En skola

Jag var på en anställningsintervju i går och kom lite för tidigt. Jag satte mig och skrev ner vad jag såg, och här kommer en redovisning av detta i något redigerad form; har jag precis skrivit en dikt?

Ute,
grå asfalt, slitet tegel, betong och lysrör
inte en gräsfläck
en klätterställning med blekta färger och trasiga trappsteg
trafikens brus i bakgrunden
papperskorgar där botten har gått ur.

Inne,
en ekande korridor där ljudet fortplantas och förhöjs
linoleumgolvet nästan täckt av svarta skomärken
den billigaste sortens tygblommor har blivit dammgråa
anslagstavlor med trasiga lappar som lockar med förra årets aktiviteter

Människorna,
lärare i mörka och gråa färger – de ser trötta ut
barnen är den enda färgklicken
färgstarka kläder, fladdrande slöjor, stora bruna ögon
äntligen någonting som lever i den här miljön!

——————–
Länkar till andra bloggar om:
, , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till En skola

  1. Klart det är en dikt! En iakttagelsedikt. Som beskriver en helt vanlig skola. Men magkänslan, vad sa den dig?

    Anledningen till att jag frågar är för att jag vet hur mina iakttagelser brukar bli. Får jag en bra magkänsla när jag kliver in i en skola blir mina iakttagelser av en mer positiv karaktär. Och tvärtom.

    Vad är det egentligen som gör att man direkt känner att ”Det här är en skola jag skulle trivas i/kunna sätta mina barn i”? Är det något i luften? Miljön? Jag tror inte det har med människorna att göra för jag kan få positiva och negativa känslor av helt tomma skolor också.

    Intressant och tänkvärt.

    Hur gick intervjun?

    • Christermagister skriver:

      Skolan, som byggnad, gav helt klart en negativ magkänsla…men samtidigt vet jag av erfarenhet att sådana skolor brukar kunna bjuda på både underbara elever och kollegor. Det är som att man svetsas samman av den ”fientliga” miljön… Det lockas jag av. Men jag tycker att det är anmärkningsvärt att man låter en byggnad förfalla på det sättet.

      Intervjun gick bra, men tyvärr var det aktuella jobbet en ”vanlig” lärartjänst och inte en specialpedagogtjänst.

  2. janne skriver:

    Känner igen fenomenet… Vår skola renoverades för 7-8 år sedan, men nu är det redan slitet och fult. Många elever på liten yta ger slitage.
    Men målar man om? Nej det är ju nyss (?) gjort…
    En lägenhet tapetseras och målas vart 10-12:e år tror jag, men skolor med hundratals elever som använder och sliter den struntar man i. SKANDAL!
    Positiv och kreativ lärandemiljö…?

    • Christermagister skriver:

      Ja, och att man ofta ser en markant skillnad på skolornas slitage och grundstandard beroende på stadsdel är också förödande. Hur ska eleverna kunna dra någon annan slutsats än att de värderas olika beroende på bostadens placering och föräldrarnas status?

      • Morrica skriver:

        Att kommuner värderar skolor olika märks inte bara i arbetsmiljön, och visst slår det igenom i elevernas resultat också. Föga förvånande, men tråkigt.

        Jag gillar din dikt, att den är lite klyshig förlåter man gärna när den speglar ett ögonblick så initierat.

  3. Johan Eckman skriver:

    Det låter ju inte så muntert, poesi eller inte. Är det ett sånt ställe man vill jobba på? Även fast barnen framställs positivt.

    Annars gillar jag delen med ”förra årets aktiviteter”.

    • Christermagister skriver:

      Ja, den självrannsakande frågan som dyker upp i sådana tillfällen är vilket som är viktigast, sin egen trivsel och bekvämlighet eller…hur ska jag uttrycka det…behovet av att göra en insats där det verkligen behövs…

  4. Mats skriver:

    ”Papperskorgar där bottnen gått ur” – kan vi hitta en bättre bild för den totala hopplösheten?

    Du visar ständigt nya sidor!

  5. Miljön sänder signaler till både elever och lärare. Miljön säger också något om både elever och lärare. Jag har en krukväxt och ett ljus på katedern. En av mina elever frågade varför. Jag svarade att det var för att jag skulle ha något vackert att se på i ett i övrigt trist klassrum. Men du har ju oss, svarade hon förebrående.
    Jag tycker jag gjorde en rätt snygg räddning, men helt kan man inte svälja så stora grodor.

    • Mats skriver:

      Jag har en kompis som gjorde motsvarande tabbe på förskolan vi arbetade på. det var mellanmål, stressigt och många barn.
      C: Nu får ni vara snälla för jag är alldeles ensam!
      T (5år): Men du är väl inte ensam? Du har ju oss!

    • Christermagister skriver:

      Ibland blir det tydligt varför man väljer att arbeta med barn/ungdomar, trots allt! 🙂

  6. Anders B Westin skriver:

    Jag tycker att ni till hösten skall göra ett studiebesök i Kvarnsvedenskolan i Borlänge. Då är ombyggnaden färdig.

    Då får ni se motsatsen till Christers beskrivning.

    Lugna fina skollokaler + barn och lärare i glada färger.

    En av fröknarna har en prilla under läppen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s