Mats Gerdau kommenterar debatten om lärarnas arbetstider och skriver bl a:
”SKL:s utspel uppfattas som ett slag i ansiktet av många lärare. Rätt eller fel, men så är det. Om friheten uppfattas som ett stort plus för lärarna, så är det kanske inte just det man ska ge sig på.”
Det här känner jag att jag måste reda ut, för jag tror att vi är många som inte uppfattar förtroendetiden i första hand som en frihet eller ett stort plus, utan snarare som en nödvändighet för att klara av vårt uppdrag. Precis som Mats skriver sitter vi ju inte och rullar tummarna under förtroendetiden och ofta arbetar vi mycket mer än våra 45 timmar. Jag tror att många lärare helt enkelt känner att det inte finns en möjlighet att hinna med sitt arbete på 40 timmar med dagens system (särskilt inte under vissa perioder som jag skrev i går.)
Personligen skulle jag vara jätteglad om man kunde organisera om skolåret (enligt förslag i gårdagens inlägg) och dra ner på de administrativa uppgifterna så att jag hann med mitt arbete på 40 timmar! Att behöva arbeta på kvällar och helger och ha en lång sommarsemester som jag inte kan påverka ser jag absolut inte som någon frihet.
Det finns ytterligare ett par viktiga punkter som har varit lite otydliga i debatten:
Arbetsplatser: Vi måste vara tydliga med att SKL´s förslag innebär att de måste ordna funktionella och modernt utrustade arbetsplatser till alla lärare. I dag utförs en stor del av det administrativa arbetet hemma på grund av att det varken finns arbetsplatser eller datorer i skolorna.
Föräldrakontakt: Jag vet inte riktigt hur föräldrakontakten kommer att påverkas av att lärarna arbetar strikta kontorstider, men att kunna samtala med läraren på kvällstid tror jag är viktig för många föräldrar och det kanske inte är så lämpligt att vi lärare väntar med att ta kontakt med föräldrarna när någonting har hänt…
Inspiration: Personligen tror jag att jag kommer att tvingas arbeta kvällar och helger i framtiden även om SKL´s förslag går igenom. När jag har arbetat en hel dag med eleverna i klassrummet, efterarbetat dagens uppgifter och kanske deltagit i ett möte så klarar jag helt enkelt inte av att sätta mig vid mitt skrivbord och tvinga fram inspiration till det fortsatta arbetet tills stämpelklockan säger att jag kan gå hem. Läraryrket innehåller en stor del kreativitet och min kreativitet fungerar bäst efter en paus eller på helgen. (Känner ni igen er i det?) Men sådant kanske kan förhandlas lokalt…
Summa, summarum: Jag arbetar mer än gärna 40-timmarsvecka med vanlig semester om förutsättningarna ges, men jag tror att SKL kommer att bli chockade över hur mycket de förlorar på det.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, lärare, läraravtal, SKL,
Christermagister 
Egentligen kanske vi är dumma som inte jublar över SKL:s förslag som på pappret betyder kortare arbetstid. Vi bjuder på en hel del övertid idag som inte syns, men som du påpekar kräver jobbet det. Egentligen är det väl där problemet ligger, att arbetsuppgifterna är för många.
Utvecklingssamtal dagtid, föräldrasamtal som får vänta till lämplig elevfri vecka och möjlighet att ta ut semester när som helst under året (med en vikarie som sköter planering och efterarbete såklart) lär inte bli speciellt populärt.
Precis, jag tror inte att SKL inser vad de gett sig in på. De tror att de ska kunna krama ur ännu mer arbete av lärarkåren när de i stället kommer att tvingas anställa tusentals ytterligare lärare för att upprätthålla kvaliteten (under förutsättning att lärarna verkligen stämplar ut efter 40 timmar och inte ställer upp på mer gratisarbete).
SKL verkar inte ha den blekaste aning om vad vårt uppdrag handlar och vad som krävs för att uppfylla det eftersom de kommer med ett så ogenomtänkt förslag. Och om det skulle gå igenom och vi samlar på oss en hel hög med komptimmar. Kan vi ta ut dem närhelst vi själva vill eller blir vi styrda till att ta ut det under loven? För i sådana fall är ju allt som det redan är. Hmm?
Ja, det måste vi också vara tydliga med; vi måste kunna ta ut ledighet även när eleverna är i skolan och det ska finnas kompetenta ersättare.
Eftersom jag för drygt ett år sedan lämnade läraryrket och nu har ett vanligt ”nio till fem-jobb” ser jag tillbaka på min mer än tjugo år långa lärartid och jämför ”friheten” i de två anställningsformerna:
Om man är en lärare som vill hänga med och utveckla sin undervisning krävs det tid och den tiden tas från ”fritiden”, dvs. man tänker jobb i stort sett alltid, utom möjligen på sommarlovet. Med vanlig semestertjänst är man ledig på kvällar och helger och behöver då inte tänka på jobb för att utvecklas. Den utvecklingen ligger inom arbetstiden.
Semestern går inte att välja som lärare. Nu kan jag bestämma mig i stort sett vilken dag som helst att dagen därefter vill jag ta ut en sparad semesterdag. Eftersom jag är till åren kommen har jag rätt till 32 dagars semester per år. Lärarnas sommarlov är nu ca sju veckor, dvs. 35 dagar. De övriga loven räknar jag knappast eftersom jag ofta använde dem till att komma ikapp.
Den sista (möjligen senaste?) tiden som lärare önskade jag att jag hade haft 40-timmars vecka och kunnat vila hemma. Därefter har jag tänkt mycket på det och har inte ändrat uppfattning. Jag är övertygad om att många lärares hälsa skulle blivit bättre om man haft fritiden som en semestertjänst innebär.
En omställning till semestertjänst från ferietjänst måste följas åt av många andra reformer, som de du nämner här, t.ex. en nedsättning av allt pappersjobb och dokumentation som lärare har. Jag har skrivit om det tidigare här i samband med att du föreslog lärarsekreterare/-assistent som en ny tjänst inom skolan. Undervisningstiden behöver antagligen också minskas om allt för- och efterarbete ska kunna göras på arbetstid. Föräldramöten måste kanske ske på kvällstid – mot ersättning, medan utvecklingssamtalen bör gå att få in under dagtid. Åtminstone lyckades jag och flera andra f.d. kollegor med det. Men helt säkert har inte SKL en aning om allt det arbete som ligger bakom de 35 veckotimmarnas lärararbete som syns på skolan.
Att man tänker på jobb på fritiden tror jag inte man kommer ifrån i något arbete. Även nu kommer jag på mig att tänka på lösningar på jobbproblem när jag inte arbetar. Som lärare var man tvungen – nu kan jag säga till mig själv att jag inte behöver. Frihet?
Oj, förlåt min långa kommentar. 🙂
Det behöver du verkligen inte be om ursäkt för! 🙂
Jag tror som du att 40-timmarsvecka är att föredra och att det innebär färre timmar med eleverna och indragningar på andra uppgifter, tvärtemot vad SKL tror.
Ett spännande resonemang. Alla yrken har sina fram och baksidor. Frågan är väl bara hur du tar bort allt slöseri med tid som inte är värdeskapande, i skolans fall att förmedla kunskap och social utveckling av eleverna.
En är bristen på datorer i skolan. Både för administrationen som det pedgogiska arbetet. Här ligger en stor akilleshäl i skolarbetet för lärare. Med bättre utnyttjande av den digitala tekniken skulle mycket gå att förbättra. Dokumention ska bara vara en knapptryckning bort.
Och jag måste säga att diskussionen om tid är fel ställd från båda parter i förhandlingen. Börja diskutera innehållet för lärarnas arbete. Som lagarna ser ut finns det mer utöver själva undervisningen som lärarna ska ägna sig åt.
Tänker på kravet att genomföra det systematiska kvalitetsarbetet enligt nya skollagen. Kravet i grundskoleförordningen om skriftliga omdömen. Det är bara några exempel på ändrade förutsättningar.
Detta ska vägas emot andra byråkratiska krav på lärarna utöver det pedagogiska arbetet.
Samtidigt kan man fundera på hur de tänkt sig att uppfylla kravet i nya skollagen om lärarnas stadgade rätt till kompetensutveckling. Lärarna är där i en unik situation som yrkesgrupp, att ha lagen på sin sida att förkovra sig.
Finns säkert mer att säga om tid och innehåll, men jag stannar här.
Ja, jag började spåna på en tidsfördelning, men ligger hemma med feber så jag gav upp… Kanske slänger jag in den i morgon…
Jag fastnar för det här med att omorganisera skolåret. Visserligen skulle det inte behövas särskilt stora omorganisationer för att lösa biffen. (Två-tre veckor längre vårtermin, med oförändrad timplan borde räcka.)
Samtidigt finns det ur ett barnperspektiv ett enormt värde i en lång sammanhållen ledighet en gång per år. Jag brukade se på sommarlovet med perspektivet ”De glömmer ju bort så mycket av allt de lärt sig!” men börjar mer och mer inse hur mycket annat som ungarna utvecklar när man släpper dem fria. (Hit räknar jag också de yngre elever som spenderar en betydande del av sommarloven på fritids.)
Med andra ord: Visst skulle lärarnas arbetsvillkor bli bättre av 40 timmar om organiserad skola. Men det är i slutändan inte försvarbart att organisera en myndighets verksamhet efter tjänstemännens behov. Särskilt inte när det är de nyttjande medborgarna som får betala.
Morrica och jag har spånat på det där tidigare:
Jag ser framför mig ett långt sommarlov (7-8 veckor för eleverna) och två stycken tvåveckorslov mellan de övriga terminerna (totalt tre terminer). Jag tror att både lärare och elever skulle må bra av tre stycken tydligt avgränsade terminer. Det blir lättare att dela upp arbetet i olika teman och dessutom utnyttjas den ljusa årstiden när vi har som mest energi bättre.
Tack för raderna om inspiration. Precis så är det. Det du beskriver kommer inte fram i debatten. För mig är det själva kärnan, att ha frihet att arbeta kvalitativt när jag vill. Jag har eget rum med egen dator, ingen som stör – ändå kan det vara svårt att efter en livad dag sätta mig ner och vara kreativ sena eftermiddagar.
Varför alla dessa kostnadskrävande planer? Varför inte återinföra gamlabeprövade metoder? Om lärare tilläts gå hem efter sista lektionen skulle vi slippa följande:
1. Alla påtvingande arbetslag. Liknar mest syjuntor. 90 procent av tiden går åt att prata om oväsentligheter.
2. Grötmyndiga experter som vet hur vi ska arbeta. Rent förödmjukande emellanåt. LUS, PBS, KOMET är ypperliga exempel på detta kostsamma och pinsamma trams.
3. Löjliga och tidstjälande arbetsgrupper. Varför måste skolor ha miljögrupper, datagrupper, arbetseffektivitets-räknande grupper och andra HTG-grupper? Har inte tillfört skolan ett dugg. Pappersprodukter som någon skolbyråkrat skall inspektera..
4. Rektorns verklighetsfrämmande tal om budget, skolorganisation och tramsiga visioner.
Ge lärarna deras forna frihet att styra över sin tid! Det som har pågått i skolvärlden de senaste tio-femton åren är hälsofarligt och själsdödande.
Jag tycker att arbetslagsarbete och arbetsgrupper för utveckling är självklart i en modern skola, men visst har du rätt i att en hel del tid slösas bort. I första hand tror jag att det beror på generellt svaga skolledare (som inte är uppbackade av kompetenta kommunpolitiker) med otydliga mål för verksamheten.
Läraryrket är mångt och mycket ett ensamarbete. Varför arbeta med människor som man inte känner någon anknytning till? Vad har jag som historielärare med textilläraren att skaffa? Ingenting! Finns inga berörinspunkter överhuvudtaget. Istället för att jag fördjupar samarbetet med ämneskollegor ska jag sitta diskutera målen i textilslöjd och för mig oväsentliga saker. Säger ju sig självt att undervisningen hamnar i bakgrunden. För att hitta gemensamma nämnare i detta ämneslapptäcke hamnar kepsar och annat trams i fokus. Ett slags pedagogiskt väder- och vindsnack som inte fyller någon annan funktion än att tiden går och mina rättningshögar växer. Jag är så trött på allt kvasiterapeutiskt tramsande på olika ”möten”. Jag vill konsentrera mig på lärargärningen och inte hur enskilda elever mår. Den uppgiften vill jag att professionella tar hand om.
Som sagt, jag håller med om att mycket tid slösas bort på onödiga diskussioner, men det jag menar att du och textilläraren bör diskutera är t ex om det är möjligt att eleverna tillverkar kläder som liknar de som bars under medeltiden under slöjdlektionen. Jag brukar förespråka ett mer tematiskt arbete och om man arbetar med ganska övergripande teman finns det alltid något som varje ämneslärare kan tillföra; ämnet blir en del av en helhet. Men visst behöver varje lärare ”ensamtid” och tid att samarbeta med sina ämneskollegor också.
En annan viktig bit av samarbetet är att olika personer ofta hittar olika kvaliteter hos eleverna, och olika arbetssätt som fungerar bra. Det tycker jag blir tydligt när arbetslaget sätter sig ner och diskuterar enskilda elever eller grupper och inte sällan kan man ge varandra tips som underlättar det dagliga arbetet.
Att ta hänsyn till hur enskilda elever mår är en del av lärargärningen, enligt mitt sett att se på saken…
Men herregud Christer! Nu börjar jag få upp trycket… Var finns tiden till dessa tvärvetenskapliga diskussioner? Skall jag integrera historien med kemin också. Enda gången jag tycker det intressant med kemin är när det vankas bak till personalfesten. Ja, du vet glasrör, socker, jäst och aktivt kol. Då är jag med! Men det kan man ju inte snacka med eleverna om. Det är en för höög nivå.
Tiden bör arbetslaget förstås få av sin pedagogiskt insatta och kompetenta ledning… *ler snett*
Jag vet att det inte är lätt, men jag vet också att det inte är omöjligt; jag har ju arbetat så i flera år.
Du kan inte få meeer tid, säger den allestädes frånvarnade pedagogiska ledaren. Det handlar om att prioritera! Hinner du inte har du inte förvaltat din tid på rätt sätt. Du borde hinna för sitter ju bara i fem olika HTG-arbetsgrupper.
Jag blev litet chockerad över att hitta så många lärare som är attraherade av 40 timmars veckan. Vem vill ha ett 8-5 kontorsjobb, där man äter skolmat, vistas i en bullrig, ansträngande, otrivsam miljö, blir kallad kärringjävel ( i bästa fall) och har som uppdrag att gå mellan i slagsmål?
Lärarjobbet är väldigt roligt, viktigt och stimulerande när man kan vara en bra lärare. Det är den värsta skitsyssla man kan tänka sig om man är – eller tvingas vara – en dålig lärare. För att kunna ge eleverna raketbränsle, för att kunna entusiasmera, för att hålla riktigt bra lektioner krävs kreativitet, frihet och massor av arbete. En bra lärare har egentligen inga lov. Språklärare reser till sina länder, läser upp sig på modern litteratur och samlar material som ena jäkla dammsugare. Det vi slåss för är möjligheten att vara en riktigt bra lärare. Det gäller att komma ihåg det trots att den möjligheten redan är kraftigt kringskuren av pappersarbete och arbetsplatsförlagd tid.
Jag är attraherad av 40 timmars veckan om jag får:
1. Kraftigt lönepåslag. En lön på 40-50000.
2. Eget arbetsrum på 20-30 kvm med luftkonditionering
3. Egen dator med kringutrustning
4.Övertidersättning för merarbete.
5. Ta ut ledighet när det passar mig.
Hur stor är chansen att vi lärare får det? Noll, antar jag. Risken är överhängande att vi får sitta av ytterligare fem timmar i våra gistna arbetsrum med taskig ventilation. Med 200 kronors löneförhöjning. Ursäkta kraftuttrycket, men jag tycker SKL pissar på oss.
Kanske säger sig några vara positiva till 40-timmarsvecka för att det är så otroligt att det skulle gå att genomföra? Jan E`s punkter 2-5 är ju självklara i ett sådant system (kanske inte luftkonditionering…) och dessutom en fördelning av arbetstiden mellan undervisning, planering, efterarbete och kompetensutveckling som gör att SKL skulle inse att de inte har råd med 40-timmarsvecka om de bara satte sig ner och funderade. Jag tror också att man skulle tvingas införa någon slags flextid för att inte förlora i kvalitet, eftersom många lärare fungerar som jag; vi är inte kreativa precis mellan klockan fyra och fem på konferensfria torsdagar…
Helena, hur påverkas din i övrigt mörka bild av skolans vardag av arbetstiden?
Jag förstår inte vad det är som är så mörkt med att konstatera att läraryrket kan vara fantastiskt och eländigt beroende på arbetsvillkoren. Det gäller väldigt många jobb. I dagens samhälle finns det dock få som har så auktoritära, misstrogna och dumsnåla chefer som lärarna. Och då är det inte rektorerna jag menar, utan SKL och en del skolchefer.
Ett problem är att den som inte är lärare har svårt att sätta sig in i hur uppslukande, föränderligt och dynamiskt det här yrket är. Ett annat är att det finns både dåliga och lata lärare. Men att bygga ett system på dem är bara dumt. Den som är lat med frihet är lat även i ofrihet. En dålig lärare behöver handledning, fortbildning och mer frihet – inte mindre.
Jan E jag skulle definitivt tacka ja till din variant. Jag skulle bli rikare, antagligen friskare och mer harmonisk. Däremot tror jag att jag skulle vara en mindre inspirerande och skicklig lärare. Det jag tycker är roligast med mitt jobb, den kreativa, problemlösande, tänkande sidan av det skulle hämmas.
Jag syftade på texten: ”…där man äter skolmat, vistas i en bullrig, ansträngande, otrivsam miljö, blir kallad kärringjävel (i bästa fall) och har som uppdrag att gå mellan i slagsmål?”
Varför det? Finns väl ingen anledning att tro att ens
lärargärning skulle försämras av bättre villkor, eller? Lata och dåliga utövare finns inom alla yrken. Jag är en sådan emellanåt. Kan inte vara på topp jämt men försöker se till att lägstanivån är så hög som möjligt.
Pingback: Är det verkligen leg lärarna vill ha? « Ekonomistas