Slumpedagogik

Uerê-Mello-metodiken är utarbetad för traumatiserade barn i Rios slumområden och har nu införts på 150 grundskolor i Rio. För att barnen ska kunna ta emot undervisningen i skolan måste deras hjärnor ”värmas upp” och de ”gamla soporna” rensas ur. Därför är dagens första timme viktig. Läraren går igenom 5-6 moment i rask takt den första timmen:

”Läraren börjar alltid med att säga något positivt om eleverna: Vad fin du är i dag! Vilken söt blus! Och alltid med ett leende, ett skratt – och med ögonkontakt.” Sedan pratar man om vad som har hänt sedan i går, för att få bort barnens blockeringar, och fortsätter med att barnen får berätta om en nyhet de sett eller hört. 5 minuters stretching följs av muntliga språk-, matematik och minnesövningar och sedan är morgonrutinen avklarad och skoldagen kan fortsätta.
”– Men inga böcker den första kvarten, och inget att skriva av från tavlan. Nej, bara muntligt och visuellt. Läraren berättar om historiska händelser till exempel och visar på kartan. Läraren måste vara en sagoberättare. Då minns barnen allting.”

Länk till artikeln i SvD

Jag tycker att det låter som en utmärkt metodik! Dessutom är det ju skönt och slagkraftigt med rim; flumpedagogik, slumpedagogik och…
Ja, det krävs ytterligare ett ord. Vad kan det vara?

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i flumpedagogik, Läraryrket, Pedagogik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Slumpedagogik

  1. Lilla O skriver:

    Oj, det är allt lite slumpedagogik vi kör på IV. Mycket positiva kommentarer och en lugn start på morgonen.

  2. Morrica skriver:

    Ett manligt rim kanske? Humpedagogik – en pedagogik som åtminstone ger ett hum om vad de kommer att behöva, trots gamla böcker, fallerande maskinpark och usla skollokaler?

    (ps ett manligt rim är ett rim inkluderande en ändstavelse, ett kvinnligt inkluderar två eller flera. Ingen värdering i begreppet, bara ett uttryck)

    • christermagister skriver:

      *Hrmph*, ”ingen värdering”, pyttsan! Det är en del i det strukturella förtrycket där män utmålas som dumma! 😉

      (Jag trodde förresten att någon skulla ha klämt till med ”dumpedagogik” redan, men jag har för snälla läsare!)

  3. Låter lite väl uppstrukturerat och stressigt om det går till så som du beskriver. Jag tror dessutom inte att man kan ”kasta ut soporna” (bearbeta trauma) på det sättet. Men jag är väl ännu ”flummigare” till sinnet än du kanske…

  4. Janne skriver:

    Låter som morgongympa för hjärnan. En fantastisk start på arbetsdagen, inte bara för slumpedagogernas små adepter, utan för alla… 🙂

  5. christermagister skriver:

    En morgonrutin där alla blir sedda, får berätta om något som hänt eller som de hört och där man värmer upp både kroppen och hjärnan med några lätta övningar innan allvaret börjar tror jag att alla mår bra av. Antagligen räcker en halvtimme i de flesta klassrum.

    Jag tror inte att trauman bearbetas, men att den välkända strukturen och rutinen ger en bättre start än om man bara öppnar klassrummet och kör igång ett förhör eller en genomgång av någonting nytt. Att gå till skolan utan att veta hur den första stunden kommer att se ut skapar inte trygghet direkt.

    Det är ju en typisk ”lågstadiesamling”, men jag tror att vi behöver en sådan start i alla åldrar. Jag vet att jag skulle må bra av det i alla fall. 🙂

  6. Mats skriver:

    Rutiner är nog bra – men jag har varit med om alltför många samlingar som bygger på almanackan.

    Många skolor börjar med en stunds individuell läsning – kanske nyttigt, men ganska individualiserande samtidigt.

  7. Lena Salomonsson skriver:

    Påminner lite om Quadricepsprogrammet, men ändå inte … kanske att det saknade ordet är ”krumpedagogik”?

    • christermagister skriver:

      Ja, ”krumpedagogik” kan vara bra… Jag tänker mig att man slingrar sig fram med pedagogiken och metodiken och nästan slår knut på sig själv för att hitta det bästa sättet att lära för varje individ… Var det något sådant du tänkte också?

      • Lena Salomonsson skriver:

        Ja – lite åt det hållet … i min värld talar kommunala skolpolitiker åter om ”skolmognad”. Jag som trodde att skolan skulle vara ”barnmogen”? Då måste det måste vara en fördel att vara lite ”krum” som pedagog. Nästa steg blir väl i så fall att ettåringar ska vara ”förskolemogna” för att få lov att börja förskolan … eller?

        Krumpolitik – kanske jag menar egentligen … 🙂

  8. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag tänkte inte på ”dumpedagogik” faktiskt Christer, men desto mer på skumpedagogik.
    Vill Ni faktiskt ha en särskola med vadderade väggar golv och tak. En Curlingskola.
    Redan Paulo Freire blev ett slags mentor för svenska idealister, precis som Cuba för svenska vänsterpolitiker. Varför måste man till sydamerikas slumområden för att hitta en pedagogik för svenska i-landsbarn. Det finns ett slags trauma inbyggt i detta.
    Kan inte någon svensk komma med en svensk pedagogik.
    Det har ju gått alldeles utmärkt i Finland med Finsk pedagogik.

    • christermagister skriver:

      Det är svårt att förklara det här… Jag ställer inte låga krav på mina elever, jag har höga förväntningar på dem…

      Har du inte någon gång upplevt det som värre att svika någons förtroende, att inte leva upp till någons förväntningar eller framförallt att inte leva upp till dina egna förväntningar på dig själv än att bryta mot en regel som ger ett lätt straff eller en utebliven belöning? Det är det som en ”inre motivation” går ut på…

      Jag förordar dessutom inte otydlighet (vilket betygsmotståndare brukar beskyllas för). Jag är emot betyg i skolans lägre åldrar, men jag vill ge skriftlig och muntlig information om vilka mål som eleven har uppnåt och vad som behöver förbättras. Det tycker jag är tydligare än en siffra som lätt missförstås.

      Var pedagogiken/metodiken kommer ifrån spelar mig ingen roll, bara den tillför någonting. Den här metodiken tillförde mig idén om att ”värma upp” alla barnens hjärnor på morgonen. Är det skumt? Tror du inte det är bra? Den metodiken används ofta redan i skolorna, särskilt med elever från stökiga förhållanden, och det fungerar utmärkt. Man kan kalla det ”curling” om man vill, men jag kallar det att vara ”lösningsinriktad” och ”målfokuserad”. Man gör allt man kan för att nå målet; att alla ska lära sig så mycket som möjligt.

    • Morrica skriver:

      Kristian, skulle du vilja vara snäll och utveckla ditt resonemang kring nationell pedagogik, jag är inte alls säker på att jag förstår hur du menar.

      Är det så att inlärningsprocessen ter sig olika i länder, menar du? Vad beror i så fall detta på? Kultur? Språk? Politiskt läge? Ekonomiska faktorer? Social struktur? Något helt annat?

      Förklara gärna, det vore intressant att få insikt i din tankegång här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s