I går kväll när jag tittade in på Malmö högskolas web-portal såg jag att jag plötsligt fått en ny uppgift:
Här kommer också en länk till ett uppslag ur Nämnaren 2007:3 som ger exempel på ett trevligt sätt att arbeta med vinklar. Det är omsättningsbart för alla åldrar. Att göra kärleksbrevet själv eller med någon ingår i den obligatoriska kurslitteraturdelen.
Lycka till / Marianne
Jag har inte klickat på länken ännu; för att komma i rätt stämning måste jag nog köpa hem en bukett blommor, värma upp med några romantiska dikter och leta reda på Eros Ramazzotti på Spotify först…
I den här kursen tycks man sikta på mer än att utveckla mitt matematiska sinne, kanske lyder strävansmålet ”att utveckla studenternas romantiska ådra”…
Länkar till andra bloggar om: utbildning, högskola, kärleksbrev,
Påstående: Vi skriver alldeles för få kärleksbrev och för många torra SMS i dagens samhälle. Håller du med?
Christermagister 
Messen har gjort språket lika nödtorftigt som en gång telegraferandet var i den gamla koppartrådseran.
Att formulera sig mer sinligt och utryckfullt är en bristvara.
Jag håller inte med föregående kommentar. Nog för att språket generellt är sämre i sms än i brev, men sms, mail, chattar och liknande, har också gjort att alla skriver. Den generella nivån må vara lägre, men om fler skriver kommer också fler utveckla ett intresse för skrivande, och vi kommer även se en generell tendens mot att fler skriver bra.
Men visst är det något speciellt med handskrivna brev; en känsla man inte riktigt kan fånga på något annat sätt.
Visst är det bra att den generation du tillhör är bättre skribenter än min.
Vad jag dock försöker säga är att orden i det ”nya mediat” inte kommer emot dig på samma sätt som när du försöker gestalta känslor och skeenden i skriflig form. Och då menar jag verkligen inte ”the old faschen way” med handskrivna brev.
När jag försöker den vägen, som jag en gång uppfostrades i, svär pennan märkbart.
Det är först när jag får tangenterna under fingranrna som orden flödar och ger ett sammanhang.
Inte sämre, det håller jag inte med om. Rationellare, däremot, mer ekonomiskt, mer koncentrerat, innovativt, absolut men därmed inte sämre.
Och jag håller absolut med dig om det positiva i att fler skriver.
Sms och Twitter tvingar en att vara innovativ med språket. Det tycker iallafall jag är skoj.
Visst är det skoj att vara innovativ med språket. Att koncentrera budskapet.
Men så andefattigt när man ska uttrycka känslor och få texten att komma emot läsaren.
Håller inte med! 🙂 Har läst många twittringar, sms och facebookstatusar som uttrycker känslor på ett helt fantastiskt sätt. Nyligen läste jag följande twittring till exempel:
”[namn] vill inte sova, för då måste jag sluta lyssna på Stay With Me.”
För mig blir det väldigt talande och exakt och jag kan känna känslan, jag har ju varit med om liknande själv.
Jag tycker det blir ännu mer talande när man inte väver in en massa utfyllnad, utan säger precis vad man menar. Men sen är jag ju inte så mycket för översvallande romantik, krångliga meningsbyggnader och adjektivsjuka heller.
Kan det vara en generationsfråga?
Tyvärr kommer det citat du gör inte emot mig som läsar. Bara ett kallt konstaterande. Hur romantikst är det?
Generationsfråga, personlighetsfråga, jag vet inte, man har väl olika smak bara. Och romantiskt, nej, det vill jag inte ha det. Känslomässigt, däremot, ja. Men jag gillar när man får tänka lite själv och inte får allt serverat. Jag tycker det blir mer känslomässigt då.
Man hade väl kunnat skriva ”den här låten är så fruktansvärt vacker, den går rakt in i hjärtat på mig och jag får tårar i ögonen av att tänka på att jag snart måste sluta lyssna på den för att lämna över till sömnen och yadayadaromantisktdravel” men det skulle inte ge mig mer.
Christer, jag känner inte personen som skrev det mer än att jag följer hans blogg. Men så kan det säkert vara.
Det handlar nog också om att man i twittringar och SMS ofta känner mottagaren väl, gör man det kan ju ovanstående mening vara fullständigt tillräcklig, men i andra fall är den kanske helt intetsägande.
Jag tänkte inte längre än att det är trevligare att få ”ett riktigt” brev än ett SMS.
För övrigt tycker också jag att det är lite roligt med de nya orden som tillkommer, men för att det ska kunna ses som någonting positivt i det stora hela måste man ju utgå från att individen har ett välutvecklat språk från början. Jag tror inte att det är någon tvekan om att dagens datoriserade kommunikation utarmar språket på längre sikt.
Får instämma i ditt inlägg, men som jag sagt ovan det är en konst att få texten att komma emot läsare och att uttrycka känslor kräver lite mer utrymme än vad SMS och Twitter erbjuder.
Pingback: Tweets that mention Kärleksbrevet « Christermagister -- Topsy.com
Just det ni resonerar om – hur språket förändrats med tekniken – diskuteras i UR programmet I love språk – Chatt och sms-språk. Det finns i UR Play t.o.m 6 juni på den här länken: http://www.ur.se/play/153507
Vänliga hälsningar,
Gabriella Ekelund UR Interaktiva medier
Ett ytterligare program kan vara intressant i sammanhanget! I love språk – Med brevet på fickan. Så här beskrivs det i UR Play: ”Kan vi bevara språkets kraft om vi skriver sms istället för brev? Diskussion med författaren Eric Ericson och historikern och brevexperten Britt Liljewall.”
Finns tillgängligt t.o.m 29 maj på den här länken: http://www.ur.se/play/153305
Gabriella Ekelund
Tack för de tipsen!