Orättvisa betyg?

SkolfrontKillar och tjejer har ungefär samma resultat på de nationella proven i årskurs nio. Ändå får tjejerna betydligt högre slutbetyg än killarna. Favoriseras flickorna vid betygssättningen?

Ovanstående är utgångspunkten för dagens Skolfront. Reprisen kan ses på söndag 28/03 kl 20:00 i Kunskapskanalen, tisdag 30/03 13:00 i SVT2 eller på torsdag 1/4 i Kunskapskanalen. Ännu lättare är förstås att titta på sändningen på Skolfronts hemsida där man även kan diskutera programmet.

Det är en svår fråga det här… Tjejerna är generellt sett bättre på att se intresserade ut i klassrummet och har troligen en fördel av att vi förväntar oss goda prestationer av dem, vilket förstås inte ska påverka betyget, men de är också generellt sett bättre på att engagera sig i arbetet och på att visa vad de kan, och detta ska lika självklart påverka betyget. De nationella proven mäter inte allt som ska bedömas. När man t ex läser hur bedömningen i ämnet matematik ska gå till i kursplanerna är det många punkter som handlar om att uttrycka sig muntligt, ta ställning till olika lösningar och att reflektera; dessa förmågor bedöms naturligtvis bäst i klassrummet och inte utifrån ett prov. Ja, det är faktiskt ganska få av kriterierna för betyget MVG som lämpar sig att bedöma utifrån ett prov.

Jag tror att det finns ett visst mått av orättvisa i detta, men att vi har en viktigare uppgift i att motivera killarna, att anpassa undervisningen så att den ibland passar dem bättre och att göra mer för att ta reda på vad de verkligen behärskar. Jag tror att det finns dold kunskap här som vi måste få syn på, så att vi kan bedöma den. Det är vår skyldighet.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, genus, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till Orättvisa betyg?

  1. Morrica skriver:

    Om man förväntar sig att eleven ska vara en lat och omogen valp, då kommer eleven att uppföra sig som en lat och omogen valp. Om läraren väljer att bära ansvaret för detta kommer eleven nöjd att låta läraren göra det. Varför strida om en sån sak?

    Om man förväntar sig att eleven ska vara en klok, intelligent och intresserad adept, vetgirig och ivrig att dela med sig av sitt kunnande, då kommer eleven att uppföra sig som en sådan. Om läraren väljer att låta eleven bära ansvaret för detta, genom att inte tjata och gnata, inte mamma och inte curla, kommer eleven med förtjusning att göra det, och växa på kuppen.

    Jag tror min poäng är ungefär att det kanske vore bättre att sluta upp att försöka slå knut på sig själv med att försöka motivera pojkarna, och istället ge dem eget ansvar och förvänta oss att de kan. För det kan de. De är inte dumma, de är bara lika anpassliga som flickorna, men efter andra förväntningar.

    Synnerligen ovetenskapligt sent om aftonen.

  2. Hej Christer!

    Jag tycker mig märka att många lärare inte använder det muntliga som betygsunderlag i tillräckligt stor utsträckning och det kan nog drabba många killar. Själv blev jag chockad över vad jag hörde av en elev som var brilliant i samhällskunskap.

    När jag pratade med honom om hans omdöme i mitten av terminen, tittade han storögt på mig och sa ungefär ”Gertie menar du att jag ligger på en 3:a (VG)? Jag har aldrig någonsin fått ett VG”. Ibland känns det som jag lever i en uppochnedvänd värld.

    Gertie

    • Christermagister skriver:

      Ja, så är det nog också… Våra kära skolpolitiker och media har ju en stor del i detta. De förmedlar en bild av att de nationella proven ska styra betygen. Så går det när oinsatta personer får dominera debatten…

      När jag gick i skolan hade vi killar också en bild av att de högsta betygen var förbehållna tjejerna i de flesta ämnen… Killar fick helt enkelt bara de högsta betygen i idrott, träslöjd och ibland i NO…

  3. Jan E skriver:

    Fullständigt nonsens att hävda att pojkarna är orättvist behandlade i skolans värld. Det finns inget som hindrar pojkarna att ta ansvar för sina studier. Receptet är mycket enkelt. 1. Medtag adekvat material till lektionen 2.Var aktivt närvarnade på lektionerna 3. Anteckna under lektionen 4. Tala när du får ordet. 5. Läs läxorna.

    De ovanstående punkterna är grundläggande och skall nötas in redan i år ett. Klarar inte en elev så skall han gå om tills han har förstått. Jag hävdar å det bestämdaste att lejonparten av eleverna klarar dessa krav med lätthet. Om vi- lärare och föräldrar- begär det.

    • Plura skriver:

      Och jag kontrar med varför läxor? Ett underbetyg för lärare som inte hinner med det som skalls under lektionen.

      Och sedan en gammal bortglömd pedagogisk metod i MAKIS. Hur många lärare börjar lektionen med att motivera för eleven varför h*n ska läsa just detta?

      • Jan E skriver:

        Trams!

        Du vet lika väl som jag att övning ger färdighet. Precis som vilken annan inlärningssituation som helst måste du öva. Är det en nyhet? Dessutom är läxan ett medel för eleven att fördjupa sig ämnet. Hur många elever, barn som vuxna, har en så stark drivkraft att de självmant läser 14-15 ämnen? De behöver en knuff för att göra det. Detta vet en kompetent lärare.

        Ställ dig själv och motivera för 100-200 elever varje vecka varför de läser ett visst stoff. Dessutom skall dessa stackars elever lyssna på alla lärare som hela tiden motiverar. Är det inte solklart om man har matematik på schemat så är det för att lära sig räkna?

        • Christermagister skriver:

          Ja, det där är ett stort problem… Jag tycer inte att man borde ha 14-15 olika ämnen, utan snarare 3-4 arbetsområden där samtliga ämnen ingick.

        • Plura skriver:

          Nej, det är inte solklart att räkna matematik. Det tillhör det basala formelvridandet som inte leder ett skvatt framåt.

          Matematik ska pratas.

          Eller för att spetsa till det, matematik är logikens moder där du pratar och formulerar ett problem. Utifrån det börjar du härleda den logiska kedja som leder fram till en lösning eller formel på det problem du ska lösa och sedan stoppa in numeriska värden. Samtidigt ska du öva dig i rimligheten av det du kommit fram till.

          Men den typ av matematik lärs väl inte ut idag eller?

          • Christermagister skriver:

            Man lär i alla fall ut det arbetssättet på lärarhögskolorna, men jag har läst nedslående rapporter om att de nyutbildade lärarna ganska snabbt passas in i den gamla traditionella mallen. Kanske är det en stor anledning till att resultaten sjunker, eftersom de nationella proven faktiskt förutsätter en hel del övriga kunskaper och färdigheter?

            • Plura skriver:

              Ja, där har du ett problem.

              Ett annat är självräkning i individualliseringens namn. Sådan borde faktiskt rektors pedagogiska ledarskap råda bot på. Men tyvärr har vi allt för flata rektorer som döljer sig bakom sina administrativa uppgifter.

            • Christermagister skriver:

              Ja, verkligen! Om man ”översätter” individualisering till ”självständigt arbete” är det skandal, men är det verkligen så vanligt? Man hör ju ofta att det är så i debatten, men personligen har jag inte sett mycket av det…förutom i matematik när jag tänker efter…

            • Plura skriver:

              Det var ju det jag menade, matematik. Och dessutom har forskarna kommit fram till att det på mikronivån är en av förklaringarna till det sjukande resultaten i kunskapsmålen – indvidualiseringen.

          • Jan E skriver:

            Nej, det är inte solklart att räkna matematik men det är självklart att man räknar när det står matematik på schemat. Åtminstone på grundskolenivå. För att föra ett resonemang i matematik behöver du kunna grunderna. När väl grunderna är avklarade kan man gå vidare till rimlighetskalkyler och diskutera matematik.

            Jag önskar att du hade rätt när det gäller diskutera matematik. Tyvärr riskerar du med din metodik att tappa minst hälften av eleverna. Många elever i år 9 kan inte multiplikations-tabellerna 1-10. Varje matematiklärare vet vilka konsekvenser det får när det gäller division och bråk.

            • Plura skriver:

              Vad du säger är att lärarna i år 1-6 inte kan matematik och inte lärt ungarna fundamenta.

              Eller har jag missat något?

              Om detta är fakta är det inte undra på att vårt välstånd är på väg åt fanders.

              Och man kan undra över vad är det för lärarkår vi i så fall har?

            • Christermagister skriver:

              Nu ska vi inte dra alla över en kam, men Pluras slutsats stämmer nog tyvärr i många fall.

              Vi har en lärarkår som blivit ”lurade”. De har t ex utbildat sig till lärare i Sv/So och fått veta att de kommer att arbeta tillsammans med en lärare som är utbildad i Ma/No, och att den läraren kommer att ta hand om matematikundervisningen. Skolorna har ofta inte haft möjlighet att genomföra detta och kontentan blir att en massa lärare i år 1-6 får ta hand om matematikundervisningen utan mer än en översiktskurs i bagaget.

    • Christermagister skriver:

      Jan E:

      Jag blir alldeles matt och nästan stum…

      Vem har sagt att utbildningen måste ske på det sättet då? Jämför det arbetssättet med läroplanernas och kursplanernas texter…

      Enligt ditt synsätt ska alltså läraren dra av en ”föreläsning” i valfritt ämne och sedan är det elevernas ansvar att se till att det läraren rabblar upp fastnar i minnet?

      Enligt mitt synsätt är det lärarens jobb att anpassa undervisningen efter eleverna så att de når målen.

      • Jan E skriver:

        Finns inget i kursplanerna som motsäger att man använder gamla hederliga undervisningsmetoder. Det har fungerat alldeles utmärkt i alla år. Väntar man tillräckligt länge blir de som nya igen. Repetition är all kunskaps moder eller som tyskarna säger: Übung macht den Meister!

  4. Plura skriver:

    Vem skulle ha sagt att betygen skulle var rättvisa eller likvärdiga. Sådant system finns inte, är bara politker och samhällsdebattörer som tro på sådant. Däremot ska det finnas en rättsäkerhet i bedömningen.

    Nationella prov, är enligt mitt tänk, inget annat än ”good enough” eller G. För mig är det kunskaper in kunskaper ut du fångar i denna typ av prov. Därför har du en diskreptans mellan provbetyg och slutbetyg.

    Om vi tar matematik, där de stora skillanderna finns mellan provbetyg och slutbetyg över åren i Skolverkets statistiken, är att du inte i ett nationellt prov kan bedöman vad för kunskaper. Det är tämligen ointressant hur duktig du är att räkna fram ett resultat med givna forlmer. Det är bara G.

    Det är först när du börjar ”prata matematik” något händer. För VG-nivån är att du kan ta matematiken och koppla ihop dem med fysik, kemi, materiallära mm. MVG har du förmåga att koppla ihop några kunskaper för att dra dem till en ny nivå.

    Dessutom är skolan dåliga på att formulera kunskapsmålen och vad eleven ska arbeta med för att nå dem. Lika väl som hur lärarna gör sina skriftliga omdömen.

  5. Anders skriver:

    Christer,
    Du skriver att tjejer generellt är bättre på att visa vad de kan och att detta ska påverka betyget. Kan det inte vara så att vi lärare, som du också är inne på i viss mån, helt enkelt inte ger killarna medel att visa vad de kan; att de metoder och medel som används nu främst fokuserar på att flickor ska få visa vad de kan?

    • Jan E skriver:

      Eller så är det pojkarnas protest mot matriarkatets diktatur.

    • Christermagister skriver:

      Anders:

      Jo, precis så kan det vara…

      Jag tror också att killarna i högre grad än tjejerna kräver en motivation till varför de ska lägga ner en massa jobb på en viss uppgift; att det gör läraren och föräldrarna glada och nöjda och leder till ett högt betyg räcker i många fall inte.

  6. Kristian Grönqvist skriver:

    Det är egentligen bort ”from the topic of the day”
    Om undersökningen visar att flickorna får bättre betyg än vad de nationella proven utvisar, så har de snackat sig till betyg.
    Och betyget G är i alla fall mycket bättre än underkänt, viket ju verkar vara det brännande problemet med skolan i Sverige.
    Jag vill naturligtvis se G som minsta gemensamma nämnare, sen får de övriga sprida sig ovanför helt efter den enskilde lärarens önskemål och preferenser.
    De nationella proven skall garantera att vi vet var lägsta nivån skall gå. det är minimikravet. annars kan vi ju vara utan betyg överhuvudtaget och anställa vem som helst som överläkare

    • Christermagister skriver:

      Ja, som sagt, de nationella proven fungerar enligt min erfarenhet bra för att avgöra om en elev har godkända kunskaper eller inte, men den här genusdiskussionen gäller i första hand de högsta betygen på skalan.

  7. Kristian Grönqvist skriver:

    Det är ju en annan historia. Men vi vet ju sedan länge att kvinnor använder helt andra strategier för att få vad de vill, det kan väl inte vara så mycket annorlunda än det var förr.

  8. Kristian Grönqvist skriver:

    Dina kvinnliga kolleger skulle förmodligen aldrig erkänna att så är fallet, men Du har ju en kvinna hemma, fråga henne…

  9. Jan E skriver:

    Plura!

    Du har ju så starka åsikter beträffande lärare i allmänhet och matematik i synnerhet. Jag tänkte att du kunde dela med dig av hela din lärarerfarenhet och insikter på fältet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s