Religiösa friskolor

Debatt om friskolor

Bildlänk till websändningen. Diskussionen om religiösa friskolor startar efter ca 16 minuter.

Skolfront anordnade en debatt om friskolorna häromdagen där jag tycker att man lyckades få fram både för- och nackdelar på ett bra sätt. När det gäller de religiösa friskolorna tycker jag dock att frågan är enkel och citerar Lars Ohly:

Jag tror att den här rektorn var väldigt ärlig när hon sa att hon hade fått en uppenbarelse från gud att starta den här skolan och att hon såg det som väldigt bra att överföra sina kristna värderingar till sina barn. Jag tror att hon var väldigt ärlig med det, men hon ska inte ha rätten att göra det. Skolan ska vara fri från den typen av påverkan.”

Jag kan inte förstå att man kan stå och tala om valfrihet när det gäller så små barn, och inte heller hur man kan tro att undervisningen ska uppfattas som objektiv när skolans lärare även leder bön och andakt. Att friskolesystemet inte bara leder till ökad segregering har man kanske en poäng med (i alla fall teoretisk), men när det gäller de religiösa friskolorna finns det i alla fall ingen tvekan; vi tillåter att barn separeras med föräldrarnas religiösa tro som grund. Vansinnigt, tycker jag!

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Fråga: Bör religiösa friskolor förbjudas?
Tummen upp för ”Ja, de bör förbjudas”.
Tummen ner för ”Nej, de bör tillåtas”.

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Religiösa friskolor

  1. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag tror också att religiösa människor i huvudsak har goda avsikter, men vägen till H-tet är som bekant kantad med goda föresatser

  2. Magda skriver:

    Medhåll. Jag tror inte på konfessionella friskolor.

    Men… många, många barn och ungdomar växer upp i hem med en starkt troende atmosfär, eller inriktning. Inte få av mer eller mindre sekteristisk karaktär (vilket också skrevs om i DN, på Insidan, idag).

    Vi som arbetar i skolans sfär borde ha mycket större kunskaper och bättre beredskap för att se dessa unga och stötta dem. De faller mellan stolarna och hamnar inte sällan mellan två världar; hemmet å ena sidan med sina krav och föreställningar om hur livet ska vara och levas och skolans/skolkamraternas/samhällets å andra sidan.

    Hur kan vi bli bättre på att uppmärksamma detta? Och hantera det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s