Nya siffror från Högskoleverket visar att 28% av dem som börjar en lärarutbildning med inriktning mot skolans tidigare år hoppar av, medan motsvarande siffra för inriktningar mot senare år är hela 54%. Männen hoppar fortfarande av i ”betydligt” högre utsträckning än kvinnorna; exakta siffror orkar jag inte leta reda på, men ca 80% av männen på lärarutbildningarna går en inriktning mot de senare åren.
En analys av varför man hoppar av skulle vara intressant.
Ångrar man sig? I så fall varför?
Klarar man inte av utbildningen?
Får man jobb utan att vara färdigutbildad?
Kan det vara så att de låga intagningskraven så att säga blir självreglerande?
Kan någon inom lärarutbildningen (Mats?) avgöra om det är ”rätt” personer som hoppar av? Och vad beror skillnaden i avhoppsfrekvens när det gäller åldersinriktning och kön på?
Siffrorna visar också att antalet nya studenter ökar. I mitt tidigare inlägg ”Lärarutbildning, behov” frågade jag vad antalet utbildningsplatser grundas på, och den frågan blir än mer aktuell med dessa siffror.
Bara frågor, inga svar… 😉
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, lärare, lärarutbildning,
Christermagister 
Får jag komma med ett förslag.
Kan det ha att göra med ett antal faktorer som kan sammanfattas med uttrycket:
sexuell status
eller inversen av vad man vill avslöja i detta projekt:
http://www.genus.se/Nyheter/fulltext//Raddningstjansten_granskas_i_nytt_projekt.cid915803
Jag har en bestämd känsla av att en hygglig andel av unga män har ett biologiskt behov av att få göra kön.
Kanske klarar inte Lärarutbildningarna av att tillfredsställa detta behov.
På Chalmers fick vi lära oss att vi skulle ut och kriga för landet Sverige.
Mandom, mod och morske män
Tror du det? Vilken överraskning! 🙂
En sak vi har diskuterat i det manliga nätverket på Malmö högskola är om det är själva utbildningen som orsakar dessa avhopp, eller om det är insikten i hur yrket ser ut efter avslutad utbildning… Det är nog så viktigt att ta reda på!
Jag tror på både och.
Något i utbildningsklimatet får unga män att uppleva sig vara på fel plats.
Samtidigt börjar man successivt förstå sitt framtida yrkesliv och dess plats i samhället och i könsurvalet.
Alla män är självklart inte klonade i samma personlighet.
Men det finns ju en föreställning om att de män som har stort behov av ”manlighet” skall läras om eftersom de har fått för sig något patriarkalt. Dvs idén om det oskrivna bladet som nu Genusvetarna skall få programmera likt en virtuell Gudsmakt.
Får jag gissa att Genusvetenskapen har gjort ett ganska starkt intryck på Lärarutbildningsinstitutionerna.
Desto mer intryck från dessa idéer desto färre män i den framtida skolan och desto större manliga avhopp.
Inom sinom tid 95 % kvinnliga lärare.
Om inte något radikalt görs.
PS!
Om tycker att jag är tjatig i mitt tankespår så tycker jag att du måste beakta kvoten mellan ABW/antal Genusvetare.
Antagligen 0,0003 eller ngt liknande.
Jag kan således tjata en hel del utan att ta alltför stor plats.
🙂
DS
Nej då, inte tjatig, snarare konsekvent… Men som jag skrev i din blogg tror jag att man ibland måste använda andra glasögon också; inte i stället, utan som komplement…
Visst är det troligt att ABW till en del har rätt. Att kräva av blivande manliga lärare att de skall ge avkall på sin egen övertygelse ren på skolningsstadiet är något som skulle få mig att sparka bakut. Skall man indoktrineras för att rymmas i en politiskt korrekt tvångströja, får det vara. Det är troligen inte vad man drömde om när man sökte…
Jag hade redan svåra problem med Frenet och Paulo Freire, när jag ögnade genom min första frus skolmaterial.
Alltså tex ”Pedagogik för förtryckta” för världens mest bortskämda ungar???? Romantiska tokerier.
Freinet är ständigt aktuell (verkligheten är den stora läroboken – produktion för andra än läraren är stimulerande)
Freire är mer intellektuellt utmanande. Att översätta alfabetiseringskampanjer till klassrumspraktik kräver en del fantasi. Boken var stor på sjuttitalet och begreppet dialogpedagogik tolkades på ett väldigt svenskt sätt i Barnstugeutredningen. Jag har inte sett den på litteraturlistor sedan dess – men blir lite sugen på att läsa om!
När det gäller dialog mellan människor kanske Buber och Levinas är mer allmängiltiga?
Christer
Det finns naturligtvis fler förklaringar. Jag skrev att jag kom med ett förslag.
Kan jag få spekulera i några till:
– Det är jobbigt att vara lärare. Lönen är inte den allra bästa.
Kanske har män större behov av att få ekonomisk bekräftelse.
– Jag har av någon anledning (personlig erfarenhet) fått för mig att kvinnor tål mer av mänskligt stök speciellt när barn är alstrare. (spring, bråk, skrik, pladder, höga ljud.)
Den nya pedagogiken genererar onekligen mer av detta.
(dvs både fysikaliskt och mentalt buller)
– Generaliserat har män större behov av strukturer och ordning och reda samt inordning och hierarkier. Den moderna skolan inbjuder inte direkt till detta.
(För mig räcker det med att passera genom en skolkorridor på en högstadieskola för att känna av spontant flyktbeteende.)
Den moderna skolpedagogiken sorterar inte enbart elever. Den sorterar bevisligen även bort många personligheter från att kunna bli lärare.
”Personligheter” har jag själv använt om de män som slutar i ett försök att beskriva deras brokighet och jag menar nog att den lärarroll som vi försöker socialisera in studenterna till är ganska trång.
Mina kvinnliga kolleger tyckte inte om ordvalet – de trodde att jag inte såg kvinnliga studenter som personligheter utan snarare som ett anonymt kollektiv. Hmmm – de är 280 männiiskor så det hade varit ett katastrofalt påstående…
Hur man skall lösa problemet med avhopp, vet jag inte, bara att man måste hitta sätt som gör att olika människor, med olika kvaliteter, söker sig till lärarutbildningen så alla barn och ungdomar, med olika kvaliteter får sin chans att lyckas i skolan. (Kanske upprepar jag mig också nu, men det är i detta område jag ständigt befinner mig med mina tankar). Har du läst min bok ”Är jag norma, mamma” än, förresten?
Nej, den är tydligen populär på biblioteket, för jag har inte fått den ännu…
Tack för förtroendet!
Tyvärr är min gissning lika bra som din (det låter bättre på engelska!)
Det stökar till förståelsen att under rubriken avbrott (eller avhopp som det även benämns i lärarutbildningspropositionen) även ryms studenter som har misslyckats eller underkänts i sina studier. Sådan detaljerad statistik har vi inte än – även om jag har fått i uppdrag att intervju män som avbryter. Men det är en känslig fråga att ställa.
Högskolans självbild är ”ren meritokrati” och tanken på att män skulle sorteras bort p.g.a. kön är djupt främmande för många kolleger. Men det är möjligt att fundera på siffrorna i den lilla enkäten på det manliga nätverkets hemsida:
där 63% av de röstande menar att undervisningen präglas av traditionellt kvinnliga värderingar.
Urval och frågeställning kan diskuteras – men någon form av tankeställare är det!
”tanken på att män skulle sorteras bort p.g.a. kön är djupt främmande för många kolleger”
Har de så dålig fantasi? Kan de inte se framför sig att kvinnor slutar på tekniska utbildningar p.g.a. könrelaterade strukturer heller?
Att rensa bort de som misslyckats och underkänts från statistiken måste ju vara den lättaste biten att ta tag i… Sedan återstår antagligen en hel del både kvinnor och män som valt att sluta av olika anledningar och att hitta gemensamma nämnare bland dem skulle ju vara intressant. Det borde väl gå att casha in ett par miljoner för sådan forskning?
P.S. 54% avbrutna studier på utbildningarna mot de äldre åldrarna är ganska mycket, hur går diskussionen om detta? Är det fler som misslyckas där kanske?
Propositionen talar om att just denna gruppen fortsätter sina studier inom andra delar av högskolan. Kanske är det just dessa män som har genomskådat skolans bristande karriärmöjligheter. 4,5 år av studier är en tveksam ekonomisk investering.
När det gäller män som läser mot förskola/gt menar jag att det är en väldigt brokig grupp som inte enkelt stämmer med vår schablonbild av hur ”män” är. En hel del tycks vara medvetna könsbrytare och ser det som en fördel att få jobba med kvinnor. I alla fall verkar de vara obekymrade till en början…
Det är ju inte bara lärarstudenter som hoppar av utan även de som har varit i yrket ett antal år. Det vore väldigt intressant om berörda instanser skulle göra sig obehaget att ta reda på varför. Själv står jag i valet och kvalet att fortsätta inom läraryrket och det är huvudsakligen av fyra anledningar.
1. Lön. Bedrövligt låg ingångslön och löneutveckling.
2. Arbetsmiljön. Både den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön är i många fall urusel.
3. Status. Finns det någon yrkeskår som får ta emot så mycket stryk från media? Det går ju inte en dag med nedslående rubriker. Antingen är utbildningen under all kritik eller så kan vi ingenting. Till en början slår man ifrån sig men nu har jag läst och lyssnat till dessa tongångar i tio år. Är inte dags för media att utse en ny hackkyckling? Varför inte ingenjörsutbildningarna? Det borde ju vara något som fundamentalt fel i dessa utbildningar när SAAB, Volvo, Ericsson och många andra teknikföretag går dåligt.
4. Som en konsekvens av de många manliga avhoppen så vågar jag påstå att det råder ett slags matriarkatets diktatur i skolvärlden. Detta överdrivna bortklämande och förståelse av elever som beter sig illa. Det är ju så fruktansvärt synd om Kalle, Lisa och Achmed när de känner sig tvingade att förstöra både lektioner eller skolans lösöre. Vård och omsorg har i många fall hamnat i fokus istället för det vi lärare är ämnade för, bilda och utbilda.Detta skrämmer bort både manliga och kvinnliga lärare. Man mäktar inte med att axla föräldrarnas självklara roll att uppfostra. Att ungar skall vara hela, rena, göra sina läxor och uppföra sig.
Jag håller med om punkterna 1-3 och tror att de har stor inverkan även på studenterna; det är ganska lätt att räkna ut att 5 års lärarutbildning inte är den bästa ekonomiska investeringen man kan göra, och när inte ens arbetet sker i en dräglig miljö och allt man får höra i media är vilket uselt jobb man gör finns det ingenting som väger upp den ekonomiska biten.
Om det ska ”löna sig” att studera till lärare krävs följande:
1.Ta inte studielån och har bara studiebidrag.
2. Bo hemma hos mamma och pappa under studietiden.
3. Kan hitta ett arbete under studietiden som ger rostfria stålar.
4. Bosätt dig inte i storstadsregionerna och absolut inte i stockholmsområdet.
5. Byt arbetsplats ofta. Större möjligheter till bättre löneutveckling.
6. Skaffa inte barn. Leder obönhörligen till inkomstbortfall
7. Bli inte sjuk. Inkomstbortfall.
8. Undvik att studera överhuvudtaget. Du kan ju arbeta som lärare ändå.