I Aftonbladet anger Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter 10 regler för profilbilden på Facebook, och även jag får nog byta bild; kaffe har ju inte enbart hälsofrämjande effekter…
Mina tidigare inlägg om ”fallet Mats Mügge”
finns här och här.
Jag såg på Debatt i går där Mats och Sofia medverkade. (Länk till SVT Play, fr 28 min) Trots att Sofia försökte så tappade man bort den viktiga biten med att arbetsgivaren har fallit till föga inför föräldrarnas påtryckningar. Vem avgör hur en pedagog får se ut? Vilka värderingar ska råda i skolan? Föräldrarnas eller läroplanens?
För övrigt går dagens guldstjärna till Maria som läxade upp en misshandlande pappa, och dagens ”skämmes tammef*n” till de övriga resenärerna som inte gjorde något. (Mer om civilkurage.)
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, förskola, Frilufts förskolor, skoldebatt, utbildning, genus, Mats Mügge,
Christermagister 
Och så vet man ju inte om det verkligen är kaffe i muggen… 😉
Såg programmet igår kväll. Skrev följande passus på Tysta Tankar som handlade om gränsen mellan privat och personligt:
”Problemet är bara de oreflekterade som uttrycker sig. Det kom speciellt fram i debatten på SVT om Facebook och Mats. Det är tydligen enligt Mannpower ”välfärdens barn” som är chefer som har svårt för detta.
När man inte kan skilja på dikt och verklighet blir det fel. Därför var det befriande att höra Mats själv berätta. Och ytterst graverande att Peter från förskolan inte vågade komma till debatten. Tyder på att självinsikt och självbild saknas hos de som agerat i enfaldens tecken.”
Mina svar, Christer, på dina frågor i denna tråd blir:
Vem avgör hur en pedagog får se ut?
”Personen själv, såvida man inte har en dresskod på skolan.”
Vilka värderingar ska råda i skolan?
”Värdegrunden enligt läroplanen om allas lika värde.”
Föräldrarnas eller läroplanens?
”Givetvis läroplanens. Om det inte passar är det väl bara för föräldrarna att byta skola om värdegrunden inte stämmer. Det är fritt val på var ungarna går i förskola och skola idag sedan skolpengen infördes.”
Jag undrar om inte ”Peter från förskolan” håller sig undan just för att han har självinsikt… Han har kanske tagit ett beslut helt grundat på att göra föräldrarna till lags och räknade aldrig med att detta skulle komma ut i ljuset. Han kan troligen inte själv stå för beslutet att inte fortsatt anställa Mats pga mössan…
Och man kan inte låta bli att stillsamt undra vem denna inflytelserika förälder är, och vilken hållhake på förskolan h*n har.
Visst blir man nyfiken! Han vek sig ju direkt, känns det som…
Det finns ju många tunga namn med koppling till Täby. Även om kanske inte alla av dem bor kvar, borde de ändå kunna användas som hållhakar… (Wikipedia) 😉
Visst, du befinner dig i Reinfeldt-land. Ett samhälle som består av övre medelklassen.
En klass som avundsjukt försöker likna överklassen, men aldrig kommer dit. Speciellt i förhållande till grannen i syd. Där struntar man fullkommligt i denna debatt.
Nja, inte självinsikt, då skulle han agerat annorlunda. Däremot själbevarelsedrift och tron att hålla sig undan tar död på debatten.
Men det är just det totalt feliga i all kriskommunikation. Finns tre gyllenregler när det går snett,
1. Tala alltid sanning
2. Ta initiativet
3. Gör det i tid
Skulle säga, ring direkt upp SVT och Debatt ocxh säg att jag vill vara med.
Svenskt fenomen med att tiga ihjäl saker innebär frodandet av konspirationsteorier. Och det är väl just det som försig går på Bloggarna just nu i mössdebatten. Ett kardenalfel som Peter inte förstår vidden av.
Christer
Häll en hink med kodynga över din hjässa. Sätt på dig den grymmaste spökmask. Lyssna på Ramstein i 110 dB, klä dig i svarta kläder med djävlar över hela kreationen.
Det spelar ingen roll.
Alla ser dina ögon.
Dina ögon avslöjar.
Stereotyperna trillar ned i de Skånska snödrivorna och rinner sedan ut i Östersjön.
Christermagister.
Tack, tror jag… 😉
Tror jag skriver du,
Jag lovar. Du ser snäll ut.
Ditt blogghuvud signalera detsamma. Varm symbolik från sagornas värld.
Jag tror att vi får en bättre värld om människor vågar / vill/kan se snälla ut istället för hårda och distanserade.
Vi har ett allvarligt problem i mycket av konst, mode och media.
Människor skall se så jäkla coola, hårda, nonchalanta, distanserade ut.
Jag lider av denna utveckling.
Jag såg också debatten och konstaterade att Mats var 40 år gammal, och jag upplevde inga befriande uttalanden överhuvudtaget.
Jag såg bara en socialt omogen man, som inte förstod vad diskussionen handlade om.
Den övriga diskussionen bestod mest av folk med egna agendor, som egentligen inte hade med sakfrågan att göra, hysteriska enfrågepersoner med oklar agenda och någon äldre som redan stelnat i sitt tänkande. det förvånande med diskussionerna på TV är , att man aldrig kommer någonstans…. utan då får man läsa ”Skämtsamma komentarer” i nästa dags tidning, som heller inte för frågan framåt i sak.
Fy skäms Mirjamsdotter. Detta är inte ett leksaksproblem.
Debatter har väl aldrig varit till för att kom fram till något, utan bara till för att bryta åsikter hur enfaldiga de än är.
Samma gäller politiska debatter. Är väl bara dom retoriskt skickliga som har ett övertag.
Sak du komma fram till något är det dialog som gäller.
Kristian, när jag tolkar alla tidigare kommentarer tror jag att vi alla är överens om att mössan inte var speciellt lyckad att ha på en offentlig profilbild och att pedagoger har ett visst ansvar för bilden de för fram av sig själv även utanför arbetsplatsen. Den enda skillnaden i våra åsikter i den frågan tycks ligga i gränsdragningen för vad som är lämpligt och inte.
Då tycker jag att vi lämnar gränsdragningen, Mats och mössan för att föra frågan framåt i sak. Den stora frågan för mig är nämligen principen om att föräldrarnas värderingar och åsikter har tillåtits styra, och det på ett odemokratiskt sätt.
I Mymlans blogg skrev jag ett svar till Jan E, som hade påpekat att föräldrarna var ”kunder” i förskolan/skolan och därför skulle tillåtas ha inflytande och citerat Anders B Westins kommentar om att lärare bär ”samhället på sina axlar”:
”Ja, föräldrarna är kunder i praktiken och kan styra verksamheten genom sin rätt att välja skola. När det handlar om att t ex kräva utbildad personal, stöd till de elever som behöver det och modern utrustning i skolan kan det vara positivt, men frågan är om vi kan tillåta att de styr över värderingar och på ett odemokratiskt sätt (den som ”skriker högst” får som den vill).
Den här gången handlade det om någonting ganska oskyldigt och vi tycks alla vara överens om att ledningen har handlat överilat, men om vi lämnar mössan bakom oss och ser på själva principen finner vi större problem. Jag har personligen sett att föräldrar kan styra över skolans ekonomiska medel så att de fördelas orättvist och att de kan påverka sina barns betyg genom rena rama utpressningen.
Om vi låter enskilda föräldrar, eller för den delen en grupp föräldrar inom ett visst område eller kommun, styra över skolans värderingar är ju hela tanken med en gemensam svensk skola som ska förmedla våra grundläggande värderingar om bl a demokrati, jämställdhet och allas lika värde raserad. Vi hamnar i ett läge där värderingar som samhället i stort inte alls står för kan råda på enskilda skolor och bli barnens enda referensram när de växer upp.
Skolan och läraren har en normerande roll, men som Anders skriver i ditt citat är det samhället vi ska bära på våra axlar, inte enskilda föräldrar.”
Vi har en läroplan som är utarbetad under demokratiska former för att återspegla samhällets värderingar. Jag anser att det är denna som ska styra värderingarna i skolan, inte enskilda föräldrar. Om föräldrar vill påverka skolans värderingar får de göra det under demokratiska former, inte genom att sätta press på skolledningen. Låter vi utvecklingen gå åt det hållet har vi snart en ohållbar situation. Vad ska vi göra när föräldrarna inte accepterar en lärare som ”ser ut som en terrorist”, eller som är kvinna, för att ta ett par exempel?
Christer – du berör ett fundament i skolans värld. Att skapa en kvalitativ skola innebär att göra rätt från början. Och det startar med det du påpekar läroplanen.
För att fåkunninga ska hänga med, en verksamhet styrs av den ”marknad den befinner sig på”. Tolkar du den fel är du på ett sluttande plan ut i ”felträsket” och det är precis vad svensk skola länge hållit på med.
För skolan innebär det att nämnder och styrelser i fristående skolor har att rätt genomföra uppdraget utifrån styrdokumenten. Och det är här de stora felen görs. I sin okunskap trampar de ut i felträsket så det dundra om det. De är bara genomförare av det nationella uppdraget inget annat. Och det är i den kontext vi ska se den snurriga debatten.
Varken fristående skolor eller kommunal dito kan skapa egna värderingar. Speciellt inte när den nya skollagen träder i kraft. Där har läroplaner höjts från förordning till lag, som säger att alla ska följa de nationella skolformsvisa läroplanerna. I dessa är värdegrunden fastlagt.
Först på tredjeplats i processen kommer skolorna och föräldrarna. Det enda föräldrar har makt över, som jag tidigare sagt, är att välja skola inte vad skolan ska lära ut. Det har riksdag och regering beslutat i demokratisk ordning. Är man inte nöjd med det får man i allmänna val vart fjärde år rösta på dom man tror har makt att förändra spelreglerna.
Plura
Skolan är en specialarena i samhället. Något vi konstruerat för att vi insett att människor är normalfördelat kortsiktiga.
Skolan har syftet att organisera långsiktighet, dvs att se till att VI tänker längre än till nästa vecka.
Vad du än skriver så har alla rätt att tycka till om skolan. Sedan har Christer självklart rätt att det idealiskt skall passera den den filtrerande politiska processen.
Men individuella reaktioner får vi helt enkelt stå ut med eftersom skolan är en sådan speciell arena. All politik påverkas dessutom av kollektiva och individuella reaktioner.
Jag har extremt många uppfattningar om den svenska skolan. Dessa uppfattningar torgför jag då min hjärna så får lust.
Min ståndpunkt är att lärare skall vara snälla och kunniga. Dessutom skall de se snälla ut. De skall inte kunna sammanblandas med en kriminell attityd.
Vi lever antagligen i den mest narcissistiska kultur som någonsin funnits. Det har det ekonomiska välståndet skapat som en biprodukt.
Sådana biprodukter anser jag att svenska lärare skall vara medvetna om och dessutom kunna problematisera.
Den kollektiva narcissismen är antagligen välfärdssamhällets och jämlikhetens största fiende.
Läser just nu Jämlikhetsanden. Där bekräftas via evidensbaserad forskning denna ståndpunkt.
På sidan 46 finns överskriften ”Självkänsla och social osäkerhet”.
Jag kan tydligt se sambandet mellan mössan Pornstar och begreppet ”osäker hög självkänsla” (narcissims)
Sk osäker narcissism på kollektiv nivå är sådant som förändar samhällen utan att medborgarna fattar varför.
Orsak: Kollektiv hemmablindhet.
Anders du skriver – ”Vad du än skriver så har alla rätt att tycka till om skolan.” Helt rätt!!!
Men vad jag inte förstår, du som verkar i byggindustrin, som jag gjorde tidigare, vet att jobbar vi inte efter marknades krav på våra tjänster kan vi inte sälja. Och i byggsvängen har vi minst 10.000 sidor normer och föreskrifter. Mer än vad skolan har.
Då måste du ha det klart för dig – konsultmarknaden är inte som politiskt styrda marknader, även om byggtillstånd är reglerad.
Skolan är en sådan som ytterst styrs av lagar. Och nu har vi speciellt en ny skollag på gång!
Skolans utbildningsuppdrag styrs ytterst av politiker i riksdagen och regeringen vad du eller andra tror. That it is!!!
Anders, jag ser ett tydligt samband mellan hur du målar upp en bild av ”hur en lärare ska vara och se ut”och det faktum att lärarkåren domineras av en viss kategori av personer… Ser inte du detta samband? Jag vet att även du vill förändra könsfördelningen, och själv vill jag även ha in andra sorters kvinnor i skolan (se inlägget ”Traditionella könsroller”). Tror inte även du att ”fallet Mats Mügge” har försvårat rekryteringen av män till skolan ytterligare?
Det spelar ingen roll om vi kallar det ”påfågling” eller bara att människor har ett behov av att kunna behålla en del av sig själva även på jobbet, men den snäva bilden av en objektiv, snäll och faktiskt ganska tråkig lärare som framträder här i diskussionen lockar antagligen varken fler män eller annorlunda kvinnor till yrket.
Jag tror att det finns gott om briljanta människor som brinner för t ex matematik, fysik och teknik som vi stänger ute genom för hårda krav på personlig anpassning. Jag tror att skolan snarare behöver lätta på kraven på ett visst utseende än att stärka dem. Du brukar ju skriva att fokus ska ligga på kunskap. Då borde ju det viktiga vara att hitta lärare som är duktiga på att lära ut, oavsett hur de ser ut? (Inom vissa gränser förstås.)
Christer
För mig är det en central skillnad mellan hur människor ser ut och hur de anstränger sig att se ut.
Själva ansträngningen kan i detta fall vara ett kompensationsbeteende för det jag i förra kommentaren angav som ”osäker hög självkänsla” vilket inte är en bra egenskap för en lärare.
Trygg anknytning är en fundament för en trygg lärare.
Jag har ingen illusion om briljans bara för att jag tjatar om teknik och naturvetenskap.
Jag vill ha ”jordade” och ”trygga” personer som lärare.
Elever med otrygg anknytning från hemmet behöver lärare och förskolepersonal med trygg anknytning annars så går det skepparätt åt skogen.
Förutom kunskap är detta skolans centrala uppgift.
Dvs att kompensera vissa föräldrars oförmåga att ge sina barn trygg anknytning.
Jag vet att detta är mycket känsligt ämne, men likt förbaskat en mycket viktig fråga.
Det är en central jämlikhetsfråga.
Återigen handlar det om gränsdragning. Även jag vill självklart ha ””jordade” och ”trygga” personer som lärare”, men anser inte att lila hår, en tröja med Iron Maiden eller en tatuering nödvändigtvis är tecken på motsatsen.
Nej
Inte nödvändigtvis.
Men det kan vara en indikation. Exakt har vi då detta eviga dilemma. Hur skall vi veta och vad är en relevant signal.
Ju mer individualiserat och estetiskt extrovert ett samhälle blir desto svårare att veta och identifiera.
Bara detta är en obekväm omständighet.
Ju mer vi leker, provocerar och lattjar med identiteter desto gåtfullare blir människan.
När stereotyperna fullständigt förlorar fattningen och ”förmågan”så rasar ett samhälles tillit.
Då går det riktigt åt skogen.
Vem tusan skall kunna ha kollen?
Leken med identiteter började väl på allvar på 50 talet.
Efter kommersiell TVs införande så har det accelererat till den nivå vi nu befinner oss på.
Snart känner alla:
Vem kan man lita på? Allt är ju ändå bara teater.
Personligen tycker jag det är svårare att veta var jag har personer som gömmer sig bakom en ”objektiv” fasad och uniformer/kostymer…
Människan har väl lekt med identiteter och utseendet under alla tider?
Jag tycker snarare att svenskarna i dag är oerhört likriktade, alla ser ju ungefär likadana ut.
Christer
Alternativet behöver inte vara uniformer/kostymer.
Det kan vara behagliga rutiga skjortor och jeans.
Visst har människan lekt med utseenden men jag är övertygad om det är långa tidsprocesser som vi komprimerar och därmed luras utav.
I vår kultur är omsättningshastigheten och sökandet på individnivå långt intensivare.
Jag har i grunden inget emot att människor söker sin yttre individ. Men jag ogillar de sidor om bejakar och leker med det dystra, depressiva, vulgära, onda.
Kan dom inte välja det glada, friska, naturliga, snälla och livsbejakande i stället.
Nu pratar vi väl om lärare som skall klara av att vara funktionella förebilder till en hel statistisk fördelning av barn/ungdomar och inte om folk i exhibitionistbranscher som med automatik skapar avskilda gruppindelningar.
Det är väl förhoppningsvis två skilda världar.
Mitt blogginlägg får göra tjänst som svar på detta:
http://curiousheathen.blogspot.com/2010/02/uniformerade-larare.html
Christer
Som jag ser det så finns det fyra samtidiga metoder som får tillbaka männen (50/50%) till skolan:
1) Erkännandet av könets betydelse. Dvs manliga lärare är en ”typ” av lärare. Kvinnliga lärare är en typ av lärare.
Söker man till lärarutbildningen så är detta inte utbytbara enheter.
2) Höja lärarnas löner.
3) Lossgöra kommunerna från skolan.
4) Återskapa teknikämnet som ett högstatusämne även i grundskolan.
Jag förstår på ett sätt vad du är ute efter. Du vill inte ha en tråkig prudentlig KD- individ som dominant lärararketyp. Det vill inte jag heller. Men jag vill ha lärare med kunskap, glöd ock trygg anknytning som fundamentala beståndsdelar.
Och dessutom inga postmodernistiska ”flummare”.
Men dom får gärna vara unika personer med en härlig unicitet.
Som min datalärare på Chalmers som var fårfarmare och undervisade i grova raggsockor med gummistövlarna stående under skrivtavlan.
Det finns väl bara en sak som får tillbaka män till skolan!!!
Bra betalt i förhållande till det de sysslar med idag.
Anders, än en gång tycks det mig som du säger emot dig själv – å ena sidan vill du att lärarna håller sig strikt till en slags medelklassnorm, å andra sidan får de gärna vara unika personer med en härlig unicitet.
Vilket får mig att än en gång grubbla över vem som ska sätta normen för hur långt denna unicitet får sträcka sig, när den är härlig och när den är opassande, och vilket syftet med normerandet egentligen är.
Morrica
Jag tycker att jag har förklarat min ståndpunkt. Kortfattat att skilja på personlighet kontra odlade rollspel.
Dessutom tar jag mig friheten att värdera vilka mänskliga attityder som jag vill bejaka och vilka jag anser vara destruktiva. Dessutom vet jag att alla människor ständigt värderar sådant. ”Första intrycket” avgör mer än…………..
Det är vi alla som ständigt har omröstning om vilket vi vill bejaka eller motarbeta.
Syftet med normering är kortfattat:
Att hålla ihop flocken
Det är ungefär som det är inne i varje människans hjärna. En evig kamp mellan olika centras behov och drifter.
Så vem ska sätta normen för hur lärare får se ut, Anders? Du? Föräldrarna? Skolledningen? Staten? En speciellt tillsatt NormNämnd?
Att du tar dig friheten att tycka vad du vill är förstås helt i sin ordning.
Men som Morrica antyder i sin fråga har det ingen som helst bäring när det gäller hur en samhällelig institution skall fungera.
Hur menar du att en skola skall kunna bolla med de hundratals – ja, kanske tusentals – olika preferenser för hur en lärare får vara på sin fritid som föräldrarna representerar?
Du talar om destruktiva mänskliga attityder. Att på det här sättet framhäva sina egna värderingar och sätta dem framför samhällets gemensamma (i form av skolans nationella styrdokument) ser jag som synnerligen destruktivt.
I övrigt vill jag också se Morricas fråga besvarad.
Plura
Det är en viktig parameter. Men ändrar du inte de andra tre som jag räknade upp så kommer detta aldrig att hända.
Anders, är du för kvotering till lärarhögskolan och yrket?
Lön och teknik är ingenting som upptar långa stunder av diskussionerna mellan mig och de manliga lärare jag känner… men kanske är det därför vi är kvar… 🙂
Christer
Kvotering är ett ord som man använder när man inte vågar anse/erkänna/begripa att könet har betydelse.
Jag är motståndare till kvotering men däremot är jag förespråkare till att skolan är en sk specialarena i ett marknadsekonomiskt långsiktigt välfungerande samhälle.
Vi (samhället) behöver lika många manliga som kvinnliga lärare för att den långsiktiga harmonin/balansen mellan könen skall kunna växa fram.
Christer att du är kvar är definitivt inget ”svaghetsbevis”. Jag har börjat märka denna tankebana. Den är inte bra. Du representerar en typ av manlighet. Det är något bra. Men andra typer av manligheter upplever inte dagens skola lockande. Detta måste vi hitta en lösning på.
Jag är inte ensam om denna ståndpunkt. Vi är en stor grupp män som sitter och jobbfikar tillsammans.
Vi har en gemensam erfarenhet: Vi upplever att skolan ”glömt” de kunskaper som vår exportindustri och vårt företagande inser som helt fundamentala.
Fixar vi inte detta så får vi ett samhälle som ingen vill ha.
Ett fattigt samhälle med mängder av destruktiva desperata män som hamnar i den dystra statistiken.
Den sover jag på…
God natt!
Här fanns det så många kommentarer att jag faktiskt – erkänner – inte läst dem alla! Därför blir säkert mina rader bara någon sorts upprepning, men jag lockas ändå av ämnet.
Det finns flera delar i den här diskussionen, allt från rädda föräldrar, lika rädda verksamhetsansvariga samt den aktuelle mannen, ja, plus en massa tyckare då, sådana som ni och jag.
För mig är det inte jätteenkelt att välja sida, eftersom jag förstår var och ens ställningstagande.
Förvisso är det så att media rapporterat, tyvärr ofta på goda grunder, händelser som gjort att folk blivit rädda. Senast nu här i Jönköping, från Frälsningsarméns förskola, som ju ändå alla litade på… Ingen vacker läsning!
Samtidigt är det ytterst beklagligt att männen som kollektiv blir misstänkliggjorda, vilket förvisso inte lär locka fler män till förskolor. Ja, inte till skolor över huvud taget (fast det finns ju andra orsaker, också). Det är lika beklagligt.
Men, nu är situationen som den är och i det läget anser jag att varje man bör tänka på detta. Ett sådant sätt är att inte ägna sig åt olämpliga s k ”skämt”. Jag tycker nog att denne kille betedde sig en aning omdömeslöst vid valet av bild på Facebook. Varför måste man nödvändigtvis ser ut på det där ”tuffa” sättet? Vad vill man med det? Vem vill man impa på och i vilket syfte? Vad är det för fel att vara en helt vanlig snäll och hygglig människa och signalera just det? Jag är personligen mycket fundersam kring detta behov, eftersom jag vill ha ett samhälle med just – snälla och hyggliga människor. En 30-åring som måste verka cool! Jag menar… För övrigt finns det även kvinnor som beter sig olämpligt, det är inte alltid en könsfråga.
Vidare, om man arbetar med barn och unga, bör man även på fritiden komma ihåg att vi ses som förebilder och representanter för vår yrkesgrupp, annars är vi knappast trovärdiga. Oavsett vart vi går, har vi alltid oss själva med… Fritidsmänniskan och yrkesmänniskan är samma person, även om människan anpassar sitt beteende efter situation.
Till sist; vi måste komma ihåg att förskolan kommit till för föräldrar och deras barn! Utan dem, ingen förskola och inga läroplaner, hur fina de än är. Så är det!
Alias – du skriver ”förskolan kommit till för föräldrar och deras barn! Utan dem, ingen förskola och inga läroplaner, hur fina de än är. Så är det!” – visst när det begav sig. I såfall gäller ditt axiom även gymnasiet.
Blir lite annat nu när förskolan blir en egen skolform enligt förslaget till ny skollag. Därmed vrids perspektivet enligt det jag skrev om rätt från början till regering och riksdag. Först i tredje hand i kedjan kommer föräldrar och barn när det gäller att nå en kvalitativ förskola.
Sedan kan jag hålla med dig om att det inte är ens fel att två träter. Och i och med att man är en offentlig person måste man välja sitt framträdande på nätet. Det speciellt om man oxå ska vara förebild för andra.
Ailas, alla kommentarer och åsikter är välkomna. Jag tror inte att det är lätt att ”välja sida” för någon av oss, och dessutom: måste man välja? Diskussionen tvingar oss att testa var våra generella gränser går, men i det aktuella fallet har ju ingen av oss alla fakta.
Alla verkar vara överens om att mössan inte var speciellt lyckad att ha på en offentlig profilbild och att pedagoger har ett visst ansvar för bilden de för fram av sig själv även utanför arbetsplatsen. Den enda skillnaden i våra åsikter i den frågan tycks ligga i gränsdragningen för vad som är lämpligt och inte.
Alla tycks dessutom vara överens om att föräldrarna måste ha ett visst inflytande i verksamheten, och här gäller dikussionen hur mycket inflytande de ska ha och på vilket sätt de ska tillåtas utöva det. Jag anser att det största problemet är att föräldrar tillåts utöva ett sorts informellt inflytande där deras ”makt” inte grundas i demokratiska processer.
Oj så många tankar – det känns lite snopet med det här samförståndet.
Jag tror ju inte så mycket på det här med styrning (även om jag tolkar värdegrunden som ett kraftfullt stöd för individens rätt att uttrycka sin personlighet) och tror inte att varken stat, kommun eller rektor är de avgörande normerarna.
Min tes är att det går att beskriva på gruppnivå och att det handlar om skolkulturer som är mer eller mindre öppna för olikheter. Då blir den här formen av konflikter en form av förhandlingar och maktkamper. För att vinna sådana strider krävs både fingertoppskänsla och strategiskt tänkande när det gäller att bygga allianser.
Själv fick jag en gång en T-tröja av en förälder med texten ”Öl byggde denna vackra kropp”. Jag tyckte det var ganska kul att sonen senare använde den i skolan.
Fast det var innan jag arbetade på lärarutbildningen…
Jag tror en hel del av det samförstånd Christer pekar på är mer ett försök att fokusera in debatten på kärnfrågan än egentligt samförstånd.
Jag befinner mig t.ex. fortfarande i ett polariserat tillstånd där det privata är just det. Privat.
Men kärnfrågan var det, alltså.
Är diskussioner om pornstarmössor (som symbol för det privata) förenligt med det vi kallar ”föräldrainflytande”? Jag tycker inte det.
Ja, det finns ju en gräns för hur länge man kan diskutera en mössa… Jag vill hellre rikta fokus mot gränserna för föräldrainflytande och ledningens ansvar i denna fråga.
Att föräldrar tycker, tänker och säger saker om lärare får vi nog stå ut med, men just därför är ju ledningen så viktig. Som jag skrev i början av debatten tycker jag att det är ledningens ansvar att organisera samtal mellan ”parterna” i vissa fall, och i andra fall är det deras ansvar att helt enkelt ”döda diskussionen”.
När en förälder säger ”jag accepterar inte att mitt barn har en lärare som är kvinna”, ”…som är homosexuell”, ”…som är invandrare”, ”…som är religiös”, ”…som har tatueringar” eller ”…som har rutiga skjortor” måste de sätta stopp. De måste förklara att föräldern inte har någon rätt till inflytande i dessa frågor. De måste välja personal efter arbetet de utför, och inte efter hur väl de passar in i enskilda föräldrars bild av en bra lärare. På samma sätt som de måste fördela skolans resurser efter behov och inte efter enskilda föräldrars påtryckningar och på samma sätt som de måste försvara lärarnas rätt att sätta betyg grundade i kursplanerna och inte i föräldrarnas åsikter.
Instämmer helhjärtat! 🙂
Instämmer också, väl formulerat!
Bra skrivet.
Men du pekar på ett problem jag ser allt för ofta. Ledningens fokus på administrativa sysslor istället för att vara pedagogiska ledare.
Förhållingssätt och värdering kommer inte flyggande i luften som virus och ”infekterar” oss till godartade individer. Det måste ständigt nötas. Det är det som kräver sin kvinna eller man i ledande position.
Uppenbarligen var det just här hela mössdebatten gick över styr. En ägare och en förskolechef som inte förstått sitt uppdrag.
Pingback: Klädkoder igen « Tysta tankar