Att bygga undervisningen på ett intresse

MangaJapansk kultur, bl a i form av serietidningar, filmer och spel, är redan en del av våra elevers vardag. I vissa fall är intresset så stort att de läser japanska på fritiden. (SvD)

Hur använder du det intresset i undervisningen?

Inom bildundervisningen finns det ju självklara teman att bygga på, men jag ger mig sjutton på att vi kan hitta referenser inom alla ämnen. Många läser serierna på engelska, vi kan räkna ut vinklarna när trollformlerna studsar omkring och religiösa inslag är inte ovanliga (särskilt inom kampsporter).
….Kom gärna med fler exempel, eller berätta om hur du byggt din undervisning på ett annat elevintresse; för jag tror att det är viktigt att vi pedagoger hänger med i utvecklingen och tar tillvara styrkan som finns i att eleverna blir motiverade av ämnets inramning.

Jag har t ex under en period baserat all matematikundervisning för ett gäng högstadietjejer på utbudet i den lokala kläd- och sminkaffären; en riktig pedagogisk guldgruva!

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i flumpedagogik, Läraryrket, Pedagogik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Att bygga undervisningen på ett intresse

  1. MarySaintMary skriver:

    Du har säkert koll på dina elever, men annars kanske det blir tråkigt för den av tjejerna som redan känner sig alienerad pga bristande intresse för smink. (absolut ingen invändning mot saken i sig, snarare mot antagandet om Hur Tjejer Är.)

    Har själv använt mig av intressemetoden, men det blir ju nästan för lätt när ämnet är musik 🙂

    • Christermagister skriver:

      Mitt val av ämne grundade sig naturligtvis på en utförlig och professionell analys av elevernas intresse… 😉 Allvarligt talat, visst har du rätt, men jag kände dem tillräckligt väl för att vara säker på att det skulle gå hem; och i annat fall får man väl anpassa sig: ”Jasså, det finns ingenting här du skulle vilja ha? Vilken affär ska vi gå till då?”

      Det här gällde en liten grupp på 4-5 elever. I en större klass är det naturligtvis svårare att hitta ett gemensamt intresse, men antingen kan man låta dem välja olika intressen, eller så får man variera undervisningen; köra önskelista i affären en vecka och sedan fortsätta med mopeder, filmer, sporter, hästar eller vad som kan vara intressant.

      Jag kan tillägga att vi hann med riktigt intressanta diskussioner om samhällets skönhetsideal, barnarbete och djurförsök i anslutning till arbetet med kläder och smink.

  2. Kristian Grönqvist skriver:

    I vanlig ordning är jag lite käring mot strömmen. Jag blir alltid lite bekymrad, när man talar 0m skolan i termer av att ”idag ska vi tala om vad Du är intresserad av”
    Inte av vad skolan är intresserad av att lära ut. Det är som om själva allvaret i det som skall inläras saknas. Det kan ju faktiskt resultera i det kunskapsförakt vi idag i samhället upplever.
    Kunskap är det inte så noga med. Huvudsaken är att man har roligt.
    Naturligtvis är det inte fel, om det är både och…
    Men jag saknar den initiala informationen om att skolan i första hand är på allvar och att eleverna verkligen skall bibringas den uppfattningen om att framtiden är för deras del försedd med fler alternativ om man går hyggligt igenom skolan

    • Jan E skriver:

      Väl sagt!

    • Christermagister skriver:

      Vilket tema man än bygger undervisningen på så är det såklart läroplanens mål som är fokus för lärarens planering och undervisning; temat är bara en inramning. Om eleverna t ex ska lära sig division så är det den matematiska didaktiken som är lärarens fokus, men vilka exempel h*n använder sig av spelar ingen roll, så varför inte passa på att använda exempel som eleverna tänder på?

      Tycker ni verkligen att det är ett problem att eleverna har det för roligt i skolan? Att lärarna generellt i första hand bedriver en verksamhet ämnad att roa eleverna? Då har ni sett en helt annan verklighet än den jag har observerat! Att skolan i första hand är på allvar tycker jag är självklart, och dessutom övertydligt i dagens skola.

      Förakt för kunskap har jag heller inte sett mycket av, däremot en uppgivenhet inför sättet skolan försöker förmedla den på. När samhället i övrigt är fyllt av tekniska lösningar som underlättar genomförandet av uppgifter och på ett tydligt sätt visualiserar processer är det kanske inte konstigt att man suckar åt att behöva leta fakta i kartböcker som trycktes för 20 år sedan och åt en lärare som kämpar med att förklara ljudvågornas utbredning med hjälp av en krita på svarta tavlan?

      • Plura skriver:

        Klokt sagt.

      • Jan E skriver:

        Det ena utesluter väl inte andra. Som lärare måste du bemästra tavelkonstens ädla konst. Sedan ska man komma ihåg att tavlan är lika mycket till för eleverna som för läraren. . Man ska komma ihåg att tekniken medför alltför ofta strul och gör att man som lärare får vara beväpnad med dubbelkommando. I längden är det inget man varken orkar eller har tid med. I valet mellan digitala och analoga metoder vinner det senare. Än så länge.

        Problemet är inte att eleverna vill ha roligt utan att problemet ligger i att veta vad eleverna tycker är roligt. Ytterligare en parameter i lustpedagogiken är att alla elever tycker olika och att det varierar från dag till dag. Sedan kan det vara bra om läraren också tycker att det är roligt och att det fungerar med just den klassen i det specifika tillfället. För att använda en markandsekonomisk klyscha ” det är lättare att sälja om man tror på det man säljer”. Med andra ord tror jag på läromedelsmetoden är sannolikheten att det går hem hos eleverna så mycket bättre än att jag försöker mig på någonting som andra hävdar är bra.

  3. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag vet inte jag Christer.
    Dagligen konfronteras man av bilder från skolor som är renoverade för 10 år sedan och ser ut som skithus. Man får läsa om elever som är närvarande eller icke närvarande som de vill, om lärare som är uppgivna för att elever är helt ointresserade,
    mobbning, elever som inte har betyg i alla ämnen när de slutar skolan, man behöver bara gå in på bloggtoppen för att se ungas skrivfärdighet och språkkunskap, man refererar till Wikipedia som om det vore en vetenskapligt relevant källa, överhuvudtaget hela det postmoderna samhället andas kulturfientlighet, kunskapsfietlighet och ytlighet. Därför finner jag det måhända en smula lättvindigt att sopa alla dessa fakta under mattan i en diskussion om vad som skulle behövas för att få skolan på rätt köl igen.
    Skolan har i mångt och mycket blivit en förvaringsplats för barn och ungdomar, lärarnas status har sjunkit i takt med det, lönerna är bara ett bevis för min tes och jag ser få som försöker på allvar ändra denna inriktning.
    FFa får inte lärarna bara jamsa med, vi vill ha lärare som poängterar vikten av skolan, vikten av att skolan som byggnad är ”helig”, vikten av att närvaron är nödvändig, vikten av att lärarnas viktigaste göramål är att dela ut kunskap, inte att få pengarna att räcka till.

    • Christermagister skriver:

      Skolor som ”ser ut som skithus” och sänkt status är som hönan och ägget…

      Jag tror att alla lärare skriver under på din sista mening, har du sett eller hört motsatt åsikt?

    • Jan E skriver:

      Jag vikarierade på en skola i sydvästra Stockholm idag och kan bara instämma i din beskrivning. Vissa ”elever” borde inte släppas in i möblerade rum. Vilka vildar! I det klimat som råder på den skolan är undervisning helt uteslutet och den tekniska utustning som några debattörer har föreslagit skulle vara stulen efter första dagen. Har aldrig känt mig så lättad efter en arbetsdag. Lättad över att slippa gå tillbaka på måndag. Ordnarie lärare var tydligen sjukskriven. Undrar varför och för vad?

      • Christermagister skriver:

        Det är tråkigt att ni verkar vara så präglade av de värsta exemplen. Jag vet att de skolor ni beskriver finns, men ska jag bara utgå från dem finns det i stort sätt ingenting jag kan skriva om. Det enda som då återstår är att skriva upprepade inlägg med titeln ”STÄM KOMMUNEN FÖR ATT DE INTE TAR SITT ANSVAR”!

        Nej, nu överdrev jag, ovanstående inlägg om att försöka bygga sin undervisning på elevernas intressen är relevant i alla miljöer…liksom många andra inlägg. Jag säger inte att det är lätt, men att bara sätta ner hälarna och säga ”det är omöjligt” åt allt leder ingenstans alls.

        • Jan E skriver:

          Min upplevelse är att situationen är akut på väldigt många skolor. Det är inte fråga om undervisning längre utan att se till att eleverna inte slår varandra fördärvade. Är det inte slagsmål så kan du ha två-tre elever som beter sig som om de gick på något väldigt uppiggande eller så har du de som går planlöst ut och in klassrummet. Riktigt tragiskt blir ju läget när man skriver till föräldrarna om hjälp för att deras barn krälar på golvet, skriker och kallar varandra för alla möjliga och omöjliga saker. Detta skriver lärarna i sin desperation men tydligen helt utan stöd av rektorn. Såg nämligen inte hans namnteckning. Ytterligare en sak att ta i beaktning är språkförbistringen; 90 procent av barnen har ett annat eller inget modersmål alls och av det kan anta att många föräldrar inte kan ta del av informationen. Att prata om omdanande pedagogik och roliga lektioner när saxen förvandlas till missil i klassrummet känns avlägset. Tyvärr är min erfarenhet från de tiotalet skolor jag har besökt de senaste månaderna att undervisning är något som kommer väldigt långt ner på listan, och undervisning är en lärares huvuduppdrag.

        • Christermagister skriver:

          Det du beskriver är riktigt tragiskt och ofta undrar jag varför inte fler sätter ner sin professionella fot och vägrar att arbeta under liknande förutsättningar. Och stämmer kommunen!

          • Jan E skriver:

            Jag tror att det börjar bli dags att filma med dolda kameror i skolor. När föräldrar och skolpolitiska högdjur kommer besök sitter de flesta elever som tända ljus. Nej, uppriktigt talat tror jag att det bristande intresse från skolpolitiker som är det allvarligaste. De bryr sig inte, eller så vågar de inte komma. Många verkar bilda sin världsbild enbart på tidningsartiklar. Just rasar en skoldebatt i Värmdö kommun som föräldrar har startat. Anledningen är att många av kommunens elever inte klarar gymnasieskolan. De har helt enkelt fått för höga betyg och saknar grundkunskaper. Detta har sju utredningar på rad visat men politikerna har struntat i det. Men nu har några föräldrar dragit igång namninsamling, facebookgrupp och bloggar och Gud vet allt. Ett fantastiskt initiativ som inget annat vill än att deras barn ska få en bra skolgång och kunskaper för livet. För en vecka sedan uppvaktades utbildningsnämnden av föräldrar men istället för att enas över partigränserna blev det käbbel. Varför inte enas och gör något åt saken? Inte då… De frågor och argument som kom från ledamöternas strupar fick mig att häpna. Jag undrar om de någonsin satt sina fötter i en skolbyggnad sedan deras egen skolgång. Kan meddela att medelålderna var väldigt hög och församling var väldigt trött.
            Den som vill kan följa alla turer på http://www.barnensskola.se

          • Christermagister skriver:

            När man blandar in partipolitik i skolverksamheten blir det inte bra, och ju mer lokal nivå frågorna ligger på desto svårare blir det att hitta intresserade och kompetenta politiker, förstås. Jag tycker nog att kommunpolitikerna kan ha ett visst inflytande över skolorna i kommunen, t ex om man ska bygga en ny idrottshall, men långt ifrån så stort som i dag.

            • Jan E skriver:

              Min upplevelse från nämdemötet bekräftar min uppfattning hur det blir när hobbypolitiker sitter och röstar igenom förslag. Inte ett ord, inte ett enda inlägg utan bara en hand upp vid voteringen. Kanske blev de blyga av föräldrauppslutningen och att lokalpressen var där?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s