Högre utbildning

Högskolor och universitet är aktuellt i dagens media. Jag passar på att dela med mig av spridda åsikter och ser fram emot din syn på det hela!

I DN skriver högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) att han nu vill öka valfriheten för landets lärosäten. Efter en historisk tillbakablick där han framhåller borgerlighetens förträfflighet och socialdemokratins uselhet (det är valår…) kommer han slutligen fram till förslagen som syftar till att minska centralstyrningen:

– Universitet och högskolor ska ges större makt att utforma sin interna organisation.

– De ska få större frihet att själva bestämma vilka kategorier av lärare som de önskar anställa.

– Detaljregleringen av utbildningarna ska minska kraftigt.

– Universitet och högskolor ska ges ökad ekonomisk rörelsefrihet.

Utifrån de högre lärosätenas synvinkel ser det ju bra ut, men jag har ett par invändningar.

När detaljregleringen av utbildningarna minskar kommer vi antagligen att få ännu större bekymmer med att överföra poäng från en utbildningsort till en annan. Man kan ju tycka att det borde vara lätt att flytta, trots att man utbildar sig, i ett modernt land som Sverige, men det är det långtifrån! Bara under det här läsåret har tre av mina bekanta drabbats av att lärosätenas utbildningar inte är tillräckligt ”centralstyrda”, och därmed går att fortsätta på annan ort; två av dem förlorar minst ett år och den tredje gav upp och avslutade sina studier.

Tobias Kranz skriver också att ”Lärosätena bör få ett ökat eget ansvar att själva dimensionera utbildningarna”. Det kan väl ändå inte vara vettigt? Att gå en högre utbildning innebär både en kostnad för individen och för samhället, ska då inte antalet utbildningsplatser grundas i det beräknade behovet på arbetsmarknaden? Att låta en massa personer utbilda sig under flera år för att sedan inte ha en chans att få en anställning verkar både slösaktigt och respektlöst. (Mer om detta här, och kanske här…)

En artikel i SvD tar upp orättvisorna som är resultatet av nya betygsregler; ett toppbetyg är inte längre ett toppbetyg. ”Ett av regeringens mål med de ändrade reglerna är att minska antalet elever som läser upp sina betyg på komvux”, läser jag förvånat… Varför då?

I SvD upprepar också Erik Persson moderaternas mantra om att man ska göra det mer lönsamt för studenter att arbeta i stället för att höja bidragen och lånen. Nej, det tycker jag inte att man ska. Självklart ska man kunna arbeta på loven utan att ”straffas” för det, men under terminerna borde man snarare sätta en gräns för hur mycket man fick jobba. Studerar man på heltid så ska man inte kunna jobba flera dagar i veckan. Det går självklart ut över studierna och resulterar i sämre rustad arbetskraft (det kanske är de studenter som jobbar för mycket som är anledningen till de sjunkande resultaten, inte ”den ruttna frukten”…?).

Sist men inte minst tycker jag snarare att handelsstudenterna i Umeå uppvisar ett imponerande jämlikhetstänkande än ”en unken kvinnosyn”…
Alla bjuds ju på halvnaket! 😉

Länkar till andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Högre utbildning

  1. metabolism skriver:

    Kan inte bidra med MIN syn, för jag håller ”som vanligt” med dig.

    Kanske skulle jag ha några invändningar mot det om umeåstudenter, men min frigjorde vän P har en gång sagt att jag är pryd så jag säger inget om sådana saker mer!

    Men egentligen skulle jag bara tacka för dina skriverier, kollar alltid in hos dig för att hålla mig uppdaterad på det jag borde hålla mig uppdaterad om – tack för det!

    /Janis

    • Christermagister skriver:

      Kul att höra! Man skulle ha en sån där ”gilla”-knapp som på facebook, för det är ju roligt att höra av folk, även om de ”bara” håller med… En enkel ”tummen upp” och en ”tummen ner” knapp efterlyses alltså…

    • Jan Lenander skriver:

      Så många ämnen med allt från kvinnosyn till rutten frukt liknelser så borde man kunna hitta något spännande att debattera.

  2. Ping: Tyvärr MUF kan inte alla studenter arbeta extra « Viktor Tullgren

  3. mikael skriver:

    Hej!

    Det allra största problemet med många högskoleutbildningar är bristen på koppling till arbetsmarknaden/näringslivet. Detta drabbar studenterna extremt hårt idag på grund av det borttagna studerandevillkoret. De som således inte genast släpps in på arbetsmarknaden har bara två alternativ att välja mellan idag, nämligen: (1) socialtjänsten, eller (2) att gå i landsflykt..dvs utvandra till något annat land där
    man inte är lika fördomsfull och inskränkt som i den lilla ”ankdammen” Sverige.

    Det jag menar med inskränkt och fördomsfull är att både Svenskt Näringsliv och TCO har publicerat var sin rapport där de hänger ut nyutexaminerade och då i synnerhet den grupp som man brukar kalla för samhällsvetare och kallar dem ”oanställbara”.

    Dessa rapporter har uppenbarligen påverkat arbetsgivarna, för det vet både jag och många med mig. Men, jag försöker i alla fall göra det bästa av situationen och nu har
    jag börjat inse att det inte längre är någon idé att fortsätta söka jobb i Sverige. Det är helt enkelt bäst att dundra igen dörren till den svenska arbetsmarknaden och istället söka sig någon annanstans där man uppskattas för sin kunskap och kompetens och där man uppskattas som människa.

    Sverige håller på att bli ett efterblivet U-land, och snart blir det bara som så att arbetsgivarna får nöja sig med att välja mellan en massa flyktingar när de behöver
    arbetskraft eftersom de svenskar som söker jobb, men som inte släpps in oavsätt hur hårt och professionellt de anstränger sig, väljer helt naturligt att lämna landet för en bättre tillvaro någon annanstans.

    • Christermagister skriver:

      Hejsan!

      Jag är rädd att nyutbildade studenter inom vissa områden också har drabbats av politikernas retorik… För att kunna motivera stora förändringar måste de ju först ”bevisa” att det finns ett bekymmer med den nuvarande utbildningen. Det är precis samma sak som har drabbat skolorna och som så många lärare (mig inräknat) lider av. Björklund har ju tillbringat flera år med att svartmåla skolan och lärarnas arbete för att kunna gå till val på att han ska förändra situationen. Politikernas intresse av att svartmåla gör att de inte är måttliga i sin kritik, och det drabbar indivier och grupper.

      Kan Svenskt Näringsliv och TCO ha en liknande motivation?

      Berätta om ”det borttagna studerandevillkoret”, där hänger jag inte med riktigt…

    • Jan Lenander skriver:

      Jag håller med om det stora behovet av att högskoleutbildningar har en koppling till den arbetsmarknad som finns efteråt. Det är så lätt att olika rykten får vara styrande i en stressad anställningssituation så en ökad förståelse från båda håll skulle göra mycket bättre. Mina erfarenheter är inte att arbetsgivare i allmänhet läser speciellt mycket av det som Svenskt Näringsliv presenterar så det är inte grundorsaken till att vissa anses oanställbara. Jag tror mer på samspelet mellan skola näringsliv, där ibland högskolefolk har fina kontakter med olika företag och eleverna ofta har lätt att hitta till bra arbeten.

  4. Jan Lenander skriver:

    Då jag haft inblick i ett antal högskolor där kunskapen om elevers arbetsmarknad, elevers pedagogiska behov och utbildningarnas utformning vida överstigit kunskapen hos olika centrala instanser måste jag hävda att jag är positiv till mycket i Tobias Krantz förslag. Det är nästan bara arbete samtidigt med studierna som får mig att lägga i bromsen rejält.

    PS. Trots att jag var positiv till sambastu på högskolan är jag ändå tveksam till det positiva i alltför mycket lättklädda inslag i högskoleutbildningar.

    • Christermagister skriver:

      Ja, det är troligen så att högskolorna har mycket kunskap som centrala instanser saknar, men när det gäller att beräkna arbetsmarknadens behov så kan centrala instanser vara vettigare. Skolorna har ju ett krasst ekonomiskt behov av att få in så många elever som möjligt, och om det innebär att man utbildar för många till ett visst yrke så tror jag inte att det påverkar dem, tyvärr.

      Vi måste också se till att utbildningarna är kompatibla med varandra så att det går att flytta, och dessutom bör de ju vara någotsånär lika över landet eftersom vi har en rikstäckande arbetsmarknad.

      • Jan Lenander skriver:

        För de högskoleutbildningar jag i första hand tänker på är summerad arbetsmarknad helt ointressant. Det är behov av kunskaper om processteknik i reningsverk, inte behovet av civilingenjörer som är relevant information.

        Den centraliserade informationen om behovet av IT ingenjörer är dessutom ett uppenbart exempel på hur dålig sådana information är på att förutsäga framtiden. Totalt ur fas de senaste 10 åren.

    • Jan Lenander skriver:

      På en så avancerad nivå som högskolan måste det finnas ett stort ansvar på individen att odla de egenskaper och erfarenheter som gör just dem attraktiva på arbetsmarknaden. Arbeten efter högskolan är inte lättdefinierade utan påverkas av individen som utför dem.

  5. mikael skriver:

    Hej!

    Det här är en mycket viktig diskussion som måste föras utan ideologiska/politiska förutfattade meningar.

    Problemet är helt uppenbart att många utbildningar helt saknar kontakt med verkligheten, vilket påverkar anställningsbarheten negativt.

    Det finns en intressant rapport kring det här med anställningsbarheten ifrån ”Riksrevisionen” där de tar upp det här problemet.

    Problemet varierar väldigt mycket beroende på vilken inriktning utbildningen haft.

    Tex så har Naturvetare, tekniker, och medicinare det lättare att hitta jobb efter examen. Däremot har samhällsvetare som ofta är teoretiker och utan koppling till arbetsmarknaden/näringslivet i princip en hopplös situation.

    Detta har jag studerat ingående och min omvärldsbevakning visar att det här är ett globalt problem. Genom att använda sig av bland annat sökord som ”Graduate unemployment” och ”post-graduate unemployment” så hittar man många artiklar ifrån runt om i världen.

    Då inser man hur stort problemet verkligen är.

    Problemet är att studievägledningen är ”obefintlig” och om den finns så sprider den bara ”politisk propaganda” där man bara upprepar samma ”mantra” hela tiden, nämligen ”Utbildning lönar sig alltid”.

    Men verkligheten motbevisar detta då vi kan se att många nyutexaminerade, däribland nyutexaminerade forskare har nu en hög långtidsarbetslöshet. Enligt
    tex SULF så är 33% av de nyutexaminerade forskarna långtidsarbetslösa.

    Eftersom alla vet att det är obalans mellan utbud och efterfrågan, så bör man
    också anpassa antagningen efter detta, dvs göra det möjligt att frysa antagningen
    till olika samhällsvetenskapliga program vid universitet och högskolor till dess
    att det råder balans mellan utbud och efterfrågan.

    Visst, då blir det många som istället får gå ”sysslolösa” direkt efter gymnasiet och
    redan då hamna i ekonomiskt och socialt utanförskap.

    Men, då får man ju titta på vad man kan göra för dessa människor, tex se om det
    finns möjlighet till att antingen ”pensionera dem” om de inte lyckas ta sig in på
    arbetsmarknaden, eller att man använder de svenska ambassaderna mer effektivt
    för att tex hjälpa personer till ”scholarships abroad”, tex till utbildning i Kanada
    där samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad fungerar mycket bättre
    tack vare det federala programmet ”federal student work experience program”.

    Man kan också hjälpa de som inte vill gå en högre utbildning att tex få tillgång
    till ”Jobtraining” för att bli anställningsbara. Det finns olika typer av Non-profit
    organizations som jobbar med detta tex JobTrain som är verksamma i delstaten
    California i USA.

    Man kan också se till att hjälpa människor till olika typer av kvalificerade yrkesutbildningar så att de får de kunskaper och erfarenheter som arbetsgivarna
    anser nödvändiga för att de skall bli anställningsbara.

    Sedan kan man titta på olika typer av Entry Level Jobs, som man hittar via
    Monster.com , Monster.ca osv som också finns tillgängliga för de som kommer
    direkt från gymnasiet.

    Sedan kan man titta på olika former av jobb hos olika internationella, globala och transatlantiska NGOs (Non-Governmental Organizations) tex American Red Cross
    eller liknande som ofta söker arbetskraft.

    Men, i grund och botten har ju individen ett eget ansvar, och då behöver ju barn
    och ungdomar föräldrar som kan hjälpa dem att fatta rimliga beslut beroende på
    hur samhället ser ut och vilken utveckling som finns.

    Ibland väljer föräldrar till och med att utvandra för sina egna barns eget bästa,
    tex ser vi att det sker en ganska strid ström av utvandringar från just Sverige
    till Nordamerika. Detta därför att det är lättare för ungdomar att via skolan
    därborta ta sig in på arbetsmarknaden när det INTE råder finanskris eller djup
    lågkonjunktur.

    Detta beroende på att många gymnasieskolor/High School är
    bättre på samverkan med samhället och arbetsmarknaden då de har en annan
    pedagogisk modell än i Sverige. De använder nämligen en pedagogisk modell
    som kallas för ”Service-Learning” där man kombinerar skola och verklighet
    istället för att bara sitta i skolbänken år in och år ut….utan koppling till
    verkligheten.

    Den här modellen har spridit sig över hela Nordamerika, men även till Israel, och numera också till Sydafrika därför att man inser att ju tidigare de unga får en tydligt koppling mellan utbildning och arbetsmarknad desto bättre. Detta därför att erfarenhet är något som har kommit att efterfrågas alltmer av arbetsgivarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s