller stress. Man vill bara ha lyckliga nyfikna elever.

    Men hur går det när dessa lyckliga, som knappt kan skriva eller räkna blir vuxna?
    Och hur lyckliga blir deras föräldrar, som hade tolkat flummet på sitt sätt? När de inser att de sabbat sitt barns möjligheter att välja jobb?

    Vems ansvar är det då?

    • Christermagister skriver:

      Jag har inga problem att förstå dina invändningar mot otydliga omdömen och jag har skrivit från början att jag vill att man satsar på att förbättra hur man skriver omdömen i skolan och genomför utvecklingssamtal. Följer man dagens lagar och förordningar finns det ingen som helst möjlighet att föräldrar eller elever missar att målen inte är uppnådda; vid minsta misstanke om att eleven inte kommer att nå upp till målen ska saken utredas och ett åtgärdsprogram skrivas. ”Av programmet skall det framgå vilka behoven är, hur de skall tillgodoses samt hur åtgärderna skall följas upp och utvärderas.” (Grundskoleförordningen) Det är det här jag tycker att vi måste bli bättre på i skolan, men inom skolpolitiken talar man bara om betyg. Jag är inte helt emot att använda betyg (som jag skrivit tidigare), men tycker att det är ett större problem att man inom skolan är så dålig på att utreda orsakerna och lägga fram framåtsyftande åtgärder.

      P.S. Jag skulle fortfarande gärna vilja höra vad du menar med det här med ”högre krav” också, se sista kommentaren i detta inlägg:

      https://christermagister.wordpress.com/2010/05/18/betyg-fran-ar-6/

  11. Kristian Grönqvist skriver:

    Svar på bloggen du länkar till finns nu där.

  12. Ann-Charlotte Ekstedt skriver:

    Hej, jag jobbar på ett gymnasium med IV-program och funderar hur vissa elever kan få godkända betyg från grundskolan för att komma in på nationella program men som sen inte klarar av det och hamnar hos oss. Så ett betyg behöver verkligen inte vara ett dugg tydligare än ett omdöme. Det finns alltså lärare som ger snällbetyg (så slipper man åtgärder) som stjälper snarare än hjälper.

    • Christermagister skriver:

      Ja, eller så har man följt signalerna från skolpolitiker och media och satsat på att låta eleverna plugga in ytliga kunskaper som går lätt att mäta genom skriftliga prov (allt för ”tydlighet” och ”rättvisa”). Dessa kunskaper försvinner ganska snabbt efter provtillfället eftersom förståelsen inte finns.

  13. Kristian Grönqvist skriver:

    Fortfarande talar jag om betyg i varje klass. Är det så himla svårt att förstå det. Då behöver inte det hända som Ann-Charlotte talar om och det vet hon själv. Ställ Dig frågan själv A-C.
    Varför får vi så dåligt presterande elever till Gymnasiet fast de t.o.m har befriats från betyg? Alt.1: För att de aldrig fick riktiga betyg Alt.2: För att de fick snälla omdömen alt.3: För att avstämning saknades i sex år och det redan var kört?

    • Christermagister skriver:

      Det är inte alls svårt att förstå Kristian, du är inte så missförstådd som du tror! Förstår inte du att vi talar om tydliga omdömen varje termin, där man inte kan missförstå att eleven inte har nått målen? Den funktion du är ute efter med betygen inkluderas, men dessutom lägger man till en beskrivning av exakt vilka moment inom ämnet som eleven behöver utveckla och på vilket sätt man bör, och planerar, att göra det. Att få veta att man inte har nått målen i Svenska är ganska meningslöst om det inte efterföljs av information om att det t ex är den skriftliga framställningen som behöver utvecklas och hur man kan träna upp den. Vi som är för utvecklandet av omdömen försöker inte ”smita undan” att göra en bedömning, tvärtom vill vi göra bedömningen tydligare än genom att enbart ge ett betyg.

      Dessutom, om vi får dåligt presterande elever till gymnasiet är det långtifrån säkert att det har någonting alls med betygen att göra. Det kan handla om att lärarna har gett eleverna undermålig undervisning, att de har låtit eleverna plugga ytliga fakta till prov, att eleverna i allt större utsträckning har ett annat modersmål än svenska och att skolan inte har lyckats kompensera för detta ännu mm mm. (Se inlägget ”Att inte nå målen”.)

  14. Plura skriver:

    Hittade en intressant länk till dagens UNT om en vetenskaplig studie av IFAU. Där man hävadar att barn som kommer från studieovana miljöer har en fördel med betyg.
    Kolla http://www.unt.se/uppsala/tidiga-betyg-gynnar-svaga-elever-968370.aspx

  15. Anders B Westin skriver:

    Även DN skrev om detta idag och jag hittade detta.

    http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/ifau_-_institutet_for_arbetsmarknadspolitisk_utvardering/pressrelease/view/betyg-paa-laag-och-mellanstadiet-var-bra-foer-vissa-barn-men-inte-foer-alla-419061

    via denna ledare:

    http://www.dn.se/ledare/signerat/betyg-for-jamlikhet-1.1115922

    NGT att begrunda och som kanske kan vara en illustration till verklighetens besvärliga kausalitet.

    Slutsats: Betyg kan vara ett fungerande om än förenklat signalsystem för ansträngning.

    • Plura skriver:

      Precis Anders, det var väl så vi använde betygen för att tas uppåt i utbildnigsnivåerna.

      Det andra är en romantisk syn på att kunskaper från skolan är huggna i sten. De är lika rykande inaktuella som gårdagens tidning i många ämnen.

    • Christermagister skriver:

      Jag har inte hunnit läsa igenom texterna ännu, men visst kan betyg fungera både som morot och väckarklocka, det är det ingen tvekan om.

  16. Jan Lenander skriver:

    Den här exemplet tycker jag visar att betyg spelar väldigt liten motivationsroll om det finns bra omdömen istället men att det är viktigt att omdömen måste kalibreras på något sätt för att vara meningsfulla.

    Det finns mycket som visar att lärarens inställning och engagemang påverkar elevernas resultat så det är väldigt troligt att minskningen av skoltrötta elever etc hänger ihop med att lärarna fick arbeta på ett sätt de trodde på.

    • Christermagister skriver:

      Eftersom pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram inte bör lämna någon tvekan om att eleven inte uppnår målen så tycker jag att den enda utgångspunkten för de högre omdömena bör vara elevens tidigare nivå, som jag skrev i ett tidigare svar: ”vi borde utgå från elevens egen utveckling och se till att den hela tiden går framåt, då är eleven (och lärarna) värda beröm”. Då skulle vi slippa elever (och lärare) som ”är nöjda” med betyget och inte satsar på att utvecklas ytterligare.

  17. Jan E skriver:

    Skriftliga omdömen tenderar att bli beskrivningar av elevers personligheter istället för att koncentrera sig på ämnena. Har tappat räkningen på alla de ”omdömen” som beskriver Kalle som antingen livlig, färgstark, rolig, spjuver eller initiativrik. Denna typ av omdöme säger möjligtvis något om Kalle i det speciella situationen, i den gruppsammansättningen och med den aktuella läraren men inget om Kalle hur klarar ämnet.

    Jag ser betyg som en tidsbesparande åtgärd från skolans sida och att man ger elev och föräldrar en chans att reagera och agera. Hur konstigt det än låter så på något märkligt vis blir situationen skarpare när de små bokstavskombinationerna kommer in i leken. Eleven undrar plötsligt hur det kan komma sig att han bara får G istället för VG. I detta läge måste naturligtvis lärare motivera sin bedömning och påtala vad som kan göras bättre för att nå de kunskaper för att erhålla motsvarande betyg. Men det är eleven som sätter upp målen för sitt lärande. Många elever är nöjda med sitt G medan andra vill sikta högre. Men att lärare skall sitta skriva hundratals omdömen och åtgärdsprogram håller inte i längden.

    Jag inser naturligtvis att betyg kan bli en enorm belastning för en del elever. Dels för dem som inte klarar sig och för dem som hotas att förlamas av prestationskrav.

    • Jan Lenander skriver:

      Jag tycker att betygens roll överbetonas åt båda håll. Det är få elever som förlamas av prestationskrav baserat på betyg, det finns ofta bakom en massa ambitioner om att eleven ska bli läkare, högutbildad och göra karriär som eleven har svårt att leva upp till. De svaga eleverna känner en större belastning av vaga omdömen som får dem att tro att de kommer att misslyckas i livet än av själva betygen.

    • Christermagister skriver:

      Jag tycker också att betygens roll överbetonas. Det är ju viktigare med själva bemötandet av eleven och som Jan E skriver måste ju betygen åtföljas av en motivering och framåtsyftande åtgärdsförslag. Det stora hindret för goda skriftliga omdömen är nog det Jan E påtalar; det är inte möjligt när lärarna ansvarar för flera hundra elever.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s