”Alltför många elever har tappat motivationen för studier därför att de inte förstår det som undervisas, eller varför de skall lära sig det. Då hjälper det inte med yttre motivation i form av betyg eller andra påtryckningar.”
Dagens flumpedagogiska text står Peter Gärdenfors för;
länk till Sydsvenskan
.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, betyg, pedagogik, flumpedagogik,
Christermagister 
Det ena behöver väl inte utesluta det andra?
Gertie
Kanske inte utesluta (livet är en ballansgång), men jag tror att de yttre belöningarna skadar den inre motivationen och det är precis vad artikelförfattaren menar (uppbackad av vissa undersökningar).
De traditionella formerna av yttre belöning som skola och föräldrar ägnar sig åt (t ex guldstjärnor, godisbitar, pengar och betyg) kan till en viss gräns och med rätt inställning vara ett komplement till den inre motivationen, men det är stor risk att de i stället är till skada.
Man lär sig hur man gör för att vinna belöningen, helt enkelt. Visst ligger det mycket i det.
År för år kommer elever till oss (de har ju rådbråkats igenom grundskolan och delar av gymnasiet när de kommer till oss, så det jag ser är mer resultatet av svensk skola än processerna i densamma) allt mer inriktade på att ge oss lärare vad vi vill ha – de lämnar in läxor någon annan rättat eller gjort åt dem för att de har lärt sig att en läxa utan fel, inte en läxa som visar vad just de som individer kan och inte kan, är något eftersträvansvärt. De ber att få skriva om prov trots att de med god marginal skrivit godkänt resultat, för att de har lärt sig att ju högre poängantal på provet ju större guldstjärna får man.
Och för varje år som går tar det allt längre tid innan de kan släppa detta och med hull och hår ge sig in i den process det är att lära sig saker och ting. Eleverna är inte dummare än de varit tidigare, de är inte kallsinnigare, mer beräknande, latare eller slugare så det är något annat som ändrats.
Ja, betygs- och bedömningshetsen har förvandlat lärarna till bedömningsmaskiner; inte så konstigt att eleverna inte vågar lämna in läxor som ”spretar lite”. Jag vet att jag skrivit det förut, men det tål att upprepas; frågorna jag har fått från elever när jag inte har varit bedömande lärare är så mycket bättre, klokare och mer lärorika än de jag har fått när jag är bedömande lärare. Det är som natt och dag!
Jag skulle vilja se Peter Gärdenfors hålla en lektion, två lektioner…300 lektioner. När han gjort det tror jag på hans vetenskap. Vad det kågnitionsvätenskap?