”få kepsar är värda ett bråk”
Jag befinner mig i ett intensivt skede i mitt uppsatsskrivande och har inte ork att författa någon egen text, men jag kan inte låta bli att undra hur länge man står ut med en fru som ”väser”…
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skoldebatt, utbildning, lärare, läraryrket, äktenskapsrådgivning,
Följ mig på Twitter
Följ mig på Facebook
 | friv om Hel klass får gå om femma… |
 | larsgoranstahlhotmai… om Björnen sover |
 | Tove om Björnen sover |
 | tanderfok om Klass 9A, uppföljning |
 | Karin om Duvungar? |
| Mot profilklasser |… om Profilklasser | |
 | Mot profilklasser |… om Profilklasser |
 | NP om Kepsförbudet |
 | ChristerMagister om Kepsförbudet |
 | irriterad elev i 7 om Kepsförbudet |
Inlägg som länkar hit:
Christermagister 
Haha, nä, fy vad jobbigt.
Men det jobbigaste är väl ändå att hon försöker bestämma vad han ska ha på sig, utifrån vad HON tycker är acceptabelt eller inte. En sån skulle jag inte stå ut med att dela livet med.
För övrigt låter jag mina elever bestämma själva om de ska ha keps eller inte.
Skönt, för dina elever ska ju stå ut med att dela (en ganska stor del av) livet med dig! 🙂
Jag tycker Magdalenas beskrivning av keps inomhus som något ”egensinnigt” är positiv och signalerar att kepsbäraren skyltar med sin integritet.
Själv tar jag alltid av mig kepsen inomhus. Jag svettas så lätt… 😉
Jag har aldrig använt keps överhuvudtaget, men om det signalerar integritet kanske jag ska börja… 🙂
Rätt tillfälle är i så fall om jag hamnar på en skola där de har kepsförbud för eleverna… Kan de tvinga mig att ta av den?
Jag använder heller inte keps, men har ändå köpt en ”flumpedagog-keps”! Den gav jag i present till sonens underbara lärare. Hon blev glad, förstås 😉
En gång
Ha ha en väsande fru – är det Anna Anakonda eller Anna Anka 🙂
På vår skola bestämde vi för några år sedan att strunta i kepsarna. Några förutsåg total anarki och katastrof med sjunkande måluppfyllelse och nerklottrade korridorer. Inget av detta har hänt.
I varje klass finns ett par som väljer att ha keps eller mössa, majoriteten går barhuvade, anarki har ännu inte uppstått och korridirerna är varken bättre eller sämre än förut.
Vi lärare har en lugnare vardag. Mycket behagligt faktiskt.
Är det överhuvudtaget någon som har kvar kepsförbudet, eller har vi lyckats komma ifrån den fasen i utvecklingen?
Det finns sannerligen skolor med förbud mot kepsar och huvudbonader! Av någon anledning görs dock undantag för ”religiösa” huvudbonader. Själv ser jag inte vad som är så fruktansvärt farligt med att elever har mössor och kepsar på sig inomhus. Problemet är väl snarare att så få har mössor utomhus…
Jag anser att kepsförbudet är en kvarleva från en förgången tid när skolan var en auktoritär myndighet som ansåg sig ha rätt att pracka på elever och familjer ”det rätta sättet” att leva och vara. Man förlitade sig på en lydnadskultur och att tvinga eleverna att följa skolans klädregler var ett sätt att tvinga dem till underkastelse. En syn som är både förlegad, odemokratisk och dömd att misslyckas i dagens samhälle.
Christer
Jag respekterar din tolkning.
Men man kan se det på ett helt annat sätt.
Ett sätt att tänka som är besläktat med tanken kring skoluniform.
Skolan skall representera ett fokus på kunskap och inget annat. Påfågla med individualitet får man göra på fritiden. I skolan skall man helhjärtat utan värderingar fokusera på kunskapen med stort K. Ingen är förmer än någon annan. Det är kunskapen som är det centrala.
Kepsen är ett attribut för ett förhållningssätt. När det gäller kunskap finns inget utrymme för personliga förhållningssätt.
Jag har aldrig känt av det auktoritära som du beskriver. Filmen Hets från 50 talet upplever jag stämma med din beskrivning. Men under min egen skolgång under 60-70 talet har jag inte ett minne av någon form av lärarpennalism.
Pennalism kände jag dock av. På rasterna. Av de grabbar som helst ville ha på sig kepsarna på timmarna.
Dvs Mobbarna.
För mig är Kepsförsedda grabbar för all framtid sammankopplad med mobbing.
Men jag är väl minst 10 år äldre än dig.
Attributen byter med tiden ansikte.
Ja, det finns olika sätt att tänka om det mesta…
Men att människor alltid påfåglar sig borde ju du vara fullt medveten om. I Kina där det länge var förbjudet att visa gradbeteckningar på arbetsplatserna utarbetades ett mycket detaljerat sätt att bära bläckpennor i kostymfickan. Antal och färg i olika kombinationer visade exakt var varje individ hörde hemma. Jag har också besökt flera skolor i både England, Kina och Thailand där man har skoluniform, och de olika hierarkierna och attityderna är alltid lika lätta att utläsa i alla fall.
Dessutom går det ju inte alls ihop med resten av det svenska skolsystemet. Då borde det ju snarare vara förbjudet att bära märkeskläder, fotbollströjor, smink, smycken mm mm.
”Skolan skall representera ett fokus på kunskap och inget annat”, skriver du. Precis, inte slösa tid och kraft på vissa elevers kläder… 🙂
P.S. Visst ser även jag kopplingen mellan kepsar och en viss attityd (ibland, men långt ifrån alltid), men det finns bättre sätt att hantera det på än med konfrontation om en irrelevant detaljyttring.
Ibland önskar jag att jag vore mindre petig (ibland? *ihåligt skratt åt min egen underdrift*) men kopplingen är väl snarare mellan attityd och keps, där kepsen såsom social markör snarare utgör mer en signal (tämligen sofistikerade, en keps är ju inte bara en keps!) än ett problem, precis som t ex en slöja inte bara är en huvudbonad utan i första hand en social markör.
Det är enklare att haka upp sig på markören, men det leder mer till att den som hakar upp sig framstår som lite larvig än det leder till något positivt.
Keps, luvtröja, slöja, chapeau claque, tofsar, snoddar, spännen… det är vad som sker under huvudprydnaden som är det viktiga, det är där vi bör lägga vårt fokus.
Jag håller med, och undrar om inte jag också sa det… 🙂
P.S. Ibland är kepsen bara en keps från början, men skolan gör den till någonting annat. Attityden av att vilja tvinga på någon annan sin värdering skapar ”murar”…
Det gjorde du förmodligen, och jag läste det genom mina glasögon som något annat =)
Sorry
Även om kepsen bara är en keps är den ändå en keps, och har i egenskap av detta blivit fasligt laddad. Jag undrar om de första stenarna i dessa murar lades på grund av generationsklyftan eller om man skulle hitta något annat om man började rota?
Ja, jag vet inte jag… Kanske är det ett arv från militären, där är man också fasligt känslig för att ha mössan på vid fel tillfälle. (Det skulle ju stämma med min teori om att det är ett uttryck för en lydnadskultur.)
Det händer ju att skolor försöker förbjuda även andra klädesplagg, men det är ovanligt. En mellanstadielärare på en skola där jag har jobbat försökte förbjuda tjejerna att sminka sig…det gick inget vidare…
Det där uppfostransuppdraget skolor har, det är en balansgång på slak lina.
Ja, men jag tycker ändå att det är ganska tydligt att uppfostransuppdraget gäller ”vad som sker under huvudprydnaden”, som du skrev ovan, det demokratiska synsättet och bemötandet gentemot andra medmänniskor.
Och ändå så utsträcks det allt som oftast till moralisk fostran vad gäller kläder, utseende, smycken etc.
”Ibland är en keps bara en keps” är helt sant!
Den kan visserligen sitta på någon med attityd, men det lär inte vara den stackars kepsens fel.
Jobbade tidigare på en ”kepsförbudsskola” och kunde till och med tycka att det var bra. Nu när jag bytt arbetsplats tycker jag att det är grymt skönt att slippa det onödiga tjafset. Visserligen vill man gärna se ungarna, men det finns bättre sätt att få av kepsen än att förbjuda den. Tror inte att jag har någon elev med keps i år, men jag kan inte svära på att det är så. Jag ser inte kepsar längre.
Tror tyvärr att det här med kepsförbud är ett ganska desperat sätt för lärare att markera sin makt. Troligen blir det, som Tweedele säger, mindre problem med kepsar om de är tillåtna än om de är förbjudna. I alla fall om eleverna är hälften så barnsliga som jag var när jag gick i skolan. Ett löjligt förbud måste man självklart bryta… 😉
Givetvis!
Jag jobbade ett tag på en skola med kepsförbud och blev ständigt tillsagd av kollegor och överordnade om dessa eländiga kepsar mina elever bar, och jag helt ärligt glömde tjata på dem om. Det fanns så mycket annat att tänka på i den skolan – eleverna fick t ex bara använda vissa toaletter om de befann sig i vissa klassrum, de fick bara sitta ute under lektionstid under vissa mycket specifika förhållanden, även om det var fyrtio grader varmt och rent hälsovådligt i klassrummet, man skulle ditt, och tänka på datt, och fick bara sitta på vissa stolar i lärarrummet….
Det var ett intressant antropologiskt experiment att jobba på en sådan skola.