Problem och framgångssaga

Är det ett problem eller en framgångssaga att kvinnorna börjar slå ut männen från de högre utbildningarna tack vare att de har högre betyg frågade jag i ett tidigare inlägg; självklart är det både och! Framgångssagan består ju i att vi har lyckats locka kvinnor till utbildningar de tidigare inte närmade sig, och problemet att männens lägre betyg antagligen inte enbart beror på lathet…

I kommentarerna påminner mig Mats om att seminarieledaren Roger drog en liknelse om hur borgarna på 1800-talet krossade aristrokatins makt. Jag har ingenting alls emot att kvinnorna krossar de manliga maktstrukturer som bygger på orättvisa privilegier, men sedan är det dags att tänka efter. Målet måste ju vara att ge alla så stora chanser som möjligt att lyckas. Frågan om en rättvis utbildning, eller rättare sagt en anpassad utbildning, är mer komplicerad än att en genusanalys kan lösa problemen; klass och kultur är minst lika viktiga faktorer, men för att komma någonstans alls måste man ibland separera frågorna.

Ger vi killarna samma möjligheter att lyckas i skolan som tjejerna?
Eller, återigen, ger vi dem de bästa förutsättningarna att lyckas?
Jag tror inte det, och det är ett problem.

Hur kan vi förändra systemet så att det passar killarna bättre?
Jag slänger ur mig några tankar:

Biologi: Pojkar utvecklas senare än tjejerna, bör de kanske börja skolan senare? Måste alla vara lika gamla i en årskurs?

Ämnen: Teknik och naturvetenskap har varit aktuellt här i bloggen på sista tiden. Själv har jag svårt att se frågan ur ett genusperspektiv. Jag tror att framförallt tekniken behöver förstärkas i skolan, och om det faller killar i smaken, so be it, men det är bara en del i det hela. Eller?

Utformning: Jag tror mer på att utformningen av undervisningen är till killarnas nackdel. En elev med höga betyg är en elev som sitter still, är verbal och producerar prydliga arbeten… Mer praktiska arbeten med varierande redovisningsformer och fokus på innehållet i stället för formen tror jag skulle vara bra för många. Inte bara killar.

Förväntningar: Att skolan och föräldrar ställer högre krav på tjejer är något som brukar framföras som någonting negativt för tjejernas del, men är det verkligen det? Det är ju killarna som förlorar på att vi tycker att deras godkända resultat duger ganska bra, medan vi förväntar oss mer av tjejerna. Som jag skrev i det förra inlägget har män historiskt sett varken haft problem med att hitta jobb eller att antas till högre utbildningar, trots lägre betyg, men det är nog dags att omvärdera den sanningen nu.

Jag vill poängtera att jag tycker att målet måste vara en så bra utbildning som möjligt, det är viktigare än en rättvis utbildning… Vi ska inte förändra arbetssättet till det sämre för tjejerna bara för att det passar killarna bättre.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, genus, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Problem och framgångssaga

  1. Tänk om vi hade möjlighet att verkigen individanpassa skolgången för varje elev. Varje elev fick sina behov tillgodosedda, varje elev fick jobba på sin nivå och blev accepterad på sin nivå. Jag återkommer till mitt mantra. Vi behöver ha en mer färgrik skola där alla typer av barn och all typ av kunskap var accepterade. Pedagoger som representerar alla typer av människor i vårt samhälle. All denna fyrkanthet i skolans värld gör mig yr i huvudet. Jag säger bara: Fler pedagoger i skolan, med fokus på att alla barn vill lyckas, för det vill ju alla – innan vi har lärt några av dem att det är lika bra att misslyckas – för att vara bra på något.

  2. Plura skriver:

    Mycket att tänka på Christer – får smälta det.

    Hörde en intressant förklaring till de dåliga kunskapsresultaten. Tydligen sker det forskning på området och Skolverkets gd håll något slags föredrag där en av mina vänner var och lyssna. Kontentan var akronymen SIDD som har någon form av vetenskapligt belägg.

    S = Segregeringen i samhället, invandringen och dess förutsättningar. Säker också valmöjligheten av skola genom skolpengen.
    I = Individualliseringen, speciellt i matematik där självräkning är högsta mode utan att diskutera matematikens väsen.
    D = Decentraliseringen, läs 290 påvar genom kommunaliseringen. Alla har inte gemensamma förutsättningar i landet. Därmed kan du inte skapa en likvärdig och rättvis skola.
    D = Diffrentiering, det som bl a har att göra med nivågrupperingar.

    Kanske något att fundera vidare på för att utforma skolan.

    • Christermagister skriver:

      När politikerna pratar arbetslöshet är de väldigt pigga på att göra omvärldsanalyser, men när de jämför dagens skolresultat med de för några år sedan är de inte alls lika analyserande…

      Vi har en annan situation i dag än för 10-15 år sedan. Att skylla de sjunkande skolresultaten enbart på skolsystemet är att göra det enkelt för sig. För ett tag sedan letade jag fram siffror på hur andelen elever med annat modersmål än svenska hade ökat i skolan. Jag vet inte riktigt var jag skrev om det, men har för mig att ökningen var ca 25% på 10 år… Det får räcka som exempel på att jag håller med om att ”S” är oerhört avgörande.

      När det gäller ”I” kan jag inte förstå hur folk kan tolka individualisering som ”eget arbete”… Förkastligt!

      Decentralisering och Differentiering är svårare… Hur kopplar man en orättvis skola till sjunkande kunskapsresultat? Och anser man att differentiering är bra eller dåligt?

      • Plura skriver:

        Vet inte riktigt, vad jag fick mig till livs vara att forskningen vissat att dessa fyra faktorer var avgörande för för det sjunkande skolresultatet.

        Får se om jag kan hitta något kring detta.

  3. Mats skriver:

    Så här stod det i examensordningen för lärarutbildningen fram till 2007:
    ”inse betydelsen av könsskillnader i undervisningssituationen och vid presentation av ämnesstoffet”

    Denna besvärande essentialistiska formulering ersattes 2007 av:
    ”visa kunskap om betydelsen av ett jämställdhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten och vid presentation av ämnesstoffet.”

    Alltså förväntades se nyexaminerade utgå från något så suspekt som ”könsskillnader” i den tidigare varianten. Nu räcker det med ett mer allmänt jämställdhetsperspektiv.

    Frågan är hur det kommer att se ut i den nya examensordninen som en arbetsgrupp slipar på just nu!

    • Plura skriver:

      Då borde de ta hänsyn till SIDD!!

      Annars tycker jag det är floskelvarning på den här typen skrivningar.

    • Christermagister skriver:

      Vid en snabb blick ser det ju ut som att de två meningarna leder till motsatt resultat… Den första uppmuntrar till att anpassa materialet/stoffet efter mottagarna, medan den andra antagligen leder till att alla får samma (slätstrukna) material…

      • Mats skriver:

        Ungefär så tänker jag också. Den förra formuleringen var oerhört pinsam för de genusvetare som framhärdade i en likhetsfeministisk position.

        Nu stämmer ideologin bättre med övriga dokument.

  4. Ping: 1 000 anställda bort från Stockholms skolor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s