Att gå på föreläsningar är ALLTID lärorikt för oss lärare, hur dåligt det än är!
I dag har jag blivit påmind om tre saker:
Hur viktigt det är att läraren hittar en lämplig nivå; att sitta i klassrummet och lyssna på något som går rätt över huvudet på en är själadödande. Inte alls entusiasmerande.
Det finns en gräns för hur länge eleverna orkar lyssna och ta in ny information, liksom en gräns för hur många olika nya moment de kan memorera utan att bearbeta dem.
Om en elev svarar på en fråga, högt inför klassen, och det blir fel, ge eleven en ledtråd och sedan en möjlighet att försöka igen. Att svara fel och inte få en möjlighet att korrigera sig är förnedrande!
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skoldebatt, utbildning, pedagogik,
Christermagister 
Besöker gärna din sida då och då. Roligta att få se sina egna tankar i skrift. Tror att du och jag har samma inställning till läraryrket. Kollegor till mig gnäller ofta på föreläsningar, jag har aldrig varit på en dålig föreläsning. Det handlar mer om att själv vara en bra lyssnare och ta till sig det som förmedlas. Bra att det finns någon därute som orkar hålla igång en blogg om läraryrket, keep on walking….
/Sus@nne
Då är det på tiden att verkligen intressera unga män för studier. Läste idag i Expressen en artikel av Bo Rothstein som jag finner rätt olycksbådande. Samma företeelse finns i länder med långvarig krig, där efter krigets slut de sk ”krigarna” inte är populära någonstans. De blir dubbelt ratade, precis som Bo förmodar att de framtida pojkarna blir.
Jag är fullständigt ointresserad om de finner sin klass-situation förnedrande i viss mån, det är så j-la myckert mer förnedrande att hamna i en dubbelt ratad situation som vuxen och det bör deras lärare informera dem om…
Kristian, har du råkat kommentera fel inlägg här? Jag förstår ingenting…