Jag tror faktiskt att jag och en kvinnlig studiekamrat i dag konkretiserade DN´s artiklar om ”glidarkillar och prestationsprinsessor” och att följande exempel även kan användas för att problematisera fler områden inom skolans prov- och betygskultur.
I morse skrev vi tentamen i matematik. Efter ungefär två timmar bestämde jag mig för att lämna salen och slarvade därmed ihop svaren på två frågor och struntade helt i att besvara en fråga. Jag kände mig ganska säker på att jag redan hade skrapat ihop poäng så att det räckte för att få ett godkänt betyg och såg ingen anledning att inte lyssna på min kropp som sa att det nu var dags att gå. Min kvinnliga studiekamrat blev dock kvar i salen i sex timmar…
Kunde jag ha fått ett högre betyg?
Ja, det kunde jag
Skulle det högre betyget visa att jag kunde mer?
Nej, det skulle det inte.
Ergo; betygen visar inte studenternas/elevernas kunskaper.
I anslutning till detta bör vi fundera på hur vi utformar proven i skolan; ger vi eleven en möjlighet att visa vad h*n verkligen kan när proven förutsätter att man sitter stilla, tyst och koncentrerad under lång tid? Vi bör också fundera på hur vi motiverar eleverna i skolan; varför ska de göra sitt bästa?
På tal om att problematisera betygen, elevernas prestationer och deras kunskaper gör Anders Mildner det bra i en kolumn i SvD: ”Dagens unga har helt rätt kompetens”. Han hävdar att dagens elever har kvaliteter som efterfrågas i arbetslivet, men som inte mäts i betygen ”eftersom lärarna och politikerna själva saknar den och inte förstår vad den ska användas till.” Min enda invändning är att det är lite taskigt att klumpa ihop lärare och politiker i det här fallet. Det är ju precis denna syn på att elevens alla relevanta kunskaper kan mätas i nationella prov och synliggöras i ett betyg som så många lärare kämpar emot. Det är Björklund och hans fanclub som bör ta åt sig i första hand.
———————–
Ett tidigare inlägg om DN´s artikelserie ”glidarkillar och prestationsprinsessor” och länkar till samtliga artiklar finns här. Ytterligare ett inlägg om glidarkillar finns här, och de nyaste inläggen om killar och tjejer i skolan här och här.
P.S. Skönt att få sälla sig till den kategorin som beskrivs som manlig i det här inlägget, dagens tidigare mobilbloggning fick inte håret på bröstet att växa direkt! 😉
.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, genus, jämställdhet, Björklund, Jan Björklund, betyg, prov, nationella prov,
Christermagister 
Ibland blir jag lite förvånad över den inställning Du intar. konkreta exempel om omvärlden går inte att göra på en själv, eftersom den informationen är ”kontaminerad”. Det trodde jag Du visste.
Vad gäller synpunkten om elever som kan det omvärlden efterfrågar är det faktiskt bara hörsägen.
Vad vi de facto vet är att ungdomar idag lämnar skolan utan att kunna sitt modermål, räknar sämre än de gjorde för fyrtio år sedan, kan skolka i flera månader utan att någon bryr sig och kan mobba våldtagna flickor i år utan att rektorn ens vet om det på en liten ort.
Teorierna är vackra, men verkligheten är inte det…
Ergo…betygen visar inte elevernas riktiga kunskaper… Det kan man tolka åt bägge hållen Du vet…
Ibland blir jag lite förvånad över den inställning Du intar…
Vad är det du vill ha sagt egentligen?
Det ena utesluter väl inte det andra? Betyg och nationella prov har en funktion att fylla, men vad jag vill ha sagt är att betygen inte visar HELA bilden, vilket vissa personer tycks anse. Jag hävdar inte heller att skolan är felfri, bara att det finns positiva egenskaper som inte mäts i proven eller syns i betygen.
Kontaminerad information… Det är ett exempel. Jag tror inte att du kan hitta en enda seriös människa som skulle hävda någonting annat än att det finns fler anledningar att lämna frågor tomma på ett prov än att man inte kan svaret.
Tur jag slipper rätta dina tentor!
En viss form av självsäkerhet imponerar på mig – men det blir lite sorgligt med studenter som inte ger sig själv tid att tänka efter. Kanske är situationen ångestskapande, men jag har ofta funderat över fenomenet:
Hoppas att du gör rätt bedömning av var gränserna gick!
Det var musik och känsla.
Nu studerar ju jag för min egen skull, och vet vad jag behöver kunna och vad jag kan, så det går väl inte direkt att generalisera min situation, men känslan av att det inte är så desperat nödvändigt att visa lärarna sitt allra bästa har nog alltid funnits där.
Att män/killar ofta inte är så böjda att lägga ner extra arbete på att göra läraren nöjd, jämfört med kvinnor/tjejer, som tvärtom ofta kan tänka sig att lägga ner en massa arbete för att läraren ska blir glad, nöjd och imponerad tror jag dock att vi kan konstatera…
Det var bra formulerat Christer.
Vi killar är mer nytto orienterade än vad tjejer är. Och betyg säger inte ett skvatt hur duglig du är att bli en bra yrkesman. Eller för den del speglar inte ett smack hur intellegent du är.
Betyg kan också spegla hur duktig du är att manipulera systemet.
Varför är det tur?
Men Mats – tror du att tentor speglar vad dina studenter kan eller inte kan. I så fall är du lika god kålsupare som de som tro att nationella prov är lika med någon form av mätare på kunskap.
Nja – riktigt så naiv är jag inte. Men det är det sätt vi använder för att sortera studenter.
Jo – just sortera – ett allt för relativistiskt beteende. Och det är det jag tycker är allvaligt att högskolan har blivit för mycket gymnsium och för lite akademi. Kanske en effekt av Bolongaprocessen på ont.
På den tiden jag gick på KTH var det faktiskt inte frågan om att sortera eleverna utan man fick det betyg man var värd – ett sant målrelaterat betyg som byggde på meriter inte sortering. Det skulle i teori innebära att alla årskursare skulle kunna har 6:or eller 7:or i betyget i ett ämne.
Jag tror inte på prov…
Vad visar det? Vem som har bäst kortidsminne, typ…
Loggböcker eller muntliga redovisningar, samtal, hemskrivningar eller prov med anteckningar är mer verklighetsnära eftersom det är förmågan att använda och sätta fakta i samband som är intressant. Ju mer fakta du redovisar, desto bättre blir INTE betyget!
Att låta åttor eller nior besvara två VG-frågor på provet i de sista 7 minuternas stress, det säger noll och intet.
OCH, faktiskt: ”…princessorna” är ofta bättre på att formulera sig och resonera, reflektera och ta ut svängarna i sitt tänkande än vad ”glidarkillarna” är… Kan det vara mognad det handlar om…?/
Magister-Janne
Det är just mognad det handlar om. Men vad vill Du helst möta i framtiden på en mörk gata eller åka sista tunnelbanan med? En mogen flicka med arbete eller en omogen skinnskalle utan arbete…?
Du får precis det Du som lärare ästadkommer.
Och genom att använda prov skapar man mogna killar utan våldstendenser?
Om det ändå vore så enkelt…