Friskolornas utmaning

Jag upptäcker till min förskräckelse att jag har skrivit om att motiverade och engagerade föräldrar väljer friskolor till sina barn, den sortering som det innebär och om vad vi kan lära oss av saken utan att påpeka det självklara; utmaningen i att bli bättre på att individualisera undervisningen i de kommunala skolorna! Om vi bortser från specifika religiösa eller kulturella önskemål ska föräldrar inte behöva känna att det är nödvändigt att söka sig till en friskola; det är det vi måste koncentrera oss på och det var därför jag försökte hitta saker vi kan lära oss av de framgångsrika friskolorna i mitt förra inlägg.

Det finns många anledningar till att föräldrar skriver in sina barn på en friskola, en av dem är att barnet anses vara ”högpresterande” i ett eller flera ämnen.

Den här veckan började en av mina vänners döttrar i den svenska skolan. De har bott utomlands i flera år och när jag träffade dem förra veckan gjorde jag bedömningen att hon klarar målen för år 5 i ämnet engelska, trots att hon nu börjar i år 1 i den svenska skolan. Att leva upp till läroplanens text kommer att bli en utmaning för hennes lärare; en utmaning som h*n måste ta på allvar.

Läraren skall
• utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande,
• organisera och genomföra arbetet så att eleven
– utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras
att använda och utveckla hela sin förmåga,
– upplever att kunskap är meningsfull och att den egna
kunskapsutvecklingen går framåt,
– får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,

Så länge vi klamrar oss fast vid våra strikta åldersgrupperingar, föreställningen om att alla elever ska arbeta med samma stoff och den gamla envisa tanken om en viss ”årskurs” tror jag att vi är chanslösa. Vad tror du?

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Friskolornas utmaning

  1. Plura skriver:

    Christer du drar helt rätt slutsats.

    Det är fullständigt värdelöst att alla ska gå i samma takt i årskurserna. Indivudaliseringe är just det att var och en ska läsa på den nivå dom befinner sig på. Individuallisering är inte lika med självarbetet som några tycks tro.

    Det är bara att inse att vissa är för sin tid . Andra i sin tid medan några är efter sin tid och behöver det du är expert på, särskilt stöd. Allt annat är bedrägeri.

    Tyvärr är övervägande delen av den kommunala skolan för politiskt korrekt att alla ska med båten utan att ta hänsyn till just att barn har olika biologiska förutsättningar.

  2. Jan E skriver:

    Plura!

    Låt mig ge dig ett mycket konkret exempel. Du har 30 elever i en åtta. Tre av eleverna är hästlängder för de andra men naturligtvis skiljer de sig åt. Nästa grupp på sju-åtta elever är duktiga men tämligen disparat. Stor skillnad mellan den bäste och den ”sämste”. Den tredje gruppen är den stora härliga gråa massan som utgörs av 15 elever. Spridningen i den här gruppen är enorm. Alltifrån elever som är på gränsen till ett högre betyg till elever som knappt kan läsa läroboken. Så har vi den sista gruppen som varken kan, vill eller orkar. Här kommer du in som den fantastiske lärare som du självfallet är. Du ger alla elever uppgifter på just den nivå som han eller hon befinner sig på. Det står dig fritt att namnge alla 30 elever men jag vill veta exakt hur du individualiserar för var och en av eleverna.

    Låt oss säga att ämnet är historia och temat är industriella revolutionen. Hur gör du? Vad gör du? Varför gör du som du gör? Fick alla du med alla elever på tåget? Om ja. Kan du verkligen vara säker på det? Om nej. Kunde du ha genomfört din undervisning på ett annat sätt?

    Avslutningsvis vill jag tillägga att du kan bortse från skolk, mobbning, tjejintriger, språkförbistring, dyslexi, bokstavselever och allmän studieblyghet. Sådant förekommer inte på den skola som du arbetar på.

    Lycka till!

    Ps: Kom ihåg att koppla din undervisning till styrdokumenten!

    • Christermagister skriver:

      Bra att du drar in den bistra verkligheten i diskussionen.

      När jag skriver om ”skolan” eller ”vi” i meningar som ovan (”Så länge vi klamrar oss fast vid…”) syftar jag på hela skolsystemet; från lärare till den högsta skolmyndigheten, via skolledning och kommunala politiker.

      Alltså tycker jag att din primära åtgärd bör vara att gå till din skolledning och fråga: ”hur tycker ni att jag ska göra för att följa läroplanen med de här förutsättningarna?”

      Har inte de ett svar och en lösning på problemet så är det deras ansvar att gå vidare med frågan.

      För övrigt skulle jag försöka väcka elevernas intresse med berättelser och filmer, använda mig av gruppdiskussioner som sedan lyfts fram i klassen och uppgifter som går att utföra på olika nivåer och med hjälp av information från olika källor (lärobok, film, multimediaprogram, talböcker). Varje elev behöver inte ha en egen uppgift, men det ska finnas möjlighet att utföra den på olika nivåer.

      För att inte få panik skulle jag studera kursplanens mål och sätta upp några egna mål för arbetsområdet som jag arbetade efter; det är så lätt att få för sig att eleverna ska lära sig allt som står i läroboken annars!

  3. Susanne sjödin skriver:

    Förutsättningarna är ju milsvida. Den ekonomiska styrningen som finns i kommunala skolor ar otroligt viktig, möjligheten att utforma lokaler efter ett modernt arbetssätt mycket begränsade. Vi planerade en sådan ombyggnad men pengarna räckte inte så det blev bara ventilation och ytskikt.

    En friskola har en genomtänkt ideologi av en företagsledning som består av likasinnade och som driver en idé. Ja, ni vet ju alla vilka hur många som skall vara med och tycka och tänka om den kommunala skolan, att politiker är arbetsgivare och uppdtragsgivare gör att det svänger för ofta och någon direkt ideologi finns inte, det finns ofta flera.

    Det är ju också ett projekt att ändra riktning det krävs en stark ledning för detta. Man måste avsätta tid för utveckling och anställa folk som gör detta. Se på kunskapsskolan som har någon typ av ämnesråd som planerar för de olika ämnena.

    Den kommunala skolan är full av kopromisser, friskolorna kopromissar inte, de har en klar linje. Ja, som sagt olika förutsättningar.

    • Christermagister skriver:

      Jag håller med och tror att det finns två viktiga saker att lära sig av det:

      – Öka möjligheterna till ekonomiskt styrning direkt från skolan; skicka en stor del av de statliga pengarna direkt till skolan utan omvägen via kommunen.

      – Skolledningen måste vara pedagogiskt kompetent och tillåtas arbeta med den pedagogiska styrningen. Vi måste antagligen också vara beredda att erbjuda en bra mycket högre lön än i dag för att locka till oss drivna rektorer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s