Sänker nivån

I dag när jag skulle gå in mot stan tog jag utan att tänka efter på mig min mössa med texten ”Ramones”. Efter 5 minuters promenad kom jag dock på vad jag hade gjort och slet av mig mössan! Ramones har ju skrivit flera texter som inte alls är lämpliga för en lärare att förknippas med! Låten ”53rd & 3rd” från deras debutalbum (1976) syftar ju t ex, som alla vet, på att manliga prostituerade höll till där.

Tänk om någon fotade mig under min promenad med mössan på och taggar mig på Facebook! Eller lägger ut bilden i en blogg med mitt namn under!

För att inte göra samma misstag igen är det bäst att jag går igenom min garderob… Bob Marley måste ju självklart bort. Likaså Guns N´Roses, Black Sabbath och Anti Flag. Kan jag behålla Bob Dylan tror ni? Nej, det är bäst att slänga den också…

Det är möjligt att jag sänker nivån på diskussionen om Mats Mügges Porn Starmössa lite väl långt nu, men efter 62 kommentarer till det förra inlägget tycks vi vara överens om principerna, men inte gränsdragningen. Ett samhälle som har sänkt toleransnivån för vad som är OK för pedagoger att uttrycka på sin fritid till den här nivån har i min värld gått alldeles för långt.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

74 kommentarer till Sänker nivån

  1. Anders B Westin skriver:

    Seriöst Christer

    Dina exempel är risiga. Du kan inte jämföra en mössa med namn på rockband med pornstar.
    Att pornstar dessutom är kidnappat som klädmärke visar ju bara hur svår denna fråga är.

    Är Hells Angels inte ett registrerare varumärke så kan väl någon testa och skapa ett klädmärke runt detta.

    Under en lång övergångsperiod så kommer denna logga skicka ut dubbla signaler. Vissa identifierar sig med kläder andra med gangsters.
    En barnskötare som vill vara cool i rätt subgrupp kan då välja en mössa med Hells Angels. Gör han det så får han tåla att det uppkommer en osäkerhet om vem han är. Är han en gangster eller är han en cool kille som vill driva med folks föreställningar.

    Vi lever i en tid där orden kidnappas och omformas av olika anledningar. Faktum kvarstår. Det är i betraktarens ögon som tolkningen sker.

    En annan sak är säker: Bruce Springsteen är ett säkrare val än Ramones om man vill framstå som en trygg och genomsäker lärare i flertalets hjärnor.

    • Janne skriver:

      Jag ser inget risigt i Christers exempel. När det gäller rockband så tror jag nog en ”Rotting Christ”- eller ”Tatuerade Snutkukar”-mössa smäller lika högt som en Pornstar-mössa.

      Jag måste städa. Återkommer.

      • Anders B Westin skriver:

        Janne
        Alla får betala priset när vi lever i en kultur där medmänniskor döper sina rockband som du anger.
        Tilliten till kollektivet rasar naturligt i botten.

        Det är också ett slags allmänningens dilemma.

        Fick dom någon kärlek av mamma och pappa tänker jag när man har ett sådan skruvat bekräftelsebehov.

        Pubertala fasoner är inget jag beundrar. Dax att växa upp. Kiss och Bajshumor tillhör barndomen.

        Mamma titta jag kan bajsa alldeles själv!

    • Janne skriver:

      ”Det är i betraktarens ögon som tolkningen sker.”

      Förvisso ett obestridligt, men också allmängiltigt faktum. Det gäller inte bara Pornstar-mössor, utan också t.ex. kommentarer på bloggar.

      Just nu har jag som betraktare svårigheter med att tolka dina avsikter med ovanstående kommentar. Vilken är din vilja?

      Håller du med oss om att Mats Mügge behandlades orättvist eller tycker du Frilufts Förskolor gjorde rätt?

      Diskussionen handlar nämligen inte om att få ”tåla att det uppkommer en osäkerhet om vem man är”. Hade den bara gjort det, hade Mügge med all sannolikhet haft sitt vikariat kvar. I mina ögon passerade förskolan gränsen för att vara ”osäkra” i det ögonblick de bestämde sig för att plocka bort honom från vikarielistan.

      Jag arbetar själv som man i förskolan och måste ”tåla” både ett och annat varenda dag – även utan Pornstar-mössa. Jag hade antagligen inte överlevt en dag på jobbet om min arbetsgivare agerat som Frilufts Förskolor varje gång det uppkommit ”en osäkerhet” angående min person. I alla fall inte när toleransnivån ligger på den låga nivå den gör i det aktuella fallet.

      Jag vet att folk är rädda och konservativa av sig, men det är inte frågan här. Frågan är om detta skall accepteras av samhället som institution?

      Skall vi agera likadant när en förälder ringer och tycker att den arabiske vikarien ser ut som en terrorist?

      • Anders B Westin skriver:

        Janne
        Om jag hade varit chef på förskolan så hade jag ringt Mats och bett honom komma till mig för ett personligt samtal. Jag hade berättat för honom att föräldrar hade reagerat på hans utstyrsel och att jag själv ogillade den attityd som han representerar på fotografiet. Jag hade bett honom ta bort fotografiet. Sedan hade jag haft ett snack med honom om han kan förstå det olämpliga i att signalera denna stil mot offentligheten när man jobbar inom en skolmiljö där det finns mycket svåra och komplexa känslor i svang.

        Hade han tagit tagit bort fotot och samtidigt medgett att han som privatperson och anställd kan påverka arbetsplatsens rykte och status så hade jag gett honom en ytterligare chans, dvs om han i övrigt var en bra person på jobbet.
        Om han inte uppfyllde mina två krav, dvs att dels ta bort fotot och dels förstå sitt ansvar / påverkan så hade jag meddelat att han inte hade haft mitt fortsatta förtroende.

        Duger detta som svar.

        Exakt så här går det till när folk får eller inte får ett jobb. Har de rätt förmåga / rätt attityd sett ur arbetsgivarens (betraktarens) ögon. Det gäller oss alla ständigt och jämnt.

        • Christermagister skriver:

          Ja, och hade de gjort så hade det aldrig blivit något problem.

          • Anders B Westin skriver:

            Christer
            Jag är humanist ända ut i fingerspetsarna. Jag hade troligen erbjudit samtalsterapi på företagets bekostnad om han mått dåligt efter uppmärksamheten. Men först hade jag avkrävt ödmjukhet från hans sida.

            Och som jag påpekar längre ner mht Mats medverkan i radion så har han bevisligen behov av stödjande / rådgivande samtal.

        • Janne skriver:

          Jag tolkar det som att du tycker att Frilufts Förskolor gick för långt, för snabbt. Och därmed håller vi med varandra. Avsaknaden av dialog mellan förskolan och Mats Mügge (trots att han t.o.m. erbjöd sig att ta bort fotot) är… Anmärkningsvärd, för att uttrycka mig försiktigt.

          Sedan är godtyckligheten, som Christer nämner nedan, en svår nöt att knäcka. Den uppenbara tendensen i det här fallet pekar ju på en stärkt segregation i samhället, där t.o.m. lärare kan sållas bort för att de inte tillhör upptagningsområdets bild av hur samhället skall se ut…

          • Anders B Westin skriver:

            Janne
            Visst är det så. Det sållas hela tiden.

            Efter Mats Mugges medverkan i dagens studio 1 hade jag däremot tvekat än en gång. Han tycker att han tom har rätt att medverka i porrfilmer på fritiden utan att det skall påverka hans möjligheter att få eller behålla jobb.

            Då tänker jag: Hur jäkla naiv kan man vara eller har en hel generation blivit blålurade i hur verkligheten fungerar.

            Det är bara att acceptera faktum. varje arena kräver normering och anpassning. har man inte förstått detta så får man lida eller inse faktum:

            Jag får starta en egen arena. Kanske en friskola för personer som älskar att töja alla gränser till det yttersta.

            Säger jag som på jobbet undviker att berätta att jag lyssnar på jazzmusik på fritiden. Jag vill inte bli utmobbad på fikarasterna. Där är det segelbåtar och båtplatser som gäller + en och annan rolig historia.

  2. Ping: Pornstar-Mats « Flumpebloggen

  3. Christermagister skriver:

    Jag kopplar samman fallet med Porn Star-mössan med det faktum att en lärare i Hultsfred blev avskedad pga att han spelade i ett dödsmetallband (de religiösa föräldrarna gillade inte texterna). Då är min jämförelse inte speciellt långt ifrån verkligheten. Dessutom är det så jag känner. Att samhället sätter en oerhörd press på mig, och alla andra pedagoger, om man inte markerar att det här är fel. Hur ska vi veta vad som är OK eller inte? Vår tillvaro kan inte tillåtas styras av föräldrarnas godtycke. De kan alltid leta upp något på oss om vi inte gör som de vill, eller ger deras barn tillräckligt höga betyg.

    (Jag skulle kunna hävda att Bruce Springsteen stödjer massmord i mellanöstern, och därmed är även Bossen förbjuden.)

    • Anders B Westin skriver:

      Christer
      Det du kallar godtycke är vi alla utsatta för. Det är ju därför vi delar in oss i olika subgrupper för att få umgås med folk med gemensamma ”värderingar” men det innebär samtidigt en risk att vi väljer bort vissa arenor fritid/arbete.

      Jag blir nästan lite förvånad att du är förvånad över detta. hela mitt liv är en enda lång anpassnings / normaliseringsprocess.

      Präktig, ordentlig, ren och fin skall man vara på många arbetsplatser. Skall du bli VD på ngt större bolag är dresskoden som en tvångströja. Det gäller tom att ha rätt tröja i segelbåten på sommaren. Annars så får man inte vara med i den klubben.

      • Morrica skriver:

        Anders, är detta demokratiskt och jämlikt, menar du?

        • Anders B Westin skriver:

          Nej men det är det pris vi måste betala för att få någon slags jämlikhet och någon slags demokrati.

          • Morrica skriver:

            Är det? Lärare i svenska skolan skall arbeta för att främja demokrati och jämlikhet, det står vartenda styrdokument, menar du alltså att vi ska bryta mot detta för att stryka moralpanikslagna föräldrar medhårs för att eventuellt kunna uppnå någon slags jämlikhet och någon slags demokrati?

            Jag förstår inte alls hur du resonerar.

          • Christermagister skriver:

            Nej, jag förstår inte heller. Om något är ju denna anpassning ett hot mot demokratin och jämlikheten…

      • Mats skriver:

        Hela denna normalisering och anpassning – är den inte ett hot mot evolutionen? Jag längtar efter lite biologiska förklaringar till den här formen av gränstestning!

        Min teori är att det är attraktiv hos det motsatta könet med en kraftfull personlighet som bryter mark.

        Medelmåttorna borde inte få para sig…

        (Jag testar bara den här teoribildningen)

        • Morrica skriver:

          Låt mig tänka iväg en bit till med dig här, Mats… eftersom en kraftfull personlighet som bryter ny mark är attraktivare än en grå medelmåtta (kom ihåg att vi pratar rent teoretiskt här!) känner sig de grå medelmåttorna hotade av den kraftfulle och använder de vapen (normen och moraaaalen då si) de har för att avvärja hotet och själva få *hrm* komma till.

          Hoppsan.

        • Christermagister skriver:

          Oj oj, nu gäller det att vara försiktig! Ni kommer att ha en hel armé av ”gråa herrar” i kostym som jagar er om ni inte är försiktiga! 😉

        • Anders B Westin skriver:

          Mats
          Visst handlar det om påfågling. bevisligen är metoderna oändliga. Du skrev väl igår om fyra herrar på någon anstalt som effektivt påfåglade till sig fyra damers intresse.

          Men av någon anledning så har människan begåvats med en hjärna som graderar och värderar vilka metoder som vi skall bejaka och vilka vi skall bekämpa.
          Flertalet tror sig veta vad som är lånsiktigt och byggande och vad som är kortsiktigt och kontraproduktivt eller vilka beteenden som kan klassas högrisk. Det går då bra med en lagom mängd högriskare (kulturbranschen och entreprenörer). Resten får tåla anpassning längst ned i Keops Pyramid om de nu inte råkar ha en unik förmåga som flocken samtidigt vill beundra. (gycklare)

          Flocksammanhållning är central för alla hållbara kulturer. Läser just nu Jämlikhetsanden. Mängder av diagram redovisar 50 års samhällsforskning.
          Jämlikhet (anpassning) är en positiv egenskap i nästan alla diagram sida upp och sida ner.

          Inte alla har insett att jämlikhet samtidigt kräver normering. Men självklart med kontrollerade frizoner på de rätta arenorna. Dvs de arenor som via kreativitet skapar ett mervärde som bygger välstånd.

          Dvs en medveten / omedveten styrning mot vissa arenor. Tex trista ingenjörer som lyckas skapa företag som kan anställa en stor mängd personer som själva saknar förmågan att skapa.

          Sedan behöver vi en grupp av glädjespridare.

          Livet glider då vidare och någon ny forskare kan om 50 år rita upp nya tjusiga diagram.

      • Christermagister skriver:

        Ja, vi är alla utsatta för godtyckliga omdömen och värderingar av våra medmänniskor, men just därför har vi ju lagar som skyddar oss från att dessa godtyckliga omdömen drabbar oss, både i arbetslivet och privat. Och just därför är det ju så viktigt att ledningen i ett sådant här fall bjuder in till samtal för att diskutera saken i stället för att vika ner sig inför vanföreställningar.

  4. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag är otroligt förvånad över den vändning den här diskussionen tog. Med den här tonen är jag glad över att mina barn redan är färdiga med skolan. Men jag är rätt överraskad över att koncensus, i det här perspektivet, anses vara mindre värdefullt än ytlig konstlad profilering och utsmyckning.
    Länge leve silikonet. Och plastigheten i största allmänhet.

    • Morrica skriver:

      Vad förvånar dig, Kristian? Om jag inte är helt felinformerad har du vid något tillfälle utgett dig för att vara antropolog (om jag tar fel ber jag redan i förväg om ursäkt för detta) och borde därför redan veta att fortplantningsdriften är oerhört avgörande när det gäller människors värderingar.

    • Christermagister skriver:

      Ja, Kristian, nu förstår jag inte riktigt…

      Tonen? Om du menar att vi är lite upprörda över att en kollega har stoppats i sin karriär pga vad vi uppfattar som orättvisa och irrelevanta skäl är det väl inte så svårt att förstå? Det här påverkar ju oss också. Och upprördheten är riktad mot arbetsplatsens ledning, inte mot föräldrarna och absolut inte mot barnen (som antagligen struntar fullständigt i vilken mössa Mats har på fritiden).

      Konsensus? Jag vägrar tro att de flesta föräldrar och arbetsgivare anser att Mats har behandlats korrekt.

  5. Kristian Grönqvist skriver:

    I övrigt så skulle jag vilja citera en klok man som sa:
    ”Du kan bara göra ett första intryck en gång”…

  6. Kristian Grönqvist skriver:

    Morrica

    Om ordet pornstar får dig att först tänka på fortplantning och först sedan på förnedring av kvinnor så anser jag Dig mogen för att byta yrke.

    • Morrica skriver:

      Bär du fortfarande omkring på den mössan? Jag lämnade den bakom mig för länge sedan.

      Nej, jag pratar om det Mats skrev om normaliseringen som ett hot mot evolutionen. Jag beklagar om du missade att diskussionen tagit den vägen

  7. Anders B Westin skriver:

    Morrica / Christer
    Demokrati / jämlikhet det tog slut däruppe.

    Det finns hur mycket forskning som helst som visar att långsiktigt fungerande kulturer bygger på en komplex samverkan av frihet / reglering. Föreställningen att frihet ensamt med nödvändighet bygger välstånd är en illusion.

    Bevisligen kan man vända och vrida på skolans styrdokument om demokrati / jämlikhet. Har någon beskrivit att detta är det samma som utopisk individualisering så har men missat (suddat bort) delar av komponenterna i flervariabelanalysen.

    Det kan inte vara en tillfällighet att den mest kreativa staden i Turkiet har en slags kalvinistisk form av islam. (reglerad frihet) Och det skriver ateisten Westin. Exemplen som visar detsamma från andra delar av världen inklusive Sverige är många.

    • Christermagister skriver:

      Återigen handlar det ju om gränsdragningen. Visst måste vi ha en balans mellan frihet och reglering, men den här nivån av reglering är alldeles för hög, anser jag.

      När det gäller demokrati menar jag att det inte är demokratiskt att anpassa sig efter de som ”skriker högst” eller har makten över pengarna. Föräldrarna har fått en oerhörd makt i dagens konkurrensutsatta skola och vi har sett många fall där de avgör vilka elever som ska tilldelas extra stöd i skolan och även hur deras barns betyg ska se ut. Jag kan förstå att man som förälder gör allt för att skydda sina barn och skaffa dem de fördelar man kan, men just därför är det viktigt, för vårt demokratiska samhälle, att ledningen är stark och håller fast vid lagar och regler.

      • Anders B Westin skriver:

        Christer
        Det slår mig en sak.
        Nu är jag inte ett dugg inriktad på att provocera utan enbart nyfiken.
        Hur hanterar ni denna fråga i undervisningen. Får ungdomarna endast lära sig det sk rättighetsperspektivet. Informerar ni samtidigt om funktionsperspektivet. Dvs skillnaden mellan utopiska rättighetsmål och det faktiska utfallet.
        Tänk hur illa det kan bli om ungdomar enbart får lära sig att de bara har rättigheter och att dessa rättigheter skall uppfyllas utan konsekvens.

        Jag har tänkt en hel del på detta när jag betraktar det stora antalet heltatuerade armar som börjat dyka upp de senaste åren. Då tänker jag. Jag undrar om de vet att de omedvetet valt bort en stor andel av de yrken som samhället har att erbjuda.
        Att byta stil med kläder är lätt och enkelt. Man kan byta stil på en dag. Från en rocker till en engelsk snobb på fyra timmar. Men heltatuerade armar är något annat. Vad kostar det inte i 35 års åldern av pengar och smärta när man insett att jobbmarknaden är halverad pga av dessa jäkla tatueringar.

        Får man lära sig sådant i skolan eller får man bara lära sig att ingen har rätt att behandla människor orättvist.

        Jag anser att skolan skall lära ut hur verkligheten fungerar inte hur den utopiskt borde fungera.

        Det handlar i grunden om ärlighet. Det andra är lite besläktat med religion.

        • Christermagister skriver:

          Jag kan inte svara för alla andra, men själv gör jag det i alla fall. Jag är ganska jordnära och ärlig i kontakten med eleverna…

          Som exempel, kopplat till det du skriver, har jag aldrig förbjudit mina elever att bära keps, men berättat hur de kommer att uppfattas av vissa personer om de bär den inomhus och vilka konsekvenser det kan få. När vi diskuterar deras klagomål på vissa saker inom skolan brukar funktionsperspektivet också vara en stor del. På vilket sätt tror ni att det är effektivast att föra fram dessa synpunkter? Under vilka premisser? Till vem?

        • Morrica skriver:

          Med tanke på hur mina egna tatuerade armar aldrig hindrat mig på arbetsmarknaden ser jag sannolikt på just den aspekten något annorlunda än du gör, Anders, så jag föreslår att vi lämnar den därhän.

          Din fråga om rättigheter, ansvar och konsekvenser är antagligen mer komplicerad än du inser. Det är vanligt idag att elever, ivrigt uppbackade av sina föräldrar, är vana vid och uppfostrade att hävda sina rättigheter helt utan någon som helst tanke på hur det påverkar andra. Ofta får vi börjar från början med konsekvenstänkande, etik och ansvar. Det är inte lätt för eleverna, skapar stor frustration och det tar tid innan man når fram. Men som Christer säger, de flesta lärare jag stött på jobbar konsekvent med att förklara, påtala, påvisa och diskutera konsekvenserna av elevernas val. På gott och ont.

          • Janne skriver:

            Jag skulle vilja se dina tatuerade armar. 😉

          • Plura skriver:

            Intressant Morrica – om jag skulle dra ut tangenten innebär det att 68-generationens välfärdsbarn insupit sina rättigheter men inte sina skyldigheter!

            Vågar jag vara så järv att påstå att det därmed nått sitt glastak? Speciellt som debatten handlar om en kvinna som är förskolechef och avsatt personen, en man, som är upprinnelsen till debatten? Ett hot mot kvinnlig hegemoni.

            Vågar påstå – om samme person varit en man hade du inte sett samma resultat eller hur. Utmanar jag nu Morrica!???

  8. Kristian Grönqvist skriver:

    Christer

    Jag förstår att Du i din upprördhet retar dig på herrar i grå kostymer. Men även herrar i grå kostymer har ibland en poäng. Speciellt eftersom de lärt sig läsa och skriva innan Du själv var född.
    Själv har jag aldrig haft en grå kostym, men det kunde inte uteslutas, att jag, i rätt formella miljö, skulle bära en sån, i varje fall hellre än luvan med ”pornstar”. Och det inte för att jag saknar mod, jag saknar nog plumphet.

    Dessutom skulle jag bra gärna vilja veta vad en person som döper sitt rockband till ”Tatuerade Snutkukar” hade i huvudet, när han kom till det beslutet.

    Troligen samma sak som en person som tror att han är en konstnär för att han spraymålar en tunnelbanevagn med svart sprayfärg.

    • Christermagister skriver:

      Nu är vi långt ifrån huvudämnet, men om jag retar mig på något när det gäller ”gråa herrar” så är det inte individerna i kostym, utan maktstrukturen som gör att kostymen i sig ger tillträde till vissa ”omkörningsfiler”. Att kollektivet bygger upp en föreställning om att man måste se ut på ett visst sätt, tala på ett visst sätt, vara född på vissa platser och ha gått i vissa utvalda skolor för att anses värd att lyssna på.

      P.S. ”Tatuerade Snutkukar” tar jag inget som helst ansvar för…

  9. Janne skriver:

    Det som slår mig när jag lyssnar på Studio ett är att vi fortfarande inte vet på vilka grunder man gjorde sig av med Mats.

    Ja, ja. MÖSSAN! Men sedan då? Texten är inte förenlig med vår verksamhet, säger chef Wallebo, men kan inte fördjupa sig närmare. Det blir extra tydligt när reportern frågar om han trodde Mats var en porrstjärna på riktigt. Näee… Det tror han förstås inte… Men texten… Det går bara inte.

    Vi diskuterar högt och lågt, vitt och brett. Vi talar bland annat om tolkningen i betraktarens ögon.

    Men vi känner inte till betraktarens tolkning. För det enda Peter Wallebo säger är att texten inte är förenlig o.s.v.

    Men varför är den inte det!?

    Och tyvärr kan ju varken jag, Christer, Anders, Kristian, Morrica eller någon annan än självaste Peter Wallebo svara på detta.

    Inte ens Mats Mügge har fått ta del av betraktarens tolkning.

    Men vi har ju alla sett bilden. Så hur tolkar ni den?

    Själv ser jag dålig smak och misstänker en bristande förmåga till självreflektion. Men jag ser inget som allvarligt sänker min tilltro till honom som barnskötare.

    • Plura skriver:

      Ursäkta Janne – vem är Peter Wallebo?

      En försmådd välfärdens barn som är förälder eller? För förskolechef enligt deras hemsida är en kvinna.

      • Janne skriver:

        Det förklarar din andra kommentar. Peter Wallebo äger förskolan i fråga. Och förskolechefen lyder under honom, antar jag. Han är också den som uttalat sig i media angående den här affären.

        Men det är riktigt att (den kvinnliga) förskolechefen (alltså rektorn) var den som kontaktade Mats Mügge.

        • Plura skriver:

          Där ser man – kvinnan är kanske mer vidsynt än den manliga ägare.

          Är det så att männen i den kvinnodominerade världen är mera känsliga för att passa in i den kvinnliga normen att inte sticka ut.

          Skulle det varit som det brukar i mediavärlden skulle detta varit en sevdohändelse enligt journalistisk tradition.

          Kanske en spegling av att media börjar bli kvinnodominerad.

          Murvlarna på det röda sjuttiotalet skulle inte tagit i detta med tång oavsett om de var kvinnliga eller manliga dito. Kryperi för en överhet var inte precis deras melodi.

  10. Christermagister skriver:

    Jag tror faktiskt att den enda drivkraften i det här fallet var att göra föräldrarna till lags, oavsett vem som drabbades och av vilken anledning.

    Sedan tror jag att vi kan konstatera att det finns ”högre krav” (på ett fläckfritt beteende/utstrålning) på män inom verksamheten, och att det finns naturliga skäl till det som jag har full förståelse för. Men återigen, just därför är det så viktigt att ledningen inte viker ner sig och i stället inleder samtal med alla parter och håller sig till lagar och regler (och sunt förnuft). Däremot hoppas jag att DO tar hänsyn till detta i sin bedömning. På samma sätt som vi har en lägre toleransnivå mot ”skämt” med sexuell anspelning som riktar sig mot kvinnor inom de flesta andra verksamheter (säger mina fördomar) måste det vara en låg toleransnivå inom det här området.

  11. HDR-fotografen skriver:

    Peter Wallebo var inte mycket vettigare i telefon. Enbart mössan och inga andra orsaker.

  12. Christermagister skriver:

    Titta in på HDR-fotografens sida. Han har lagt upp en telefonintervju med Peter Wallebo:

    http://stilbild.nu/fotograf/2010/01/intervju-med-peter-wallebo-porn-star-mossan/

    • Anders B Westin skriver:

      Christer
      Lyssnade du på Studio 1 som intervjuade Mats med mössan.

      Han hade som sagt uppfattningen att man skulle kunna ”jobba” som porrfilmskådespelare och ändå samtidigt arbeta med barn på dagis/förskola.

      Har han då passerat gränsen?

      För mig är det solklart.

      • Janne skriver:

        Anders. Uppfattade du inte eller ignorerar du att killen:

        1. Uppenbarligen var väldigt nervös och obekväm i situationen.

        2. Inte hade möjlighet att – i det korta inslaget på knappa tio minuter – nyansera frågan på det sätt vi försöker göra här. Det var en ”antingen/eller”-situation.

        Jag menar att omständigheterna gjorde att han inte kom till sin fulla rätt, men eftersom du hellre vill fälla än fria i den här frågan, så väljer du förstås att tolka detta som bevis på hans olämplighet. Jag är inte förvånad.

  13. Anders B Westin skriver:

    Janne

    Vad menar du nu. Har man i en intervju möjligheten att svikta på en sådan solklar ståndpunkt så måste jag väl få tolka det som jag gör. Det är en vallgrav mellan det han sa och vad jag anser.

    Inser du inte dilemmat. Någonstans går en gräns även om den är en besvärlig gradualitet.

    Jag är inte postmodernist. Jag tänker i långsiktiga funktioner och tar ständigt hänsyn till kollektiv smitta och successiv töjning av gränser. Får dom göra så, så måste väl jag också få göra så här. Det är ju nästan ingen skillnad.

    Det blir till slut matematik av det hela. Gränsvärden och besvärliga paradigm.

    • Janne skriver:

      Det är också en vallgrav mellan vad han sade och vad han menade. Men den blir bara tydlig om man sätter in orden i sitt sammanhang.

      Nu är det middagsdags. Ber att få återkomma.

  14. Christermagister skriver:

    Ja, men herregud, det är ju också bara en diskussion om gränsdragningen och killen ville väl visa på hur långt ifrån ”verkligheten” hans fall var.

    Han har definitivt inte gått över gränsen genom att SÄGA vad han gjorde och därmed finns det fortfarande inga indikationer på att han skulle vara olämplig för yrket.

  15. Christermagister skriver:

    Den här diskussionen svallar mellan det lilla och det stora må jag säga! Jag tycker i alla fall att det är roligt att vi har olika åsikter för en gångs skull, så att inte alla bara sitter och håller med! Det blir ju ingen vidare utveckling då. Så, tack för alla kommentarer, både för och emot!

  16. Christermagister skriver:

    Anders tycker uppenbarligen att en lärare inte kan extraknäcka som porrskådis, och jag är böjd att hålla med honom, men då är vi tillbaka vid gränsdragningen:

    – Är det OK att TITTA på porr?
    – Att vara med i en swingersklubb med sin fru?

    Och varför är det bara sex på tal?

    – Är det OK att vara medlem i ett politiskt parti, och i så fall är det OK med vilket parti som helst?
    – Är det egentligen rätt att vara uttalat religiös?

    Jag tror faktiskt inte att jag pallar en diskussion om detta just nu, men det kan vara en läxa att fundera på! 🙂

    • Anders B Westin skriver:

      Christer
      Jag har lagt väldigt många timmar på att fundera över det som du frågar.

      Sex är en extremt känslig mänsklig företeelse.

      Man kan tom säga att Homos Sapiens blivit den högstående art den blivit tack vara förmågan att hantera sexet med dubbelmoral och skilja på det som syns och döljs.
      Istället för sexet har vi utvecklat språk, matematik, husbyggnationer, teknik, filosofi, religioner, virtuella konstruktioner dvs allt som skiljer Homo sapiens från Bonobon. Dom pippar ständigt.

      Därför är det en central egenskap: Vi skall hyckla med sexet annars så ramlar vi ned i det svarta hålet.

      Helt enkelt använda dubbelmoralen som en skicklig teater. Välståndet bygger i hög grad på denna egenskap.
      Annars så skulle det bevisligen inte bli så mycket gjort när det gäller övriga förmågor.

      Vad gäller politik har vi bevisligen gränser som kanske ligger i jämnhöjd med sexet. Nazister och SD människor är inga populära lärare.

      Likaså religion. Jag skulle aldrig tillåta en frikyrkopastor att vara lärare till mina barn. Möjligen i gymnastik men definitivt inte i något intellektuellt ämne.
      Men lite smygandliga lärare skulle jag självklart acceptera.
      Men jag skulle nog vara lite observant och återkommande fråga mina barn om de fått höra något dumt under timmarna.

      • Janne skriver:

        ”Jag skulle aldrig tillåta…” skriver du vid ett tillfälle i ovanstående kommentar. Och kanske är det implikationen i detta ”jag skulle aldrg tillåta” som förklarar för mig varför jag upplever det som att du och jag befinner oss i skilda världar.

        Den förälder som med hjälp av några klick på nätet och ett efterföljande telefonsamtal omgående fick bort Mats Mügge från sitt barns förskola, kunde göra det eftersom han eller hon utnyttjade sina möjligheter att ”jag skulle aldrig tillåta”.

        Det här handlar inte om demokrat. Det handlar inte om medborgarskap, Det handlar om makt.

        Makt i kombination med intolerans och rädsla.

        Och när jag läser dina kommentarer ser jag maktperspektivet återkomma gång på gång. För dig handlar det inte om en avvägning mellan vad som är godtagbart och inte. Det handlar om att underkasta sig makthavarens vilja, oavsett om makten brukas eller missbrukas.

        Och beträffande ditt exempel tror jag det är värre med en smygandlig lärare än en som öppet deklarerat sin frikyrklighet. Den förre är nog mer benägen att överskrida sina befogenheter än den senare…

        • Morrica skriver:

          Du sätter precis ord på mina känslor inför den attityd som kommer fram i det Anders skriver, Janne!

        • Anders B Westin skriver:

          Janne
          Jag skulle aldrig tillåta att mina barn………
          Jag skulle inte ge mig på profeten och kräva att han skulle bli uppsagd. Men däremot skulle jag om det så behövdes flytta till en annan ort.

          Det är skillnad

          Dessutom vill jag vara ärlig och visa vart mina tabugränser ligger.

          Därmed får du också reda på att mycket starkt ogillar religiösa friskolor. I skolan skall man syssla med kunskaper. Det är min heliga ko och kanske min minimalism.

          Det gillar inte du.

          • Christermagister skriver:

            Kul att du gjorde läxan ordentligt Anders! 😉

            Du känner nog som de flesta andra då, att lärare måste få ha en sexualdrift, politiska åsikter och en religion, men att de ska dölja den. Så har det nog alltid varit.

            Dels har ju detta blivit svårt i dagens samhälle, och sedan har vi ju det här med autencitet och identifikation… Om jag hade tagit på mig den objektiva och enbart kunskapsinriktade rollen som du beskriver i tidigare kommentarer är jag säker på att jag inte hade lyckats så bra i arbetet med ungdomar, men det är definitivt en diskussion vi sparar till en annan gång!

          • Janne skriver:

            Anders, i min ovanliggande kommentar beskriver jag klart och tydligt vad det är jag inte gillar i ditt sätt att resonera.

            Det handlar inte bara om ”jag skulle aldrig tillåta”, utan en ton som genomsyrar nästintill vartenda ett av dina inlägg i den här diskussionen. Från din första kommentars ”…så är det nog bäst att byta yrke” fram till ”jag skulle aldrig tillåta” tar du ställning för de du uppfattar som områdets makthavare; ledning och föräldrar.

            Du väger kundens (förälderns) önskemål tyngre än skolans nationella styrdokument. Du ser det som naturligt att arbetsgivare och kund har inflytande över de anställdas (lärarnas) privatliv, och vill hest reglera detta i största möjliga mån.

            Självklart behöver vi en ständigt pågående diskussion kring vad som är lämpligt respektive olämpligt för personer som arbetar inom en viss yrkeskategori just idag. Och att vi diskuterar/diskuterade Mats Mügges Mössa är oerhört viktigt och värdefullt för både vårt eget och yrkets bästa.

            Precis som resan är målet i många sedelärande folksagor, är den levande diskussionen det centrala i den här typen av frågor.

            Det vi med andra ord absolut INTE behöver är en gräns som på förhand dömer ut professionella pedagoger på grundval av deras privata jag. Det här är och måste förbli en gråzon.

            Det finns dessutom redan gränser som förhindrar att skolor och förskolor anställer dömda sexförbrytare (och även grova våldsbrottslingar, om jag minns rätt).

            Jag avslutar mitt deltagande i just den här diskussionen med en slutsats:

            jag tycker att Mats Mügge förtjänar en chans att visa att han kan vara en god pedagog, trots att han har en pornstar-mössa i garderoben.

            Tack för mig. Vi ses i nästa diskussion. 😉

            • Anders B Westin skriver:

              Janne
              Du lägger in alldeles för mycket i det sätt jag skriver.
              Jag har inget syfte att retas utan att problematisera och möjligen röra om.
              Som person ställer jag mig alltid på de svagas sida. Det är min läggning.

              I den här diskussionen har jag dels presenterat vissa av mina åsikter men det har främst handlat om att jag upplevt din och andras ståndpunkt som utopisk. Dvs att tro att människor kan bortse från hur människor agerar på fritiden och att detta inte får ha någon betydelse in i arbetet. Det går bara inte. Människor fungerar inte på detta sätt.

              Sedan tycker jag att Förskolan agerade klantigt och oempatiskt mot Mats. Jag skulle aldrig gjort på detta sätt. Jag hade ovillkorligen försökt hjälpa honom. Men jag hade samtidigt ställt krav.

              Sedan är det så att jag har ganska stränga krav på objektivitet och en slags minimalistisk syn på kunskap.

              Jag ogillar de senaste årens utveckling på ytan och utseende som identitetsverktyg. Så är det bara. Jag vill att folk skall vara naturliga och inte utspökade. Det är min läggning. Jag är en klädminimalist eftersom jag fokuserar på kunskap och verbalitet, debatter, analyser, ifrågasättanden.

              Jag tycker att skolan skall fokusera på djup och kunskap och en slags minimalism när det gäller det individuella visuella rollspelet.
              (Påfågla visuellt det får man göra på krogen eller i föreningen. )

              Jag överväger ständigt om skoluniform vore något klokt. Men jag tvekar. I vart fall skulle jag kunna tänka mig ett förbud mot alla former av logotyper och statussökande markörer.

              helt enkelt för att jag tycker att skolan skall vara en specialarena i samhället. Kunskapens enda skyddade revir.
              Ännu mer viktigt nu när samhället överöses av kommersiell TV, reklam, internet och andra gruppskapande tillhörigheter baserat på kulturella konstruktioner.

              Jag kan tyckas vara sträng i min ståndpunkt men det finns faktiskt något ärligt syftande som handlar om jämlikhet.

              Problemet verkar dock vara att ordet jämlikhet har blivit omformat de senaste 20 åren till individuell påfåglingsfrihet utan tanke / reflektion över hur detta påverkar helheten.

              Kan det tex finnas någon koppling till vissa ämnes försämrade prestationer. Upptagenheten av individuell påfågling kostar på och stressar. Kan då vara lite svårt att orka med abstrakta matteproblem som upplevs avlägsna och tråkiga.

              Kan kan väl tillägga: Just de ämnen som jag anser extra viktiga har av någon anledning försämrats eller nästan tagits bort i grundskolan.

              Du har nog rätt. Jag är ganska kritisk mot de senaste 20 årens utveckling. Jag tycker delvis att postmodernisterna har vunnit kampen över tolkningsföreträdet.

              Men jag tror varken på straff och Giv akt. Däremot på kunskap och jäkligt långa diskussioner som skall komma fram till logiska slutsatser och alternativ.

              • Morrica skriver:

                Anders, du säger att ”Påfågla visuellt det får man göra på krogen eller i föreningen”, trots den uppenbara risken att stöta på föräldrar till elever även där. I ljuset av ditt i övrigt tydligt uttryckta önskemål om att kontrollera vem som undervisar dina barn undrar jag då om en grogg eller en öl på nämnda krog riskerar att diskvalificera läraren i fråga?

                Du skriver också att du ”vill att folk skall vara naturliga och inte utspökade” och jag skulle gärna vilja att du utvecklar detta vidare. Vad innebär ‘naturliga’ mer i detalj? De kläder som upplevs ‘naturliga’ för dig upplevs inte med automatik som ‘naturliga’ för andra, så vem avgör vad som passar in i kategorin och vad som faller utanför? Modet? Föräldrar? Skolledning? Regering? Ett akademiskt råd?

              • Janne skriver:

                Du menar att du alltid ställer sig på de svagas sida, men ändå är det i dina ögon Mügge som måste anpassa sig. Eller hur hade du egentligen tänkt ”hjälpa honom”?

                Du menar också att du i diskussionen vänder dig emot min utopiska förhoppning om att människor skall kunna se bortom ytan. Ja, jag har en sådan förhoppning, men är medveten om att den lutar åt det utopiska. Å andra sidan är det inte människorna jag vill förändra.

                Förskolan är en samhällelig institution, och av en sådan måste man kunna avkräva objektivitet och öppenhet. En mössa med texten Pornstar har ingen klar innebörd förutom de subjektiva associationer vi gör (du tänker ”pedofil”, jag tänker ”dålig smak”) – därför borde Frilufts Förskolor inte agerat längre än att förbjuda Mügge att använda mössan i verksamheten. Ungefär så långt bedömer jag att den klagande förälderns inflytande kan nå och förbli inom det rimligas gränser.

                Någonstans i diskussionen (ganska tidigt, tror jag det var) påpekade du att lärare, liksom poliser och andra samhällstjänande yrken har högre krav på sig att agera ”förebilder”, även på fritiden. Jag anser att det kravet ligger på institutionerna ifråga. Den ståndpunkten gör i mina ögon Frilufts Förskolors agerande ännu allvarligare, eftersom de valde att agera mänskligt. D.v.s. subjektivt och ytligt.

                Du menar att du ”ogillar de senaste årens utveckling på ytan och utseende” och anser vidare att ”skolan skall fokusera på djup och kunskap”. Ändå ger du dig fullständigt hän i diskussionen om en mössa och visar vid flera tillfällen i vår diskussion prov på hur du – även om du ogillar det – både accepterar och försvarar det fokus på yta som jag – precis som du – vänder mig emot.

                Jag vet inte. Det är dumt att göra sig några förhoppningar om att vi skall kunna närma oss varandra i det här frågorna just nu. Kanske har vi snarare fjärmat oss ännu mer från varandra efter de senaste dagarnas diskussion? Och det är dumt. Vi slutar vara konstruktiva.

                Men det kanske är så vi människor fungerar? 😉

    • Janne skriver:

      Jag börjar också känna mig uttömd, även om dina sista frågor ger nytt bränsle åt principfrågan. Om gränsen inte kan dras mellan arbete och fritid, var och hur drar man den då?

      Med undantag för den händelse Anders svarar på min kommentar till honom, säger jag tack för den här gången. det var en intressant diskussion. 🙂

  17. Kristian Grönqvist skriver:

    Min attityd i frågan är ju också känd, men inte för att sex skulle vara laddat eller tabubelagt, utan mer för den totalt onyanserade bild som framträder av den unga mannens förståndsgåvor.
    Personer, som jag anser kan bibringa mina barn en framtid med tolerant syn på sin omgivning, respekt för människor oavsett könstillhörighet och lite mer än en ytlig uppfattning om livet framför dem, anser jag vara en tillgång för mina barn.
    Personer som varken förmår det i bild eller intervju, anser jag inte vara mäktiga denna grannlaga uppgift. Men det är självfallet bara min personliga åsikt och jag har inte varken makt eller möjlighet att tvinga några skolinstitutioner eller barnomsorgsorganisationer att hålla med mig.
    Men jag kan ju i alla fall gasta om det…

  18. Kristian Grönqvist skriver:

    F-låt, det blev visst dubbel negation där…

    • Christermagister skriver:

      Dubbel negation säger väl något om din inställning i frågan… 😉

      För övrigt håller jag med dig om orden du skriver, men tycker att det är lite långtgående slutsatser att dra i det aktuella fallet. Återigen, gränsdragningen är den enda skillnaden alltså.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s